Mot Nordkap 71° Nord

I september förra året fick min son Fredrik min ryggsäck, mitt gamla tält och min varma sovsäck. Med det och lite mer packning tog han tåget till Tromsö och fick inom två veckor fast jobb och bostad.

När det nu blev påsklov och vi hade ledigt i en vecka passade jag på att hälsa på honom. Jag tog flyget den 24 april från ett varmt och blommande Stockholm. När planet närmade sig fjällkedjan såg man att den fortfarande var snötäckt.

Nere i Tromsö hade en stor del av snön smält bort och i det regn som pågick gick avsmältningen allt fortare.

Vi hyrde en bil från flygplatsen. Det fick bli en liten Peugeot som vi och vår packning precis fick plats i. Vi åkte först till Jekta köpcenter där Fredrik jobbar, tittade in på hans jobb och åt en laxburgare efter det.

Vi började vår resa genom att ta E8 söderut. Vi hade fått ett tips om att ta en genväg från Fagernes till Breivikeidet och sedan ta en färja över till Svensby. Den färgan kostade 132 NOK. Från Svensby åkte vi till Lyngseidet och tog en färja till över till Oldersdalen. Den kostade 182 NOK men tog också 45 minuter att åka. Med dessa färjor tjänade vi in åtskilliga mil.

Färden norrut gick till Djupvik och vidare till Storslett. I den lugna fjorden vi åkte förbi kunde vi se gråtrutar, havstrutar och små flockar med ejder. På en av åkrarna ner mot vattnet gick det en flock grågäss. Nere bland blåstången kunde man se en och annan strandskata. Men annars var det ganska fågelfattigt. En och annan skata och kråka flög över vägen och korp kunde också ses.

Mellan Storslett och Sörströmmen går vägen över ett fjällområde som heter Kvaenangsfjellet. Om det är dåligt väder så stänger ”Statens vegvesen” av vägen och man kan bara ”åka kolonn” genom området. För att kolla om vägen är fri kan man ringa till ”Statens vegvesen” och få information. Här i detta område verkar det som om vägmyndigheterna har en mycket mer nära kontakt med de som kör på vägen. Förhållandena kan ändra snabbt så det är bra att ha gott om tid på sig när man åker dessa väger under höst vinter och vår. Det var inte bara vid Kvaenangsfjellet som det fanns bommar. De fanns på flera ställen utefter vägen.

Färden fortsatte mot Langfjordbotn, Storsandness och Talvik. Det började bli mörkt. Ungefär 19:30 så börjar skymningen och tar ca tre timmar så vid 22:30 så var det natt. Men det var inte kolmörkt för det. Landskapet sveptes in i ett grått ljus som gjorde turen magisk. Vi ringde till en camping i Alta och hörde om de hade några lediga campingstugerum. På Wislöfs camping hade de en prisvärd ”hytte” som vi bokade.

Nordnorge april 2014-36 Skymning vid Langfjorden.

Nordnorge april 2014-3-2När skymningen gick över i natt badade landskapet utefter Langfjorden i ett grått magiskt ljus.

Nordnorge april 2014-4-2Vid Kåfjord upplysta bro hade det grå skymningsljuset gått över i ett mer blått nattljus.

Innan Alta åkte vi över den upplysta bron vid Kåfjord innan vägen gick in i en tunnel. I Alta svängde vi in på vägen mot Kautokeino och åkte en liten bit utefter Alta älven innan vi kom fram till vår ”hytte”.

Dagen efter, den 25 april, gick vi upp halv sju och var i väg kvart över åtta. Campingen var fin och vi kunde äta en god frukost innan vi åkte. Färden norrut gick över Sennanfjället. Det var mycket snö kvar ute i markerna men vägen var bar. Vid Olderfjord kom vi fram till vatten igen.  Det låg några sångsvanar i en vik. Porsangerfjorden låg framför oss. Molnen började spricka upp och solen kom fram. Det var nästan vindstilla och fjorden låg spegelblank där vägen ringlade fram utefter stranden. På ett ställe kunde vi se tumlare dyka och simma omkring. Det var ett mäktigt landskap vi åkte igenom! Här och var såg vi rena beta på den bara tundran nere vid stranden.

Nordnorge april 2014-6-3Hus utefter Porsangerfjorden

Vid det andra Kåfjord, innan vi kom fram till Mageröy, åkte vi ner i en över sex kilometer lång tunnel under ett sund. Vägen gick svagt brant neråt tills vi nått ”botten” och vägen började sakta att stiga öppet. Vi kunde känna hur trycket i öronen ändrades precis som de gör när man startar eller landar med ett flygplan.

Honningsfjord låg fint inne i en skyddad vik på den östra sidan av Mageröy. Vi fortsatte upp mot Skarsvåg där vägen till Nordkapsklippan går. Tyvärr kom vi en halvtimme försent till ”kolonnköringen” till vägens ände. Den går bara klockan 11:00 och 12:00 på vintern. Även fast vädret var bästa tänkbara så fick man bara köra in på den vägen tillsammans i en kolonn.

Nordnorge april 2014-2Några av de nordligaste bosättningarna på den europeiska kontinenten på Nordkap.

 

 

 

Nordnorge april 2014-4Fredrik vid Europas ände. Den nordligaste halvön på Mageröya i Nordkap kommun. 

 

 

 

 

Nordnorge april 2014-3”Här ligger den nordligaste udden på den europeiska kontinenten”

Vi fortsatte fram till Skarsvåg. Det var en liten fiskeby med en liten fiskhamn. Innanför vågbrytarna låg det en stor flock med gråtrut, tretåig mås och havstrut.

Nordnorge april 2014-6Tundraplatån i de centrala partierna av Mageröya. 

Tundran på Nordkap-platån var helt snöklädd med metertjock snö. Nere vid havsstranden var det mer snöfritt. Vi åkte ner mot Gjesvaer och när vi kom i backen ovanför utbredde det sig en liten övärld med Gjesvaerstappen i bakgrunden. Vattnet i de inre vikarna var alldeles blankt och det låg spridda flocka med eder och trutar runt om. På en torkställning hängde det massor av fisk. Vi åkte ner för att se om det fanns någon restaurant öppen men allt var stängt. Det fanns dock ställen som var öppna under turistsäsongen. Där utgick också fågelsafaris.

Nordnorge april 2014-18Gjesvaer, ett litet fiskesamhälle på Mageröyas västra kust. I bakgrunden syns Gjesvaeartappen som är en av Norges största fågelberg.

 

Nordnorge april 2014-24Gjesvaer, Nordkap kommun, Finnmarks fylke.

Nordnorge april 2014-19Fisken hänger på tork. 

Nordnorge april 2014-27Gjesvaers fiskhamn. Härifrån utgår fågelsafaris ut till Gjesvaerstappen på somrarna.  

Jag tog upp min tubkikare och tittade ut mot Gjesvaerstappen och såg en svärm av alkor som flögrunt bergsbranterna. En havsörn svävade mitt ibland dem. Antagligen var det lunnefåglar som börjat att häcka i hålorna i branterna.

Vi åkte igenom byn och började sedan vår återresa. Vi stannade till i Honningsvåg och åt lunch. Lite stekt torsk med potatis och smält smör med lök i kostade 175 kr. En Hurtigruttbåt som vi sett i Tromsö innan låg i hamn när vi kom men var borta när vi ätit färdigt. 

Nordnorge april 2014-7Honningsvåg. Hurtigrutten har precis kommit i hamn. Denna stad räknas som världens nordligaste belägna stad.  

På vägen tillbaka var vädret inte lika stilla och soligt. Molnen förtätades mer och mer och det började att blåsa upp. Vi kom fram vid sjutiden till Alta igen och tog in på samma campingplats som dagen innan. Nu fick vi en finare stuga till samma pris som den natten innan. Innan det blev mörkt tog vi oss en tur genom Alta och tittade bl.a. på dess nybyggda moderna kyrka.

Lördagen den 26 april åkte vi vidare samma väg hem mot Tromsö. Alla bommarna var öppna och vägen var mycket fin att köra. Nu tog vi inte färgan vid Oldenburg utan följde E6:an runt alla fjordarna och kom förbi Skibotn, Nordkjosbotn och Fagernes innan vi körde upp på bron vid Ishavskyrkan i Tromsö och var tillbaka.

Nordnorge april 2014-34Berg efter att vi passerat Oldenburg på väg hem till Tromsö

Hur jag lärde mig om den biologiska mångfalden

När jag var åtta år tog jag en egen promenad utanför vår egen gata Andvägen i Oxelösund. Jag gick uppför Fågelvägen och nerför den branta backen ner mot Jogersösundet. Där ute i vattnet fick jag se min första skäggdopping. Den låg där på den spegelblanka vattenytan och dess färggranna ”skägg” speglades i vattnet. Det var en stor estetisk upplevelse för mig. En av mina första naturupplevelser.

När jag sedan flera år senare gick Åke Skiölds teckningskurs och kom till det brev där man skulle lära sig att teckna fåglar skrev han: ”att teckna fåglar tränar bildminnet”. Jag följde därför med min vän Claes Svedlindh till Stjärnholmsviken en vårlördag i maj. Där fanns en skäggdopping koloni. Återigen fick jag en stor naturupplevelse av att få se denna fågelart. Jag satte mig ner och tecknade dem. När jag kom hem var jag nyfiken på att lära mig mer om skäggdoppingen. Jag gick till biblioteket och lånade böcker. När jag läste om den och andra fåglar ville jag ute och teckna mer. På så sätt gick teckningsintresset hand i hand med naturintresset och intresset för alla arter i naturen.

– Att gå in för att avbilda olika arter med teckningar, målningar eller foton är ett sätt att lära sig om den biologiska mångfalden.

Efter att jag följt med på turen till skäggdoppingarna i Stjärnholmsviken följde jag med Claes till Fältbiologerna. Där blev jag med ända tills jag blev vuxen och man förväntades vara med i Naturskyddsföreningen istället eftersom Fältbiologerna är en ungdomsorganisation. Det blev många exkursioner genom ungdomsåren till olika naturområden kring Oxelösund och Nyköping. Jag brukade också jobba en vecka på Enskärs fågelstation när jag gick i gymnasiet.

– Genom att umgås med andra som också är intresserade av biologisk mångfald lär man sig mycket av varrandra.

Under gymnasietiden hade vi ett undersökningsområde utanför Oxelösund. Det hette Marsäng. Nästan varje helg var vi där och skrev upp allt vi såg. Vi inventerade däggdjur, fåglar, insekter, lavar och växter.

– Genom att arbeta med inventeringar och andra undersökningar i naturen lär man sig mycket om den biologiska mångfalden.

Under åren som fältbiolog gjorde jag så att jag specialstuderade en organismgrupp en tid. Någon höst tittade jag mest på lavar. En vår på träd. En annan vår specialiserade jag mig på orkideer. När jag fick jobbet att göra en naturinventering av Oxelösund 1980 passade jag på att lära mig allt jag kunde om hur man artbestämmer växter. Jag fick mycket bra hjälp av Länstyrelsens växtexpert Hans Rydberg när jag inte själv klarade av att artbestämma vissa exemplar.

– Genom att ta en organismgrupp i taget blir inte arbetet att lära sig om alla arter oöverstigligt.

Under hela livet har jag rest så mycket jag kunnat. Då får man se andra arter än de man är van hemma. Under fältbiologtiden gjorde jag resor till Nordnorge, Östra Finland, Röst, Gotska Sandön mfl ställen. Då fick jag massor av tid att lära mig om alla de arter som jag såg. Det fanns också ofta med andra kunniga som jag kunde fråga.

– Att resa kan vara ett sätt att lära sig mer om arter som man inte ser hemmavid. Genom att utöka sin kunskap om arter från andra områden får man mer och mer erfarenheter av organismvärlden som gör att det går lättare att lära sig fler arter.

När jag skulle lära mig växterna så började jag att samla växter. Genom att lägga upp ett herbarium lärde jag mig mycket om systematik och hur man känner igen olika arter. Vill man inte samla ”riktiga” exemplar kan man samla eget tagna foton på arterna. Man kan också samla ”kryss” dvs kryssa för vilka arter man sett i fågelboken eller någon annan organismgrupps bok eller föra lista på dem.

– Att samla på arter är ett sätt att lära sig skilja olika arter.

Att lära sig om den biologiska mångfalden innebär inte bara att lära sig att artbestämma. Ju mer man är ute och får erfarenheter av olika arter lär man sig mer om beteende och ekologi. När jag var 15 år ville jag lära mig allt om en art. Jag hade varit på orrspel på Fjällmossen i Kolmården och träffat Rickard Fredriksson som specialiserat sig på fiskgjusar. Under sommaren sedan bestämde jag mig. Jag ville lära mig allt om bävrar. Därför påbörjade jag mitt specialarbete om ”bävern i Sunnemo socken” redan efter grundskolan innan jag började gymnasiet.

– Att gå på djupet och lära sig allt man kan om en art är ett bra sätt att lära sig om såväl beteende som ekologi.

Fenologi 10 november 2013

StenåsaSoluppgång över Östersjön vid Stenåsa på Östra Öland.

I våras gjorde jag med jämna mellanrum olika blogginlägg om fenologi. Jag försökte i några korta ordalag beskriva hur långt naturen kommit i årstidsväxlingarna. Nu under hösten har jag inte hunnit vara ute så mycket i den svenska naturen. Resan till Uganda i september/oktober kräver förberedelser, tid för själva resan och när man kommer hem är det ofta väldigt mycket att göra för att komma ikapp med jobbet.

Men idag tog jag mig ledigt på morgonen och åkte ut till östra Öland med min vän Mats. Vi åkte till Stenåsabadet. Den senaste veckan har det setts många östliga tillfälliga gäster här.  Vid den här tiden på året brukar det komma många sådana arter till den svenska ostkusten och framför allt Öland. Just här i träddungarna vid badet hamnar många små tättingar när de flugit över Östersjön. Kungsfågelsångare, taigasångare och ökenstenskvätta är några av de sällsynta fåglar med östligt ursprung som setts den senaste veckan.

När vi kom i gryningen var p-platsen vid campingen redan full med bilar. Fågelskådare gick och tittade i träden genom hela campingdungen. Vi hade inte gått långt förrän vi hörde en skådare säga: ”det där måste vara en bergstaiga!”. Han menade då bergstaigasångare. Den flög lite rastlöst i buskarna och visade upp sig tydligt emellanåt. Den hade ett tydligt ögonbrynsstreck och ett litet ljusare band på vingen. Det kom fler och fler skådare till den plats där vi stod men plötsligt började de springa västerut mot campingdungens västra utkant. Vi följde efter och lyckades snart se den svartstrupig järnsparven som satt i en rishög. En fågelskådare hade också sett en brunsångare tidigare på morgonen.

Ute över Östersjön kom det två lommar flygande. Den ena rörde på halsen i flykten och var lite mindre. En storlom och en smålom alltså. Ett femtiotal knipor låg utanför badet och långt ut kunde jag se några alfåglar flyga. Söderut låg det alldeles tjockt med vitkindade gäss. Det kom tre havsörnar som skrämde upp dem och som gjorde att flera flockar flög norrut.

Det har varit fullt med rariteter i Sverige idag. En gråhuvad sparv och en videsångare sågs vid Utlängan i Blekinge. En rubinnäktergal på Gotland. Ökenstenskvätta utanför Trosa i Södermanland och en härfågel vid Ottenby.

Regnet kommer!Regnet kommer ut över Östersjön vid Stenåsa på Öland.

 

Reptiles and birds – Uganda journey 2013

Reptiles – Reptilia – Reptiler

Here is a list of the reptiles we observed during our journey in Uganda 2013.

African (Nile) Crocodile – Crocodylus niloticus- Nilkrokodil
At least three at Kasinga Channel and one in Murchison Falls National Park

Water (Nile) Monitor – Varanus niloticus – Nilvaran
One in Queen Elisabeth National Park

Blue-headed (Green) Tree Agama – Acanthocerus atricollis – Blåhuvad trädagam
Common along the journey

Tropical House Gecko – Hemidactylus mabouia – Husgecko
Common in houses.

Birds – Aves – Fåglar

Here is a list of the birds we observed during our journey in Uganda 2013. I begin with the families and will but in the species and where we observed them when I have time later on.

NON-PASSARINES – ICKE TÄTTINGAR

Pelicans

Cormorants

Darter

Finfoots

Herons, Egrets and Bitterns – Ardeidae

Hamerkop

Storks

Shoebill

Ibies

Ducks and Geese – Anatidae

Vultures, Eagles etc – Accipitridae

Falcons – Falconidae – Falkar

Guineafowls – Mumididae –

Frankolins – Phasianidae

Crakes and Rails – Rallidae

Jacanas – Jacanidae

Cranes – Gruide

Bustards – Otididae

Thick-knees – Burhinidae –

Coursers and Pratincoles – Glareolidae

Plovers – Charadriidae –

Sandpipers etc. – Scolopacidae

Gulls and Terns – Laridae – Måsar och tärnor

Skimmers – Rynchopidae – Saxnäbbar

Doves and Pigeons – Columbidae – Duvor

Parrots – Psittacidae – Papegojor

Turacos and Plantain-eaters – Musophagidae

Cuckoos and Coucals – Cuculidae – Gökar och

Owls – Strigidae – Ugglor

Nightjars – Caprimulgidae – Nattskärror

Swifts and spinetails – Apodidae – Seglare

Mousebirds – Coliidae – Musfåglar

Trogons – Torgonidae – Trogoner

Kingfishers – Alcedinidae – Kungsfiskare

Bee-eaters – Meropidae – Biätare

Rollers – Coraciidae – Blåkråkor

Wood-hoopoes and Scimitarbills – Phoeniculidae

Hornbills – Bucerotidae – Hornfåglar

Barbets and Tinkerbirds – Capitonidae –

Honeyguides and Honeybirds – Indicatoridae –

Wrynecks and Woodpeckers – Picidae – Göktytor och hackspettar

PASSARINES – TÄTTINGAR

Larks – Alaudidae – Lärkor

Martins and Swallows – Hirundinidae – Svalor

Wagtails – Motacillidae – Ärlor och Piplärkor

Cuckoo-shrikes – Campephagidae – Nålfåglar

Bulbuls, Greenbuls and Brownbuls – Pycnonotidae – Bulbyler

Thrushes and Allies – Turdidae – Trastar m.fl.

Warblers – Sylvidae – Sångare

Flycatchers – Muscicapidae – Flugsnappare

Batises and Wattle-eyes – Platysteiridae – Flickflusnappare

Monarch Flycatchers; Flycatchers – Monarchidae; Muscicapidae – Flugsnappare

Illadopses, Chatterers and Babblers – Timalidae –

Tits – Paridae – Mesar

White-eyes – Zosteropidae – Glasögonfåglar

Sunbirds – Nectariniidae – Solfåglar

Shrikes – Laniidae – Törnskator

Bush-shrikes – Malaconotidae – Busktörnskator

Helmet-shrikes – Prionopidae – Hjälmtörnskator

Drongos – Dicruridae – Dronger

Crows – Corvidae – Kråkor

Orioles – Oriolidae – Gyllingar

Oxpeckers, Starlings – Sturnidae – Starar

Sparrows – Passeridae – Sparvfinkar

Weavers – Ploceidae – Vävare

Waxbills – Emberizidae – Fältsparvar

Canaries and Seedeaters – Fringillidae – Finkar

”Who throw that?”

”Who throw that” sa vår lokale guide Vincent när vi gick på ”the royal mile” i Budongo forest utanför Masindi.

Vi hade gått upp tidigt för att komma hit. Redan kvart över sex på morgonen lämnade vi Masindi hotell för att plocka upp Vincent i en av byarna utanför. Vi såg en ”brown twinspott” utefter vägen och många fler nya arter för resan innan vi stannade utanför infarten till ”Royal mile”. Den hade fått sitt namn av att en känd kung i Bonyori för länge sedan brukade gå just denna väg. Det var en fin regnskog med många väldigt tjocka träd som hade de där stora plattade stammarna nertil.

Det hade regnat ända från klockan tolv på natten och fortsatte in på morgonen. Vi hörde inte mycket i skogen. Det var som om regnet fick alla fåglar att tystna. En ”bluebreasted kingfisher” visade sig i alla fall och en ”dwarf kingfisher”. Den sista lilla kungsfiskarens bo hittade vi först. Vi stod och väntade för att se den komma. Det tog bara några minuter så satt den där på enträdgren nära boet.

Det var när vi lämnat kungsfiskaren som Vincent plötsligt fick se att det landade ett fikon på vägen framför honom. ”Who throw that” sa han till Kaj. Båda tittade upp i det stora fikonträdet som bredde ut sina långa väldiga grenar över vägen. Där i några grenklykor satt de! Schimpanserna! Det var en familj som åt fikon och det var en av dem som tappat eller kastat ner ett fikon på vägen. Äntligen fick vi se schimpanserna. Vi missade dem ju för någon dag sedan och nu fick vi se dem när vi letade andra djur!

När vi gått ner till bron som var gränser för hur långt man fick gå in i skogen vände vi och åkte snart vidare till en annan skog som hette Bosingio och som var en annan del av Budongoskogen.

Där såg vi till en början fler apor. Det var rödsvansade apor, ”Blue monkeys” och den västliga svartvita guarezan. De gjorde ett fastligt väsen av sig hela tiden. Mot slutet av den tid vi var där hörde vi en ”crested eagle” som kallade. Då tystnade alla apor. Den äter nämligen sådana.

Det var redan långt fram i lunchtid och fåglarna var inte så aktiva längre. Vi bestämde oss att åka vidare mot ”Murchisson Falls National Park”. Vid sextiden var vi framme vid ett av fallen. Det är ”Viktoria Nile” som rinner förbi här. Ute i forsen på några klippor kunde vi se tre ”Cliff prantikola”. Det är en vadarsvala som bara bor i forsar. Eftersom den biotopen är ganska ovanlig i Afrika så är den arten inte så vanlig.

När vi tagit in på hotellet som låg mitt i parken hade vi vår briefing. Vi åt vår middag och sedan eskorterades vi ut till våra små hus som såg ut som runda hyddor. Eftersom husen ligger mitt i parken eskorteras alla gäster ut till sina rum så de inte skall anfallas av bufflar eller andra djur som lätt kan ta sig in på hotellområdet.

Queen Elisabeth National Park

”Don´t go there!”. Det var det första jag hörde när jag kom ut i nattens sista minuter vid sextiden på morgonen när jag skulle gå ner till huset där vi äter. Det var Kaj, Hans och Mats som kommit före mig och som var på väg ut i buskarna för att titta på en nattskärra som de hörde. Alla tre i personalen i restaurangen sprang efter dem och ropade. Att ge sig ut i nattmörkret utanför huset var inte tillrådligt! Det är inte som hemma här. Här kan man bli anfallen av ett lejon om man ger sig utanför gårdsplanen.

Kaj hade hört grymtningar nere ifrån buskarna dagen innan. Det visade sig att det var flodhästar som höll till där.

Vi bor inte långt från Kasengi kanalen. Det första vi skulle titta efter idag var papyrus gonoleken. Stephen visste var den brukar hålla till. Den är bara aktiv i gryning och skymning. Vi tog en kort biltur ner till kanalen och där gick vi utefter papyrusen upp mot bron. Sakta blev det ljusare och ljusare men solen såg vi inte. Det var regn i luften men utan att det började regna.

Fiskarna som höll till vid bron var redan vakna. De gav sig ut i kanalen med sina båtar eller stod med rev och lina och fiskade från den lilla bron över kanalen. Skuggstorkar flög över oss och vi såg en hel del fåglar inne bland papyrusen. Stephen hörde gonoleken ganska tidigt men den kom inte fram. Inte för än vi nästan gett upp och skulle gå till bilen dök den plötsligt upp nere bland papyrusen! Den var alldeles klarröd på buken, brunblå på ryggen och klargul på hjässan. Väldigt vacker!

Efter vår morgontur till papyrusen åkte vi upp till ”Kasangi track”. Det hade regnat under natten och det var fuktigt och ganska kallt för årstiden. ”Detta är perfekt kattväder” sa Stephen! Vi kan nog få se både lejon och leopard! Vi körde ut på savannen.

Det var många frankoliner på vägen. I var och varranan buske stannade vi och tittade på de fåglar som fanns här. Vi såg bl.a. olika vipor och lärkor och många vitbrynade skäggökar. Det var flera safaribilar som likt oss gett sig ut på morgonen. På ett ställe såg vi fyra stycken stå på rad. Vi åkte dit och mycket riktigt, där kom tre lejon lunkandes i högt tempo mot någon av de kobbs som gick därute. Vi följde efter lejonen med bilen men stannade ganska snart! Där låg en hyena inte långt från vägen och slet köttstycken ur en kobbskropp som den tagit. Vi stod upp i bilen under vårt uppfällbara tak och fotograferade den under flera minuter.

Vi åkte sedan vidare för att leta efter vart lejonen tagit vägen. Vi fann dem liggande nära vägen vid några träd. De hade lagt sig ner för att vila.

På vägen tillbaka till hotellet såg vi både ”Giant hog” och ”Common Warthog”, två svin som bor ute i buschen. Inga leoparder ville visa sig för oss denna morgon.

Efter lunchen åkte vi upp förbi samhället efter bron och tog till vänster ner i en annan del av nationalparken. Vi kom upp och fick en fantastisk vy över Lake Edward innan vi svängde ner till huset där man köpte biljetter till båtturen över Kasanga kanalen.

Ner vid hamnen såg vi malakitkungsfiskare, brokärla och en ”swamp flycatcher” bl.a. En blåhuvad ödla gick över vägen och klättrade upp i ett träd. På andra sidan kanalen kunde jag redan skönja en flock elefanter och bufflar.

Vi gick i båten och sakta körde vi ut mot den andra sidan. Den motsatta sidan var full av bufflar. En nilkrokodil låg på stranden. En gulnäbbad stork och en sadelnäbbad stork gick bland dem. När vi fortsatte utefter stranden åkte vi förbi den gråa kungsfiskarens bon. De gör hålor i strandbrinken likt vår kungsfiskare där de lägger sina ägg.

En bit bort utefter stranden såg vi både elefanter och flodhästar. En goliathäger stod i strandkanten. På en udde stod det en stor flock med afrikanska saxnäbbar. På en annan udde stod det en flock med storskarvar.

Efter vår tur åkte vi till hotellet och gick igenom alla fågelarter som vi sett under våra dagar här. Vi är uppe i över 220 arter så här långt.

ISTE 2013 – Encyclopedia of Life

De närmaste dagarna skall jag gå igenom det material som jag samlade in på ISTE 2013 i San Antonio. Först ut får det bli EOL eller Encyclopedia of Life som är deras hela namn.

EOL samlar information om alla jordens arter. Man kan gå in på deras sida: www.eol.org och söka information om en speciell art. De har också artiklar om biodiversitet och multimedia. Det kan vara videos, podcasts, speciella Google Earth presentationer mm.

Sidans medlemmar kan sammanställa samlingar med fakta om någon speciell fråga eller ett område. Man kan göra en ”fieldguide” med deras material om en organismgrupp inom något speciellt område.

EOL fungerar också som ett socialt media som deras medlemmar kan utnyttja för att finna personer med samma intresse för någon organismgrupp! Man kan gå med i något av de befintliga ”communities” som finns eller skapa ett eget.

De har ett resursmaterial för det som kallas ”Bioblitz”. När man gör en ”bioblitz” väljer man ut ett område som hela gruppen under 24 timmar inventerar på alla arter som man hittar.

De har en samling av identifikationsguider över olika organismgrupper.

De har mycket material som man kan använda i undervisningen. De har en speciell grupp som tittar på hur hela sidans fakta kan användas i undervisningen. Det finns en speciell ingång till undervisning på EOL: Learning + education