Autofagi – vad är det?

Efter att jag skrivit det förra blogginlägget om att dricka grönt te funderade jag på vad nästa blogginlägg skulle handla om för att lägga en grund för kommande inlägg. Jag bestämde mig för att skriva om autofagi som är en av de grundläggande processerna jag arbetat med de senaste månaderna för att öka min energi och mitt välbefinnande.

Innan jag hann börja skriva på inlägget tillkännagavs 2016 års Nobelpris i fysiologi och medicin: Yoshinori Ohsumi. Han fick priset för hans banbrytande forskning om autofagi!

Autofagi betyder ”självätning”. Det är den process i cellen där utslitna delar och material bryts ner för att återanvändas i nya komponenter. Cellen kan också med hjälp av autofagi ta hand om bakterier och virus. Det är en basal fysiologisk process för den protein vi äter räcker inte för kroppens behov. Vi måste återanvända det som finns i våra celler.

En dubbemembranstruktur som heter ”autofagosom” sluter sig kring det som skall brytas ner och för det till lysosomen där själva nerbrytningen sker.

Autofagi upptäcktes redan i början av 1960-talet då man hittade en liten organell i cellerna man kallade lysosom. Man förstod att den hade som uppgift att bryta ner ämnen men man förstod inte vidden av detta vilken stor betydelse denna lilla del av cellen hade. Det var Yoshinori Ohsumi som lade grunden för att förstå autofagin i några viktiga artiklar som publicerades 1992 och 1993 när han hittade gener som styrde denna process. Sen dess har forskningen gått vidare och sett kopplingar till olika sjukdomstillstånd mm. Att vi inte pratat så mycket om detta i Sverige beror på att det inte forskats särskilt mycket på det i vårt land.

Autofagin kan påverka olika cancerformer och sjukdomar i nervsystemet som Alzheimers.

I Ari Whittens ”The Energy Blueprint” är autofagin en av hörnstenarna. Det styr cellgenerationen som behöver vara effektiv.

Vad gör jag då varje dag för att min autofagi skall fungera? Autofagin behöver ett fastefönster på 12-14 timmar varje dag för att fungera optimalt. När jag började att äta enligt ”Bright Line Eating” så blev mitt sista mål för dagen ungefär vid sextiden på kvällen. Sen åt jag ingenting förrän vid sex eller sjutiden på morgonen efter 12-13 timmar. Susan Pierce Thompson berättade i sin bootcamp att man brukar få en tydlig energiökning efter ca 90 dagar. Min kom efter 120 dagar då jag bara måste börja röra på mig mer! Hon kunde inte förklara varför bara att det brukar vara så för alla som går igenom BLE. Det var Ari Whitten som kunde förklara att det var autofagi som låg bakom detta!

Autofagin startar när halten av aminosyror är låg i blodet. Om man dricker ett stort glas vatten direkt när man vaknar på morgonen så förbättrar man autofagin eftersom aminosyra-koncentrationen blir lägre då.

Här är några källor som berättar om Yoshinori Ohsumis arbete och autofagi:

Sveriges radios ”Vetandets värld”

Wall Street Journal

Nobelkommitten om 2016 års nobelpris i fysiologi och medicin

Svt om Autofagi

Konsten att dricka grönt te

Det är fortfarande så varmt att jag kan sitta utomhus på mornarna och dricka mitt te.

Det är fortfarande så varmt att jag kan sitta utomhus på mornarna och dricka mitt te.

Som jag skrivit tidigare här i bloggen så varvar jag kaffe och grönt te i tvåveckors perioder till frukost. Då får man ut det mesta positiva ur kaffedrickandet. Men hur dricker man grönt te bäst?

Skulle du fråga Michael Greger som är läkare inom den funktionella medicinen och har skrivit boken ”How not to die” så skulle han säga att ”varje kaffekopp man dricker är ett förlorat tillfälle att dricka grönt te”. Enligt honom så kan grönt te förebygga bröstcancer, sänka blodtrycket, blodsockret och kroppsfettet. Det hindrar hjärnan från att den kognitiva förmågan försämras och förebygger stroke. Det är också enligt honom bra mot diabetes, tandlossning och halverar risken att dö i lunginflammation. Det gröna teet skall också vara bra mot t.ex. pollenallergi.

Greger skriver också att te kan göra det lättare för oss att komma ner i alpha vågor i hjärnan. Alpha vågor är de vågor som vi får när vi mediterat en längre tid. Normalt har vi beta vågor när vi är vakna och lever som vanligt.

Enligt flera källor så är innehållet av antioxidanter extra stort i macha te. Det är ett grönt te som man gör av malda gröna teblad från tebusken Camellia sinensis. Det har gjorts och druckits i den japanska tetraditionen i över tusen år.

För att få ett hum om hur nyttig en dryck är så visar Michael Greger på sin sida nutrionfacts.org hur många enheter antioxidanter olika drycker har. Om vatten har noll så har t.ex. mjölk 1, rött vin 38, kaffe 47 och macha te 100. Det enda som överträffar macha teet är hibiscus te som har 132.

När jag inte har en två veckors kaffeperiod så dricker jag macha te om jag är hemma och kan laga till det. Det kräver lite extra utrusning som bildserien visar.

Utrustning som man behöver för att göra macha te: bambu visp, tätslutande burk för macha pulvret, stor teskål, bamuspatel, sil för att sila pulvret ner i koppen och en termometer för att se till att vattnet är 60-70 grader varmt.

Utrustning som man behöver för att göra macha te: bambu visp, tätslutande burk för macha pulvret, stor teskål, bamuspatel, sil för att sila pulvret ner i koppen och en termometer för att se till att vattnet är 60-70 grader varmt.

Man börjar med att ta två spatlar av macha pulvret med bambuspateln.

Man börjar med att ta två spatlar av macha pulvret med bambuspateln.

Pulvret silas genom en sil så det lägger sig jämt i tekoppen. Detta steg måste inte göras men tillhör den japanska traditionen.

Pulvret silas genom en sil så det lägger sig jämt i tekoppen. Detta steg måste inte göras men tillhör den japanska traditionen.

Det fint silade macha pulvret.

Det fint silade macha pulvret.

Pulvret rörs ut med en mindre mängd 60 - 70 gradigt vatten till en emulsion.

Pulvret rörs ut med en mindre mängd 60 – 70 gradigt vatten till en emulsion.

Sen späder man emulsionen så koppen blir fylld. Man vispar i en rörelse som ser ut som ett M eller W så teet fylls med luft och får ett grönt skum på ytan. Sen dricker man det.

Sen späder man emulsionen så koppen blir fylld. Man vispar i en rörelse som ser ut som ett M eller W så teet fylls med luft och får ett grönt skum på ytan. Sen dricker man det.

Macha te och den kringutrustning man behöver kan man finna i välsorterade teaffärer eller så kan man Googla efter det och köpa via nätet.

Källa: Greger, Michael (2016): How not to die – Discover the Foods Scientifically Proven to Prevent and Reverse Disease. McMillan. London

Grundproblemet och grunden för att lösa det

Vår art Homo sapiens har funnits i 200 000 år vad man vet. I 190 000 år levde vi huvudsakligen som jägare och samlare. Sen började vi gradvis att leva mer som jordbrukare och vår civilisations kultur började att utvecklas. Först sakta för att sedan gå fortare och fortare. Nu har vi en utvecklingstakt vi inte kunde drömma om när vi för 6 000 år började bygga pyramider i Egypten.

Innan vår art utvecklades härstammar vi från flera olika människoarter som sedan en miljon år sedan började använda elden som skydd, värme och för att steka vår mat på. För 6 miljoner år sedan grenades våra tidiga människosläktingar av från schimpanserna och startade den gren på livets träd som så småningom skulle bli vi. Alla av våra tidiga föregångare från schimpanserna och framåt har levt som jägare och samlare.

Grundproblemet för oss människor nu är att vår kulturs utveckling har gått mycket fortare än vår biologiska utveckling. Den är i otakt med vår kropp. Visst vi har kunnat skapa civilisationer och utvecklat vår matproduktion, läkekonst och ingenjörs konst så vi nu kan vara 7 miljarder människor på jorden. Men vi har gjort det till priset av en mängd välfärdssjukdomar. De uppkommer på grund av att flera av våra system i kroppen som hjälpte oss att klara livet som jägare och samlare nu slår fel när mycket runt omkring har ändrats. Vi är inte byggda för att leva i en värld där det finns tillgång till mat dygnet runt. Speciellt inte socker. Vi är inte byggda för att kunna få bekräftelse varje minut från ”Facebook-gillanden” eller andra meddelanden från sociala medier.

För att klara av denna tidens fallgropar och orsaker till sjukdom behöver vi känna till våra kroppars livsuppehållande system och hur vi kan tillfredsställa dem på ett naturligt sätt och hur vi kan leva med dem för att skapa ett rikt och meningsfullt liv.

Vi har också skapat förhållanden på planeten jorden som är mycket svåra att leva under. Vi lever i den biologiska mångfaldens 6:e utrotningsvåg som drar över jorden. Bara fem gånger tidigare under jordens historia har det utrotats arter i en sådan takt som nu sker. Vi har en klimatkris som gjort livet svårt för tusentals flyktingar som i dess spår utsatts för krig och förföljelse. Innan kriget i Syrien bröt ut var det en långvarig torka i landet som fick miljontals innevånare på landsbygden att flytta in till städerna med etniska konflikter och andra problem som följd och som sedan eskalerade.

För att klara de hälsoproblem som breder ut sig i den rika delen av världen behöver vi utbilda medborgarna i att förstå hur de kroppssystem som ger dem liv och energi fungerar och hur man kan leva för att dessa system ska stödja ett rikt och meningsfullt liv.

För att klara de stora miljöproblemen måste vi utbilda medborgarna i hur de livgivande systemen på planeten jorden fungerar och hur man behöver bygga samhällen, infrastruktur, energisystem och allt annat som hör till ett samhälle på ett sätt så det blir hållbart på sikt.

En grundläggande färdighet som eleverna måste få med sig från gymnasiet är då hur man arbetar med visioner och sätter mål. Jag har sedan 90-talet utvecklat en ”visionsprocess” som jag har låtit mina elever gå igenom för att få en större medvetenhet över vad de vill med sina liv. I år har jag utvecklat den till att också arbeta med mål. Jag började kursen i Naturkunskap 2 i år med visionsprocessen och efter den fick alla eleverna skriva upp vilka mål de har med kursen utifrån det liv de vill skapa. De får analysera sina svagheter och styrkor och göra en plan för hur de skall uppnå dem. Hela detta visions- och målarbete kommer jag ha som en grund för min formativa bedömning av deras arbete under kursen.

Vår fjällkurs hade temat ”livet är en vandring” i år. När jag gick med några elever under vår uppsamlingsvandring på Omberg i våras kunde jag se hur likt en vandring är den process man går igenom för att lyckas med olika projekt. En lyckad vandring och ett lyckat projekt brukar följa följande process:

  1. Du måste ha ett mål och veta vart du vill. Annars kan du inte ta ut någon riktning och det kvittar hur du går.
  2. Du måste veta var du utgår ifrån. En GPS kan inte ta ut en riktning om den inte vet utgångspunkten och målet. Du behöver veta var du är, vilka resurser du har och vad du eventuellt behöver ha hjälp med.
  3. Du måste sedan göra något för att nå målen. Är du på en vandring måste du börja gå! Ska du förverkliga projekt så krävs det handling!
  4. Med jämna mellanrum måste du utvärdera det du gör. Du kanske har kommit ur kurs? Du kanske bär för tungt?
  5. Du förbättrar sedan det du gör för att förverkliga dina mål. Du kanske måste justera några remmar på din ryggsäck när du går i fjällen? Du kanske behöver lägga till eller ta bort något från din ursprungliga projektplan.
  6. Ska du lyckas får du inte ge upp vid första bästa motstånd. Du måste ha ihärdighet om du skall komma fram och om du skall lyckas med det du företar dig

Hur jag blev av med min migrän

Börjar man ta tag i ett hälsoproblem och försöker lösa det från grunden så kan det få andra problem att lösa sig också och en positiv spiral skapas. Här är ett exempel på vad som hände mig.

För ett år sedan hade jag ofta migrän. Det kunde vara så ofta som en gång i veckan. Det hade sakta byggts upp de senaste åren och blivit vanligare i mitt liv. Jag kunde vakna och känna att huvudet var tungt och värkte. Var det en vardag då var det bara att ta det väldigt lugnt och stå ut tills lektionerna var över och sedan gå hem och lägga sig. Det kunde också komma framåt eftermiddagen och bli värre framåt kvällen. Ibland kom det på helgerna och då var det bara att ligga hela dagen i stort sett. Kanske ta en promenad framåt eftermiddagen.

Nu har jag i stort sett fått bukt med min migrän. Efter att jag börjat med ”Bright Line Eating” så försvann den. Jag har funderat över vad det var som gjorde att migränen slutade. Här följer min förklaring så som jag förstått det.

När jag började med min viktminskningsprocess fick jag först bort socker och mjöl. Genom att jag tog bort all mat med mjöl och bara använde havre i min morgongröt så fick jag därmed också bort det mesta av gluten i min kost. Det tror jag hade påverkan på migränen. Men än viktigare var att jag fick ner min stress. När jag gick på matplanen för viktminskning så fick jag i mig mindre kalorier än vad jag normalt behöver. De första 120 dagarna kände mig lite trött och hade en låg energi. Detta gjorde att jag inte orkade stressa! Jag var tvungen att låta bli att göra en massa saker som jag gjort tidigare som att t.ex. försöka träna så mycket jag orkade, sitta sent in på natten och rätta elevarbeten eller förbereda lektioner mm. Min låga energi gjorde att jag var tvungen att sålla i alla mina aktiviteter och att göra det viktigaste först.

När sedan min kropp ställt om sig och min energi började komma igen efter 120 dagar, även om jag fortfarande var i min viktminskningsprocess, så hade jag ställt om mina vanor så att min stress minskat.

I processen att få ner min vikt låg också att meditera på morgonen. Detta tror jag  hade en stor inverkan på att få ner stressen. Jag fick reda på att det fanns något som heter ”Holosync” som utvecklats av Bill Harris på Centerpoint research institute. Det är en serie av inspelade ljud som gör att meditationen blir 8 gånger mer effektiv. Jag kommer återkomma till hur det fungerar i en annan bloggpost framöver. Genom att låta den sista timmen av min sömn avsättas för djupmeditation så fick jag en klarhet i min hjärna som jag inte känt på länge. Min närvaro i nuet ökade och känslan av lugn spred sig i hela min kropp.

När min energi ökade efter 120 dagar så började jag också träna mer men inte mer än att jag hinner med allt annat jag skall göra.

I Ari Whittens kurs  ”The Energy Blueprint” fick jag sedan lära mig hur jag skall leva för att min sömn skall fungera optimalt kopplat till min dygnsrytm och de inre processer som vi har som styr den. Genom att få bort blått ljus på kvällen, se till att jag får rejält med blått ljus på morgonen genom att ta en springtur (så länge det är ljust på morgonen i alla fall), få min autofagi att fungera genom att ha ett fastefönster på 12 -14 timmar varje dygn och att göra alla andra saker som stärker en tydlig dygnsrytm så kan jag hålla stressen nere, få en ökat stresstålighet, känner mig piggare och har ett jämnare gott humör.

Att fördubbla sin livskvalité

För ett år sedan var jag ganska bekymrad. Jag hade gått i fjällen med en klass och knappt orkat fullfölja vandringen. Varje morgon jag reste mig från min säng kände jag hur gravitationen tryckte ner mig mot golvet på grund av min övervikt. Jag hade börjat få de första tecknen på diabetes och känseln i ett av mina ben var nästan helt borta. Jag hade ofta migrän.

Under de senaste 10 åren hade jag försökt att gå ner i vikt tre gånger. 2006, när jag gjorde min 30 års uppföljning av min bäverundersökning i Värmland, lyckades jag gå ner 24 kg genom all den träning jag fick av att inventera bäverstammen och äta enligt paleodietens alla regler. Men några år senare var jag upp i över 110 kg igen. 2012 provade jag en viktminskningsmetod där jag levde på ”soppor” (dvs näringslösning) i nio veckor. Jag gick ner 24 kg igen och fick än en gång känna på hur det var att leva lätt. Men efter bara ett par år vägde jag mer än när jag började min viktminskningsprocess. 2014 testade jag ett tredje viktminskningsprogram. Vi var en grupp som tränade med en PT och fick råd av en viktminskningscoach. Det ingick mycket träning som tog en hel del tid och som gjorde att jag blev ännu mer stressad än jag var från början. Hann inte med att planera mina lektioner så väl som jag önskade många dagar. Det hela slutade med att jag gick upp fem kilo istället! Kände att nu är det nog kört i alla fall. Jag får nog finna mig i att väga 117 kg eller mer och invänta diabetes och hjärtinfarkt.

Men så fick jag se en länk på Facebook. Den gick till en video med en forskare och föreläsare som hette Susan Pierce Thompson. Hon hade doktorerat på ”ätandets psykologi” och presenterade sin metod ”Bright Line Eating” i tre längre videos som man kunde se gratis. Jag lyssnade på föredragen med stort intresse. Hon förklarade i detalj varför jag misslyckats med mina tidigare försök att gå ner i vikt och behålla den låga vikten. Äntligen en som verkade förstå hur just min kropp och personlighet fungerar och de svårigheter som jag haft!

När jag lyssnat på hennes live webbinarium som sändes efter att hennes tre videos kommit ut anmälde jag mig till hennes bootcamp och valde att betala i tre avbetalningar de närmaste månaderna. Jag blev lite orolig att jag använt mitt Mastercard för att betala en kurs i USA. Det var första gången jag köpte en online kurs och jag visste inte hur säkert det är att betala på detta sättet. Allt gick bra! Inga problem! Det visade sig att det här var den bästa investering jag gjort på decennier i mitt liv. Få saker har förändrat mitt liv på så kort tid som ”Bright Line Eating”.

”Bootcampen” höll på i åtta veckor. Den bestod av 8 moduler som kom ut med en modul i veckan. Varje modul innehöll ett tiotal videos med föredrag där Susan Pierce Thompson i detalj gick igenom hur man går ner i vikt och behåller den låga vikten. Det är väldigt få som klarar det men hon hade lycktats hålla sin vikt i 13 år.

”Bright Line” står för ”tydliga gränser”. Hela detta sätt att ta sig an viktproblematiken bygger på att hålla fyra tydliga gränser:
1. Inte äta socker
2. Inte äta något som är gjort av mjöl
3. Äta tre gånger om dagen
4. Äta bestämda portioner

I de olika modulerna gick hon igenom i detalj hur man kan lyckas att hålla detta, hur man gör om man inte kan hålla disciplinen och hur man kan förvänta sig att processen framskrider. Hon gick också igenom dagliga rutiner. Genom olika morgon- och kvällsrutiner kan man stärka sin viktminskningsprocess. Först förstod jag inte riktigt varför vi t.ex. skulle meditera på morgonen och gå igenom en daglig checklista med olika punkter på kvällen. Nu efteråt kan jag se att flera av dessa punkter varit mycket viktiga för mig.

Förutom att se på modulerna så blev vi 2000 personer som gick kursen indelade i olika Facebook grupper med 400 i varje grupp. Där kunde vi ha kontakt med varandra. Jag har nog aldrig upplevt en Facebook grupp med sådan aktivitet och engagemang! Dagligen fick jag tips på olika frukostar, luncher och middagar som passade detta koncept. Alla stödde varandra ivrigt i med- och motgångar.

När ”bootcampen” var slut efter 8 veckor hade jag kommit en bit på min viktminskning. Jag fortsatte att äta som jag lärt mig och efter 8 månader så nådde jag min målvikt. Detta var i början av juni och sedan dess har jag hållit min vikt kring 80 kg.

Förutom viktminskningen så har denna process fört med sig många andra positiva saker. Efter bara två dagar var allt mitt sötsug borta och jag har inte haft några blodosockerfall eller toppar. Min migrän som jag brukade ha en gång i veckan försvann direkt. Jag har fått en bättre närvaro i nuet.

Först blev jag ganska trötta av att gå på en viktminskningsdiet. Men denna trötthet gjorde mest att jag inte orkade att stressa längre. Jag tog allt mycket lugnare. Efter 120 dagar kom sedan energin! Susan hade i en av sina moduler sagt att någon gång efter ca 90 dagar så kommer vi att känna en stor energihöjning. Det är ingen idé att lägga upp någon träning innan detta kommer menade hon, om vi nu inte redan sedan tidigare hade inarbetade träningsrutiner.

Av detta lärde jag mig att ska man gå ner i vikt skall man fokusera på att få maten rätt först!

Oktober 2015 när jag precis börjat med "Bright Line Eating"

Oktober 2015 när jag precis börjat med ”Bright Line Eating”

September 2016 när jag haft min idealvikt i tre månader redan.

September 2016 när jag haft min idealvikt i tre månader redan.

Den nya lättare vikten gör det lättare att röra sig och under årets fjällresa hade jag en helt annan ork än någonsin tidigare. Totalt har jag alltså gått ner 37 kg från det jag vägde som mest. Detta motsvarar vikten av två fjällryggsäckar!  Genom att klara av en sådan här process gör att jag fått en ökad lust att ta tag i andra områden av mitt liv och känner ett stort hopp och livslust. En av de saker jag tagit tag i är att lära mig att öka min energi och resiliens. Jag har lyckats att öka min stresströskel med minst det dubbla och känner nu att jag kan se fram emot en friskare ålderdom med förhoppningsvis många meningsfulla år där jag kan förverkliga mina livsmål och göra det jag tycker om att göra.

Juni 2015 när jag vägde som mest

Juni 2015 när jag vägde som mest (117 kg)                                  Foto: Mats Hannerz

Juni 2016 när precis nått min målvikt (82 kg).

Juni 2016 när precis nått min målvikt (82 kg).                           Foto: Mats Hannerz

När jag gått vidare med att lära mig hur jag skall leva för att min hjärna skall fungera optimalt och inte få demens så visade det sig att genom att gå igenom Bright Line Eatings alla delar så hade jag redan gjort mycket av det som krävs för att leva optimalt utifrån hjärnhälsa. Det var likadant när jag gick igenom Ari Whittens ”The Energy Blueprint”. Nästan hela hans modul om hur kost kan hjälpa dig att få ork och höja din energi var redan klar och implementerad i min livsstil redan!

Susan Pierce Thompson öppnar upp för nya ”Bootcamps” ungefär var 10:e vecka. Den 1:a oktober börjar nästa. Om någon av er som läser detta är intresserade av att gå kursen så ska ni börja med att se var ni ligger på ”mottaglighets-skalan” (”Susceptibility scale”) och sedan se de tre videorna där hon förklarar metoden. Då vet du om detta kan vara något för dig. Under webbinariet som kommer efter att de tre videona visats anmäler du dig.

Här är en länken som tar dig till sidan du kan anmäla ditt intresse för att göra ”skaltestet” och se videona: Bright Line Eating 

 

Natural History Museum, London

När Daniel Åkerblom och jag nu åkt till London för att vara med på Wikimania 2014 passar vi på att gå på Natural History Museum för att se om vi kan få några idéer till undervisningen i naturkunskap där.

När Charles Darwin varit ute på sin världsomsegling med Beagle och samlat naturalieföremål och James Cooks botaniker Josephs Banks kommit hem med alla sina insamlade växter behövdes något ställe att förvara dem. Det var så Natural History Museum började. Nu finns det över 70 miljoner föremål och museet har fler än 300 anställda forskare och bibliotekarier.

Själva byggnaden är en av Londons finaste Viktorianska byggnader. Det ritades av den ung arkitekt vars namn var Alfred Waterhouse.

Om man kommer in från huvudingången möts man av en stort dinosaurieskelett i en sal som skulle kunnat vara en kyrksal. Längst bort vid kortsidan, uppe i en trappa sitter Charles Darwin som staty och tittar ut över museibesökarna. Nästan så som Abraham Lincoln sitter i Lincoln Memorial i Washington.

Museet är indelat i fyra zoner. Den blå zonen innehåller dinosauriegalleriet och utställningen ”Images of Nature”. Den gröna zonen har en utställning om baskunskaper i Ekologi, den orange zonen har en naturträdgård och i den röda zonen finns alla geologiutställningar.

Vi började i den röda zonen. Den hade som så många andra naturhistoriska museer en utställning om hur jorden kommit till och hur livet utvecklats genom de olika tidsepokerna. Det fanns en stor sal med ”skatter från jorden”, dvs ädelstenar samt hur olika mineraler  och metaller har använts i samhället.

Det fanns en mycket bra utställning om naturresurser och deras koppling till hållbar utveckling. Den tog upp vatten, avfall, material av olika mineraler och energi.

I den gröna zonen slingrade sig ekologiutställningen på en uppbyggd andravåning där olika grundbegrepp som näringskedja, näringsväv, ekosystem mm begrepp förklarades.

Museet saknade ”airconditioner” så det var väldigt varmt. Det var också mycket trångt jämfört med liknande museer i USA. De två första zonerna hade inget nytt som vi inte redan visste om naturen men några nya intressanta fakta fick vi om en projekt vi besökte 2012 i Arizona: Bisophere 2. I en av utställningarna sammanfattades det hur det gick.

”Katastrof”

Det är en ”katastrof” sa man i morse på nyheterna. Det är bara tre stycken som valt att utbilda sig till biologilärare på vårens lärarutbildningar i Sverige. Nu går det ungefär 350 NO lärare per år i pension inom den svenska skolan. När det gäller utbildningen till lärare inom biologi, kemi, fysik och teknik så har det länge varit dåligt ställt med det. Därför skrev representanter från Vetenskapsrådets skolgrupp en artikel i dagens DN och varnade för vad detta kan komma att betyda för Sverige. Årets PISA undersökning kunde också bekräfta att svenska elevers kunskaper i naturvetenskap dalat betydligt.

Detta var en tydlig signal att det måste göras något åt detta!

Under mina tio år som naturkunskapslärare på Stagneliusskolan har jag bara mött ett fåtal elever som visat ett eget intresse för den biologiska mångfalden t.ex. När jag gick i gymnasiet var ungefär en tredjedel fältbiologer i min klass och vi tillbringade många helger uti naturen. Ungdomsorganisationen Fältbiologerna har minskat drastiskt i antal sedan slutet av 70 talet.

Det är viktigt att det sätts in åtgärder mot detta. Vi måste t.ex. ta tillvara möjligheterna i ”det nya utbildningsparadigmet” som vi tittat på i naturkunskapens ämneslag på Stagneliusskolan och som nu utvecklats vidare inom det ”följeforskningsprojekt” som vi driver inom Kalmarsunds gymnasieförbund. Vi måste också ta tillvara de positiva erfarenheter som vi gjort i idrottsarbetslagets paddling- och fjällresor som gett många ungdomar betydelsefulla naturupplevelser.

”Flipped classroom” ger möjlighet att samla bra inspelade lektioner. Här skulle också olika naturvårdsorganisationer och institutioner kunna hjälpa till  och se till att det blir producerat många bra lektioner som läggs ut på YouTube eller Vimeo.

Intresserade som skall välja yrkesbana måste förstå att det går att göra så mycket mer nu som lärare. Att läraryrket blivit ett av de kreativa yrkena.

Den transmediala processen för lärande för hållbar utveckling blir än viktigare att satsa på i ljuset av denna lärarbrist.

Sen måste det också till åtgärder inom skola och lärarutbildningar så som artikelförfattarna tar upp i sin debattartikel.