Utbildningsvetenskap

Både inom ämnesområdet ekologi och genteknik använder jag mig av forskning.se. De har  förutom dessa temaområdet en avdelning om utbildningsvetenskap. ”Utbildningsvetenskap” är ett samlingsbegrepp för forskning om utbildning, kunskapsutveckling och lärande. Inom detta tema har de t.ex. teman om bedömning, hjärnan och lärande och naturvetenskap i undervisningen.

Att utveckla utbildningar – några erfarenheter

Hur sker utveckling av utbildningar? Hur kan man underlätta och skapa skolutveckling?

Jag skall här ge lite tankar om detta ämne och ta upp utbildningen ”Praktisk samhällsekologi” som ett exempel.

För flera år sedan hörde jag Björn Ulvaeus och Benny Andersson berätta om ABBAs utveckling i radio. De sa att varje ”epok” i deras musikaliska utveckling var en epok i sig men också samtidigt steget innan nästa epok. Det började med ”Hep Stars” och ”Hootenanny singers” sen blev det ”ABBA-perioden” för att sedan gå över i ”musikalperioden”. I varje ”epok” utvecklar man något som man sedan tar med sig som en grund till nästa.

Så har det varit för mig när det gäller utbildning också. Den aktiva fältbiolog perioden gick över i biologistudierna och arbetet med den översiktliga naturinventeringen av Oxelösunds kommun där jag fick sammanfatta allt jag lärt mig om naturen i min hemkommun. Studieperioden gick över i mitt första större arbete som biologisk illustratör där jag fick sammanfatta all min förvärvade kunskap i biologi i två läroböcker för gymnasiet. Denna period ledde mig in på sökandet efter ”människokunskapen” som en grund i gymnasieutbildningen. Efter att under flera år arbetat i olika ”människoyrken” hamnade jag inom utbildningsvärlden igen som timanställd på AmuGruppen och Stagneliusskolan i Kalmar. På Amugruppen arbetade jag från 1989 till 1997. Några av de viktigaste koncepten som jag tog fram där har jag berättat om i de senaste dagarnas blogginlägg.

Utvecklingen av koncepten kunde ske på olika sätt:
1. Man fick en förfrågan från arbetsförmedlingen eller någon annan kund och satte ihop en utbildning utifrån det. Det man inte själv kunde ta fick de som hade kompetens för det genomföra. Ibland fick man hyra in konsulter som tog vissa delar.
2. Vi köpte in oss på ett färdigt koncept som t.ex. ”Det naturliga stegets” miljöutbildning och blev certifierade miljöutbildare på deras sätt att utbilda.
3. Vi arbetade två och två på större utbildningar och kunde då få ihop två olika kompetenser till en unik mix. På så sätt kompetensutvecklade vi varandra och förbättrade våra koncept varje gång vi var i olika par.
4. Vi fick tid för att ta fram ett koncept och material till det utifrån marknadsundersökningar som vi gjorde.

Jag har i tidigare blogginlägg berättat om hur det gick till när konceptet ”Praktisk samhällsekologi” kom till och genomfördes i Aneby kommun. Jag skall här analysera lite mer noggrant vad det var som inspirerade mig till själva upplägget.

Praktisk samhällsekologi – historik

Utbildningen i praktisk samhällsekologi är en syntes av flera olika erfarenheter, ”utvecklingsspår” och inspiration från olika böcker.

Böcker – viktiga inspirationskällor

Ekologisk företagsledning (Winter; början av 90-talet)
Avgörandets epok 1990 –99 (Erwin Laszlo 1988)
Tro på framtiden (Koskinen 1992)

Utbildningar

Arbetsmarknadskurser i AmuGruppens regi
– Utvecklandet av en ”grundmodul” i grundläggande miljökunskap som skulle ingå i alla längre yrkesutbildningar som AmuGruppen genomförde.
– Global Action Plan (GAP) som en grund för månadslånga miljökurser i ”Kunskapens träd”. Totalt 11 st genomfördes av Annika Fonseca på AmuGruppen i Kalmar 1993 – 1994.
– Miljökurser för att starta upp ALU projekt i miljö som jag berättat om i tidigare blogginlägg. Totalt startades ca 100 miljöprojekt upp av kurser av AmuGruppen Småland och AmuGruppen Väst. Kurser hölls bl.a. i Vetlanda, Sävsjö, Jönköping, Vimmerby, Gamleby, Ljungby, Älmhult, Kalmar och Växjö.
– Miljöutbildningskoncept i Gamleby mellan AmuGruppen Småland och Valstadskolan i mitten av 90-talet där Stefan Simmeborn var uppdragsledare.

Övriga utbildningar
– Uppdragsutbildningar för företag och kommuner 1993 – 1997 genomförda av AmuGruppen.
– ”Kaospiloterna” i Århus.
– Den tvååriga permakulturutbildningen ”Global Gardener” som utvecklats och drevs av Jesper Saxgren på Koldings folkhögskola i Danmark

Utvecklingsprojekt

AmuGruppens utvecklingsprojekt för miljöutbildningar 1993 – 1996.
AmuGruppens organisationsutvecklingsprojekt ”Bolero” 1994
BEENET (Baltic Environment Education Network) tillsammans med Högskolan i Kalmar.

Samhällsprojekt

Ekokommunprojektet i Sverige 1983 – ff. Speciellt från 1992 då Aneby blev ekokommun.
Utvecklingen av ISO 14 000 1996 –ff och EMAS 1993 – ff
Agenda 21 processen 1992 – ff

Vid framtagandet av den första utbildningsplanen och ansökan bestod gruppen som kontinuerligt följde utvecklingen och kom med förslag till innehåll av planchefen Anders Adolfsson i Aneby kommun, Näringslivssamordnaren Hans Hellsten, rektorn Bertil Målqvist på KOMVUX och säljaren Bo Edlund från AmuGruppen.

För innehållet konsulterades också bl.a. kollegor från AmuGruppen, Bertil Thermaenius för permakulturdelen, Marilyn och Alexander Mehlman samt Anna Tengkvist för GAP avsnittet.
Helheten sågs över av Rolf Arnemo från Högskolan i Kalmar.

För utvecklingen av denna utbildning krävdes alltså:
1. Inspiration från böcker
2. Erfarenhet från utveckling och genomförande av olika kurser själv och tillsammans med andra kollegor.
3. Erfarenhet av utvecklingsprojekt
4. Benchmarking genom studiebesök och kännedom om andra utbildningar
5. Ett brett nätverk av olika organisationer och personer
6. Förmåga att samarbeta och samverka. Detta var kommunerna på Höglandet vana vid.
7. Att det var ”rätt tid” dvs att det fanns ett behov i samhället av denna typ av utbildning
8. Att det fanns ett politiskt beslut att KY utbildningar skulle prövas.

Om man skall översätta detta till skolans värld idag så skulle man kunna säga att följande punkter är viktiga:
a. Vi måste få tid till att läsa och att gå på kurser kontinuerligt för kompetensutveckling, benchmarking och inspiration.
b. Vi måste få möjlighet att vara fler än en lärare på lektionerna då och då för att utveckla varandra och vår verksamhet.
c. Vi måste arbeta med utvecklingsprojekt.
d. Var och en måste skapa sig ett personligt nätverk genom att åka på konferenser, studiebesök och genom sociala medier.
e. Vi måste kontinuerligt arbeta i projekt där vi samarbetar. Att göra resor med eleverna till fjällen eller att paddla i Alsterån är två goda exempel på sådana projekt som skapar ett bra samarbete mellan lärare och elever.
f. Vi måste hålla oss ajour med befintlig och kommande lagstiftning på vårt område så vi kan utnyttja alla möjligheter.
g. Vi bör ha goda kontakter med skolpolitiker så vi kan påverka skolpolitiken.

Grundmodul i miljökunskap för arbetsmarknadsutbildningar

Fortsätter beskrivningen av historien om AmuGruppens miljöutbildningar på 90-talet.

I juli 1993 så gick AMU-gruppen över från att vara en myndighet till att bli ett statligt ägt aktiebolag. Under våren 1993 hade vi som var intresserade av miljö och fanns på olika enheter runt om i landet sett till att vi fick starta ett miljöutbildningsprojekt. Vi ville utveckla moderna miljöutbildningar i det nya bolaget. Det nya AmuGruppen var indelat i olika dotterbolag och jag blev ansvarig för att utveckla miljöutbildningarna i AmuGruppen Småland.

Nu började det kännas meningsfullt att arbeta på AmuGruppen. Jag kunde se att jag hade en uppgift att fylla och ett så stort bolag som AmuGruppen kunde nå ut till och påverka många. ”Tänk om vi kunde få in ett miljötänk på alla arbetsmarknadsutbildningar i Sverige” tänkte jag och flera av mina kollegor ute i landet. Det skulle kunna få en stor verkan. Vi skulle då kunna bidra till att skapa ett kretsloppsamhälle och samtidigt vara med och skapa nya jobb.

Vi satte igång och utvecklade och provade oss fram på de utbildningar vi sålde. Mycket utveckling inom utbildningområdet sker i löpande arbete. Man får en idé och testar den och modifierar den lite nästa gång osv. Det är sällan man först utvecklar något färdigt och sedan kör man det på det sättet år från år. Visst kan man behöva en tid för att ta fram ett koncept men sedan filar man på det och ser till att det passar målgruppen.

När jag nu går igenom mina gamla filer så har jag hittat beskrivningen till ”grundmodulen” som vi kallade utbildningsavsnittet som vi tänkte skulle ingå i alla arbetsmarknadsutbildningar. Så här ser beskrivningen ut:

Planeten jorden;
Förutsättningar för liv,
Livets uppkomst,
Syresättning av atmosfären,
Ozonskiktet,
Liv upp på land,
Fotosyntes och cellandning,
Grundläggande energiprinciper.
Naturens kretslopp ex. kolet, vattnet.
Ekosystem
Människan och teknosfären. Linjära resursflöden.
Ett uthålligt samhälle – kretsloppsprincipen.
Lokal Agenda 21
Miljöproblem ur Miljöbasen:
-Uttunning av ozonskiktet
-Klimatförändringar
-Effekter av marknära luftföroreningar
-Försurning av mark och vatten
-Utarmning av växter och djur
-Övergödning av sjöar och hav

Jag kommer ihåg att jag brukade börja med att gå livets utveckling. Mätte upp 4,5 meter och rörde mig framåt i lektionssalen och gick igenom alla faser som livet gått igenom på jorden. Om det var varmt ute kunde jag gå 450 m istället ute. Ja och hade man mer tid på sig kunde jag gå 4,5 km med eleverna. Jorden är ca 4,5 miljarder år gammal så det var därifrån dessa siffror kom. Med detta sätt kan man visa hur jorden successivt renats av växterna, fått en atmosfär som lett till ett ozonskikt som sedan gjorde det möjligt för livet att gå upp på land.

Efter det brukade jag låta eleverna göra ”uppdraget”. Wolgang Brunner presenterade i slutet av 80 talet en övning som gick ut på att man skulle inreda ett rymdskepp som skulle vara ute i rymden i 6 tusen år. Genom att låta olika grupper tänka igenom allt som man måste ha med sig och hur man skulle göra skeppet självförsörjande på mat och andra behov så lärde sig kursdeltagarna grundläggande kretslopp och ekologi. Den efterföljande diskussionen kunde vara mycket intressant att följa när de olika grupperna fick redovisa vad de kommit fram till. Detta är nog en av de mest genialiska övningar som jag kommit i kontakt med under min lärarkarriär. Eleverna aktiverar all den förståelse de har om kretslopp och får in ny kunskap i ett sammanhang.

Jag brukade visa de grundläggande naturlagarna efter det genom att visa att ”allting sprids” när man droppar en droppe en vattenskål och att ”ingenting försvinner”. Jag visade det geologiska kretsloppet med sand och en sandsten samt vindens kretslopp med en hårtork och vattnets med en bunke vatten. Livets kretslopp fick symboliseras med en krukväxt.

För att sedan visa flöden och hur man kan få dem till kretslopp i ett samhälle brukade jag gå igenom material och energiflöden genom ett hushåll. Alla vet hur ett hushåll fungerar och de olika flödena blir då kopplade till en vardaglig företeelse. När man gått igenom flödena genom ett hushåll är det lättare att sedan titta på dem och förstå dem i ett företag.

Det ingick alltid ett ”kapitel” om Agenda 21 och vad som var nytt med det sättet att tänka. Hur det gamla miljötänkandet hade utvecklats med ”hållbar utveckling”

Sist så gick jag igenom miljöproblemen enligt något som hette ”miljöbasen” som var en pärm med grundläggande fakta om miljöproblemen.

Så gjorde jag för 20 år sedan. Hur skiljer det sig från hur jag undervisar nu? För det första så undervisar jag inte på arbetsmarknadsutbildningar längre men både uppdraget och livets utveckling följde med länge. Nu försöker jag istället att hitta etiska dilemman kopplade till det som jag skall lära ut. Jag försöker hjälpa eleverna att själva ställa frågor och att sedan lösa frågorna. Att se en fråga ur flera olika vinklar är viktigt och att förstå den vetenskapliga processen.

Det som inte finns med längre är Agenda 21. Den verkade glömmas bort i början av 2000 talet. Den ersattes av milleniemålen. Men processen har levt vidare även om den inte är lika intensiv som den var i Sverige i mitten av 90 talet. I somras var det Rio20+ som var en uppföljning av Riokonferensen 1992.

Projektledarkurserna för ALU projekten i miljövård 1993 – 1995

Här fortsätter historien om AmuGruppens miljöutbildningar.

När den första arbetsmarknadskursen i miljökunskap var slut hösten 1992 och de första ALU projekten hade sjösatts hade jag inget jobb längre på AmuGruppen. Jag var timanställd och fick bara de timmar som arbetsförmedlingen köpt.

Min chef hade nu ändrat uppfattning om AmuGruppen och miljö. Han insåg att miljökurser låg i tiden och kunde se en del miljöprojekt som skulle behöva göras i samhället i form av ALU. Han gav mig en veckas anställning för att jag skulle kunna försöka att sälja in någon mer miljökurs. Han föreslog att jag skulle titta på hela Småland.

Jag såg stora möjligheter att göra projektledarkurser för ALU projekt i miljö. Jag visste att det fanns massor av olika projekt som skulle behöva göras i samhället men som saknade medel och människor. Mina tankar var ungefär så här: Tänk om de som nu ställts utanför arbetsmarknaden kunde, under sin arbetslösa tid, få bygga upp ett nytt kretsloppsamhälle som ger nya ”gröna jobb”. På så sätt skulle arbetslösa ses som en tillgång istället för ett problem för samhället. Jag såg massor av behov som skulle kunna fyllas om vi bara hjälpte intresserade med lite relevant utbildning i miljö och kunskaper i projektledning.

Nu var det bara så att i riktlinjerna för ALU så stod det att det inte fick vara med någon utbildning i anslutning till det. Jag började i alla fall att skissa på lite kortare miljöutbildningar än den som vi genomfört i Kalmar. Jag tänkte 4 – 6 veckor i första hand.

I ett av de första ALU projekten i Kalmar var det Handelsanställdas förbund som var huvudman. De spred idén till andra län och kommuner i Småland. De påverkade bl.a. arbetsförmedlingschefen i Älmhult. Han hörde av sig till mig och ville ha ett förslag på upplägg på en miljökurs som skulle utbilda miljöinformatörer. Han hade också talat med skolan i Älmhult som vill göra ett projekt med närmiljön runt kommunens skolor.

På fredagen den sista veckan som jag hade kvar av min anställning ringde arbetsförmedlingschefen i Älmhult och beställde en miljökurs för de projekt de hade i kommunen. Han struntade i att det stod i bestämmelserna att det inte fick vara någon kurs i anslutning till ALU. Detta gjorde att man senare tog bort den bestämmelsen eftersom det fick massor av människor i meningsfulla projekt. Där ser man vad bra det kan vara med människor som törs ha civil olydnad.

Det kändes lite speciellt att få ha den första ALU kursen i miljö i Linnés hemtrakter. När Älmhultskursen var klar hade idén spritt sig och fler arbetsförmedlingschefer ville ha miljökurser till sina kommuner. Så var det i Småland i alla fall och på västkusten. Min kollega Christina Klang-Jonasson i Strömstad lyckades sälja in flera i kommunerna i Bohuslän, Dalsland och Halland. I Skåne och norra Sverige gick det inte alls. Där gick länsarbetsnämnden inte med på att köpa in den typen av kurser. I Stockholm hade Idétorget mutat in idén så där var det de som genomförde dem.

När vi kom fram till sommaren 1995 hade vi fått igång en hel mängd med miljöprojekt i kommunerna. Det sågs så intressant att AmuGruppen blev nerbjuden till EU parlamentet i Bryssel för att prata om utbildningarna och projekten. Jag fick en kvarts taltid. Trotts att det fanns simultantolkar ville jag hålla det på engelska. Men det var inte så lätt att hitta alla engelska arbetsmarknadspolitiska ord. Att yrkesutbildning heter ”vocational training” var inte så svårt. Men hur översätter man ALU projekt? Det visade sig att det fanns en svensk-engelsk ordbok med arbetsmarknadsord så jag fixade talet. Det var en upplevelse att få stå i Europaparlamentet och tala och få talet översatt till flera olika språk samtidigt.

De ALU projekt som vi gjort utbildningar till och som jag tog upp och berättade kort om var följande:

Kalmar
– Miljöinformation i affärer
– Ekologiskt jordbruk
– Naturvård
– Fiskevårdsprojekt
– Ekoturism
– Ekologiskt boende
– Benchmarking mot andra kommuners Agenda 21 arbete
– Lokalt Agenda 21 arbete

Borgholm
– Restaurering av fornminnen
– Miljöanpassade campingplatser
– Lokalt Agenda 21 arbete

Vimmerby
– Naturvård
– Återvinning
– Miljöinformation i affärer

Växjö
– Miljöinformation i affärer

Tingsrd
– Miljöinformation i affärer och bensinstationer

Älmhult
– Miljöinformation i affärer och bensinstationer
– Skolan och närmiljön

Markaryd
– Miljöinformation till allmänheten
– Skolan och närmiljön

Ljungby
– Miljödrama i förskolan
– Miljövänligt byggande
– Miljöinformation till allmänheten
– Transport av farligt gods

Vaggeryd
– Plan för restprodukter
– Ekoturism
– Transport av farligt gods
– Skogsplanering

Gamleby
– Ekoteam (GAP)
– Botanisk undersökning
– Återvinning av batterier
– Kompostprojekt

Vetlanda
– Kretsloppskonsulter

Sävsjö
– Kretsloppskonsulter

Jönköping
– Lokalt Agenda 21 arbete
– Miljöinformation i grundskolan
– Agenda 21 och kompostering i åldringsvården
– Miljöinformation i församlingar och kyrkadministration.
– Miljögifter på golfbanor
– Miljöinformation i bostadsrättsföreningar
– Komposteringsprojekt
– Ersättningsmaterial i små företag
– Miljöarbete på hotell och restaurang
– Ekologisk odling av blommer
– Produkter på bensinstationer
– Miljöinformation i affärer
– Miljöinformation i föreningar
– ”Miljö ön Visingsö”
– Selektiv rivning av byggnader

Strömstad
– Hushållskemikalier
– Miljöinformation på campingplatser
– Kompostering
– Botanisk undersökning

Tanum
– ”Ekocenter” för miljöinformation
– Ekologiska lägenheter
– ”Tingvall center för tillämpad teknik”
– Kompostering och återvinning

Ed
– Miljöutställning
– Företags expo av ekoprodukter
– Ekologiskt demonstrationshus
– Förnyelsebar energi
– Vattenvård
– Undersökning av produkter i affärer

Bengtsfors
– Förnyelsebar energi
– Pappersåtervinning
– Ekokläder
– Allmän miljöinformation

Laholm
– Miljöinformation i skolor och affärer
– Miljöinformation i byar, kyrkor och mindre samhällen
– Cykla till jobbet
– Turistinformation

Halmstad
– Miljöinformation i skolor, affärer och bensinstationer
– Miljöpolicy i skolor
– Miljöinformation i tvättstugor

Hylte
– Information i ålringsvården och samhällsföreningar
– Kompost
– Kemiprojekt
– Miljöinformation i affärer

Falkenberg
– Kompostering
– Minimera restprodukter
– Miljöinformation till invandrare i tvättstugor
– Miljöinformation till hushåll och bensinstationer
– Miljöutställning
– Miljöcafé

Varberg
– Återvinning av byggmaterial
– Miljö och småbåtar
– Källsortering i bostadsområden
– Kemiska produkter i skolor
– Allmän miljöinformation

Kungsbacka
– Miljöinformation till hushåll
– Miljöutställning
– Affär för återvinningsprodukter

AmuGruppens miljöutbildningar – så började det

I början och mitten av 90-talet arbetade jag på AmuGruppen i Kalmar. Jag undervisade först i matematik och svenska för invandrare. När jag började som timanställd hette det AMU-gruppen och var en statlig myndighet som huvudsakligen bedrev arbetsmarknadsutbildning. Myndigheten hade funnits sedan 1986 och hade bildats av det som förut kallats arbetsmarknadsutbildningar (AMU).

Jag frågade mig ganska ofta vad jag gjorde där. Hade ju utbildat mig till biolog och matematik var inte mitt starka ämne. Men det var ganska roligt att undervisa invandrare i matematik och det kändes meningsfullt. Jag hade också timmar på Stagneliusskolan 91-92 i naturkunskap och biologi så jag fick i alla fall lite nytta av min biologutbildning.

Jag försökte övertala min chef 1991 att få bli AMU-gruppens miljöansvarige. ”Miljö är inget vi skall syssla med” fick jag till svar.

Men i början av 90 talet hände det mycket på miljöfronten i samhället. Överhuvudtaget så hände det mycket i Världen och samhället. Berlinmuren hade fallit 1989 och Sovjet föll i bitar 1991. Det fanns en framtidstro och en öppenhet för ett nytt och bättre samhälle.

1988 hade Naturskyddsföreningen givit ut boken ”handla miljövänligt” och man började att se hur varor och inte bara fabriker kunde påverka naturen. Det gav oss konsumenter förståelse för vilken makt vi hade när vi köpte olika varor. Detta marknadstryck påverkade också givetvis de företag som tillverkade varorna. Just vid denna tiden handlade det mycket om klorblekt papper och miljövänliga tvättmedel.

En av säljarna på AMU-gruppen hade på våren 1992 övertalat chefen för arbetsförmedlingen i Kalmar att begära in en kurs i Miljökunskap för arbetslösa. När det var dags att ha informationsmöte och berätta för möjliga kursdeltagare om vilka kurser som gick att välja fick säljaren inte ta upp miljökursen. Han ”råkade” dock säga: ”ja så hade vi också miljökursen, men den skulle vi ju inte visa”. ”Har ni en miljökurs” sa då en av de arbetslösa som var på mötet. ”Ja vi har bett att få in ett förslag på en miljökurs men vi tänkte inte köra den” fick arbetsförmedlingschefen erkänna. ”Varför inte” var det någon som sa. ”Jag vill gärna gå en miljökurs”, ”Jag med”, ”och jag med” hördes det från flera i rummet.

Vår säljare fick ihop en hel kurs på det mötet och eftersom det var ett så stort intresse så fick vi köra igång. Det var en av de första kurserna i miljö som AMU-gruppen anordnat och en av de första arbetsmarknadskurserna i miljö i Sverige.

Kursen var på 12 veckor och gick hösten 1992. Här är något av vad den innehöll:
Vision, kreativitet och förändring
Grundläggande ekologi
Kretsloppsamhället
Projektarbete

Mot slutet av kursen så skulle deltagarna hitta något projekt att arbeta med. Jag hade visionsövningar med dem och försökte få dem att hitta något som de tyckte var intressant att arbeta med. Jag hade ingen aning om hur deras projekt skulle finansieras.

Men så en dag kom min chef och sa till mig att det var något nytt på gång i arbetsmarknadspolitiken. Det hette ”arbetslivsutveckling” och förkortades ALU. Det finansierade och möjliggjorde för ideella föreningar att få arbetslösa att göra olika jobb för dem. Jobb som annars inte skulle blivit gjorda.

På så sätt fick vi t.ex. en grupp som informerade om miljövänliga tvättmedel. En annan grupp arbetade med ekoturism och gjorde ”Vasastigen” från slottet och ut till ”Vasa stenen” ute på Stensö där Gustav Vasa gick iland. Fortfarande kan man se skyltarna utefter vägarna och stigarna dit.

Dessa grupper var några av de första ALU projekten i landet.

Samtidigt i Nacka hade en organisation som hette ”Idétorget” också haft en liknande idé och startade ALU projekt i miljö samma vecka.

Synkronicitet kallas det!