Digitala utvecklingssamtal

Idag har det gått en och en halv vecka sedan Sveriges gymnasieskolor började med distansundervisning. Idag var det dags för terminens utvecklingssamtal på min skola. 

Korridorerna var öde och tomma och jag genomförde mina utvecklingssamtal via Google Hangout Meet som jag tror att de flesta av mina kollegor också gjorde. 

Korridorerna är öde och tomma. Alla utvecklingssamtal skedde idag digitalt.

”Meet” har blivit vårt sociala rum nuförtiden. Det är där vi träffas digitalt jag och den klass som jag har och det är där som jag har mina genomgångar genom att visa min dataskärm och samtidigt prata till. 

När jag idag skulle ha utvecklingssamtal så skickade jag ut länken till mitt ”Meet-rum” och sedan fick eleverna klicka in sig där när det var deras tur. 

Innan vi gick in på prat om jobb och karriär samt hur det går för dem i skolan så pratade vi om hur det nu är att jobba hemifrån. Vilka erfarenheter har de fått den första tiden av distansundervisning?

Förutom att det sociala livet har begränsats så var det få som sa att det blivit sämre när det gäller att lära sig saker och arbeta med skolarbetet. Tvärtom! De flesta hade positiva erfarenheter. De som bodde långt bort som Nybro och Oskarshamn kunde tjäna in 2-3 timmars restid varje dag när de kunde sitta och arbeta med skolarbete istället. Flera sa att de hade fått mer fritid för de hann göra klart det de arbetade med under skoldagen på ett bättre sätt än vanligt. Många sa att de blev mer koncentrerade för att de satt ensamma och jobbade. Ingen störde dem och de fick mer gjort på grund av det. 

Många sa också att de blivit piggare för de fick sova upp till två timmar mer varje dag och var utvilade när de klickade in sig till den första lektionen 08:10. Jag har tidigare sett flera undersökningar som sagt att eleverna borde börja skolan senare för att de behöver mer sömn i den åldern. Skolor som senarelagt starten på sin skoldag har fått eleverna att prestera bättre och höja sina betyg. Genom att införa distansundervisning kan nu eleverna sova 1-2 timmar längre på morgonen. Detta ger resultat om de inte också lägger sig senare. Några elever sa att det var lätt att vända på dygnet men de flesta hade gått och lagt sig vanlig tid och fått en längre sömn än vanligt. 

För en del har lunchen varit lite svår att hinna med. Man vill gärna bli färdig med skoluppgifterna och arbetar med dem den tid man skulle haft lunch och då har lunchen ibland fått ätas efter tre på eftermiddagen. 

Hur har eleverna hanterat sin sociala situation att sitta hemma större delen av dagen då? Några har använt vårt digitala hjälpmedel Google Hangout Meet och mötts tillsammans digitalt och snackat. Några har använt appen ”Discord” som de normalt använder för kommunikation sinsemellan när de spelar dataspel ihop. Den har fungerat bra till att samarbeta om skolarbeten också! 

En av mina elever föreslog att vi kunde ha distansundervisning två av dagarna i veckan och tre fysiskt i skolan när pandemin är över. Då sparar vi också in en massa salar för undervisning och kan dra ner på våra lokalhyror och frigöra kapital till att anställa fler lärare och ha mindre antal elever i våra klasser. 

Jag tror att svensk gymnasieskola aldrig kommer att vara sig lik när pandemin är över. Nu får vi en massa bra erfarenheter av andra sätt att undervisa och vi kan också se på vår vanliga undervisning med lite nya glasögon. 

Visionens kraft

”En nation utan en vision att leva efter går under” 

1984 läste jag denna rad i en bok. Jag fick en mycket kraftig resonans med den. Den gick rakt in i mitt hjärta och jag kände att den beskrev kärnan i det som jag skulle arbeta med i mitt liv. Jag hade varit aktiv i fältbiologerna sedan jag var i tonåren och deltagit i flera aktiviteter för att stoppa miljöförstörelsen. Jag hade känt att det var någonting som fattades i dessa demonstrationsaktiviteter även om jag tyckte att det var viktigt det vi gjorde. Dessa rader gav mig insikten av vikten av att arbeta för något och inte bara emot

Jag gav mig ut och letade efter kunskap om hur man kan arbeta med visioner. Hittade Mats Lindgrens material om visionsarbete som i stort sett var det enda jag kunde hitta då på 80-talet. Han skrev i det att han blivit inspirerad av fredsaktivisten Elise Boulding. Ett citat från henne byggde på min känsla av att detta var rätt väg. Hon sa: ”Hur skall vi någonsin kunna bygga en värld i fred om vi inte vet hur en sådan värld ser ut?”

Innan Barcelona kunde börja bygga katedralen Sagrada Familia behövdes en vision. Arkitekten och konstnären Gaudi gjorde en vision över hur den skulle se ut. Fast han varit död i många decennier kan arkitekter och byggarbetare förverkliga bygget av katedralen tack vare att Gaudis vision finns kvar.

Elise Boulding hade utvecklat en metod att arbeta med visioner tillsammans med en amerikan som hette Warren Ziegler. För att göra en lång historia kort så 1995 lyckades jag och flera andra inom Agenda 21 rörelsen på 1990-talet få hit honom till Sverige för att lära oss metoden ”Enspiriting Envisioning”. Han kom över hit minst tre gånger och utifrån dessa workshops startade vi föreningen ”Visionsbygge Innifrån”. 

Vi var flera som efter det åkte runt och höll visionsverkstäder i bl.a. byar och stadsdelar i Sverige. Ett av mina intressantaste uppdrag var att leda ett visionsprojekt på Södermalm i Stockholm inom ramen för deras lokala Agenda 21 arbete. Vi lät olika grupper på Södermalm samlas för att ta fram visioner för deras stadsdel. Allt utmynnade i en stor utställning som skulle ligga till grund för Södermalms utveckling. 

När jag arbetade på AmuGruppen på 90-talet med olika arbetsmarknadsprojekt för arbetslösa började jag alltid med en visionsprocess där deltagarna fick göra en bild av hur de ville att deras liv skulle se ut ca 10 år framåt. Om den kurs jag då skulle leda kändes rätt för dem så fick de en större motivation att gå igenom den. Några fick insikten att den miljökurs som jag skulle leda inte alls var något som ledde dem till deras livsvision. Då kunde de hoppa av direkt och hitta den kurs som var rätt för dem. 

I arbetet med livsplaner i skolan så är visionsdelen en av de viktigaste. Av de elever jag arbetat med de senaste åren är det ingen som sagt att de tidigare fått arbeta med visioner i skolan. Många har svårt för att överhuvudtaget se en positiv bild av hur den livskategori de arbetar med skulle se ut. 

Under de senaste tre åren har jag läst många böcker och gått en mängd kurser i personlig utveckling för att kunna utveckla mitt arbete med livsplaner i skolan. I många av de metoder som jag läst om och lärt mig så är den personliga livsvisionen central för att skapa det liv man vill ha. Jag skulle kunna säga ungefär som Elise Boulding: ”Hur skall du kunna få det liv du vill ha om du inte kan se hur ett sådant liv ser ut?”.

Att det är viktigt att ha en livsvision skrev redan Viktor E. Frankl i sin bok Man´s Search for Meaning. Han levde i koncentrationsläger under andra världskriget och var en av dem som överlevde. Han skrev att en av de faktorer som gjorde att han överlevde var att han hela tiden hade en vision inom sig om vad han skulle göra när han kom ut ur det helvete han levde i. 

I dessa tider av pandemi så är det viktigt att fundera över sin livsvision. Den kan ge kraft att klara av de svårigheter vi är i eller står inför och ge den riktning i livet som bär en dit man skulle vilja vara och vilja göra. Visionen ger kraft!

Allt tar tid

Nu börjar vardagen infinna sig med det nya sättet att arbeta. Det som märks nu är att allt tar mycket mer tid att göra. En lektion behöver förberedas på ett annat sätt genom att t.ex. bestämma sätt att träffas på, vilka uppgifter som skall göras och inspelade genomgångar behöver spelas in. Ska man, som nu i den tid som är, ha enskilda samtal med eleverna inför utvecklingssamtalet så måste det planeras på olika sätt. Jag satt i stort sett hela kvällen efter middagen med att planera en lektion. Sen har jag tre till imorgon. En av dem var inte så tidsödande att förbereda men de andra två får jag försöka hinna imorgon innan lektionerna börjar.

De lärare som är lite förkylda men som orkar att jobba ser att det inte är så lätt att få saker gjorda hemma om de samtidigt har sina små barn där.

Det går inte att vara perfektionist nu! Man måste vara optimalist, dvs försöka hitta den optimala lösningen utifrån förutsättningarna. Annars kommer stressen.

När väl lektionen är igång så flyter det på. Men det tar mer tid att prata med enskilda elever under lektionerna också för de måste ringas upp på en annan hangout än den som alla är i när de jobbar. Då gäller det också att stänga av rätt mikrofon!

Efterarbete i form av att betygsätta elevarbeten hinns inte med alls. Det får vänta till påsklovet. Man måste också hinna med att röra på sig och att sova gott. Det man inte hinner det hinner man inte. Världen går inte under för det. Det kommer en tid för allt. Så får man tänka.

Livsplaner och prioriteringar

En av de viktigaste sakerna som jag lärt mig att jag måste ha under kontroll är stressen. Stress producerar kortisol som gör att immunsystemet nerprioriteras i kroppen för att istället ge kraft till muskler och det som vi behöver för att ”fäkta eller fly”. Det var bra när vi var jägare och samlare men om vi i den tid vi lever i nu utsätter oss för stress under längre tid mår vi inte bra. 

Det första jag vill ta upp som hjälpt mig att reducera stressen är min livsplan. Jag upptäckte detta med livsplaner 2016 och gjorde min första på våren samma år. Jag har skrivit om livsplaner här i min blogg tidigare: 

Att göra en livsplan.  

När jag gjort min livsplan så kunde jag sänka min stress därför att jag blev klar över mina prioriteringar. Jag såg också hur livsplaner skulle kunna hjälpa mina elever att få hjälp att prioritera förutom att det kunde ge autenticitet till undervisningen. 

Har vi tydliga mål i fjärran kan vi ta ut de bästa stigarna dit.

Jag såg också att livsplanerna kunde hjälpa mig att förverkliga en livsuppgift som kom till mig redan på 80-talet. Jag kände väldigt starkt att jag skulle införa ämnet ”människokunskap” i skolan. Genom att utveckla metodiken kring livsplaner såg jag hur detta skulle kunna förverkligas. Livsplanerna hjälper också eleverna att se hur de kan använda den kunskap de får inom flera delar av naturkunskapen som jag undervisar i. I ett tidigare inlägg i min blogg berättar jag vad jag gjorde det första läsåret jag använde mig av detta arbetssätt.

Att undervisa med livsplaner i gymnasieskolan.    

När vi nu på mycket kort tid hamnat i ett stort krisläge så behöver vi se över vilka prioriteringar vi behöver göra i våra liv. Där kan en livsplan hjälpa oss att se vad som är viktigt. Jag har spelat in en introduktion till att arbeta med livsplaner i skolan till mina elever som ni kan ha som en grund ifall ni vill ta en dag och göra en livsplan för er. Ni som är lärare kan också låta era elever se videoklippet och låta era elever få göra sina livsplaner. Genom att ha mål och se en mening med det man gör så klarar man sig genom kriser lättare. Det är min erfarenhet i alla fall. 

 

Examination på distans – elevernas respons

Överlag så tyckte eleverna att det var ett bra sätt att ha examination på. De flesta förstod vilken nytta de hade av sammanfattningarna och nästan alla nämnde i sina utvärderingar att det var de som de använde mest för att klara uppgiften. Sen kombinerade flera sina anteckningar genom att kolla upp fakta i läroboken. Det var inte många som nämnde att de använde internet för att ta reda på mer fakta. De insåg att man hinner inte sitta och titta igenom andra källor än de man är van om man skall hinna svara på den omfattande frågan också. En av eleverna hade använt 1177 för att det var en bra och trovärdig källa. 

En elev uttryckte tydligt hur hen blivit trygg av att ha gjort sina sammanfattningar och samtidigt veta att det gick att kolla upp detaljer i läroboken. Det minskade stressen!

En annan elev skrev att möjligheten att titta på fler källor skapade stress. För lite tid skapade också stress för några.

Alla verkade insett att det hade inte gått att lösa uppgiften om man inte förberett sig genom att göra sammanfattningarna. Flera sa att det påverkade inte deras svar att de fått använda så många hjälpmedel som möjligt.

Sammanfattningsvis kan man säga att var och en förberett sig på det sätt som de ansett bäst och som gjort dem trygga. De flesta har velat arbeta själva och känt en trygghet med det som de förberett. 

Flera skrev att det var alldeles för lite tid (80 minuter) för att hinna använda andra källor än sammanfattningarna och läroboken. 

Jag vill avsluta med ett citat ur en elevs utvärdering som jag tycker sammanfattar bra vad flera elever tyckte:

”Man var nästan mer nervös över det här då det kändes att man fick en större press på sig när man fick använda allt man kunde, internet och till och med vänner. Så jag var mer nervös över det här provet än ett annat prov man brukar ha. Men i slutändan tror jag att det funkade riktigt bra.”

Examination på distans

Idag ställdes jag inför att ha examination under de nya förhållandena med distansundervisning. Eleverna skulle visa vad de kan om fyra av människans organsystem. Eleverna skulle visa sin kunskap om blodet och blodkärlssystemet, utsöndringssystemet, andningen, matspjälkningen och hur dessa system samarbetar för att  fylla  cellernas behov.  Normalt så använder vi ett digitalt verktyg som heter Digiexam där eleverna går in och skriver sina texter. När de är inne där kan de inte surfa på internet eller skriva någonting annat. Naturligtvis så får de också då lämna ifrån sig sina mobiltelefoner och man brukar sätta upp en pappersvägg på bänkarna så de inte skall se varandras datorer där de skriver. 

När nu alla är hemma går det inte att ha samma rutiner. Vi kan omöjligt kolla om de använder sin mobil och pratar med någon. 

Detta var jag tvungen att förhålla mig till samtidigt som jag vill kunna få in ett underlag för betygsättning och att de lär sig så mycket som möjligt. 

Så här möter eleverna sin lärare nu förutom genom chattar, mail och examinationer online.

Redan innan Corona-pandemin så befann sig vår civilisation i ett mycket dynamiskt och kritiskt historiskt skeende. Klimatförändringarna hade börjat ge sig till känna med omfattande extremväder, skogsbränder och smältande glaciärer vid polerna mm. Vi befann oss i den 6.e massutrotningen av biologisk mångfald. Den biologiska mångfalden som är grunden för våra livgivande system på jorden. Vi såg ungdomar som i tusental  Världen över demonstrerade för att mer åtgärder skulle göras för att förhindra de katastrofer vi kunde se komma på grund av dessa två stora miljöproblem. 

Samtidigt hade vi politiska ledare i Världen som inte trodde på vetenskap och satt ekonomi före vår gemensamma överlevnad och skyllde de mesta problemen på andra. Det fanns grupper som medvetet spred desinformation för att våra samhällen skulle brytas ner. 

Vid samma tidpunkt i historien så tog den exponentiella tekniska utvecklingen fart med artificiell intelligens, kvantdatorer mm som gjorde att vi kunde förvänta oss en mycket snabb teknisk utveckling. 

Ovanpå detta  kommer nu denna pandemi som på bara en vecka kastar in oss i en stor global samhällskris. 

Det enda vi kan veta är att samhället inte kommer att se ut som tidigare i historien. 

Då måste vi fråga oss: Vad är viktigast att vi lär våra elever i detta skede av vår civilisations utveckling? Är det att försöka lära sig fakta utantill och försöka minnas det för att kunna svara på frågor på ett prov? 

Hur gör man som lärare när man skall ha en examination under de förhållanden som är nu? 

Vid planeringen av detta områden innan vi fick distansundervisningen resonerade jag som så att det viktigaste jag ville att eleverna lärde sig var basfakta om hur organsystemen fungerar samtidigt som de lär sig att sammanfatta naturvetenskapliga texter på ett bra sätt. Jag sa till eleverna att de fick ha med sig en handskriven A4 sida med fakta om varje system när de skulle ha sin examination. Jag ville att de lärde sig att använda enkla teckningar och nyckelord för att visa hur organsystemen är byggda och vilken funktion de har. Jag ville att de skulle se hur dessa system stödjer cellernas livsprocesser.  Genom att tillåta att de fick ha med dessa sammanfattningar på examinationen la de ner sin själ i att göra dem bra!  Detta hade de arbetat med veckorna innan distansundervisningen genomfördes. 

Jag vill också att eleverna skall lära sig att samarbeta för att tillsammans utveckla sin kreativitet och träna på att hitta lösningar på de problem mänskligheten står inför. 

Allt detta som sker i världen, mina tankar om kunskap och de nya förutsättningarna gjorde att jag bestämde mig för att låta eleverna få använda alla hjälpmedel de vill för att klara uppgiften på examinationen. 

Samtidigt konstruerade jag frågan på ett sådant sätt att den var ”ogooglebar”. Dvs jag frågade inte om olika enskilda fakta utan ställde en fråga där de skulle visa att de förstår hur alla dessa system fungerar tillsammans för att ge cellernas livsprocesser vad de behöver. 

På så sätt höjde jag deras kunskap genom att de under examinationen fick sätta ihop de delar som de arbetat med på lektionerna. 

Jag hoppades också att eleverna skulle hjälpa varandra att komma på så många bra svar som möjligt genom att kommunicera med den moderna tekniken och kunna hitta och hämta fakta från bra och trovärdiga källor om de behövde.

Förutom frågan om organsystemen frågade jag dem hur de tänkt när de tagit hjälp av olika hjälpmedel och på vilket sätt de samarbetat med andra för att klara av att lösa uppgiften så bra som möjligt. 

När de skrivit examinationen fick de en utvärdering där de fick skriva ner sina tankar om hur det var att examineras på detta sätt och vad de erfarit när de skrev examinationen. 

Hur var deras reaktion då? Detta skall jag sammanfatta i min blogg imorgon! 

Första dagen med distansundervisning

Idag var den första dagen då vi för första gången skulle genomföra våra lektioner på distans. Igår fick alla elever komma in och hämta sina läroböcker och annat material och förbereda sig på de nya rutinerna.

Det var lite spänning på morgonen innan lektionerna skulle börja. Skulle alla Google system fungera när massor av andra länder också skulle använda dem samtidigt? 

Jag skulle använda Google Classroom och Google Hangout Meet för att genomföra undervisningen. 

När min första lektion började klickade jag in mig på mitt digitala klassrum och inom en minut var alla mina elever också inloggade. Detta skulle varit en lektion då vi skulle haft laboration men det gick inte nu. Istället hade jag igår spelat in en film där jag visade alla steg i labben som de skulle gjort om vi inte haft distansundervisning. 

Kvällen innan hade jag också lagt ut alla dokument som de behöver för att kunna skriva en bra labbrapport. Det var en labbhandledning, en rapportmall, en checklista vid labbrapportskrivning och ett dokument om hur man skriver källförteckningar och källhänvisningar. 

Min instruktionsfilm om krasselabben.

Jag gav en kort introduktion vad de skulle göra och sedan började de att läsa igenom alla instruktioner, tittade på filmen och började att skriva. Om de hade frågor kunde de fråga mig direkt genom sina mikrofoner i sina datorer eller skriva i en chatt. 

Medan de skrev kunde jag gå in och titta på vad de skrev och hann ge feedback till alla under lektionens gång. 

Den första lektionen gick över förväntan. 

Likadant var det med de andra lektionerna jag hade under dagen. Alla eleverna var närvarande via sina hem. De loggade in i tid och jag kunde gå in i deras dokument och se vad de skrev och ge kommentarer efter att jag haft en kort inledning.

En skillnad som jag märkte var att jag var mycket tröttare efter dessa digitala lektioner jämfört med mina vanliga. Jag får mer energi av eleverna när jag möter dem på riktigt och jag rör mig mycket mer i klassrummet. Det var lite jobbigt att sitta still och koncentrera sig så länge och titta in i en dator hela tiden. 

I morgon kommer en ny utmaning. Då skall mina elever skriva en examination som de förberett i några veckor. Men hur skall man undvika fusk när alla sitter hemma och skriver och jag inte kan kolla dem? Mitt svar på detta är att man måste tänka helt nytt! 

Jag berättar hur det gick imorgon! 

Hur kan vi fördubbla vår energi?

Om vi nu skall titta på grunden för ett lärande för hållbar utveckling så behöver vi lärare få kraft och ork att klara av det mångfacetterade arbete det innebär att lära den kommande generationen hur de kan lösa sina individuella problem och de världsproblem som FN lyft fram i de globala hållbarhetsmålen. Och när vi själva hittat principerna och de faktorer som bidrar till en livstil som gör att vi känner oss nöjda med våra liv och kan möta framtiden med tillförsikt då kan vi också sprida den kunskapen till våra elever.

Det senaste året har jag hittat mycket av det och känner mig som en ny människa med nytt hopp och känner att jag nu kan möta min ålderdom med stor livslust. Jag har ca 10 år kvar till pensioneringen och har nu massor av erfarenhet och kunskap för att slutföra mitt ”ikigai”, min livsuppgift, med stor inspiration. Och när pensioneringen kommer skall jag ha lagt en grund för ett liv många år till där jag kan bidra så mycket som möjligt till att skapa en hållbar värld utifrån det liv som jag vill leva.

Det hela började i oktober med att jag i stort sett gett upp hoppet. Jag hade en övervikt på nästan 40 kg och det var tungt att gå ur sängen varje morgon. Den senaste fjällturen med mina elever hade varit nedslående. Jag orkade knappt gå den sista biten upp mot Storulvån på vägen hem. Så fick jag se en video på Facebook med en kvinna som hette Susan Pierce Thompson. Hon berättade om varför de flesta som lyckas gå ner i vikt inte klarar att hålla vikten. Jag hade gått ner 24 kg två gånger de senaste 10 åren men gått upp igen efter en tid. Efter att ha sett två videos till av henne slog jag till och anmälde mig till ”Bright Line Eating Bootcamp”. Detta förändrade mitt liv! Från dag 1 tränade jag på att äta på ett sunt sätt och fick bl.a. leptinet på plats så jag kände en riktig mättnadskänsla. Efter 8 månader hade jag nått min målvikt och gått ner 37 kg. Jag kommer i följande blogginlägg  under hösten gå in mer i detalj på allt som jag lärt mig genom detta sätt att äta och hur den kunskapen skulle kunna användas i skolan. Genom Susans nyhetsbrev fick jag vetskap om andra metoder som kunde komplettera hennes metod.

En av dem som hon flera gånger pratade om och refererade till var metabolismexperten Ari Whitten. Under senvåren kom han ut med en kurs han kallade ”The Energy Blueprint”. Han hade under flera års tid studerat vetenskapliga artiklar om hur vi kan öka vår ork och vår energi och samarbetat med flera experter inom olika områden som påverkar detta. Han hade nu sammanställt allt han hittat i en kurs som bestod av 8 moduler och som man gick igenom under 8 veckor. Han släppte kursen lagom till att mitt sommarlov började så jag kunde följa kursen under hela sommaren. Detta blev något av det mest intressanta jag lärt mig på flera decennier. Av det han lärde ut, och det jag lärt mig och erfarit genom livet tidigare, har gjort att jag nu ser hur en grund i hur en livstil ser ut som gör oss friska och inspirerade samt  hur vi kan få ork till att ta itu med alla problem kring hållbarhet.

Grundpelarna i en sådan livstil som kan fördubbla vår energi är:

  1. En sund och nåringsrik kost där vi har ett fastefönster på 12-14 timmar varje dygn så att cellernas autofagi kan fungera optimalt och rensa ut det ”skräp” som inte behöver finnas i cellerna. Vi skall lära oss att åta på ett sätt att vi kan få optimal energi och hälsa.
  2. Vi måste se till att vår naturliga dygnsrytm inte störs. Vår inre klocka påverkas av bl.a. ljus. Att exempelvis utsätta oss för blått ljus på kvällen kan hindra melatoninet att bildas och då får vi inte den naturliga trötthetskänslan som vi skall ha. Kaffe på kvällen är inte heller bra.
  3. Vi är gjorda för att röra oss. Sitter vi stilla för länge påverkas vår hälsa. Vi behöver lära oss att träna på ett sätt som gör att vi får större och fler mitokondrier.
  4. Enligt Ari Whitten har vi ett ”cellbatteri” som laddas av solljus. Genom att utsätta oss för olika typer av ljus finns det vetenskapliga belägg för många positiva hälsoeffekter.
  5. Vi kan med olika metoder och kunskap om hjärnan hjälpa till att höja våra energier. Här kommer olika stressreducerande metoder in. Själv har jag fastnat för en metod som heter ”Holosync”. Jag kommer också berätta mer om den under hösten.
  6. Och sist men inte minst kan vi genom ett begrepp som heter ”hormesis” bygga upp fler och större mitokondrier. Hormesis går ut på att olika saker kan stressa kroppen lite grand så att den svarar med att göra oss starkare och mer resilienta.

Var och en av dessa punkter kommer jag att under hösten att berätta lite mer om  här i bloggen.

Om någon av er som läser detta vill gå Ari Whittens kurs och skaffa er en egen bild av den så börjar en ny omgång snart. Anmäl då ditt intresse här:

The Energy Blueprint

Du kommer då att få se tre gratis videos. Under den fjärde kommer det sedan att gå att anmäla sig till själva kursen. Vill du inte gå hela kursen kan jag rekommendera att du tittar på de tre videorna. Det ger en översikt över vad det handlar om och du får en del goda råd för hur du ökar din ork.

 

Mobile Learning Week 2015 – Dag 1

Beijing Royal School

Årets ”Mobile learning Week” har som tema ”Empowering woman and girls”. Den första dagen är det workshops som är ett par timmar långa för att man skall kunna gå på djupet med olika ämnen

På förmiddagen gick jag på en workshop som ”Beijing Royal School” anordnade. Den handlade huvudsakligen om hur man skall lägga upp undervisningen så fler flickor väljer att läsa naturvetenskapliga ämnen. Man sammanfattar dessa ämnen på engelska med ”STEM” som står för ”Science, Technic, Engineering and Math”

Workshopen hölls huvudsakligen av en amerikan, Cris Mehaan, som har arbetat på skolan i tre år. Dr Fengyun Cheng medverkade också liksom ett par andra lärare.

Beijing Royal School är en modern skola som satsat på mobilt lärande för att förbättra undervisningen.

Efter diverse uppmjukningsövningar gick Meehan igenom statistik som visar att flickors intresse för dessa ämnen ökat för varje år.

Chris arbetade framför allt med ”projectbased learning”.

Vi satt i flera gruppdiskussioner och diskuterade huvudtemat: Hur skall vi öka intresset för naturvetenskap hos flickor. Det som kom fram var att kollaborativt lärande är viktigt och att vi arbetar med alternativa examinationer. Jag fick bekräftat att allt som vi arbetat med inom naturkunskapen på Stagneliusskolan de senaste åren är rätt väg utifrån de diskussioner som jag hörde idag på denna workshop.

Programbeskrivningen till deras workshop är här: ”Using technology and project-based learning to encourage woman to pursue STEM careers”.

Costa Rica och Indien

På eftermiddagen gick jag på en workshop som handlade om ”empowerment” för kvinnor på landsbygden i Costa Rica och Indien.

Först ut var kvinnorna från Costa Rica som berättade om ett projekt i norra Costa Rica där de har startat olika firmor som gör appar som skall hjälpa att fylla sociala behov. Projektet hette TIC-as. Kvinnorna visade hur processen från idé till app kunde gå till.

Efter kaffepausen berättade två indiska kvinnor om ett projekt i Västra Indien i provinsen Gujarat. Där hade de utvecklat ett system där de styrande kvinnorna i ett samhälle kunde skicka intalade meddelanden till kvinnorna i den by de levde i via mobiltelefon. De som fick meddelandena kunde sedan spela in frågor och få svar på dem via ett system där de använde programmen Audicity och Awaaz.

Deras program beskrivning kan läsas här: ”Empowering woman and girls in rural areas through mobile learning and communication: The cases of Costa Rica and India”

Natural History Museum, London

När Daniel Åkerblom och jag nu åkt till London för att vara med på Wikimania 2014 passar vi på att gå på Natural History Museum för att se om vi kan få några idéer till undervisningen i naturkunskap där.

När Charles Darwin varit ute på sin världsomsegling med Beagle och samlat naturalieföremål och James Cooks botaniker Josephs Banks kommit hem med alla sina insamlade växter behövdes något ställe att förvara dem. Det var så Natural History Museum började. Nu finns det över 70 miljoner föremål och museet har fler än 300 anställda forskare och bibliotekarier.

Själva byggnaden är en av Londons finaste Viktorianska byggnader. Det ritades av den ung arkitekt vars namn var Alfred Waterhouse.

Om man kommer in från huvudingången möts man av en stort dinosaurieskelett i en sal som skulle kunnat vara en kyrksal. Längst bort vid kortsidan, uppe i en trappa sitter Charles Darwin som staty och tittar ut över museibesökarna. Nästan så som Abraham Lincoln sitter i Lincoln Memorial i Washington.

Museet är indelat i fyra zoner. Den blå zonen innehåller dinosauriegalleriet och utställningen ”Images of Nature”. Den gröna zonen har en utställning om baskunskaper i Ekologi, den orange zonen har en naturträdgård och i den röda zonen finns alla geologiutställningar.

Vi började i den röda zonen. Den hade som så många andra naturhistoriska museer en utställning om hur jorden kommit till och hur livet utvecklats genom de olika tidsepokerna. Det fanns en stor sal med ”skatter från jorden”, dvs ädelstenar samt hur olika mineraler  och metaller har använts i samhället.

Det fanns en mycket bra utställning om naturresurser och deras koppling till hållbar utveckling. Den tog upp vatten, avfall, material av olika mineraler och energi.

I den gröna zonen slingrade sig ekologiutställningen på en uppbyggd andravåning där olika grundbegrepp som näringskedja, näringsväv, ekosystem mm begrepp förklarades.

Museet saknade ”airconditioner” så det var väldigt varmt. Det var också mycket trångt jämfört med liknande museer i USA. De två första zonerna hade inget nytt som vi inte redan visste om naturen men några nya intressanta fakta fick vi om en projekt vi besökte 2012 i Arizona: Bisophere 2. I en av utställningarna sammanfattades det hur det gick.