Paradigmens kraft

Det är två viktiga begrepp man behöver ha grepp om när man skall förstå förändring och hur vi kan skapa ett bättre liv för oss på både individnivå och samhällsnivå. Det ena är ”vision” som jag skrivit om här tidigare och det andra är ”paradigm”. Den som på allvar fick mig att förstå dessa två begrepp var Joel Barker. I början av 1990-talet spreds två av hans filmer i framför allt företagsvärlden; ”Visionens makt” och ”Paradigm – mönster som styr”. Jag fick ta del av dem när jag arbetade som miljöutbildare på AmuGruppen. De fick stor betydelse för de miljökurser för arbetslösa och KY-utbildningen ”praktisk samhällsekologi” som jag arbetade med under 90 talet. 

I Joel Barkers film om paradigm vidgar han begreppet utifrån den snävt vetenskapliga betydelsen som Thomas Kuhn presenterat i sin bok ”De vetenskapliga revolutionernas struktur” som kom 1962. Ett paradigm  är enligt Barker ett ”mönster”, en ”modell” som sätter gränser och som visar hur man löser problem inom dessa gränser. Paradigmet är som ett filter som vi ser världen igenom. Vi tar in det som passar vårt paradigm men filtrerar lätt bort det som inte passar. Paradigm gör att vi lättare kan lösa problem inom det men kan göra oss blinda för att se nya möjligheter som inte passar in i det. Paradigm kan vara både små och stora. De kan gälla för hur vi ser på vår plats i Universum till hur vi spelar in och sprider musik i vårt samhället för att ge några olika exempel

Joel Barker tar upp exemplet med kvartsuret som uppfanns i ett av de stora klockföretagen i Schweiz i mitten av 60-talet. När uppfinnarna visade kvartsuret för sina företagsledare var det ingen som trodde att det skulle vara framtidens klocka. De var så fast i sin övertygelse att klockor kommer alltid att se ut och göras på det sätt de producerats i hundratal år. De skyddade inte ens sin idé innan de presenterade den på den årliga klockutställningen 1968. När Japanska och amerikanska företag då fick se idén tog de snabbt till sig den och började tillverka klockor på det nya sättet. På några år fick den Schweiziska klockindustrin avskeda tusentals av sina anställda. 

Ett svenskt liknande exempel är företaget Facits satsning på den mekaniska räknemaskinen som slogs ut när japanska och amerikanska företag lanserade de elektroniska räknarna som vi fick börja använda i skolan när jag gick i gymnasiet 1976. 

Ett annat vanligt exempel är hur företaget Kodak som varit världsledande inom film och fotografi kollapsade när det digitala fotograferandet slog igenom. 

När det sker paradigmskiften så ”börjar alla om från noll” sa Barker i sin film. Har du haft stor framgång i det gamla paradigmet så är det inte alls säkert att du får det när det nya kommer. Tvärtom så är det ofta de som är fast i gamla paradigm de som förlorar när nya sätt att se på, och lösa lösa problem sprider sig i samhället. 

Jag ser nu att vi är mitt i stora genomgripande paradigmeskiften över hela jorden. Coronapandemin har gjort att vi ser brister i det sätt som vi organiserat vårat samhälle. Det blir uppenbart hur sårbara vi är och att vi måste titta på hur vi bäst kan lösa våra grundläggande behov av livsmedel, sjukvård och ekonomi på ett hållbart sätt. 

Det är nu när vi ser hur gamla mönster och gamla modeller inte fungerar så bra som nya och bättre paradigm kan komma att slå igenom. Jag skulle vilja säga att det är väldigt viktigt att vi letar efter och tar fram de bra exempel, både nya och gamla, som visar sig bäst ge oss ett hållbart samhälle. 

Vi står nu i ett vägskäl för vår civilisation. Pandemin har fått oss att stänga ner och tänka till. Nu har vi chans att starta upp igen och plocka fram och utveckla de paradigm som bäst löser de behov vi har som människor på jorden.

När vi nu inom skolans värld ser att distansundervisning fungerar oväntat bra så kommer inte gymnasiet att vara sig likt längre när vi kommer ur denna pandemi tror jag. Vi har hittat sätt att undervisa på som vi aldrig tidigare provat i stor skala. Jag tror inte vi kommer att gå över helt till det men en blandning av ”vanlig” undervisning och distansundervisning kommer vi säkert att se. Enligt bedömningar jag hört så kommer vi sakna 65 000 lärare i Sverige om några år. Ska vi klara det måste vi organisera om vårt utbildningsväsende. Distansundervisning kommer säkert att vara en del av det nya. 

Visionens kraft

”En nation utan en vision att leva efter går under” 

1984 läste jag denna rad i en bok. Jag fick en mycket kraftig resonans med den. Den gick rakt in i mitt hjärta och jag kände att den beskrev kärnan i det som jag skulle arbeta med i mitt liv. Jag hade varit aktiv i fältbiologerna sedan jag var i tonåren och deltagit i flera aktiviteter för att stoppa miljöförstörelsen. Jag hade känt att det var någonting som fattades i dessa demonstrationsaktiviteter även om jag tyckte att det var viktigt det vi gjorde. Dessa rader gav mig insikten av vikten av att arbeta för något och inte bara emot

Jag gav mig ut och letade efter kunskap om hur man kan arbeta med visioner. Hittade Mats Lindgrens material om visionsarbete som i stort sett var det enda jag kunde hitta då på 80-talet. Han skrev i det att han blivit inspirerad av fredsaktivisten Elise Boulding. Ett citat från henne byggde på min känsla av att detta var rätt väg. Hon sa: ”Hur skall vi någonsin kunna bygga en värld i fred om vi inte vet hur en sådan värld ser ut?”

Innan Barcelona kunde börja bygga katedralen Sagrada Familia behövdes en vision. Arkitekten och konstnären Gaudi gjorde en vision över hur den skulle se ut. Fast han varit död i många decennier kan arkitekter och byggarbetare förverkliga bygget av katedralen tack vare att Gaudis vision finns kvar.

Elise Boulding hade utvecklat en metod att arbeta med visioner tillsammans med en amerikan som hette Warren Ziegler. För att göra en lång historia kort så 1995 lyckades jag och flera andra inom Agenda 21 rörelsen på 1990-talet få hit honom till Sverige för att lära oss metoden ”Enspiriting Envisioning”. Han kom över hit minst tre gånger och utifrån dessa workshops startade vi föreningen ”Visionsbygge Innifrån”. 

Vi var flera som efter det åkte runt och höll visionsverkstäder i bl.a. byar och stadsdelar i Sverige. Ett av mina intressantaste uppdrag var att leda ett visionsprojekt på Södermalm i Stockholm inom ramen för deras lokala Agenda 21 arbete. Vi lät olika grupper på Södermalm samlas för att ta fram visioner för deras stadsdel. Allt utmynnade i en stor utställning som skulle ligga till grund för Södermalms utveckling. 

När jag arbetade på AmuGruppen på 90-talet med olika arbetsmarknadsprojekt för arbetslösa började jag alltid med en visionsprocess där deltagarna fick göra en bild av hur de ville att deras liv skulle se ut ca 10 år framåt. Om den kurs jag då skulle leda kändes rätt för dem så fick de en större motivation att gå igenom den. Några fick insikten att den miljökurs som jag skulle leda inte alls var något som ledde dem till deras livsvision. Då kunde de hoppa av direkt och hitta den kurs som var rätt för dem. 

I arbetet med livsplaner i skolan så är visionsdelen en av de viktigaste. Av de elever jag arbetat med de senaste åren är det ingen som sagt att de tidigare fått arbeta med visioner i skolan. Många har svårt för att överhuvudtaget se en positiv bild av hur den livskategori de arbetar med skulle se ut. 

Under de senaste tre åren har jag läst många böcker och gått en mängd kurser i personlig utveckling för att kunna utveckla mitt arbete med livsplaner i skolan. I många av de metoder som jag läst om och lärt mig så är den personliga livsvisionen central för att skapa det liv man vill ha. Jag skulle kunna säga ungefär som Elise Boulding: ”Hur skall du kunna få det liv du vill ha om du inte kan se hur ett sådant liv ser ut?”.

Att det är viktigt att ha en livsvision skrev redan Viktor E. Frankl i sin bok Man´s Search for Meaning. Han levde i koncentrationsläger under andra världskriget och var en av dem som överlevde. Han skrev att en av de faktorer som gjorde att han överlevde var att han hela tiden hade en vision inom sig om vad han skulle göra när han kom ut ur det helvete han levde i. 

I dessa tider av pandemi så är det viktigt att fundera över sin livsvision. Den kan ge kraft att klara av de svårigheter vi är i eller står inför och ge den riktning i livet som bär en dit man skulle vilja vara och vilja göra. Visionen ger kraft!

Mobile Learning Week 2015 – Dag 1

Beijing Royal School

Årets ”Mobile learning Week” har som tema ”Empowering woman and girls”. Den första dagen är det workshops som är ett par timmar långa för att man skall kunna gå på djupet med olika ämnen

På förmiddagen gick jag på en workshop som ”Beijing Royal School” anordnade. Den handlade huvudsakligen om hur man skall lägga upp undervisningen så fler flickor väljer att läsa naturvetenskapliga ämnen. Man sammanfattar dessa ämnen på engelska med ”STEM” som står för ”Science, Technic, Engineering and Math”

Workshopen hölls huvudsakligen av en amerikan, Cris Mehaan, som har arbetat på skolan i tre år. Dr Fengyun Cheng medverkade också liksom ett par andra lärare.

Beijing Royal School är en modern skola som satsat på mobilt lärande för att förbättra undervisningen.

Efter diverse uppmjukningsövningar gick Meehan igenom statistik som visar att flickors intresse för dessa ämnen ökat för varje år.

Chris arbetade framför allt med ”projectbased learning”.

Vi satt i flera gruppdiskussioner och diskuterade huvudtemat: Hur skall vi öka intresset för naturvetenskap hos flickor. Det som kom fram var att kollaborativt lärande är viktigt och att vi arbetar med alternativa examinationer. Jag fick bekräftat att allt som vi arbetat med inom naturkunskapen på Stagneliusskolan de senaste åren är rätt väg utifrån de diskussioner som jag hörde idag på denna workshop.

Programbeskrivningen till deras workshop är här: ”Using technology and project-based learning to encourage woman to pursue STEM careers”.

Costa Rica och Indien

På eftermiddagen gick jag på en workshop som handlade om ”empowerment” för kvinnor på landsbygden i Costa Rica och Indien.

Först ut var kvinnorna från Costa Rica som berättade om ett projekt i norra Costa Rica där de har startat olika firmor som gör appar som skall hjälpa att fylla sociala behov. Projektet hette TIC-as. Kvinnorna visade hur processen från idé till app kunde gå till.

Efter kaffepausen berättade två indiska kvinnor om ett projekt i Västra Indien i provinsen Gujarat. Där hade de utvecklat ett system där de styrande kvinnorna i ett samhälle kunde skicka intalade meddelanden till kvinnorna i den by de levde i via mobiltelefon. De som fick meddelandena kunde sedan spela in frågor och få svar på dem via ett system där de använde programmen Audicity och Awaaz.

Deras program beskrivning kan läsas här: ”Empowering woman and girls in rural areas through mobile learning and communication: The cases of Costa Rica and India”

Internet i Afrika

För en ca vecka sedan hörde jag ett inslag på Vetandets värld på Sveriges Radio: ”Internet en språngbräda för Afrika”. Där berättade man om hur dyrt det är med internet söder om Sahara men att utvecklingen kommer att gå snabbt. Internet byggs ut för fullt och det finns callcenter i Dakar som har hand om färdtjänst i Sverige. Om ett par år kommer säkert de flesta också ha smartphones.

Jag fick sedan höra om en som bodde i Senegal och som menade att det finns risk att man kommer att använda internet mest till sociala medier och porr.

Detta tycker jag visar att projektet med lugandiska Wikipedia är än viktigare! Kan vi få igång en folkrörelse för att sprida kunskap om praktisk hållbar utveckling på det lokala språket och det blir det som man förknippar med internet så banar vi upp spår som sedan andra lättare kan gå. Det kan många gånger vara svårt att gå i obanad terräng. Men om några trampat upp några enkla stigar så följer folk dem istället för att gå på andra ställen. Det är dessa stigar som nu skapas i Uganda med det lugandiska Wikipediaprojektet.

The decade of education for sustainable development 2005 – 2014

The UNESCO decade for education for sustainable development have only one year left. Today I visited the office of ”education for sustainable development” in UNESCO in Paris.

In november 2014 there will be a final conference in Tokyo. About 1000 participants will conclude the decade and discus how to go forward.

In a conference 2011 it was decided to go forward with a program called ”Global Action Programe” from 2015. Every five years there shall be a review of it. The first will be 2019.

The priority areas in the program will be:
1. Policy. To get sustainable education in to policy documents.
2. Teachers and educators training in education for sustainable development.
3. Schools. A whole school approach is important.
4. Youth involvment.
5. Local community.

In these areas there will be a focus on biodiversity, climate change and disaster prevention.

It has been written a draft for the Global Action Plan. 

Towards a sustainable future

The state of the planet is alarming. The greenhouse effect appears to go against the points where it may soon soar. Biodiversity is threatened by exploitation, hunting and the habitats are in different ways distroyed. Democratic processes decreases in the countries of the world . These are just some of the problems facing the world in 2014. The UN has since 1972 worked to save the environment and human civilization on Earth and launched several processes for this .

The next year, two of these processes ends and are replaced by new ones. One is the UNESCO Decade for Education for Sustainable Development which has a year still to go and the other Millennium Development Goals to be achieved by 2015. Many people now work within the UN system to see how these processes will continue and develop after their time expired.

Within the work for ”education for sustainable development” they are now talking about a ” Global Action Program” developed by UNESCO. Within the Millenium development goals they talk about ”Post 2015″  in UN.

We are now also in the midst of a digital developments affecting our society. Not least in the media and education. This development brings with it new opportunities that were previously not possible . We can now build networks in a new way using social media. We can share knowledge and information in a way not previously possible. Our way of teaching can develop and be done in new ways.

Both the media and education are in a ”transmedia development”. This means that facts and stories are told through different media. A television series may also be a computer game or a cartoon . A radio show is also a blog etc. There is also a dimension of ” consumer participation” in this development.

We now need to start new knowledge processes that accelerate the sustainable development of the earth. These could be linked to the two processes for sustainable development that is about to emerge within the UN system.

Possible goals
Starting and developing a transmedial process of sustainable development in which different media talks about and inspire sustainable development on Earth. The different transmedial elements are held together by a common process where the different parts will be more together than separately .

Citizens participate in this process in a spirit of Agenda 21 .

In this process different open educational resources are created that can be used in both schools , universities and adult education

Schools, universities and adult education operates and develop new training concept in sustainable development.

Wikipedia is becoming an important channel for disseminating knowledge about practical sustainable development from farmers to farmers , engineers to engineers , from human to human.