Livsplaner och prioriteringar

Publicerad den 23 mars, 2020 av Dan Frendin

Svara

En av de viktigaste sakerna som jag lärt mig att jag måste ha under kontroll är stressen. Stress producerar kortisol som gör att immunsystemet nerprioriteras i kroppen för att istället ge kraft till muskler och det som vi behöver för att ”fäkta eller fly”. Det var bra när vi var jägare och samlare men om vi i den tid vi lever i nu utsätter oss för stress under längre tid mår vi inte bra.

Det första jag vill ta upp som hjälpt mig att reducera stressen är min livsplan. Jag upptäckte detta med livsplaner 2016 och gjorde min första på våren samma år. Jag har skrivit om livsplaner här i min blogg tidigare:

Att göra en livsplan.

När jag gjort min livsplan så kunde jag sänka min stress därför att jag blev klar över mina prioriteringar. Jag såg också hur livsplaner skulle kunna hjälpa mina elever att få hjälp att prioritera förutom att det kunde ge autenticitet till undervisningen.

Har vi tydliga mål i fjärran kan vi ta ut de bästa stigarna dit.

Jag såg också att livsplanerna kunde hjälpa mig att förverkliga en livsuppgift som kom till mig redan på 80-talet. Jag kände väldigt starkt att jag skulle införa ämnet ”människokunskap” i skolan. Genom att utveckla metodiken kring livsplaner såg jag hur detta skulle kunna förverkligas. Livsplanerna hjälper också eleverna att se hur de kan använda den kunskap de får inom flera delar av naturkunskapen som jag undervisar i. I ett tidigare inlägg i min blogg berättar jag vad jag gjorde det första läsåret jag använde mig av detta arbetssätt.

Att undervisa med livsplaner i gymnasieskolan.

När vi nu på mycket kort tid hamnat i ett stort krisläge så behöver vi se över vilka prioriteringar vi behöver göra i våra liv. Där kan en livsplan hjälpa oss att se vad som är viktigt.

Att göra en livsplan.

Publicerad den 1 april, 2017 av Dan Frendin

För snart ett år sedan gjorde jag min första livsplan. Jag hade hört en intervju med Michael Hyatt som precis skulle komma ut med en bok om hur man gör en livsplan. Jag köpte både boken och ljudboken och satte av en hel dag uppe i stugan i Värmland där jag koncentrerat tog fram och skrev ner min plan. Det tog ungefär 10 timmar.

Det var en intressant och mycket givande erfarenhet. Jag har sedan dess regelbundet tittat igenom och även reviderat min plan för att den skall vara levande och hjälpa mig att få balans och rätt prioriteringar i mitt liv.

Vad är en livsplan?

En livsplan är ett kort skrivet dokument på 5-15 sidor. Det är skrivet av dig och för dig. Dokumentet beskriver hur du vill bli ihågkommen och utifrån det vilka som är dina viktigaste livsområden eller ”livskonton” som man kan kalla det. I livsplanen prioriterar du dina konton, går igenom syftet med dem och hur din vision för dem ser ut. Sen gör du en handlingsplan för hur du skall få det liv du vill ha.

Varför ska man göra en livsplan?

Det finns flera argument för varför man skall göra en livsplan:

Du får en översikt över och en ökad medvetenhet om vad som är viktigt i ditt liv.
Du blir med medveten om vad du vill prioritera i ditt liv utifrån den livssituation du befinner dig i.
När du tänkt igenom och reflekterat över detta kan du lättare säga nej till det som är oviktigt för dig och bara tar din tid och säga ja till det som du verkligen vill. Du kan få en bättre balans i ditt liv.
Du ser nya möjligheter lättare när du har en medveten vision för ditt liv.
Du får en större klarhet över vad du vill förändra i ditt liv och hur du kan göra det.

Hur hänger detta samman med din yrkesroll?

Ditt yrke är en stor del av ditt liv men det ingår i en helhet. När denna helhet fungerar bra är det större chans att jobbet även fungerar bra och vice versa. När du gör en livsplan får du ett verktyg att skapa en bra balans mellan de olika delarna av ditt liv.

Att medvetet reflektera över sin livsplan gör att du kan känna en större mening med ditt liv. Ser du till att fylla ditt liv med meningsfulla aktiviteter och vardagliga händelser är det mycket troligare att du får det liv du vill ha.

Här är en länk där du kan beställa boken ”Living Forward” där författarna Michael Hyatt och Daniel Harkavy beskriver livsplanprocessen om du vill veta mer: https://livingforwardbook.com/

Här är en intervju med författarna om boken och processen att göra en livsplan: https://www.youtube.com/watch?v=JVx1LnZLybU

Här är en intervju med Michael Hyatt om ”Living Forward” med Lewis Howes: https://www.youtube.com/watch?v=8jLozTDloAk

Grundproblemet och grunden för att lösa det

Publicerad den 25 september, 2016 av Dan Frendin

Vår art Homo sapiens har funnits i 200 000 år vad man vet. I 190 000 år levde vi huvudsakligen som jägare och samlare. Sen började vi gradvis att leva mer som jordbrukare och vår civilisations kultur började att utvecklas. Först sakta för att sedan gå fortare och fortare. Nu har vi en utvecklingstakt vi inte kunde drömma om när vi för 6 000 år började bygga pyramider i Egypten.

Innan vår art utvecklades härstammar vi från flera olika människoarter som sedan en miljon år sedan började använda elden som skydd, värme och för att steka vår mat på. För 6 miljoner år sedan grenades våra tidiga människosläktingar av från schimpanserna och startade den gren på livets träd som så småningom skulle bli vi. Alla av våra tidiga föregångare från schimpanserna och framåt har levt som jägare och samlare.

Grundproblemet för oss människor nu är att vår kulturs utveckling har gått mycket fortare än vår biologiska utveckling. Den är i otakt med vår kropp. Visst vi har kunnat skapa civilisationer och utvecklat vår matproduktion, läkekonst och ingenjörs konst så vi nu kan vara 7 miljarder människor på jorden. Men vi har gjort det till priset av en mängd välfärdssjukdomar. De uppkommer på grund av att flera av våra system i kroppen som hjälpte oss att klara livet som jägare och samlare nu slår fel när mycket runt omkring har ändrats. Vi är inte byggda för att leva i en värld där det finns tillgång till mat dygnet runt. Speciellt inte socker. Vi är inte byggda för att kunna få bekräftelse varje minut från ”Facebook-gillanden” eller andra meddelanden från sociala medier.

För att klara av denna tidens fallgropar och orsaker till sjukdom behöver vi känna till våra kroppars livsuppehållande system och hur vi kan tillfredsställa dem på ett naturligt sätt och hur vi kan leva med dem för att skapa ett rikt och meningsfullt liv.

Vi har också skapat förhållanden på planeten jorden som är mycket svåra att leva under. Vi lever i den biologiska mångfaldens 6:e utrotningsvåg som drar över jorden. Bara fem gånger tidigare under jordens historia har det utrotats arter i en sådan takt som nu sker. Vi har en klimatkris som gjort livet svårt för tusentals flyktingar som i dess spår utsatts för krig och förföljelse. Innan kriget i Syrien bröt ut var det en långvarig torka i landet som fick miljontals innevånare på landsbygden att flytta in till städerna med etniska konflikter och andra problem som följd och som sedan eskalerade.

För att klara de hälsoproblem som breder ut sig i den rika delen av världen behöver vi utbilda medborgarna i att förstå hur de kroppssystem som ger dem liv och energi fungerar och hur man kan leva för att dessa system ska stödja ett rikt och meningsfullt liv.

För att klara de stora miljöproblemen måste vi utbilda medborgarna i hur de livgivande systemen på planeten jorden fungerar och hur man behöver bygga samhällen, infrastruktur, energisystem och allt annat som hör till ett samhälle på ett sätt så det blir hållbart på sikt.

En grundläggande färdighet som eleverna måste få med sig från gymnasiet är då hur man arbetar med visioner och sätter mål. Jag har sedan 90-talet utvecklat en ”visionsprocess” som jag har låtit mina elever gå igenom för att få en större medvetenhet över vad de vill med sina liv. I år har jag utvecklat den till att också arbeta med mål. Jag började kursen i Naturkunskap 2 i år med visionsprocessen och efter den fick alla eleverna skriva upp vilka mål de har med kursen utifrån det liv de vill skapa. De får analysera sina svagheter och styrkor och göra en plan för hur de skall uppnå dem. Hela detta visions- och målarbete kommer jag ha som en grund för min formativa bedömning av deras arbete under kursen.

Vår fjällkurs hade temat ”livet är en vandring” i år. När jag gick med några elever under vår uppsamlingsvandring på Omberg i våras kunde jag se hur likt en vandring är den process man går igenom för att lyckas med olika projekt. En lyckad vandring och ett lyckat projekt brukar följa följande process:

Du måste ha ett mål och veta vart du vill. Annars kan du inte ta ut någon riktning och det kvittar hur du går.
Du måste veta var du utgår ifrån. En GPS kan inte ta ut en riktning om den inte vet utgångspunkten och målet. Du behöver veta var du är, vilka resurser du har och vad du eventuellt behöver ha hjälp med.
Du måste sedan göra något för att nå målen. Är du på en vandring måste du börja gå! Ska du förverkliga projekt så krävs det handling!
Med jämna mellanrum måste du utvärdera det du gör. Du kanske har kommit ur kurs? Du kanske bär för tungt?
Du förbättrar sedan det du gör för att förverkliga dina mål. Du kanske måste justera några remmar på din ryggsäck när du går i fjällen? Du kanske behöver lägga till eller ta bort något från din ursprungliga projektplan.
Ska du lyckas får du inte ge upp vid första bästa motstånd. Du måste ha ihärdighet om du skall komma fram och om du skall lyckas med det du företar dig

Att fördubbla sin livskvalité

Publicerad den 18 september, 2016 av Dan Frendin

För ett år sedan var jag ganska bekymrad. Jag hade gått i fjällen med en klass och knappt orkat fullfölja vandringen. Varje morgon jag reste mig från min säng kände jag hur gravitationen tryckte ner mig mot golvet på grund av min övervikt. Jag hade börjat få de första tecknen på diabetes och känseln i ett av mina ben var nästan helt borta. Jag hade ofta migrän.

Under de senaste 10 åren hade jag försökt att gå ner i vikt tre gånger. 2006, när jag gjorde min 30 års uppföljning av min bäverundersökning i Värmland, lyckades jag gå ner 24 kg genom all den träning jag fick av att inventera bäverstammen och äta enligt paleodietens alla regler. Men några år senare var jag upp i över 110 kg igen. 2012 provade jag en viktminskningsmetod där jag levde på ”soppor” (dvs näringslösning) i nio veckor. Jag gick ner 24 kg igen och fick än en gång känna på hur det var att leva lätt. Men efter bara ett par år vägde jag mer än när jag började min viktminskningsprocess. 2014 testade jag ett tredje viktminskningsprogram. Vi var en grupp som tränade med en PT och fick råd av en viktminskningscoach. Det ingick mycket träning som tog en hel del tid och som gjorde att jag blev ännu mer stressad än jag var från början. Hann inte med att planera mina lektioner så väl som jag önskade många dagar. Det hela slutade med att jag gick upp fem kilo istället! Kände att nu är det nog kört i alla fall. Jag får nog finna mig i att väga 117 kg eller mer och invänta diabetes och hjärtinfarkt.

Men så fick jag se en länk på Facebook. Den gick till en video med en forskare och föreläsare som hette Susan Pierce Thompson. Hon hade doktorerat på ”ätandets psykologi” och presenterade sin metod ”Bright Line Eating” i tre längre videos som man kunde se gratis. Jag lyssnade på föredragen med stort intresse. Hon förklarade i detalj varför jag misslyckats med mina tidigare försök att gå ner i vikt och behålla den låga vikten. Äntligen en som verkade förstå hur just min kropp och personlighet fungerar och de svårigheter som jag haft!

När jag lyssnat på hennes live webbinarium som sändes efter att hennes tre videos kommit ut anmälde jag mig till hennes bootcamp och valde att betala i tre avbetalningar de närmaste månaderna. Jag blev lite orolig att jag använt mitt Mastercard för att betala en kurs i USA. Det var första gången jag köpte en online kurs och jag visste inte hur säkert det är att betala på detta sättet. Allt gick bra! Inga problem! Det visade sig att det här var den bästa investering jag gjort på decennier i mitt liv. Få saker har förändrat mitt liv på så kort tid som ”Bright Line Eating”.

”Bootcampen” höll på i åtta veckor. Den bestod av 8 moduler som kom ut med en modul i veckan. Varje modul innehöll ett tiotal videos med föredrag där Susan Pierce Thompson i detalj gick igenom hur man går ner i vikt och behåller den låga vikten. Det är väldigt få som klarar det men hon hade lycktats hålla sin vikt i 13 år.

”Bright Line” står för ”tydliga gränser”. Hela detta sätt att ta sig an viktproblematiken bygger på att hålla fyra tydliga gränser:
1. Inte äta socker
2. Inte äta något som är gjort av mjöl
3. Äta tre gånger om dagen
4. Äta bestämda portioner

I de olika modulerna gick hon igenom i detalj hur man kan lyckas att hålla detta, hur man gör om man inte kan hålla disciplinen och hur man kan förvänta sig att processen framskrider. Hon gick också igenom dagliga rutiner. Genom olika morgon- och kvällsrutiner kan man stärka sin viktminskningsprocess. Först förstod jag inte riktigt varför vi t.ex. skulle meditera på morgonen och gå igenom en daglig checklista med olika punkter på kvällen. Nu efteråt kan jag se att flera av dessa punkter varit mycket viktiga för mig.

Förutom att se på modulerna så blev vi 2000 personer som gick kursen indelade i olika Facebook grupper med 400 i varje grupp. Där kunde vi ha kontakt med varandra. Jag har nog aldrig upplevt en Facebook grupp med sådan aktivitet och engagemang! Dagligen fick jag tips på olika frukostar, luncher och middagar som passade detta koncept. Alla stödde varandra ivrigt i med- och motgångar.

När ”bootcampen” var slut efter 8 veckor hade jag kommit en bit på min viktminskning. Jag fortsatte att äta som jag lärt mig och efter 8 månader så nådde jag min målvikt. Detta var i början av juni och sedan dess har jag hållit min vikt kring 80 kg.

Förutom viktminskningen så har denna process fört med sig många andra positiva saker. Efter bara två dagar var allt mitt sötsug borta och jag har inte haft några blodosockerfall eller toppar. Min migrän som jag brukade ha en gång i veckan försvann direkt. Jag har fått en bättre närvaro i nuet.

Först blev jag ganska trötta av att gå på en viktminskningsdiet. Men denna trötthet gjorde mest att jag inte orkade att stressa längre. Jag tog allt mycket lugnare. Efter 120 dagar kom sedan energin! Susan hade i en av sina moduler sagt att någon gång efter ca 90 dagar så kommer vi att känna en stor energihöjning. Det är ingen idé att lägga upp någon träning innan detta kommer menade hon, om vi nu inte redan sedan tidigare hade inarbetade träningsrutiner.

Av detta lärde jag mig att ska man gå ner i vikt skall man fokusera på att få maten rätt först!

Oktober 2015 när jag precis börjat med ”Bright Line Eating”

September 2016 när jag haft min idealvikt i tre månader redan.

Den nya lättare vikten gör det lättare att röra sig och under årets fjällresa hade jag en helt annan ork än någonsin tidigare. Totalt har jag alltså gått ner 37 kg från det jag vägde som mest. Detta motsvarar vikten av två fjällryggsäckar! Genom att klara av en sådan här process gör att jag fått en ökad lust att ta tag i andra områden av mitt liv och känner ett stort hopp och livslust. En av de saker jag tagit tag i är att lära mig att öka min energi och resiliens. Jag har lyckats att öka min stresströskel med minst det dubbla och känner nu att jag kan se fram emot en friskare ålderdom med förhoppningsvis många meningsfulla år där jag kan förverkliga mina livsmål och göra det jag tycker om att göra.

Juni 2015 när jag vägde som mest (117 kg) Foto: Mats Hannerz

Juni 2016 när precis nått min målvikt (82 kg). Foto: Mats Hannerz

När jag gått vidare med att lära mig hur jag skall leva för att min hjärna skall fungera optimalt och inte få demens så visade det sig att genom att gå igenom Bright Line Eatings alla delar så hade jag redan gjort mycket av det som krävs för att leva optimalt utifrån hjärnhälsa. Det var likadant när jag gick igenom Ari Whittens ”The Energy Blueprint”. Nästan hela hans modul om hur kost kan hjälpa dig att få ork och höja din energi var redan klar och implementerad i min livsstil redan!

Susan Pierce Thompson öppnar upp för nya ”Bootcamps” ungefär var 10:e vecka. Den 1:a oktober börjar nästa. Om någon av er som läser detta är intresserade av att gå kursen så ska ni börja med att se var ni ligger på ”mottaglighets-skalan” (”Susceptibility scale”) och sedan se de tre videorna där hon förklarar metoden. Då vet du om detta kan vara något för dig. Under webbinariet som kommer efter att de tre videona visats anmäler du dig.

Här är en länken som tar dig till sidan du kan anmäla ditt intresse för att göra ”skaltestet” och se videona: Bright Line Eating

Komplexiteten i livstilsfrågor och utbildning

Publicerad den 18 september, 2016 av Dan Frendin

Svara

Med de tre senaste blogginläggen på temat ”kaffe och livstil” har jag velat belysa komplexiteten i livstilsfrågor och utbildning.

”Är kaffe bra eller dåligt att dricka?” Ja det beror på. Om vi tittar ur ett individuellt perspektiv så kan vi börja med att leta fakta vi kan få fram utifrån vetenskapliga undersökningar. Men om det är bra eller dåligt för just mig så måste jag veta t.ex. hur jag ligger till på ”mottaglighetsskalan” (”susceptibility scale”), om jag har några speciella sjukdomar, vilken ålder jag har etc. Det har också betydelse när under dygnet man dricker det och hur mycket. Självkännedom är en nyckelfaktor när det gäller livstilsfrågor. Här kan en ”coach” vara av betydelse. Någon som redan gått den väg man vill gå och som kan visa vägen.

Tittar vi på kaffe utifrån ett natur och miljöperspektiv så har det stor betydelse vilket kaffe vi dricker. Genom att välja ekologiskt odlat kaffe så bidrar vi mycket mer till en hållbar värld än genom att dricka konventionellt odlat. Men det finns olika märkningar när det gäller kaffe. ICA:s ”ecokaffe” är t.ex. ”bara” UTZ certifierat. Andra kaffesorter är också krav märkta och rättevisemärkta. För att kunna göra rätt val behöver vi vara insatta i det system av miljömärkning vi har.

Tittar vi i ett bredare kulturellt och historiskt perspektiv kan vi hitta väldigt intressanta vinklar på kaffe. Vad har inte hela kafékulturen betytt för litteraturens och konstens utveckling? Vad betyder inte vår ”fikakultur” för det sociala livet på våra arbetsplatser? Vad har kaffet betytt för vår historiska utveckling?

I kursen ”kaféliv” fick eleverna åka ner till Prag och uppleva den Europeiska kafékulturen. Detta gjorde att den kunskap de fått om kaffet blev en mycket mer hel del av deras liv. Samma sak har jag upplevt med våra fjällresor som vi gör varje år till Jämtlandsfjällen och de resor till Uganda som vi gjorde i Global profil. Genom att uppleva naturen och kulturen så blir eleverna mycket mer uppmärksamma, de får mer av det man på engelska kallar ”awareness”. Om man får ihop sin kunskap med uppmärksamhet ökar man sin medvetenhet. Man kan då lättare göra de val som är bra för en själv och världen.

Hur kan vi fördubbla vår energi?

Publicerad den 9 september, 2016 av Dan Frendin

Svara

Om vi nu skall titta på grunden för ett lärande för hållbar utveckling så behöver vi lärare få kraft och ork att klara av det mångfacetterade arbete det innebär att lära den kommande generationen hur de kan lösa sina individuella problem och de världsproblem som FN lyft fram i de globala hållbarhetsmålen. Och när vi själva hittat principerna och de faktorer som bidrar till en livstil som gör att vi känner oss nöjda med våra liv och kan möta framtiden med tillförsikt då kan vi också sprida den kunskapen till våra elever.

Det senaste året har jag hittat mycket av det och känner mig som en ny människa med nytt hopp och känner att jag nu kan möta min ålderdom med stor livslust. Jag har ca 10 år kvar till pensioneringen och har nu massor av erfarenhet och kunskap för att slutföra mitt ”ikigai”, min livsuppgift, med stor inspiration. Och när pensioneringen kommer skall jag ha lagt en grund för ett liv många år till där jag kan bidra så mycket som möjligt till att skapa en hållbar värld utifrån det liv som jag vill leva.

Det hela började i oktober med att jag i stort sett gett upp hoppet. Jag hade en övervikt på nästan 40 kg och det var tungt att gå ur sängen varje morgon. Den senaste fjällturen med mina elever hade varit nedslående. Jag orkade knappt gå den sista biten upp mot Storulvån på vägen hem. Så fick jag se en video på Facebook med en kvinna som hette Susan Pierce Thompson. Hon berättade om varför de flesta som lyckas gå ner i vikt inte klarar att hålla vikten. Jag hade gått ner 24 kg två gånger de senaste 10 åren men gått upp igen efter en tid. Efter att ha sett två videos till av henne slog jag till och anmälde mig till ”Bright Line Eating Bootcamp”. Detta förändrade mitt liv! Från dag 1 tränade jag på att äta på ett sunt sätt och fick bl.a. leptinet på plats så jag kände en riktig mättnadskänsla. Efter 8 månader hade jag nått min målvikt och gått ner 37 kg. Jag kommer i följande blogginlägg under hösten gå in mer i detalj på allt som jag lärt mig genom detta sätt att äta och hur den kunskapen skulle kunna användas i skolan. Genom Susans nyhetsbrev fick jag vetskap om andra metoder som kunde komplettera hennes metod.

En av dem som hon flera gånger pratade om och refererade till var metabolismexperten Ari Whitten. Under senvåren kom han ut med en kurs han kallade ”The Energy Blueprint”. Han hade under flera års tid studerat vetenskapliga artiklar om hur vi kan öka vår ork och vår energi och samarbetat med flera experter inom olika områden som påverkar detta. Han hade nu sammanställt allt han hittat i en kurs som bestod av 8 moduler och som man gick igenom under 8 veckor. Han släppte kursen lagom till att mitt sommarlov började så jag kunde följa kursen under hela sommaren. Detta blev något av det mest intressanta jag lärt mig på flera decennier. Av det han lärde ut, och det jag lärt mig och erfarit genom livet tidigare, har gjort att jag nu ser hur en grund i hur en livstil ser ut som gör oss friska och inspirerade samt hur vi kan få ork till att ta itu med alla problem kring hållbarhet.

Grundpelarna i en sådan livstil som kan fördubbla vår energi är:

En sund och nåringsrik kost där vi har ett fastefönster på 12-14 timmar varje dygn så att cellernas autofagi kan fungera optimalt och rensa ut det ”skräp” som inte behöver finnas i cellerna. Vi skall lära oss att åta på ett sätt att vi kan få optimal energi och hälsa.
Vi måste se till att vår naturliga dygnsrytm inte störs. Vår inre klocka påverkas av bl.a. ljus. Att exempelvis utsätta oss för blått ljus på kvällen kan hindra melatoninet att bildas och då får vi inte den naturliga trötthetskänslan som vi skall ha. Kaffe på kvällen är inte heller bra.
Vi är gjorda för att röra oss. Sitter vi stilla för länge påverkas vår hälsa. Vi behöver lära oss att träna på ett sätt som gör att vi får större och fler mitokondrier.
Enligt Ari Whitten har vi ett ”cellbatteri” som laddas av solljus. Genom att utsätta oss för olika typer av ljus finns det vetenskapliga belägg för många positiva hälsoeffekter.
Vi kan med olika metoder och kunskap om hjärnan hjälpa till att höja våra energier. Här kommer olika stressreducerande metoder in. Själv har jag fastnat för en metod som heter ”Holosync”. Jag kommer också berätta mer om den under hösten.
Och sist men inte minst kan vi genom ett begrepp som heter ”hormesis” bygga upp fler och större mitokondrier. Hormesis går ut på att olika saker kan stressa kroppen lite grand så att den svarar med att göra oss starkare och mer resilienta.

Var och en av dessa punkter kommer jag att under hösten att berätta lite mer om här i bloggen.

Om någon av er som läser detta vill gå Ari Whittens kurs och skaffa er en egen bild av den så börjar en ny omgång snart. Anmäl då ditt intresse här:

The Energy Blueprint

Du kommer då att få se tre gratis videos. Under den fjärde kommer det sedan att gå att anmäla sig till själva kursen. Vill du inte gå hela kursen kan jag rekommendera att du tittar på de tre videorna. Det ger en översikt över vad det handlar om och du får en del goda råd för hur du ökar din ork.

Vägar till internationellt arbete

Publicerad den 26 januari, 2014 av Dan Frendin

Svara

Här är olika vägar man kan gå för att arbeta internationellt.

Om man vill jobba på UD som diplomat kan man söka till UDs diplomatprogram, en traineutbildning – se www.regeringen.se- efter att först ha skaffat sig en akademisk grundutbildning. Det kan vara samhällsvetare, statsvetare, nationalekonom, jurist eller någon annan utbildning som ger en grund i de frågor som man kommer att arbeta med som diplomat. Det fungerar ungefär som en läkares AT tjänstgöring. Sen kan man bli placerad vid UD eller någon ambassad ute i världen
Om man vill arbeta praktiskt med bistånd kan man skaffa sig en utbildning som har den kompetens som behövs inom olika biståndsprojekt. Det kan vara sjuksköterska, läkare, agronom eller jägmästare, ingenjör, lärare t.ex. Man kan själv se till att skriva om internationellt samarbete inom sina uppsater och mot slutet av utbildningen ansöka om stipendium att få göra en ”minor field study” (MFS). När man är färdig med sin utbildning söker man sig till de organisationer som bedriver biståndsprojekt. Se tex hemsidor från FN, Röda Korset, Rädda Barnen och Forum Syd samt privata konsultbolag.
Vill man arbeta mer administrativt med bistånd inom t.ex. Sida bör man ha en akademisk utbildning, exempelvis ett program som t.ex. ”Internationella relationer”,ett samhällsvetarprogram med internationell inriktning, miljö etc. Det kan också vara bra att kolla upp vad de olika lärosätena har för specialisering. Lunds Universitet kan t.ex. mycket om mellersta östern. Inom sitt program gör man förslagsvis ett utlandsår på något utländskt universitet och man ser också till att söka stipendium för en ”minor field study” (MFS)
Sen finns också vägen inom handel om man vill arbeta internationellt. Då skaffar man sig en utbildning som krävs för att arbeta inom företagsvärlden och söker sig till företag som arbetar inom den del av världen man är intresserad av att arbeta i.
Den femte vägen till att arbeta och verka internationellt är forskning. Då specialiserar man sig inom det område som man har sina intressen i. Ser till att få göra en ”minor field study” inom det geografiska område man vill arbeta. Man väljer ett doktorandämne där man gör fältstudier inom det område man vill verka inom. Sen bygger man upp kontakter inom den akademiska världen så man kan vara gästforskare eller så småningom gästprofessor.

För alla dess fem vägar är det viktigt att man parallellt med den utbildning man går också lär sig det språk som talas inom det geografiska område som man skulle vilja jobba i. I Sydamerika är spanska och portugisiska viktigt. I Afrika bör man kunna franska om man skall arbeta i de fransktalande delarna osv. Engelska är alltid viktigt att man behärskar bra.

CreatLearn

Publicerad den 19 december, 2013 av Dan Frendin

Svara

Idag publicerades det en artikel i Barometern om min undervisning i naturkunskap. När jag kom till jobbet och gick in på min mail fick jag en intressant rapport från Kalmar kommuns kulturchef Björn Samuelsson som läst artikeln. Det var en rapport från projektet CreatLearn som haft som syfte att skapa kreativa lärmiljöer och arbeta med temat ”civilkurage”. Det handlade om det som jag skrivit om i flera dagar på min blogg här: kulturens betydelse för lärande.

Rapporten tog upp flera goda exempel. Först Guldborgssund i Danmark där man använt kultur för att motivera bättre lärande. Den metod man använde heter ”Forumteater”.

I Tyskland, Rostoc county council, arbetade man med ett skolprojekt som gick ut på att utveckla ”Det kreativa lärandet” i trettio workshop. Det kunde handla om såväl trumkurser som mediakurser mm.

I Klaipeda distriktet i Litauen arbetade 300 elever på fem skolor gemensamt i ett scenprojekt. De producerade föreställningen Sandbox Citizens. Klaipedaprojektet har också använt sig av tidsresor som pedagogisk metod tillsammans med Länsmuseet i Kalmar.

I Kalmar arbetade man med civilkurage ämnesövergripande.

Musikens makt

Publicerad den 16 december, 2013 av Dan Frendin

Svara

Ett av mina favorit föredrag på TED talk är Benjamin Zanders föreläsning om musik och passion. Med mycket humor förklarar han det som är så svårt att sätta ord på: musikens makt.

En annan fin TED föreläsning är Michael Tilson Thomas om musik och känslor genom tiderna.

Itay Talgam visar hur olika sätt att dirigera hänger ihop med olika ledarstilar.

Insikter under intervjuer

Publicerad den 1 november, 2013 av Dan Frendin

Svara

För ca 15 år sedan blev jag intervjuad på ett kafé i Vasastaden i Stockholm. Jag hade lett ett visionsarbete på Södermalm och journalisten från radioprogrammet Tendens ville veta hur jag tänkte kring allt vad det gällde visioner. Vi satt nog i två timmar och pratade och jag minns att jag fick en viktig insikt om mitt liv under just den intervjun. En insikt som jag ofta sedan dess har tänkt på då och då.

Efter att ha blivit djupintervjuad förstod jag att ”lärande” varit viktigt i hela mitt liv. Ska man hitta ett ”nyckelord” eller ”essens” i mitt liv så är det just det. Kanske inte så konstigt när jag nu valt läraryrket men det har varit viktigt långt innan jag blev lärare. Från det jag varit liten har nästan allt jag gjort handlat om någon form av lärande eller att lära ut. Det är därför min blogg också har rubriken ”Att föra kunskapen vidare”. Det är det tema som följt och följer mig genom livet.

Idag var det dags för ännu en intervju på ett café i Vasastaden. Eller rättare sagt i Vasastadens utkanter. Eftersom jag blivit nominerad till guldäpplet ville en journalist prata med mig och vi bestämde att ses i närheten av Odenplan på ett lugnt och relativt tyst café. Vi satt i två timmar. Ingen av oss kände någon stress och samtalet flöt på. Det är märkligt vad saker kan bli klarare när man förklarar något för någon annan och berättar fritt ur hjärtat.

Några insikter som jag fick var vad som behövdes för att jag skulle kunna ändra min undervisning och köra utan prov, lärobok och föreläsningar dvs gå över i ett nytt undervisningsparadigm.

Först var det viktigt att jag fick höra en vision om den framtida undervisningen och att jag tog till mig den och såg möjligheter i dess förverkligande.

Möjlighet att få arbeta med den på arbetstid var också viktigt. Jag fick mitt utvecklingsprojekt från rektorn som gjorde att jag fick lite tid och andra resurser för att komma igång.

Min egen upptäckarlust och nyfikenhet var en drivkraft som drev mig vidare.

Genom att bjuda ner ämneskollegor som kom ner till oss och berättade om hur de ändrat sin undervisning med hjälp av digitala verktyg gjorde att jag fick konkreta tips.

Att få vara med i ett forskningsprojekt med Mats Lindahl från Linné´universitetet gjorde att jag hade en trygghet när jag provade helt nya sätt.

”Skapa bok funktionen” på Wikipedia gjorde att jag vågade att lämna läroboken. Hur man använde den hittade jag på Linn Gustavssons blogg.

Att följa andra lärares bloggar och tweetar har varit viktigt för att få kunskap om nya verktyg och arbetssätt.