Världsnaturfondens arbete för hållbar utveckling

Idag har vi fått se WWF:s arbete i Masaka, eller rättare sagt de organisationer som stöds av WWF med hjälp av SIDA pengar. Den första organisationen var Kaswa zinda centre där man arbetade med olika hantverk för att få in en försörjning och utbildning i ekonomiskt tänkande för ungdomar. De hade också svinuppfödning som en källa till inkomst. Vi såg också en skola för föräldralösa barn som fick lära sig att odla mat som en del av sin undervisning. När vi skulle åka ner till ett ”modellhem” där man bl.a. visade hur man soltorkar tomater och hälsoörter körde vår buss fast. Det tog ett par timmar att få loss bussen. 

För framtiden har man tankar på att utveckla ekoturism inom organisationen.

Efter vår lunch åkte vi till byn Rukaya där ungdomsorganisationen TDI verkade. De hade en mobil cateringfirma som de fick in inkomst till sin organisation genom. Vi planterade träd med dem och åkte sedan och tittade på stora plantskolor för kaffeplantor och byggnader de skall ha som hönseri. 

Världsnaturfondens arbete runt Viktoriasjön vill förbättra förhållandena i sjöns avrinningsområde och är kopplat till olika floder och hur de förorenas eller hotas av exploatering. I Masaka området är är det floden Katonga som man vill få ren igen.

Denna dag har gett mig en helt ny syn på Världsnaturfondens arbete ute i världen jämfört med det vi ser i Sverige genom genom deras annonser.

Mabamba swamp

Ska man få en nyanserad bild av Uganda behöver man se och erfara ett papyrusträsk. I den stereotypa bilden av ”Afrika” så består kontinenten av savann med stora hjorder av gnu, zebra, giraffer och elefanter där lejon brukar jaga. De stora träskmarker som breder ut sig utefter Viktoriasjöns kust är det få som vet om i Europa. Utefter hela kusten ner mot Masaka finns det flera stora mäktiga papyrusträsk.

Mabamba swamp är ett sådant träskområde som finns med på RAMSAR listan. Idag kom vi dit tidig förmiddag och fick följa med en guide och hans medhjälpare i fyra kanoter. De tog oss igenom smala kanaler där vi kunde se och studera växt och djurlivet så väl som de fiskare vi mötte som paddlade liknande kanoter. Istället för zebror och gnuer såg vi gulnäbbade änder och långtåade vipor. Istället för lejon såg vi en träskosnäbb.

Denna verksamhet ger jobb till ett antal familjer som hade sina bostadshus och affär vid landningsplatsen där kanoterna for ut ifrån. Ett bra exempel på ekoturism.

Kampala och Bugandas kultur

Hur lär man sig bäst om kulturen i Uganda med kungariken och klaner? Ett sätt är att göra som vi gjorde idag och åka till Bugandas parlament och få ett föredrag om hur man tar beslut i kungariket. Utanför dörren till parlamentet finns det bilder på alla totem till Bugandas 56 klaner. Utanför huset står den nuvarande kungen eller ”kabaka” som det heter på luganda, staty och tittar ut över ”the royal mile”. Mellan parlamentet och kungens palats är det en mile och när kungen skall vara med i parlamentet får han åka den vägen.

Idag fick vi också se kungens radiostation som finns i samma byggnad.

När vi sedan gick till palatset fick vi också se Idi Amins fängelsehålor eller tortyrkammare där han mördade sina motståndare. De sattes i en bil med en bindel runt ögonen och kördes runt runt i Kampala så de skulle tro att de fördes långt bort. Fyra rum fylldes med 500 personer var och efter två dygn var syret slut. De som försökte rymma hamnade i ett elektrifierat vatten som tog livet av dem. De döda kropparna kördes iväg och slängdes till krokodilerna i Nilen eller Viktoriasjön.

När eleverna får se detta väcks ett äkta intresse för vad som hände i Uganda från 60-talet och framåt. Verkligheten gör att man vill söka sig till böcker och artiklar för att veta mer.

Uganda wildlife education center

När vi var hos borgmästaren i måndags bjöd han hela vår grupp till Uganda wildlife education center i Entebbe. Idag på eftermiddagen åkte vi dit.

Innan det fick det namn som det har nu kallades det ”Entebbe zoo”. Men efter kriget som var i början och mitten av 80-talet förföll det. När ugandierna sedan ville bygga upp det bestämde man sig för att göra ett zoo där inte alla djuren bara satt i bur utan att det fanns miljöer där de kunde gå i det fria.

Parken är uppbyggd kring några stora ”savanner” som får symbolisera olika nationalparker i Uganda. En bygger på det som finns i Queen Elisabeth National Park, en annan Kidepo och en tredje Murchisson Falls. De har också en stor inhägnad med schimpanser. I en liten våtmark hittar man träskonäbben. Vid varje större inhägnad står det en guide som berättar om det som går att se.

UWEC vill nå ut i landet med kunskap om vikten att bevara den biologiska mångfalden

Mbazzi

Idag besökte vi 11 familjer och två skolor i Mbazzi, Mpigi distriktet i Uganda. Eleverna arbetade i grupper med två svenskar och 3-4 Ugandier i varje. De ställde frågor om Hälsa, Integration och resurser. Jag kommer att berättar mer om detta här lite senare. Hinner inte att skriva mer nu.

Rostad majs

Vid ekvatorn går solen ner vid sjutiden året om. Klockan åtta är det kolmörkt och natten fylls av ljud. Det är syrsor och andra insekter som ger ett intensivt surrande ljud. I kväll ville Paul som jag bor hos bjuda på rostad majs. Han hade köpt med sig lite färsk majs från grönsaksstånden på Entebbevägen. När vi kom hem till hans lärarbostad hade hemhjälpen redan gjort färdig elden i den eldstad som han och hans familj värmer sin mat på ute på verandan. De har också en energisparande spis som drar mycket mindre ved än de tre traditionella tre stenarna som man brukade ställa sitt kärl på tidigare i historien.

Paul tog fram en traditionell afrikans stol med tre ben som jag fick sitta på. Själv satte han sig på en av de vanliga plaststolar som man ser överallt här i Uganda. När majsen hade svartnat runt om var den färdig. Vi knaprade majs medan nattfjärilarna flög runt utelampan. Idag var det inte strömavbrott.