Mot Nordkap 71° Nord

I september förra året fick min son Fredrik min ryggsäck, mitt gamla tält och min varma sovsäck. Med det och lite mer packning tog han tåget till Tromsö och fick inom två veckor fast jobb och bostad.

När det nu blev påsklov och vi hade ledigt i en vecka passade jag på att hälsa på honom. Jag tog flyget den 24 april från ett varmt och blommande Stockholm. När planet närmade sig fjällkedjan såg man att den fortfarande var snötäckt.

Nere i Tromsö hade en stor del av snön smält bort och i det regn som pågick gick avsmältningen allt fortare.

Vi hyrde en bil från flygplatsen. Det fick bli en liten Peugeot som vi och vår packning precis fick plats i. Vi åkte först till Jekta köpcenter där Fredrik jobbar, tittade in på hans jobb och åt en laxburgare efter det.

Vi började vår resa genom att ta E8 söderut. Vi hade fått ett tips om att ta en genväg från Fagernes till Breivikeidet och sedan ta en färja över till Svensby. Den färgan kostade 132 NOK. Från Svensby åkte vi till Lyngseidet och tog en färja till över till Oldersdalen. Den kostade 182 NOK men tog också 45 minuter att åka. Med dessa färjor tjänade vi in åtskilliga mil.

Färden norrut gick till Djupvik och vidare till Storslett. I den lugna fjorden vi åkte förbi kunde vi se gråtrutar, havstrutar och små flockar med ejder. På en av åkrarna ner mot vattnet gick det en flock grågäss. Nere bland blåstången kunde man se en och annan strandskata. Men annars var det ganska fågelfattigt. En och annan skata och kråka flög över vägen och korp kunde också ses.

Mellan Storslett och Sörströmmen går vägen över ett fjällområde som heter Kvaenangsfjellet. Om det är dåligt väder så stänger ”Statens vegvesen” av vägen och man kan bara ”åka kolonn” genom området. För att kolla om vägen är fri kan man ringa till ”Statens vegvesen” och få information. Här i detta område verkar det som om vägmyndigheterna har en mycket mer nära kontakt med de som kör på vägen. Förhållandena kan ändra snabbt så det är bra att ha gott om tid på sig när man åker dessa väger under höst vinter och vår. Det var inte bara vid Kvaenangsfjellet som det fanns bommar. De fanns på flera ställen utefter vägen.

Färden fortsatte mot Langfjordbotn, Storsandness och Talvik. Det började bli mörkt. Ungefär 19:30 så börjar skymningen och tar ca tre timmar så vid 22:30 så var det natt. Men det var inte kolmörkt för det. Landskapet sveptes in i ett grått ljus som gjorde turen magisk. Vi ringde till en camping i Alta och hörde om de hade några lediga campingstugerum. På Wislöfs camping hade de en prisvärd ”hytte” som vi bokade.

Nordnorge april 2014-36 Skymning vid Langfjorden.

Nordnorge april 2014-3-2När skymningen gick över i natt badade landskapet utefter Langfjorden i ett grått magiskt ljus.

Nordnorge april 2014-4-2Vid Kåfjord upplysta bro hade det grå skymningsljuset gått över i ett mer blått nattljus.

Innan Alta åkte vi över den upplysta bron vid Kåfjord innan vägen gick in i en tunnel. I Alta svängde vi in på vägen mot Kautokeino och åkte en liten bit utefter Alta älven innan vi kom fram till vår ”hytte”.

Dagen efter, den 25 april, gick vi upp halv sju och var i väg kvart över åtta. Campingen var fin och vi kunde äta en god frukost innan vi åkte. Färden norrut gick över Sennanfjället. Det var mycket snö kvar ute i markerna men vägen var bar. Vid Olderfjord kom vi fram till vatten igen.  Det låg några sångsvanar i en vik. Porsangerfjorden låg framför oss. Molnen började spricka upp och solen kom fram. Det var nästan vindstilla och fjorden låg spegelblank där vägen ringlade fram utefter stranden. På ett ställe kunde vi se tumlare dyka och simma omkring. Det var ett mäktigt landskap vi åkte igenom! Här och var såg vi rena beta på den bara tundran nere vid stranden.

Nordnorge april 2014-6-3Hus utefter Porsangerfjorden

Vid det andra Kåfjord, innan vi kom fram till Mageröy, åkte vi ner i en över sex kilometer lång tunnel under ett sund. Vägen gick svagt brant neråt tills vi nått ”botten” och vägen började sakta att stiga öppet. Vi kunde känna hur trycket i öronen ändrades precis som de gör när man startar eller landar med ett flygplan.

Honningsfjord låg fint inne i en skyddad vik på den östra sidan av Mageröy. Vi fortsatte upp mot Skarsvåg där vägen till Nordkapsklippan går. Tyvärr kom vi en halvtimme försent till ”kolonnköringen” till vägens ände. Den går bara klockan 11:00 och 12:00 på vintern. Även fast vädret var bästa tänkbara så fick man bara köra in på den vägen tillsammans i en kolonn.

Nordnorge april 2014-2Några av de nordligaste bosättningarna på den europeiska kontinenten på Nordkap.

 

 

 

Nordnorge april 2014-4Fredrik vid Europas ände. Den nordligaste halvön på Mageröya i Nordkap kommun. 

 

 

 

 

Nordnorge april 2014-3”Här ligger den nordligaste udden på den europeiska kontinenten”

Vi fortsatte fram till Skarsvåg. Det var en liten fiskeby med en liten fiskhamn. Innanför vågbrytarna låg det en stor flock med gråtrut, tretåig mås och havstrut.

Nordnorge april 2014-6Tundraplatån i de centrala partierna av Mageröya. 

Tundran på Nordkap-platån var helt snöklädd med metertjock snö. Nere vid havsstranden var det mer snöfritt. Vi åkte ner mot Gjesvaer och när vi kom i backen ovanför utbredde det sig en liten övärld med Gjesvaerstappen i bakgrunden. Vattnet i de inre vikarna var alldeles blankt och det låg spridda flocka med eder och trutar runt om. På en torkställning hängde det massor av fisk. Vi åkte ner för att se om det fanns någon restaurant öppen men allt var stängt. Det fanns dock ställen som var öppna under turistsäsongen. Där utgick också fågelsafaris.

Nordnorge april 2014-18Gjesvaer, ett litet fiskesamhälle på Mageröyas västra kust. I bakgrunden syns Gjesvaeartappen som är en av Norges största fågelberg.

 

Nordnorge april 2014-24Gjesvaer, Nordkap kommun, Finnmarks fylke.

Nordnorge april 2014-19Fisken hänger på tork. 

Nordnorge april 2014-27Gjesvaers fiskhamn. Härifrån utgår fågelsafaris ut till Gjesvaerstappen på somrarna.  

Jag tog upp min tubkikare och tittade ut mot Gjesvaerstappen och såg en svärm av alkor som flögrunt bergsbranterna. En havsörn svävade mitt ibland dem. Antagligen var det lunnefåglar som börjat att häcka i hålorna i branterna.

Vi åkte igenom byn och började sedan vår återresa. Vi stannade till i Honningsvåg och åt lunch. Lite stekt torsk med potatis och smält smör med lök i kostade 175 kr. En Hurtigruttbåt som vi sett i Tromsö innan låg i hamn när vi kom men var borta när vi ätit färdigt. 

Nordnorge april 2014-7Honningsvåg. Hurtigrutten har precis kommit i hamn. Denna stad räknas som världens nordligaste belägna stad.  

På vägen tillbaka var vädret inte lika stilla och soligt. Molnen förtätades mer och mer och det började att blåsa upp. Vi kom fram vid sjutiden till Alta igen och tog in på samma campingplats som dagen innan. Nu fick vi en finare stuga till samma pris som den natten innan. Innan det blev mörkt tog vi oss en tur genom Alta och tittade bl.a. på dess nybyggda moderna kyrka.

Lördagen den 26 april åkte vi vidare samma väg hem mot Tromsö. Alla bommarna var öppna och vägen var mycket fin att köra. Nu tog vi inte färgan vid Oldenburg utan följde E6:an runt alla fjordarna och kom förbi Skibotn, Nordkjosbotn och Fagernes innan vi körde upp på bron vid Ishavskyrkan i Tromsö och var tillbaka.

Nordnorge april 2014-34Berg efter att vi passerat Oldenburg på väg hem till Tromsö

Towards a sustainable future

The state of the planet is alarming. The greenhouse effect appears to go against the points where it may soon soar. Biodiversity is threatened by exploitation, hunting and the habitats are in different ways distroyed. Democratic processes decreases in the countries of the world . These are just some of the problems facing the world in 2014. The UN has since 1972 worked to save the environment and human civilization on Earth and launched several processes for this .

The next year, two of these processes ends and are replaced by new ones. One is the UNESCO Decade for Education for Sustainable Development which has a year still to go and the other Millennium Development Goals to be achieved by 2015. Many people now work within the UN system to see how these processes will continue and develop after their time expired.

Within the work for ”education for sustainable development” they are now talking about a ” Global Action Program” developed by UNESCO. Within the Millenium development goals they talk about ”Post 2015″  in UN.

We are now also in the midst of a digital developments affecting our society. Not least in the media and education. This development brings with it new opportunities that were previously not possible . We can now build networks in a new way using social media. We can share knowledge and information in a way not previously possible. Our way of teaching can develop and be done in new ways.

Both the media and education are in a ”transmedia development”. This means that facts and stories are told through different media. A television series may also be a computer game or a cartoon . A radio show is also a blog etc. There is also a dimension of ” consumer participation” in this development.

We now need to start new knowledge processes that accelerate the sustainable development of the earth. These could be linked to the two processes for sustainable development that is about to emerge within the UN system.

Possible goals
Starting and developing a transmedial process of sustainable development in which different media talks about and inspire sustainable development on Earth. The different transmedial elements are held together by a common process where the different parts will be more together than separately .

Citizens participate in this process in a spirit of Agenda 21 .

In this process different open educational resources are created that can be used in both schools , universities and adult education

Schools, universities and adult education operates and develop new training concept in sustainable development.

Wikipedia is becoming an important channel for disseminating knowledge about practical sustainable development from farmers to farmers , engineers to engineers , from human to human.

”Katastrof”

Det är en ”katastrof” sa man i morse på nyheterna. Det är bara tre stycken som valt att utbilda sig till biologilärare på vårens lärarutbildningar i Sverige. Nu går det ungefär 350 NO lärare per år i pension inom den svenska skolan. När det gäller utbildningen till lärare inom biologi, kemi, fysik och teknik så har det länge varit dåligt ställt med det. Därför skrev representanter från Vetenskapsrådets skolgrupp en artikel i dagens DN och varnade för vad detta kan komma att betyda för Sverige. Årets PISA undersökning kunde också bekräfta att svenska elevers kunskaper i naturvetenskap dalat betydligt.

Detta var en tydlig signal att det måste göras något åt detta!

Under mina tio år som naturkunskapslärare på Stagneliusskolan har jag bara mött ett fåtal elever som visat ett eget intresse för den biologiska mångfalden t.ex. När jag gick i gymnasiet var ungefär en tredjedel fältbiologer i min klass och vi tillbringade många helger uti naturen. Ungdomsorganisationen Fältbiologerna har minskat drastiskt i antal sedan slutet av 70 talet.

Det är viktigt att det sätts in åtgärder mot detta. Vi måste t.ex. ta tillvara möjligheterna i ”det nya utbildningsparadigmet” som vi tittat på i naturkunskapens ämneslag på Stagneliusskolan och som nu utvecklats vidare inom det ”följeforskningsprojekt” som vi driver inom Kalmarsunds gymnasieförbund. Vi måste också ta tillvara de positiva erfarenheter som vi gjort i idrottsarbetslagets paddling- och fjällresor som gett många ungdomar betydelsefulla naturupplevelser.

”Flipped classroom” ger möjlighet att samla bra inspelade lektioner. Här skulle också olika naturvårdsorganisationer och institutioner kunna hjälpa till  och se till att det blir producerat många bra lektioner som läggs ut på YouTube eller Vimeo.

Intresserade som skall välja yrkesbana måste förstå att det går att göra så mycket mer nu som lärare. Att läraryrket blivit ett av de kreativa yrkena.

Den transmediala processen för lärande för hållbar utveckling blir än viktigare att satsa på i ljuset av denna lärarbrist.

Sen måste det också till åtgärder inom skola och lärarutbildningar så som artikelförfattarna tar upp i sin debattartikel.

National Geographic och den biologiska mångfalden

En annan stor organisation som arbetar med att skydda den biologiska mångfalden är National Geographic. De har flera olika projekt:
– African bat biodiversity project
– Amazon Capuchin monkey project
– Big cat initiative
– Black caiman project
– Crittercam and Wildcam
– Elephants
– Megafishes
– Shark Mating, Selection and systems project
– Sharks
– Tree Kangaroo Conservation program
– Virunga Gorillas
– Wildlife direct

De arbetar också med allmänna miljöfrågor och hållbar utveckling.

Hur jag lärde mig om den biologiska mångfalden

När jag var åtta år tog jag en egen promenad utanför vår egen gata Andvägen i Oxelösund. Jag gick uppför Fågelvägen och nerför den branta backen ner mot Jogersösundet. Där ute i vattnet fick jag se min första skäggdopping. Den låg där på den spegelblanka vattenytan och dess färggranna ”skägg” speglades i vattnet. Det var en stor estetisk upplevelse för mig. En av mina första naturupplevelser.

När jag sedan flera år senare gick Åke Skiölds teckningskurs och kom till det brev där man skulle lära sig att teckna fåglar skrev han: ”att teckna fåglar tränar bildminnet”. Jag följde därför med min vän Claes Svedlindh till Stjärnholmsviken en vårlördag i maj. Där fanns en skäggdopping koloni. Återigen fick jag en stor naturupplevelse av att få se denna fågelart. Jag satte mig ner och tecknade dem. När jag kom hem var jag nyfiken på att lära mig mer om skäggdoppingen. Jag gick till biblioteket och lånade böcker. När jag läste om den och andra fåglar ville jag ute och teckna mer. På så sätt gick teckningsintresset hand i hand med naturintresset och intresset för alla arter i naturen.

– Att gå in för att avbilda olika arter med teckningar, målningar eller foton är ett sätt att lära sig om den biologiska mångfalden.

Efter att jag följt med på turen till skäggdoppingarna i Stjärnholmsviken följde jag med Claes till Fältbiologerna. Där blev jag med ända tills jag blev vuxen och man förväntades vara med i Naturskyddsföreningen istället eftersom Fältbiologerna är en ungdomsorganisation. Det blev många exkursioner genom ungdomsåren till olika naturområden kring Oxelösund och Nyköping. Jag brukade också jobba en vecka på Enskärs fågelstation när jag gick i gymnasiet.

– Genom att umgås med andra som också är intresserade av biologisk mångfald lär man sig mycket av varrandra.

Under gymnasietiden hade vi ett undersökningsområde utanför Oxelösund. Det hette Marsäng. Nästan varje helg var vi där och skrev upp allt vi såg. Vi inventerade däggdjur, fåglar, insekter, lavar och växter.

– Genom att arbeta med inventeringar och andra undersökningar i naturen lär man sig mycket om den biologiska mångfalden.

Under åren som fältbiolog gjorde jag så att jag specialstuderade en organismgrupp en tid. Någon höst tittade jag mest på lavar. En vår på träd. En annan vår specialiserade jag mig på orkideer. När jag fick jobbet att göra en naturinventering av Oxelösund 1980 passade jag på att lära mig allt jag kunde om hur man artbestämmer växter. Jag fick mycket bra hjälp av Länstyrelsens växtexpert Hans Rydberg när jag inte själv klarade av att artbestämma vissa exemplar.

– Genom att ta en organismgrupp i taget blir inte arbetet att lära sig om alla arter oöverstigligt.

Under hela livet har jag rest så mycket jag kunnat. Då får man se andra arter än de man är van hemma. Under fältbiologtiden gjorde jag resor till Nordnorge, Östra Finland, Röst, Gotska Sandön mfl ställen. Då fick jag massor av tid att lära mig om alla de arter som jag såg. Det fanns också ofta med andra kunniga som jag kunde fråga.

– Att resa kan vara ett sätt att lära sig mer om arter som man inte ser hemmavid. Genom att utöka sin kunskap om arter från andra områden får man mer och mer erfarenheter av organismvärlden som gör att det går lättare att lära sig fler arter.

När jag skulle lära mig växterna så började jag att samla växter. Genom att lägga upp ett herbarium lärde jag mig mycket om systematik och hur man känner igen olika arter. Vill man inte samla ”riktiga” exemplar kan man samla eget tagna foton på arterna. Man kan också samla ”kryss” dvs kryssa för vilka arter man sett i fågelboken eller någon annan organismgrupps bok eller föra lista på dem.

– Att samla på arter är ett sätt att lära sig skilja olika arter.

Att lära sig om den biologiska mångfalden innebär inte bara att lära sig att artbestämma. Ju mer man är ute och får erfarenheter av olika arter lär man sig mer om beteende och ekologi. När jag var 15 år ville jag lära mig allt om en art. Jag hade varit på orrspel på Fjällmossen i Kolmården och träffat Rickard Fredriksson som specialiserat sig på fiskgjusar. Under sommaren sedan bestämde jag mig. Jag ville lära mig allt om bävrar. Därför påbörjade jag mitt specialarbete om ”bävern i Sunnemo socken” redan efter grundskolan innan jag började gymnasiet.

– Att gå på djupet och lära sig allt man kan om en art är ett bra sätt att lära sig om såväl beteende som ekologi.

UNESCO – Vetenskap

Ett av UNESCOs områden är också vetenskap.

UNESCOs vetenskapliga arbete bedrivs genom internationellt samarbete mellan länder och forskare samt rådgivning till beslutsfattare. Man arbetar framför allt med nätverk mellan forskare och finansierar inte forskning

Unescos arbete inom vetenskap bedrivs i en naturvetenskaplig och en samhällsvetenskaplig del.

Tittar man på den naturvetenskapliga delen så prioriteras långsiktigt hållbar utveckling, vattenförsörjning och vattnens ekosystem samt varningssystem för tsunami. Ser man på samhällsvetenskap, dit även humaniora, filosofi och framtidsforskning hör, prioriterats etik inom forskning och teknologi, mänskliga rättigheter samt forskning om sociala förändringar och framtidsstudier.

Sverige jobbar särskilt med följande områden inom UNESCO:
Biosfärområden
Vatten och hav
Samhällsförändring
Geovetenskap
Världsvetenskapsdagen

När det gäller biologisk mångfald har UNESCO ett ”biodiversity initiative” Inom detta finns ett särskilt tema för biologisk mångfald och lärande.

Sverige har fem biosfärområden.

Biologisk mångfald

Den biologiska mångfalden är grunden för de livsuppehållande systemen på jorden.

Här är en liten enkel genomgång av den biologiska mångfalden:

Här finns en sida som tar upp många av världens djur: http://www.arkive.org

”Encyclopedia of life” är också en sida som innehåller mycket fakta:
http://eol.org

En av de främsta biologerna som skrivit om vikten att bevara den biologiska mångfalden är  Edward O Wilsson. Här är hans TED talk om varför det är viktigt att skapa en ”Encyclopedia of life”: 
http://www.ted.com/talks/e_o_wilson_on_saving_life_on_earth.html

Wikipedia har ett projekt som heter ”Wikispecies” som är ett försök att samla kunskap om all världens arter: https://species.wikimedia.org/wiki/Main_Page

Här är en databas över världens alla fågelarter:
http://avibase.bsc-eoc.org/avibase.jsp?lang=SV

Den konvention inom FN systemet som behandlar den biologiska mångfalden är ”konventionen om biologisk mångfald”. Den togs vid Riokonferensen 1992. Här finns en svensk sida på Centrum för biologisk mångfald som tar upp den: http://www.slu.se/sv/centrumbildningar-och-projekt/centrum-for-biologisk-mangfald-cbm/biologisk-mangfald/konventionen-cbd/

Här är EU:s strategi för biologisk mångfald: http://europa.eu/legislation_summaries/other/l28183_sv.htm

Den svenska institution som håller reda på alla våra arter och försöker få ut kunskap om dem är Artdatabanken. Här är deras hemsida: http://www.slu.se/sv/centrumbildningar-och-projekt/artdatabanken/

LifeWatch heter ett projekt som skall samla all data från olika databaser för att göra sökning möjlig genom en portal. Här beskrivs detta projekt: http://www.slu.se/sv/centrumbildningar-och-projekt/artdatabanken/forskning/infrastruktur-for-forskningsdata-lifewatch/

Här är en artikel om ”Biodiversity” på ”Global issues”: http://www.globalissues.org/issue/169/biodiversity