Paradigmens kraft

Det är två viktiga begrepp man behöver ha grepp om när man skall förstå förändring och hur vi kan skapa ett bättre liv för oss på både individnivå och samhällsnivå. Det ena är ”vision” som jag skrivit om här tidigare och det andra är ”paradigm”. Den som på allvar fick mig att förstå dessa två begrepp var Joel Barker. I början av 1990-talet spreds två av hans filmer i framför allt företagsvärlden; ”Visionens makt” och ”Paradigm – mönster som styr”. Jag fick ta del av dem när jag arbetade som miljöutbildare på AmuGruppen. De fick stor betydelse för de miljökurser för arbetslösa och KY-utbildningen ”praktisk samhällsekologi” som jag arbetade med under 90 talet. 

I Joel Barkers film om paradigm vidgar han begreppet utifrån den snävt vetenskapliga betydelsen som Thomas Kuhn presenterat i sin bok ”De vetenskapliga revolutionernas struktur” som kom 1962. Ett paradigm  är enligt Barker ett ”mönster”, en ”modell” som sätter gränser och som visar hur man löser problem inom dessa gränser. Paradigmet är som ett filter som vi ser världen igenom. Vi tar in det som passar vårt paradigm men filtrerar lätt bort det som inte passar. Paradigm gör att vi lättare kan lösa problem inom det men kan göra oss blinda för att se nya möjligheter som inte passar in i det. Paradigm kan vara både små och stora. De kan gälla för hur vi ser på vår plats i Universum till hur vi spelar in och sprider musik i vårt samhället för att ge några olika exempel

Joel Barker tar upp exemplet med kvartsuret som uppfanns i ett av de stora klockföretagen i Schweiz i mitten av 60-talet. När uppfinnarna visade kvartsuret för sina företagsledare var det ingen som trodde att det skulle vara framtidens klocka. De var så fast i sin övertygelse att klockor kommer alltid att se ut och göras på det sätt de producerats i hundratal år. De skyddade inte ens sin idé innan de presenterade den på den årliga klockutställningen 1968. När Japanska och amerikanska företag då fick se idén tog de snabbt till sig den och började tillverka klockor på det nya sättet. På några år fick den Schweiziska klockindustrin avskeda tusentals av sina anställda. 

Ett svenskt liknande exempel är företaget Facits satsning på den mekaniska räknemaskinen som slogs ut när japanska och amerikanska företag lanserade de elektroniska räknarna som vi fick börja använda i skolan när jag gick i gymnasiet 1976. 

Ett annat vanligt exempel är hur företaget Kodak som varit världsledande inom film och fotografi kollapsade när det digitala fotograferandet slog igenom. 

När det sker paradigmskiften så ”börjar alla om från noll” sa Barker i sin film. Har du haft stor framgång i det gamla paradigmet så är det inte alls säkert att du får det när det nya kommer. Tvärtom så är det ofta de som är fast i gamla paradigm de som förlorar när nya sätt att se på, och lösa lösa problem sprider sig i samhället. 

Jag ser nu att vi är mitt i stora genomgripande paradigmeskiften över hela jorden. Coronapandemin har gjort att vi ser brister i det sätt som vi organiserat vårat samhälle. Det blir uppenbart hur sårbara vi är och att vi måste titta på hur vi bäst kan lösa våra grundläggande behov av livsmedel, sjukvård och ekonomi på ett hållbart sätt. 

Det är nu när vi ser hur gamla mönster och gamla modeller inte fungerar så bra som nya och bättre paradigm kan komma att slå igenom. Jag skulle vilja säga att det är väldigt viktigt att vi letar efter och tar fram de bra exempel, både nya och gamla, som visar sig bäst ge oss ett hållbart samhälle. 

Vi står nu i ett vägskäl för vår civilisation. Pandemin har fått oss att stänga ner och tänka till. Nu har vi chans att starta upp igen och plocka fram och utveckla de paradigm som bäst löser de behov vi har som människor på jorden.

När vi nu inom skolans värld ser att distansundervisning fungerar oväntat bra så kommer inte gymnasiet att vara sig likt längre när vi kommer ur denna pandemi tror jag. Vi har hittat sätt att undervisa på som vi aldrig tidigare provat i stor skala. Jag tror inte vi kommer att gå över helt till det men en blandning av ”vanlig” undervisning och distansundervisning kommer vi säkert att se. Enligt bedömningar jag hört så kommer vi sakna 65 000 lärare i Sverige om några år. Ska vi klara det måste vi organisera om vårt utbildningsväsende. Distansundervisning kommer säkert att vara en del av det nya. 

Visionens kraft

”En nation utan en vision att leva efter går under” 

1984 läste jag denna rad i en bok. Jag fick en mycket kraftig resonans med den. Den gick rakt in i mitt hjärta och jag kände att den beskrev kärnan i det som jag skulle arbeta med i mitt liv. Jag hade varit aktiv i fältbiologerna sedan jag var i tonåren och deltagit i flera aktiviteter för att stoppa miljöförstörelsen. Jag hade känt att det var någonting som fattades i dessa demonstrationsaktiviteter även om jag tyckte att det var viktigt det vi gjorde. Dessa rader gav mig insikten av vikten av att arbeta för något och inte bara emot

Jag gav mig ut och letade efter kunskap om hur man kan arbeta med visioner. Hittade Mats Lindgrens material om visionsarbete som i stort sett var det enda jag kunde hitta då på 80-talet. Han skrev i det att han blivit inspirerad av fredsaktivisten Elise Boulding. Ett citat från henne byggde på min känsla av att detta var rätt väg. Hon sa: ”Hur skall vi någonsin kunna bygga en värld i fred om vi inte vet hur en sådan värld ser ut?”

Innan Barcelona kunde börja bygga katedralen Sagrada Familia behövdes en vision. Arkitekten och konstnären Gaudi gjorde en vision över hur den skulle se ut. Fast han varit död i många decennier kan arkitekter och byggarbetare förverkliga bygget av katedralen tack vare att Gaudis vision finns kvar.

Elise Boulding hade utvecklat en metod att arbeta med visioner tillsammans med en amerikan som hette Warren Ziegler. För att göra en lång historia kort så 1995 lyckades jag och flera andra inom Agenda 21 rörelsen på 1990-talet få hit honom till Sverige för att lära oss metoden ”Enspiriting Envisioning”. Han kom över hit minst tre gånger och utifrån dessa workshops startade vi föreningen ”Visionsbygge Innifrån”. 

Vi var flera som efter det åkte runt och höll visionsverkstäder i bl.a. byar och stadsdelar i Sverige. Ett av mina intressantaste uppdrag var att leda ett visionsprojekt på Södermalm i Stockholm inom ramen för deras lokala Agenda 21 arbete. Vi lät olika grupper på Södermalm samlas för att ta fram visioner för deras stadsdel. Allt utmynnade i en stor utställning som skulle ligga till grund för Södermalms utveckling. 

När jag arbetade på AmuGruppen på 90-talet med olika arbetsmarknadsprojekt för arbetslösa började jag alltid med en visionsprocess där deltagarna fick göra en bild av hur de ville att deras liv skulle se ut ca 10 år framåt. Om den kurs jag då skulle leda kändes rätt för dem så fick de en större motivation att gå igenom den. Några fick insikten att den miljökurs som jag skulle leda inte alls var något som ledde dem till deras livsvision. Då kunde de hoppa av direkt och hitta den kurs som var rätt för dem. 

I arbetet med livsplaner i skolan så är visionsdelen en av de viktigaste. Av de elever jag arbetat med de senaste åren är det ingen som sagt att de tidigare fått arbeta med visioner i skolan. Många har svårt för att överhuvudtaget se en positiv bild av hur den livskategori de arbetar med skulle se ut. 

Under de senaste tre åren har jag läst många böcker och gått en mängd kurser i personlig utveckling för att kunna utveckla mitt arbete med livsplaner i skolan. I många av de metoder som jag läst om och lärt mig så är den personliga livsvisionen central för att skapa det liv man vill ha. Jag skulle kunna säga ungefär som Elise Boulding: ”Hur skall du kunna få det liv du vill ha om du inte kan se hur ett sådant liv ser ut?”.

Att det är viktigt att ha en livsvision skrev redan Viktor E. Frankl i sin bok Man´s Search for Meaning. Han levde i koncentrationsläger under andra världskriget och var en av dem som överlevde. Han skrev att en av de faktorer som gjorde att han överlevde var att han hela tiden hade en vision inom sig om vad han skulle göra när han kom ut ur det helvete han levde i. 

I dessa tider av pandemi så är det viktigt att fundera över sin livsvision. Den kan ge kraft att klara av de svårigheter vi är i eller står inför och ge den riktning i livet som bär en dit man skulle vilja vara och vilja göra. Visionen ger kraft!

Livsplaner och prioriteringar

En av de viktigaste sakerna som jag lärt mig att jag måste ha under kontroll är stressen. Stress producerar kortisol som gör att immunsystemet nerprioriteras i kroppen för att istället ge kraft till muskler och det som vi behöver för att ”fäkta eller fly”. Det var bra när vi var jägare och samlare men om vi i den tid vi lever i nu utsätter oss för stress under längre tid mår vi inte bra. 

Det första jag vill ta upp som hjälpt mig att reducera stressen är min livsplan. Jag upptäckte detta med livsplaner 2016 och gjorde min första på våren samma år. Jag har skrivit om livsplaner här i min blogg tidigare: 

Att göra en livsplan.  

När jag gjort min livsplan så kunde jag sänka min stress därför att jag blev klar över mina prioriteringar. Jag såg också hur livsplaner skulle kunna hjälpa mina elever att få hjälp att prioritera förutom att det kunde ge autenticitet till undervisningen. 

Har vi tydliga mål i fjärran kan vi ta ut de bästa stigarna dit.

Jag såg också att livsplanerna kunde hjälpa mig att förverkliga en livsuppgift som kom till mig redan på 80-talet. Jag kände väldigt starkt att jag skulle införa ämnet ”människokunskap” i skolan. Genom att utveckla metodiken kring livsplaner såg jag hur detta skulle kunna förverkligas. Livsplanerna hjälper också eleverna att se hur de kan använda den kunskap de får inom flera delar av naturkunskapen som jag undervisar i. I ett tidigare inlägg i min blogg berättar jag vad jag gjorde det första läsåret jag använde mig av detta arbetssätt.

Att undervisa med livsplaner i gymnasieskolan.    

När vi nu på mycket kort tid hamnat i ett stort krisläge så behöver vi se över vilka prioriteringar vi behöver göra i våra liv. Där kan en livsplan hjälpa oss att se vad som är viktigt.

 

Examination på distans – elevernas respons

Överlag så tyckte eleverna att det var ett bra sätt att ha examination på. De flesta förstod vilken nytta de hade av sammanfattningarna och nästan alla nämnde i sina utvärderingar att det var de som de använde mest för att klara uppgiften. Sen kombinerade flera sina anteckningar genom att kolla upp fakta i läroboken. Det var inte många som nämnde att de använde internet för att ta reda på mer fakta. De insåg att man hinner inte sitta och titta igenom andra källor än de man är van om man skall hinna svara på den omfattande frågan också. En av eleverna hade använt 1177 för att det var en bra och trovärdig källa. 

En elev uttryckte tydligt hur hen blivit trygg av att ha gjort sina sammanfattningar och samtidigt veta att det gick att kolla upp detaljer i läroboken. Det minskade stressen!

En annan elev skrev att möjligheten att titta på fler källor skapade stress. För lite tid skapade också stress för några.

Alla verkade insett att det hade inte gått att lösa uppgiften om man inte förberett sig genom att göra sammanfattningarna. Flera sa att det påverkade inte deras svar att de fått använda så många hjälpmedel som möjligt.

Sammanfattningsvis kan man säga att var och en förberett sig på det sätt som de ansett bäst och som gjort dem trygga. De flesta har velat arbeta själva och känt en trygghet med det som de förberett. 

Flera skrev att det var alldeles för lite tid (80 minuter) för att hinna använda andra källor än sammanfattningarna och läroboken. 

Jag vill avsluta med ett citat ur en elevs utvärdering som jag tycker sammanfattar bra vad flera elever tyckte:

”Man var nästan mer nervös över det här då det kändes att man fick en större press på sig när man fick använda allt man kunde, internet och till och med vänner. Så jag var mer nervös över det här provet än ett annat prov man brukar ha. Men i slutändan tror jag att det funkade riktigt bra.”

Examination på distans

Idag ställdes jag inför att ha examination under de nya förhållandena med distansundervisning. Eleverna skulle visa vad de kan om fyra av människans organsystem. Eleverna skulle visa sin kunskap om blodet och blodkärlssystemet, utsöndringssystemet, andningen, matspjälkningen och hur dessa system samarbetar för att  fylla  cellernas behov.  Normalt så använder vi ett digitalt verktyg som heter Digiexam där eleverna går in och skriver sina texter. När de är inne där kan de inte surfa på internet eller skriva någonting annat. Naturligtvis så får de också då lämna ifrån sig sina mobiltelefoner och man brukar sätta upp en pappersvägg på bänkarna så de inte skall se varandras datorer där de skriver. 

När nu alla är hemma går det inte att ha samma rutiner. Vi kan omöjligt kolla om de använder sin mobil och pratar med någon. 

Detta var jag tvungen att förhålla mig till samtidigt som jag vill kunna få in ett underlag för betygsättning och att de lär sig så mycket som möjligt. 

Så här möter eleverna sin lärare nu förutom genom chattar, mail och examinationer online.

Redan innan Corona-pandemin så befann sig vår civilisation i ett mycket dynamiskt och kritiskt historiskt skeende. Klimatförändringarna hade börjat ge sig till känna med omfattande extremväder, skogsbränder och smältande glaciärer vid polerna mm. Vi befann oss i den 6.e massutrotningen av biologisk mångfald. Den biologiska mångfalden som är grunden för våra livgivande system på jorden. Vi såg ungdomar som i tusental  Världen över demonstrerade för att mer åtgärder skulle göras för att förhindra de katastrofer vi kunde se komma på grund av dessa två stora miljöproblem. 

Samtidigt hade vi politiska ledare i Världen som inte trodde på vetenskap och satt ekonomi före vår gemensamma överlevnad och skyllde de mesta problemen på andra. Det fanns grupper som medvetet spred desinformation för att våra samhällen skulle brytas ner. 

Vid samma tidpunkt i historien så tog den exponentiella tekniska utvecklingen fart med artificiell intelligens, kvantdatorer mm som gjorde att vi kunde förvänta oss en mycket snabb teknisk utveckling. 

Ovanpå detta  kommer nu denna pandemi som på bara en vecka kastar in oss i en stor global samhällskris. 

Det enda vi kan veta är att samhället inte kommer att se ut som tidigare i historien. 

Då måste vi fråga oss: Vad är viktigast att vi lär våra elever i detta skede av vår civilisations utveckling? Är det att försöka lära sig fakta utantill och försöka minnas det för att kunna svara på frågor på ett prov? 

Hur gör man som lärare när man skall ha en examination under de förhållanden som är nu? 

Vid planeringen av detta områden innan vi fick distansundervisningen resonerade jag som så att det viktigaste jag ville att eleverna lärde sig var basfakta om hur organsystemen fungerar samtidigt som de lär sig att sammanfatta naturvetenskapliga texter på ett bra sätt. Jag sa till eleverna att de fick ha med sig en handskriven A4 sida med fakta om varje system när de skulle ha sin examination. Jag ville att de lärde sig att använda enkla teckningar och nyckelord för att visa hur organsystemen är byggda och vilken funktion de har. Jag ville att de skulle se hur dessa system stödjer cellernas livsprocesser.  Genom att tillåta att de fick ha med dessa sammanfattningar på examinationen la de ner sin själ i att göra dem bra!  Detta hade de arbetat med veckorna innan distansundervisningen genomfördes. 

Jag vill också att eleverna skall lära sig att samarbeta för att tillsammans utveckla sin kreativitet och träna på att hitta lösningar på de problem mänskligheten står inför. 

Allt detta som sker i världen, mina tankar om kunskap och de nya förutsättningarna gjorde att jag bestämde mig för att låta eleverna få använda alla hjälpmedel de vill för att klara uppgiften på examinationen. 

Samtidigt konstruerade jag frågan på ett sådant sätt att den var ”ogooglebar”. Dvs jag frågade inte om olika enskilda fakta utan ställde en fråga där de skulle visa att de förstår hur alla dessa system fungerar tillsammans för att ge cellernas livsprocesser vad de behöver. 

På så sätt höjde jag deras kunskap genom att de under examinationen fick sätta ihop de delar som de arbetat med på lektionerna. 

Jag hoppades också att eleverna skulle hjälpa varandra att komma på så många bra svar som möjligt genom att kommunicera med den moderna tekniken och kunna hitta och hämta fakta från bra och trovärdiga källor om de behövde.

Förutom frågan om organsystemen frågade jag dem hur de tänkt när de tagit hjälp av olika hjälpmedel och på vilket sätt de samarbetat med andra för att klara av att lösa uppgiften så bra som möjligt. 

När de skrivit examinationen fick de en utvärdering där de fick skriva ner sina tankar om hur det var att examineras på detta sätt och vad de erfarit när de skrev examinationen. 

Hur var deras reaktion då? Detta skall jag sammanfatta i min blogg imorgon! 

Varför blogga? ……och några råd

Innan jag går vidare och publicerar bloggposter om delar av allt jag lärt mig och kommit underfund med det senaste året om en hållbar livstil kopplat till hälsa och lärande för hållbar utveckling vill jag förtydliga varför jag gör det.

Vi har de senaste åren bevittnat och varit mitt i ett paradigmskifte inom utbildning som jag aldrig tidigare upplevt. Jag tänker då på digitaliseringen av skolan. Den har förändrat sättet att utbilda och öppnat upp till nya möjligheter som jag inte ens kunde drömma om när jag själv gick i gymnasiet. Som jag sagt i tidigare bloggpost så var denna bloggs syfte från början att undersöka och dokumentera allt jag gick igenom och funderade över när jag var mitt i detta paradigmskifte

Jag kan nu se att det är ett nytt paradigmskifte i vardande. Jag ser två stora behov i samhället som detta nya paradigm kommer att lösa. Det ena är att för att en utbildning och det nya digitaliserade lärandet skall fungera optimalt så måste det utgå från hur hjärnan fungerar och ha en bas i ett liv där kroppen är frisk, vital och full av energi. Utbildningen måste designas på ett sätt så den passar oss människor som kulturella och biologiska varelser.

Det andra behovet är att utbildningen vi genomför i skola och universitet måste se till att utbilda människor som kan se och förstå de problem världen med dess natur och kultur har hamnat i. De måste också se kreativa möjligheter och lära sig verktyg för att lösa problemen och förverkliga möjligheterna.

Kort sagt: framtidens elever skall utbildas till att bli en del av lösningen på världsproblemen och inte vara en del av problemen. Detta kan göras genom att skapa ”den medvetna skolan”.

Detta är en stor utmaning men vi har redan kommit en bra bit på väg. UNESCO har arbetat fokuserat med lärande för hållbar utveckling inom en hel dekad och har nu startat ett program (GAP) som skall skala upp alla de erfarenheter som gjorts under åren för att över hela världen få in hållbar utveckling i alla utbildningssystem. WWF, SWEDESD, Naturskyddsföreningen, Globala Skolan och många andra organisationer har massor av praktisk erfarenhet av lärande för hållbar utveckling.

Hjärnforskningen har tagit stora steg framåt och man hittar ofta nya intressanta böcker och kurser som på ett vardagligt språk försöker förmedla den nya kunskapen till en allmänhet. Bara det sista året har jag själv erfarit två mycket kraftfulla program och utbildningar som förändrat min hälsa och livskvalitet med minst det dubbla: Susan Pierce Thompsons ”Bright Line Eating” och Ari Whittens ”The Energy Blueprint” som jag skrivit om här tidigare.

Jag kommer att i olika bloggposter dela med mig av mina erfarenheter utifrån det jag lärt mig av dessa samt hela min 57 åriga livserfarenhet och många andra böcker, artiklar, TV och radioprogram jag hört och kurser och utbildningar som jag gått genom åren. Genom att publicera mina tankar i min blogg hoppas jag att få feedback av er som läser detta i kommentarer som ni ger. Att ge sig tid att blogga är också att ge sig tid att reflektera och jag tror att jag kommer bli mycket klarare över hur vi skall förverkliga det nya utbildningsparadigmet. Jag hoppas mina inlägg kan vara en del av en ny utbildningsrörelse som växer fram. Min förhoppning är att skriva en bok om allt detta så snart jag fått ihop tillräckligt med material.

Är det så att du läser detta för att du huvudsakligen skulle vilja veta mer om viktminskning eller om hur man kan öka sin ork och energier med det dubbla råder jag dig till att utan dröjsmål gå direkt till källan och anmäla dig till, och investera i, ”Bright Line Eating” eller ”The Energy Blueprint” och göra dina egna erfarenheter utifrån den hjälp du kan få där. Mina exempel på frukostar mm som jag tänker visa på min blogg är väldigt lite jämfört med den hjälp du kan få i dessa kurser och i Facebookgrupperna som hör till samt de ”Coaching calls” och ”Questions § Answers” som ingår. Har du problem med vikten eller ett sockerberoende råder jag dig att ta tag i detta ordentligt på allvar och med hjälp av din läkare och Susan Pierce Thompson komma fram till hur just du skall lägga upp ditt liv för att få det lättare. Det är värt varenda krona och timme som du investerar.

Lider du ofta av trötthet och vill lära dig hur du på ett strukturerat och medvetet sätt kan öka din ork så skall du absolut ta del av Ari Whittens alla råd. Hans kurs är bland det mest intressanta som jag sett om hälsa på länge och de erfarenheter jag kommer dela med mig av är bara en liten del av allt som kanske skulle kunna hjälpa dig också.

Kom ihåg att det jag lärt mig och kommer berätta om kanske inte passar dig.

Alla måste lära känna sig själva.

Towards a sustainable future

The state of the planet is alarming. The greenhouse effect appears to go against the points where it may soon soar. Biodiversity is threatened by exploitation, hunting and the habitats are in different ways distroyed. Democratic processes decreases in the countries of the world . These are just some of the problems facing the world in 2014. The UN has since 1972 worked to save the environment and human civilization on Earth and launched several processes for this .

The next year, two of these processes ends and are replaced by new ones. One is the UNESCO Decade for Education for Sustainable Development which has a year still to go and the other Millennium Development Goals to be achieved by 2015. Many people now work within the UN system to see how these processes will continue and develop after their time expired.

Within the work for ”education for sustainable development” they are now talking about a ” Global Action Program” developed by UNESCO. Within the Millenium development goals they talk about ”Post 2015″  in UN.

We are now also in the midst of a digital developments affecting our society. Not least in the media and education. This development brings with it new opportunities that were previously not possible . We can now build networks in a new way using social media. We can share knowledge and information in a way not previously possible. Our way of teaching can develop and be done in new ways.

Both the media and education are in a ”transmedia development”. This means that facts and stories are told through different media. A television series may also be a computer game or a cartoon . A radio show is also a blog etc. There is also a dimension of ” consumer participation” in this development.

We now need to start new knowledge processes that accelerate the sustainable development of the earth. These could be linked to the two processes for sustainable development that is about to emerge within the UN system.

Possible goals
Starting and developing a transmedial process of sustainable development in which different media talks about and inspire sustainable development on Earth. The different transmedial elements are held together by a common process where the different parts will be more together than separately .

Citizens participate in this process in a spirit of Agenda 21 .

In this process different open educational resources are created that can be used in both schools , universities and adult education

Schools, universities and adult education operates and develop new training concept in sustainable development.

Wikipedia is becoming an important channel for disseminating knowledge about practical sustainable development from farmers to farmers , engineers to engineers , from human to human.

”Katastrof”

Det är en ”katastrof” sa man i morse på nyheterna. Det är bara tre stycken som valt att utbilda sig till biologilärare på vårens lärarutbildningar i Sverige. Nu går det ungefär 350 NO lärare per år i pension inom den svenska skolan. När det gäller utbildningen till lärare inom biologi, kemi, fysik och teknik så har det länge varit dåligt ställt med det. Därför skrev representanter från Vetenskapsrådets skolgrupp en artikel i dagens DN och varnade för vad detta kan komma att betyda för Sverige. Årets PISA undersökning kunde också bekräfta att svenska elevers kunskaper i naturvetenskap dalat betydligt.

Detta var en tydlig signal att det måste göras något åt detta!

Under mina tio år som naturkunskapslärare på Stagneliusskolan har jag bara mött ett fåtal elever som visat ett eget intresse för den biologiska mångfalden t.ex. När jag gick i gymnasiet var ungefär en tredjedel fältbiologer i min klass och vi tillbringade många helger uti naturen. Ungdomsorganisationen Fältbiologerna har minskat drastiskt i antal sedan slutet av 70 talet.

Det är viktigt att det sätts in åtgärder mot detta. Vi måste t.ex. ta tillvara möjligheterna i ”det nya utbildningsparadigmet” som vi tittat på i naturkunskapens ämneslag på Stagneliusskolan och som nu utvecklats vidare inom det ”följeforskningsprojekt” som vi driver inom Kalmarsunds gymnasieförbund. Vi måste också ta tillvara de positiva erfarenheter som vi gjort i idrottsarbetslagets paddling- och fjällresor som gett många ungdomar betydelsefulla naturupplevelser.

”Flipped classroom” ger möjlighet att samla bra inspelade lektioner. Här skulle också olika naturvårdsorganisationer och institutioner kunna hjälpa till  och se till att det blir producerat många bra lektioner som läggs ut på YouTube eller Vimeo.

Intresserade som skall välja yrkesbana måste förstå att det går att göra så mycket mer nu som lärare. Att läraryrket blivit ett av de kreativa yrkena.

Den transmediala processen för lärande för hållbar utveckling blir än viktigare att satsa på i ljuset av denna lärarbrist.

Sen måste det också till åtgärder inom skola och lärarutbildningar så som artikelförfattarna tar upp i sin debattartikel.

Mot en hållbar framtid

Bakgrund

Läget för vår planet är oroväckande. Växthuseffekten ser ut att gå mot de punkter där den snart kan skena iväg. Den biologiska mångfalden är hotad av exploateringar, tjuvjakt och att miljöer på olika sätt förstörs. Demokratiska processer minskar i världens länder. Detta är bara några av de problem som världen står inför 2014. FN har sedan 1972 arbetat för att rädda miljön och människans civilisation på jorden och satt igång flera processer för detta.

De närmaste året kommer två av dessa processer att gå i mål och ersättas av nya. Det ena är FN:s dekad för lärande för hållbar utveckling som har ett år kvar och det andra är Milleniemålen som skall vara uppnådda 2015. Inom FN systemet arbetas det med hur dessa processer skall fortsätta och utvecklas efter att deras tid gått ut.

Inom lärande för hållbar utveckling talar man nu om ett ”Global Action Program” som utarbetas av UNESCO. Inom Milleniemålsarbetet talar man om ”Post 2015”.

Vi står nu också mitt i en digital utveckling som påverkar vårt samhälle. Inte minst inom media och utbildning. Denna utveckling för med sig nya möjligheter som tidigare inte varit möjliga. Vi kan nu bygga nätverk på ett nytt sätt med hjälp av sociala medier. Vi kan sprida kunskap och information på ett sätt som tidigare inte varit möjligt. Våra sätt att undervisa utvecklas.

Både media och utbildning är i en transmedial utveckling. Detta innebär att historier och fakta berättas genom olika media. En tv-serie kan också vara ett dataspel eller en tecknad serie. Ett radioprogram är också en blogg etc. Det finns också en dimension av ”konsumentmedverkan” i denna utveckling.

Vi behöver nu starta nya kunskapsprocesser som skyndar på en hållbar utveckling på jorden. Dessa skulle kunna knytas till de två processer för hållbar utveckling som håller på att växa fram inom FN systemet.

Mål
Att starta och utveckla en transmedial process för hållbar utveckling där olika media berättar om och inspirerar till en hållbar utveckling på jorden. De olika transmediala inslagen hålls samman av en gemensam process där de olika delarna blir mer tillsammans än var för sig.

Medborgare deltar i denna process i  en Agenda 21 anda.

Processens olika produkter blir till öppna lärresurser inom såväl skola, universitet och folkbildning

Skola, universitet och folkbildning utvecklar och driver nya utbildningskoncept inom hållbar utveckling.

Wikipedia blir en viktig kanal för att sprida kunskap om praktisk hållbar utveckling från bönder till bönder, ingenjörer till ingenjörer; från människa till människa.

Hur
Hur detta skall gå till får år 2014 utvisa.