Efter att jag ätit frukost på morgonen går jag till min dator en stund innan jag går till jobbet. Jag kollar om jag fått något intressant från mitt lärnätverk. Genom Twitter, Facebook och Google+ har jag kontakt med mina kollegor på skolan där jag jobbar och lärare över hela världen, forskare, journalister och andra som på ett eller annat sätt ger mig information om  det jag jobbar med. Idag hade visst Steven W. Anderson i USA hittat en bloggpost med 23 kraftfulla verktyg för en innovativ undervisning som han twittrat ut under natten. De har ju precis gått och lagt sig i USA när jag vaknar. Jag har fått en bättre tidsuppfattning över jorden eftersom jag har kollegor som jag följer i nästan varje världsdel. Den blogg jag börjat skriva hade bara efter 22 dagar setts i 23 länder. Eftersom jag satt in en översättare i den så kan den läsas på hindi, kinesiska, spanska, tyska, engelska, arabiska och många andra språk. Det är bara att klicka på en ikon så görs all text om direkt. Paul, en kollega i Entebbe, skrev till mig idag hur exalterade han var över att han nu kunde läsa en svensk blogg med hjälp av översättaren. Det hade öppnat en ny värld för honom skrev han!

Jag tillhör också vetenskapsradion Klotets ”storredaktion”. Inte som anställd utan som intresserad som följer deras program på Facebook. Igår sände de ett program om geotermisk energi när jag hade lektion. Jag lyssnar på det via deras hemsida idag istället medan jag gör mig iordning att gå till jobbet.

Jag hade också fått ett mail från John, min andra kollega i Uganda. En gång om året åker jag dit och de skolor vi samarbetar med känns nästan som ”min andra skola” och John känns nästan som ”min andra bror”. Under flera års utbyte har vi lärt känna varandra väl. Eleverna som följer med på resan utvecklas mycket under de två veckor vi är där. De lär känna sig själva och sin egen kultur bättre genom att få erfarenhet av en helt annan del av världen. Ett par av mina elever i den gruppen gjorde som sitt projektarbete att försöka få in pengar till ett daghem i Entebbe. De lyckades få in över 10 000 kr. Deras kurs i projektarbete blev alltså till stor hjälp för föräldralösa barn. Deras kurs blev en del av det arbete som görs världen över för att vi skall få en humanare och hållbarare värld. Deras kurs blev till verklig hjälp! Inte ett bara ett föredrag inför sina kompisar hur det är ”att leva i Afrika”.

När jag kommer till skolan har min lärarassistent redan gjort i ordning salen vi skall vara i. När eleverna kommer till lektionen småpratar jag lite med dem först och när vi börjat säger jag att de frågor de måste ha med för att kunna bidra till att lösa det etiska dilemma som de arbetar med ligger på Facebook. Jag la in dem där efter morgonkaffet.  Det är bara för dem att logga in och följa anvisningarna. De arbetar med ett dilemma om genteknik och de har redan sett filmen om GMO innan de kom till lektionen. De kan börja direkt med att ta reda på svaren på frågorna i de grupper de arbetar i. Filmen ligger på en öppen läroresurs som heter forskning.se som de kan se hemifrån via sina datorer. Eftersom jag inte behöver ha någon genomgång med dem kan jag använda hela lektionen till att gå runt och hjälpa dem istället.

Idag var det också dags för den forskare som följer min undervisning att komma och spela in elevernas diskussioner. Han kommer med jämna mellanrum. Ungefär en gång i månaden träffar jag honom tillsammans med en annan kollega som är med i samma forskningsprojekt. Han berättar då hur eleverna har uppfattat den uppgift de fått och ger mig råd vad jag skall tänka på när jag undervisar och handleder dem vidare. Tidigare har han också filmat mig och min kollega och vi har tittat på det. Vi har fått reflektera över hur vi kan utveckla våra sätt att lära ut. Varken jag eller eleverna har arbetat så mycket med SSI metoden tidigare så det är mycket man måste tänka på för att det skall bli det resultat vi vill ha.

Jag håller på att planera ett projekt tillsammans med Wikipedia där vi skall försöka få våra elever på skolan att skriva Wikipediartiklar om Kalmar eller annat som de är intresserade av tillsammans med olika andra intresserade i samhället där vi bor. Därför har jag varit i kontakt med en som har goda kontakter med studieförbunden och folkbildningsrådet. Tänkte att det är en bra början. Sen funderar jag på att kontakta kommunens personalchef. Hon har nog en bra koll på var i kommunen det finns folk som har ett intresse av att vara med i detta folkbildningsprojekt. Jag har redan tillsammans med Wikimedia gjort en facebook sida och en blogg vi skall använda. Nuförtiden har jag i regel samarbete med många olika aktörer utanför skolan.

I min undervisning försöker jag att hela tiden få med verkligheten utanför skolan. Det ser nu väldigt spännande ut att kunna få igång en hel bildningsprocess i hela kommunen där mina elever kommer att ha en drivande roll. Eleverna kommer inte längre göra inlämningar som bara jag ser. De bidrar till samhällets hela kunskapsutveckling på olika sätt istället.

När eleverna tidigare under läsåret skrev rapporter kunde alla följa alla gruppers rapporter och se hur de växte fram. Jag hade lagt dem i en mapp i Google Drive där alla kunde se allas. Jag och min assistent gick igenom dem och gav dem feedback direkt i dokumentet. Genom att undervisningen nu är mycket mer transparent kan eleverna lära mer av varandra. Ja när de ställer frågor till mig i vår Facebook grupp så har de oftast svarat på varandras frågor innan jag hunnit in. Jag behöver ofta bara ge dem en enkel feedback: ”Bra det har ni förstått rätt”.

Hur kan vi ta fram en ny vision för skolan? Vilken av de sätt som jag skrev om igår passar att använda? Skall man gå efter Joel Barker eller Warren Zieglers arbetssätt?

Svaret tror jag är att vi kan använda båda. Jag skall förklara hur.

Stora klyftor
Först är det viktigt att förstå att Sverige är ett mycket delat land när det gäller skolutveckling just nu. På ett möte i måndags fick jag veta att det finns stora klyftor mellan olika kommuner i Sverige när det gäller digital kompetens. Inom kommunerna finns det stora klyftor mellan olika skolor och i en skola, ja till och med i ett ämneslag kan det finnas stora skillnader.

En stor del av Sveriges lärare och rektorer lever kvar inom det vi kan kalla det gamla skolparadigmet och en stor del har tagit till sig de nya möjligheterna som den digitala revolutionen fört med sig. Detta måste vi vara medvetna om när vi skall skapa en ny vision.

Man kan lätt tänka så att det bara är folk som är i det nya paradigmet som kan göra en vision av en ny skola. Och det är inte helt fel tänkt. Hur skall en lärare som inte satt sig in i de nya digitala verktygen som finns kunna lägga upp riktlinjerna för en ny vision? Hur skulle ”vanliga människor” kunnat uppfinna iPaden? Till det behövdes en Steve Jobs!

Alla bör delta
Men svaret är det att i ett väl grundat visionsarbete kan alla delta med det de kan och är bra på. Alla som arbetar i en skola har erfarenheter som kan tas tillvara.

När man gör ett visionsarbete kan man börja i två ändar: problem och möjligheter. Där dessa finns är det oftast ett engagemang eller en ”energi” även om det kring problem känns negativt. Det är där det inte fungerar som vi först och främst måste jobba med förändring och behöver ett alternativ till det som råder. Det som fungerar bra skall vi inte i första hand ändra på.

Inventera problem
Ett väl grundat visionsarbete på en skola kan alltså börja med att man inventerar problem. I den diskussionen bör alla som arbetar i skolan vara med. Här räcker det inte med att bara räkna upp alla problem som finns utan alla måste gräva djupare under dem och försöka hittta ”grundproblemen” om man kan. Genom att utgå från problem så grundar man processen i verkligheten och undviker ”luftslott”

När problemen är väl analyserade måste alla fråga sig ”hur vill vi att det skall vara då?” ”Hur ser den problematiska situationen ut om alla problem vore lösta?. Detta är själva visionen. Där får vi säkert olika svar beroende på vilket paradigm man utgår ifrån och vilken yrkeskategori man tillhör. När man efter det tittar på hur man kan förverkliga visionen så blir skillnaden säkert ännu större.

Ledarnas uppgift i detta arbete är att sammanställa och sammanfatta det som alla kommit fram till. Lyfta fram olika lösningar och be om förtydliganden om något är oklart. Att ansvara för själva processen.

Djupfråga, djuplyssna och djuptala
Om man använder sig av Warren Zieglers metoder att djupfråga, djuplyssna och djuptala som Eva Grundelius beskrivit i sin bok hållbar kommunikation så ingår det i själva arbetssättet att ett viktigt mål med visionsarbetet är att förstå sig själv och sina kollegor. De som har de nya idéerna och möjligheterna bör möta de frågor och den skepsis som finns i kollegiet. Det är genom de tveksammas frågor som det nya prövas och slipas. Allt nytt är inte bra och allt gammalt är inte dåligt. Genom den dialog som uppstår har även de som är tveksamma möjlighet att lära av dem som satt sig in i de nya möjligheterna. Men detta måste göras med respekt. Genom en ”hållbar kommunikation” så minskar riskerna för att det spårar ut. Nya bra, men sköra, idéer kan förstöras om de möts av ett alltör negativt mottagande. Ska det bli en bra visionsprocess måste det i grunden finnas en vilja till förståelse mellan de inblandade.

Komplext yrke
Läraryrket har nu i och med den digitala revolutionen blivit alltmer komplext. Fortfarande finns det tidlösa principer för undervisning och lärande som är närvarande oavsett om man har den senaste laptoppen eller bara en jordhög till förfogande när man skall lära och lära ut. Samtidigt som möjligheterna med den nya tekniken gör att det går att göra saker man förr inte ens kunde drömma om. Utvecklingen går också i rasande fart och vad vi kan göra imorgon vet vi inte idag. Att kunna hänga med i allt som händer när man samtidigt har 200 elever att bedöma examinationsuppgifter för är inte heller helt lätt.

Visonsarbete på flera nivåer
Ett väl genomarbetat visionsarbete för den svenska skolan behöver göras på flera nivåer.

Dessa är:
Elevnivå
Lärarnivå
Skolnivå
Kommunnivå
Nationsnivå

Elevnivå
Ett visionsarbete på elevnivå kan hjälpa eleven att förstå vad hen skall ha sin utbildning till och var och vad man skall lägga sitt krut på. En vision kan hjälpa en elev att se möjligheter och ge kraft till studierna.

Lärarnivå
Varje lärare bör få tid att reflektera över vad det är man vill att eleven skall få. Vad det önskvärda tillståndet skall vara. Sen måste läraren i dialog med andra kollegor, forskare och andra i samhället hitta vägar dit som passar för den enskilde läraren. Viktigt att det inte finns bara en lösning.

Skolnivå
I en visionsprocess för en skola bör alla få vara med utifrån hur jag skrivit ovan.

Kommunnivå
Hur skall kommunen hjälpa lärarna att förverkliga sina visioner är viktigt att hitta en process för.

Nationsnivå
Här måste det finnas en process som för upp nya initiativ och pedagogiska möjligheter till lagstiftarna i riksdag, utbildningsutskott och utbildningsdepartementet. Nya visioner och möjligheter måste antagligen leda till eller stödjas av nya lagar och nationella ekonomiska satsningar. Hur kan det vara så att Uruguay och Rwanda är de enda länder i världen som satsat på en dator till varje elev?

Idag debuterade  jag som gästbloggare! Förra helgen fick jag ett mail från en av dem som driver EU projektet ”bedömning för lärande” i Västsverige. De undrade om jag ville göra ett gästinlägg i deras blogg. Jag kände mig verkligen hedrad och idag skickade jag in mitt bidrag.

Här är länken:

Vad är kärnan i ”Flipped classroom”?

Har nog i alla år känt en tveksamhet inför prov. Under min egen skoltid var de nästan alltid förknippade med en viss ångest. Och om jag tänker efter, hur mycket kommer jag ihåg av det jag hade prov på i gymnasiet? Ofta har det känts som att det prov testar är hur bra arbetsminne man har. Eleven råpluggar kvällen innan provet och minns då det mesta till dagen därpå. Men om man frågar dem en månad efter om något de haft prov på så är de oftast väldigt tysta.

Har också tidigare i min blogg ifrågasatt relevansen av att prövas på att lösa problem själv utan tillgång till vare sig bok, internet eller någon person att fråga. Något sådant gör man inte ute i arbetslivet. Det är ett arbetssätt som i stort sett bara finns inom skolvärlden. Ok det kan vara bra att lära sig saker utantill för det är för jobbigt att behöva slå upp allt man behöver veta. Men det finns andra sätt att lära sig det också. Och det finns andra sätt att testa att kunskapen finns; alternativa examinationer.

Min egen gymnasietid
Om jag går tillbaka till min egen skoltid så är det en av mina lärare som sticker ut och inte gjorde som alla andra lärare. Det är min gamla biologilärare Viking Olsson. Han hade aldrig prov med oss. Istället använde han oförberedda läxförhör. På de läxförhören hade han också alltid frågor på det vi läst några veckor tillbaka. Detta gjorde att man alltid gjorde läxan när man skulle läsa den och såg till att alltid repetera det man gjort tidigare. Han var också noga med att vi ritade av det vi gjorde på våra labbar och skrev utförliga labbrapporter. Han satte också igång undersökningar med oss som vi fick redovisa i stora rapporter. Det gör att jag än idag kommer ihåg hur daggmasken ser ut inuti och minns grunderna i växternas ekologi.

AmuGruppen
När jag arbetade på AmuGruppen under 90-talet med arbetsmarknadsutbildning och utbildningar för företag och kommuner i miljö- och hållbar utveckling hade vi inte heller några prov. Många av arbetsmarknadsutbildningarna gick ut på att förbereda för sk ALU projekt i miljö så då kan man säga att själva projekten blev en sorts examinationer. Det som visade att man tagit till sig den kunskap som det var tänkt. Fortfarande kan man se skyltarna efter projektet ”Wasastigen” som gick ut på att göra en vandringsled från Kalmar slott till stenen längst ute på Stensö där Gustav Wasa sägs ha gått iland 31 maj 1520. Andra projekt var t.ex. att informera ute i dagligvarubutikerna om miljövänliga tvättmedel.

Praktisk samhällsekologi
När vi genomförde KY utbildningen ”Praktisk samhällsekologi” på Ekotopia i Aneby hade vi  examinationerna genom olika arbeten med koppling till det vi läste. Först skulle man genomföra en miljöanpassning av sitt eget hushåll och redovisa det genom det man lärt sig av Global Action Plan (GAP). Sen tittade vi på hur man gör en mindre by hållbar genom att göra en permakulturdesign av en sådan. Kompetensen att miljöanpassa en hel kommun fick de studerande genom att arbeta ett par veckor tillsammans med någon Agenda 21 ansvarig i någon kommun och sedan berätta om det för varandra.

Sin förmåga att göra visioner fick man redovisa genom att redogöra för sina visioner genom metoden ”visionsbygge innifrån” (enspirited envisioning) där man avslutade med att kollaborativt göra gemensamma visioner utifrån var och ens egna. Allt presenterades i form av teckningar, planscher och muntliga redovisningar så alla fick ta del av vad alla kommit fram till.

Man skulle kunna säga att både inom AmuGruppens utbildningar och Praktisk samhällsekologi fick man visa sin kunskap genom en sorts motsvarighet till ”gesällprov”. Man fick på olika sätt visa att man klarade av att utföra det arbete som utbildningen gick ut på att lära en.

Global profil
Inom Global profil har vi sedan starten arbetat med olika elevaktiva metoder som t.ex. simuleringar. När eleverna gjort någon simulering eller tittat på någon eller några filmer har de fått lämna in en skriftlig redogörelse av vad de lärt sig utifrån givna frågeställningar.

Projektarbetena har naturligtvis redovisats i form av riktiga rapporter som skrivits enligt de normer som man skriver rapporter utifrån. Detta har alltid kompletterats med en muntlig presentation. Några har också valt att göra en film eller en bok med både text och bild. Några har gjort en konst- eller fotoutställning.

Bland årets elever har flera gjort radiodagböcker och en av våra elever ska göra ett radioprogram som sin ”produkt” inom projektarbetets ram.

Som jag skrivit tidigare dagar är det senaste att vi låtit eleverna skriva wikipediaartiklar som en del av sin examination på kursen Globalkunskap B.

Naturkunskap
I mitt ämne naturkunskap använder jag mig av flera olika examinationer istället för prov. Jag tycker att det är viktigt att de både lär sig att arbeta självständigt och tillsammans. Därför försöker jag att alltid ha både en gruppexamination och en enskild examination på de områden vi läser.

Gruppexaminationer kan vara att göra en undersökning och skriva en rapport, att delta i en debatt, att göra en muntlig presentation av ett etiskt dilemma eller en undersökning. I den ”gamla” naturkunskapen lät jag t.ex. elever i samma lag eller som utövade samma idrott att undersöka sin idrotts miljöpåverkan. Examinationen gick ut på att göra ett föredrag om sin idrotts miljöpåverkan och hur den kan miljöanpassas som skulle kunna hållas för sin idrottsförenings styrelse. De som sedan ville skulle sedan kunna hålla föredraget för sin riktiga styrelse. Om någon gjorde det? Tyvärr vet jag inte det. Men en av tjejgrupperna kommer jag ihåg var väldigt intresserade av att göra sin fotbollsklubb till en ”grön idrottsförening”.

Som enskild examination har jag framförallt loggbokskrivande. För mina nuvarande elever som har 1-1 dator låter jag dem göra dem i ett Google Drive dokument. Där får de skriva med jämna mellanrum. Jag kan t.ex. låta dem reflektera över någon frågeställning utifrån kursplanen, redovisa uppgifter de arbetat med, labbrapporter mm. Det som är fördelen med loggbok i Google Drive är att jag kan kommentera direkt i dokumentet. Eleven får också gå tillbaka och fylla på sina reflektioner ända till kursens slut. Kunskapen om en frågeställning kan ju utvecklas allt eftersom vi går framåt i kursen. Med Google Drive kan jag få med den utvecklingen hos eleven. De har i alla fall möjlighet att visa den.

En annan variant av enskild examination är en argumenterande uppsats. Det har jag haft efter genetikavsnittet efter att de fått sätta sig in i ett genetiskt etiskt dilemma. Förra året fick eleverna titta på olika frågeställningar utifrån intresse som de visat för olika frågor. I år låter jag alla eleverna gå igenom frågan ”skall vi tillåta GMO inom jordbruket på jorden?” De får då titta på den frågan genom att vara olika roller som Monsanto, Geenpeace, indiska bönder, LRF, USA, EU och forskare t.ex.

Efter en labb kan jag låta elverna göra en labbrapport som jag bedömer enskilt.

Tidigare har jag berättat om hur man kan bygga upp sitt personliga lärnätverk. Den andra stora delen av att komma in i ”det digitala ekosystemet” är att skapa sin personliga lärmiljö.

Ens personliga lärmiljö har jag tolkat som alla de verktyg och saker som man behöver och behärskar för sin egen läroprocess och för att undervisa. Huvudbehoven som den personliga lärmiljön skall fylla är:

– tillgång till information, fakta, kunskap och analyser.
– tillgång till öppna lärresurser.
– kommunikation och samarbete med andra.
– möjlighet att presentera det man vill presentera.

Förr var biblioteken kärnan i lärares lärmiljö. Nu har de kompletterats med internet och datorer.

När vi började projektet med ”den digitala naturkunskapen” kände vi oss överväldigade av den mängd olika nya verktyg och sociala medier som fanns. Hur skulle vi ta oss an denna värld?

Som jag skrivit tidigare så bjöd vi in Alastair Creelman som är expert på området och bad honom berätta om de möjligheter han kunde se för oss pedagoger. Precis som när man skall ta sig in i ett okänt land behöver man en vägvisare. Vi bad honom välja ut 10 digitala verktyg som han visste vi skulle kunna ha nytta av. Dessa verktyg började vi med:

Netvibes – för att hantera RSS flöden.
Diigo – för att samla och dela bokmärken.
Google Doc – för att dela dokument. Heter nu Google Drive.
Symbaloo – för att samla digitala verktyg.
Stumbleupon – en sida som väljer ut bra hemsidor utifrån sina intressen.
Facebook – beskrivning överflödig känns det som.
Twitter – en mikroblogg man twittrar ut sina blogginlägg med.
I´ts learning – vår lärplattform.
Blogger – ett bloggverktyg.
iTools – samling av sökmotorer.

Förutom dessa som vi gick igenom lite noggrannare tittade vi lite översiktligt på:
– WordPress och Tumblr som också är vanliga bloggverktyg.
– Delicious som också är en bokmärkeshanterare som Diigo.
– Zipcast som är ett alternativ till Scype.
– Camtasia, Screencast-o-matic, present me och Adobe connect som är program för att spela in lektioner och anordna digitala
mötesplatser i.
– Scrible som är ett webaserat anteckningsverktyg
– Google Scholar och You tube Edu är lämpliga sökverktyg för oss och våra elever

Det tog oss en hel termin att gå igenom detta! Min erfarenhet är att det är bra att ta ett verktyg åt gången och lära sig det. Kan man få hjälp att se vilka verktyg som passar ihop så är det bra att lära sig en hel kedja. Den tydligaste kedjan som jag lärde mig i början var Blogg som sedan spreds med hjälp av Twitter och de intressanta andra blogginlägg och hemsidor som jag hittade lade jag in i Diigo.

Ett annat sätt för mig att komma in i den digitala världen var att följa radioprogrammet Klotet som en del i deras ”storredaktion” på Facebook. Genom att se hur de använde sig av sin sin blogg, Twitter och facebooksida fick jag erfarenhet av vad man kan göra nu med sociala medier.

I det nya utbildningsparadigmet kan jag se att det är viktigt att vi lärare inte bara bygger upp en lärmiljö för oss själva utan hjälper våra elever att bygga upp sina lärmiljöer.