Kategoriarkiv: Lärande för hållbar utveckling

Paradigmens kraft

Publicerad den av
Svara

Det är två viktiga begrepp man behöver ha grepp om när man skall förstå förändring och hur vi kan skapa ett bättre liv för oss på både individnivå och samhällsnivå. Det ena är ”vision” som jag skrivit om här tidigare och det andra är ”paradigm”. Den som på allvar fick mig att förstå dessa två begrepp var Joel Barker. I början av 1990-talet spreds två av hans filmer i framför allt företagsvärlden; ”Visionens makt” och ”Paradigm – mönster som styr”. Jag fick ta del av dem när jag arbetade som miljöutbildare på AmuGruppen. De fick stor betydelse för de miljökurser för arbetslösa och KY-utbildningen ”praktisk samhällsekologi” som jag arbetade med under 90 talet. 

I Joel Barkers film om paradigm vidgar han begreppet utifrån den snävt vetenskapliga betydelsen som Thomas Kuhn presenterat i sin bok ”De vetenskapliga revolutionernas struktur” som kom 1962. Ett paradigm  är enligt Barker ett ”mönster”, en ”modell” som sätter gränser och som visar hur man löser problem inom dessa gränser. Paradigmet är som ett filter som vi ser världen igenom. Vi tar in det som passar vårt paradigm men filtrerar lätt bort det som inte passar. Paradigm gör att vi lättare kan lösa problem inom det men kan göra oss blinda för att se nya möjligheter som inte passar in i det. Paradigm kan vara både små och stora. De kan gälla för hur vi ser på vår plats i Universum till hur vi spelar in och sprider musik i vårt samhället för att ge några olika exempel

Joel Barker tar upp exemplet med kvartsuret som uppfanns i ett av de stora klockföretagen i Schweiz i mitten av 60-talet. När uppfinnarna visade kvartsuret för sina företagsledare var det ingen som trodde att det skulle vara framtidens klocka. De var så fast i sin övertygelse att klockor kommer alltid att se ut och göras på det sätt de producerats i hundratal år. De skyddade inte ens sin idé innan de presenterade den på den årliga klockutställningen 1968. När Japanska och amerikanska företag då fick se idén tog de snabbt till sig den och började tillverka klockor på det nya sättet. På några år fick den Schweiziska klockindustrin avskeda tusentals av sina anställda. 

Ett svenskt liknande exempel är företaget Facits satsning på den mekaniska räknemaskinen som slogs ut när japanska och amerikanska företag lanserade de elektroniska räknarna som vi fick börja använda i skolan när jag gick i gymnasiet 1976. 

Ett annat vanligt exempel är hur företaget Kodak som varit världsledande inom film och fotografi kollapsade när det digitala fotograferandet slog igenom. 

När det sker paradigmskiften så ”börjar alla om från noll” sa Barker i sin film. Har du haft stor framgång i det gamla paradigmet så är det inte alls säkert att du får det när det nya kommer. Tvärtom så är det ofta de som är fast i gamla paradigm de som förlorar när nya sätt att se på, och lösa lösa problem sprider sig i samhället. 

Jag ser nu att vi är mitt i stora genomgripande paradigmeskiften över hela jorden. Coronapandemin har gjort att vi ser brister i det sätt som vi organiserat vårat samhälle. Det blir uppenbart hur sårbara vi är och att vi måste titta på hur vi bäst kan lösa våra grundläggande behov av livsmedel, sjukvård och ekonomi på ett hållbart sätt. 

Det är nu när vi ser hur gamla mönster och gamla modeller inte fungerar så bra som nya och bättre paradigm kan komma att slå igenom. Jag skulle vilja säga att det är väldigt viktigt att vi letar efter och tar fram de bra exempel, både nya och gamla, som visar sig bäst ge oss ett hållbart samhälle. 

Vi står nu i ett vägskäl för vår civilisation. Pandemin har fått oss att stänga ner och tänka till. Nu har vi chans att starta upp igen och plocka fram och utveckla de paradigm som bäst löser de behov vi har som människor på jorden.

När vi nu inom skolans värld ser att distansundervisning fungerar oväntat bra så kommer inte gymnasiet att vara sig likt längre när vi kommer ur denna pandemi tror jag. Vi har hittat sätt att undervisa på som vi aldrig tidigare provat i stor skala. Jag tror inte vi kommer att gå över helt till det men en blandning av ”vanlig” undervisning och distansundervisning kommer vi säkert att se. Enligt bedömningar jag hört så kommer vi sakna 65 000 lärare i Sverige om några år. Ska vi klara det måste vi organisera om vårt utbildningsväsende. Distansundervisning kommer säkert att vara en del av det nya. 

Visionens kraft

Publicerad den av
1

”En nation utan en vision att leva efter går under” 

1984 läste jag denna rad i en bok. Jag fick en mycket kraftig resonans med den. Den gick rakt in i mitt hjärta och jag kände att den beskrev kärnan i det som jag skulle arbeta med i mitt liv. Jag hade varit aktiv i fältbiologerna sedan jag var i tonåren och deltagit i flera aktiviteter för att stoppa miljöförstörelsen. Jag hade känt att det var någonting som fattades i dessa demonstrationsaktiviteter även om jag tyckte att det var viktigt det vi gjorde. Dessa rader gav mig insikten av vikten av att arbeta för något och inte bara emot. 

Jag gav mig ut och letade efter kunskap om hur man kan arbeta med visioner. Hittade Mats Lindgrens material om visionsarbete som i stort sett var det enda jag kunde hitta då på 80-talet. Han skrev i det att han blivit inspirerad av fredsaktivisten Elise Boulding. Ett citat från henne byggde på min känsla av att detta var rätt väg. Hon sa: ”Hur skall vi någonsin kunna bygga en värld i fred om vi inte vet hur en sådan värld ser ut?”

Innan Barcelona kunde börja bygga katedralen Sagrada Familia behövdes en vision. Arkitekten och konstnären Gaudi gjorde en vision över hur den skulle se ut. Fast han varit död i många decennier kan arkitekter och byggarbetare förverkliga bygget av katedralen tack vare att Gaudis vision finns kvar.

Elise Boulding hade utvecklat en metod att arbeta med visioner tillsammans med en amerikan som hette Warren Ziegler. För att göra en lång historia kort så 1995 lyckades jag och flera andra inom Agenda 21 rörelsen på 1990-talet få hit honom till Sverige för att lära oss metoden ”Enspiriting Envisioning”. Han kom över hit minst tre gånger och utifrån dessa workshops startade vi föreningen ”Visionsbygge Innifrån”. 

Vi var flera som efter det åkte runt och höll visionsverkstäder i bl.a. byar och stadsdelar i Sverige. Ett av mina intressantaste uppdrag var att leda ett visionsprojekt på Södermalm i Stockholm inom ramen för deras lokala Agenda 21 arbete. Vi lät olika grupper på Södermalm samlas för att ta fram visioner för deras stadsdel. Allt utmynnade i en stor utställning som skulle ligga till grund för Södermalms utveckling. 

När jag arbetade på AmuGruppen på 90-talet med olika arbetsmarknadsprojekt för arbetslösa började jag alltid med en visionsprocess där deltagarna fick göra en bild av hur de ville att deras liv skulle se ut ca 10 år framåt. Om den kurs jag då skulle leda kändes rätt för dem så fick de en större motivation att gå igenom den. Några fick insikten att den miljökurs som jag skulle leda inte alls var något som ledde dem till deras livsvision. Då kunde de hoppa av direkt och hitta den kurs som var rätt för dem. 

I arbetet med livsplaner i skolan så är visionsdelen en av de viktigaste. Av de elever jag arbetat med de senaste åren är det ingen som sagt att de tidigare fått arbeta med visioner i skolan. Många har svårt för att överhuvudtaget se en positiv bild av hur den livskategori de arbetar med skulle se ut. 

Under de senaste tre åren har jag läst många böcker och gått en mängd kurser i personlig utveckling för att kunna utveckla mitt arbete med livsplaner i skolan. I många av de metoder som jag läst om och lärt mig så är den personliga livsvisionen central för att skapa det liv man vill ha. Jag skulle kunna säga ungefär som Elise Boulding: ”Hur skall du kunna få det liv du vill ha om du inte kan se hur ett sådant liv ser ut?”.

Att det är viktigt att ha en livsvision skrev redan Viktor E. Frankl i sin bok Man´s Search for Meaning. Han levde i koncentrationsläger under andra världskriget och var en av dem som överlevde. Han skrev att en av de faktorer som gjorde att han överlevde var att han hela tiden hade en vision inom sig om vad han skulle göra när han kom ut ur det helvete han levde i. 

I dessa tider av pandemi så är det viktigt att fundera över sin livsvision. Den kan ge kraft att klara av de svårigheter vi är i eller står inför och ge den riktning i livet som bär en dit man skulle vilja vara och vilja göra. Visionen ger kraft!

Allt tar tid

Publicerad den av
Svara

Nu börjar vardagen infinna sig med det nya sättet att arbeta. Det som märks nu är att allt tar mycket mer tid att göra. En lektion behöver förberedas på ett annat sätt genom att t.ex. bestämma sätt att träffas på, vilka uppgifter som skall göras och inspelade genomgångar behöver spelas in. Ska man, som nu i den tid som är, ha enskilda samtal med eleverna inför utvecklingssamtalet så måste det planeras på olika sätt. Jag satt i stort sett hela kvällen efter middagen med att planera en lektion. Sen har jag tre till imorgon. En av dem var inte så tidsödande att förbereda men de andra två får jag försöka hinna imorgon innan lektionerna börjar.

De lärare som är lite förkylda men som orkar att jobba ser att det inte är så lätt att få saker gjorda hemma om de samtidigt har sina små barn där.

Det går inte att vara perfektionist nu! Man måste vara optimalist, dvs försöka hitta den optimala lösningen utifrån förutsättningarna. Annars kommer stressen.

När väl lektionen är igång så flyter det på. Men det tar mer tid att prata med enskilda elever under lektionerna också för de måste ringas upp på en annan hangout än den som alla är i när de jobbar. Då gäller det också att stänga av rätt mikrofon!

Efterarbete i form av att betygsätta elevarbeten hinns inte med alls. Det får vänta till påsklovet. Man måste också hinna med att röra på sig och att sova gott. Det man inte hinner det hinner man inte. Världen går inte under för det. Det kommer en tid för allt. Så får man tänka.

Livsplaner och prioriteringar

Publicerad den av
Svara

En av de viktigaste sakerna som jag lärt mig att jag måste ha under kontroll är stressen. Stress producerar kortisol som gör att immunsystemet nerprioriteras i kroppen för att istället ge kraft till muskler och det som vi behöver för att ”fäkta eller fly”. Det var bra när vi var jägare och samlare men om vi i den tid vi lever i nu utsätter oss för stress under längre tid mår vi inte bra. 

Det första jag vill ta upp som hjälpt mig att reducera stressen är min livsplan. Jag upptäckte detta med livsplaner 2016 och gjorde min första på våren samma år. Jag har skrivit om livsplaner här i min blogg tidigare: 

Att göra en livsplan.  

När jag gjort min livsplan så kunde jag sänka min stress därför att jag blev klar över mina prioriteringar. Jag såg också hur livsplaner skulle kunna hjälpa mina elever att få hjälp att prioritera förutom att det kunde ge autenticitet till undervisningen. 

Har vi tydliga mål i fjärran kan vi ta ut de bästa stigarna dit.

Jag såg också att livsplanerna kunde hjälpa mig att förverkliga en livsuppgift som kom till mig redan på 80-talet. Jag kände väldigt starkt att jag skulle införa ämnet ”människokunskap” i skolan. Genom att utveckla metodiken kring livsplaner såg jag hur detta skulle kunna förverkligas. Livsplanerna hjälper också eleverna att se hur de kan använda den kunskap de får inom flera delar av naturkunskapen som jag undervisar i. I ett tidigare inlägg i min blogg berättar jag vad jag gjorde det första läsåret jag använde mig av detta arbetssätt.

Att undervisa med livsplaner i gymnasieskolan.    

När vi nu på mycket kort tid hamnat i ett stort krisläge så behöver vi se över vilka prioriteringar vi behöver göra i våra liv. Där kan en livsplan hjälpa oss att se vad som är viktigt.

 

Examination på distans – elevernas respons

Publicerad den av
Svara

Överlag så tyckte eleverna att det var ett bra sätt att ha examination på. De flesta förstod vilken nytta de hade av sammanfattningarna och nästan alla nämnde i sina utvärderingar att det var de som de använde mest för att klara uppgiften. Sen kombinerade flera sina anteckningar genom att kolla upp fakta i läroboken. Det var inte många som nämnde att de använde internet för att ta reda på mer fakta. De insåg att man hinner inte sitta och titta igenom andra källor än de man är van om man skall hinna svara på den omfattande frågan också. En av eleverna hade använt 1177 för att det var en bra och trovärdig källa. 

En elev uttryckte tydligt hur hen blivit trygg av att ha gjort sina sammanfattningar och samtidigt veta att det gick att kolla upp detaljer i läroboken. Det minskade stressen!

En annan elev skrev att möjligheten att titta på fler källor skapade stress. För lite tid skapade också stress för några.

Alla verkade insett att det hade inte gått att lösa uppgiften om man inte förberett sig genom att göra sammanfattningarna. Flera sa att det påverkade inte deras svar att de fått använda så många hjälpmedel som möjligt.

Sammanfattningsvis kan man säga att var och en förberett sig på det sätt som de ansett bäst och som gjort dem trygga. De flesta har velat arbeta själva och känt en trygghet med det som de förberett. 

Flera skrev att det var alldeles för lite tid (80 minuter) för att hinna använda andra källor än sammanfattningarna och läroboken. 

Jag vill avsluta med ett citat ur en elevs utvärdering som jag tycker sammanfattar bra vad flera elever tyckte:

”Man var nästan mer nervös över det här då det kändes att man fick en större press på sig när man fick använda allt man kunde, internet och till och med vänner. Så jag var mer nervös över det här provet än ett annat prov man brukar ha. Men i slutändan tror jag att det funkade riktigt bra.”

Examination på distans

Publicerad den av
Svara

Idag ställdes jag inför att ha examination under de nya förhållandena med distansundervisning. Eleverna skulle visa vad de kan om fyra av människans organsystem. Eleverna skulle visa sin kunskap om blodet och blodkärlssystemet, utsöndringssystemet, andningen, matspjälkningen och hur dessa system samarbetar för att  fylla  cellernas behov.  Normalt så använder vi ett digitalt verktyg som heter Digiexam där eleverna går in och skriver sina texter. När de är inne där kan de inte surfa på internet eller skriva någonting annat. Naturligtvis så får de också då lämna ifrån sig sina mobiltelefoner och man brukar sätta upp en pappersvägg på bänkarna så de inte skall se varandras datorer där de skriver. 

När nu alla är hemma går det inte att ha samma rutiner. Vi kan omöjligt kolla om de använder sin mobil och pratar med någon. 

Detta var jag tvungen att förhålla mig till samtidigt som jag vill kunna få in ett underlag för betygsättning och att de lär sig så mycket som möjligt. 

Så här möter eleverna sin lärare nu förutom genom chattar, mail och examinationer online.

Redan innan Corona-pandemin så befann sig vår civilisation i ett mycket dynamiskt och kritiskt historiskt skeende. Klimatförändringarna hade börjat ge sig till känna med omfattande extremväder, skogsbränder och smältande glaciärer vid polerna mm. Vi befann oss i den 6.e massutrotningen av biologisk mångfald. Den biologiska mångfalden som är grunden för våra livgivande system på jorden. Vi såg ungdomar som i tusental  Världen över demonstrerade för att mer åtgärder skulle göras för att förhindra de katastrofer vi kunde se komma på grund av dessa två stora miljöproblem. 

Samtidigt hade vi politiska ledare i Världen som inte trodde på vetenskap och satt ekonomi före vår gemensamma överlevnad och skyllde de mesta problemen på andra. Det fanns grupper som medvetet spred desinformation för att våra samhällen skulle brytas ner. 

Vid samma tidpunkt i historien så tog den exponentiella tekniska utvecklingen fart med artificiell intelligens, kvantdatorer mm som gjorde att vi kunde förvänta oss en mycket snabb teknisk utveckling. 

Ovanpå detta  kommer nu denna pandemi som på bara en vecka kastar in oss i en stor global samhällskris. 

Det enda vi kan veta är att samhället inte kommer att se ut som tidigare i historien. 

Då måste vi fråga oss: Vad är viktigast att vi lär våra elever i detta skede av vår civilisations utveckling? Är det att försöka lära sig fakta utantill och försöka minnas det för att kunna svara på frågor på ett prov? 

Hur gör man som lärare när man skall ha en examination under de förhållanden som är nu? 

Vid planeringen av detta områden innan vi fick distansundervisningen resonerade jag som så att det viktigaste jag ville att eleverna lärde sig var basfakta om hur organsystemen fungerar samtidigt som de lär sig att sammanfatta naturvetenskapliga texter på ett bra sätt. Jag sa till eleverna att de fick ha med sig en handskriven A4 sida med fakta om varje system när de skulle ha sin examination. Jag ville att de lärde sig att använda enkla teckningar och nyckelord för att visa hur organsystemen är byggda och vilken funktion de har. Jag ville att de skulle se hur dessa system stödjer cellernas livsprocesser.  Genom att tillåta att de fick ha med dessa sammanfattningar på examinationen la de ner sin själ i att göra dem bra!  Detta hade de arbetat med veckorna innan distansundervisningen genomfördes. 

Jag vill också att eleverna skall lära sig att samarbeta för att tillsammans utveckla sin kreativitet och träna på att hitta lösningar på de problem mänskligheten står inför. 

Allt detta som sker i världen, mina tankar om kunskap och de nya förutsättningarna gjorde att jag bestämde mig för att låta eleverna få använda alla hjälpmedel de vill för att klara uppgiften på examinationen. 

Samtidigt konstruerade jag frågan på ett sådant sätt att den var ”ogooglebar”. Dvs jag frågade inte om olika enskilda fakta utan ställde en fråga där de skulle visa att de förstår hur alla dessa system fungerar tillsammans för att ge cellernas livsprocesser vad de behöver. 

På så sätt höjde jag deras kunskap genom att de under examinationen fick sätta ihop de delar som de arbetat med på lektionerna. 

Jag hoppades också att eleverna skulle hjälpa varandra att komma på så många bra svar som möjligt genom att kommunicera med den moderna tekniken och kunna hitta och hämta fakta från bra och trovärdiga källor om de behövde.

Förutom frågan om organsystemen frågade jag dem hur de tänkt när de tagit hjälp av olika hjälpmedel och på vilket sätt de samarbetat med andra för att klara av att lösa uppgiften så bra som möjligt. 

När de skrivit examinationen fick de en utvärdering där de fick skriva ner sina tankar om hur det var att examineras på detta sätt och vad de erfarit när de skrev examinationen. 

Hur var deras reaktion då? Detta skall jag sammanfatta i min blogg imorgon! 

Grundproblemet och grunden för att lösa det

Publicerad den av
4

Vår art Homo sapiens har funnits i 200 000 år vad man vet. I 190 000 år levde vi huvudsakligen som jägare och samlare. Sen började vi gradvis att leva mer som jordbrukare och vår civilisations kultur började att utvecklas. Först sakta för att sedan gå fortare och fortare. Nu har vi en utvecklingstakt vi inte kunde drömma om när vi för 6 000 år började bygga pyramider i Egypten.

Innan vår art utvecklades härstammar vi från flera olika människoarter som sedan en miljon år sedan började använda elden som skydd, värme och för att steka vår mat på. För 6 miljoner år sedan grenades våra tidiga människosläktingar av från schimpanserna och startade den gren på livets träd som så småningom skulle bli vi. Alla av våra tidiga föregångare från schimpanserna och framåt har levt som jägare och samlare.

Grundproblemet för oss människor nu är att vår kulturs utveckling har gått mycket fortare än vår biologiska utveckling. Den är i otakt med vår kropp. Visst vi har kunnat skapa civilisationer och utvecklat vår matproduktion, läkekonst och ingenjörs konst så vi nu kan vara 7 miljarder människor på jorden. Men vi har gjort det till priset av en mängd välfärdssjukdomar. De uppkommer på grund av att flera av våra system i kroppen som hjälpte oss att klara livet som jägare och samlare nu slår fel när mycket runt omkring har ändrats. Vi är inte byggda för att leva i en värld där det finns tillgång till mat dygnet runt. Speciellt inte socker. Vi är inte byggda för att kunna få bekräftelse varje minut från ”Facebook-gillanden” eller andra meddelanden från sociala medier.

För att klara av denna tidens fallgropar och orsaker till sjukdom behöver vi känna till våra kroppars livsuppehållande system och hur vi kan tillfredsställa dem på ett naturligt sätt och hur vi kan leva med dem för att skapa ett rikt och meningsfullt liv.

Vi har också skapat förhållanden på planeten jorden som är mycket svåra att leva under. Vi lever i den biologiska mångfaldens 6:e utrotningsvåg som drar över jorden. Bara fem gånger tidigare under jordens historia har det utrotats arter i en sådan takt som nu sker. Vi har en klimatkris som gjort livet svårt för tusentals flyktingar som i dess spår utsatts för krig och förföljelse. Innan kriget i Syrien bröt ut var det en långvarig torka i landet som fick miljontals innevånare på landsbygden att flytta in till städerna med etniska konflikter och andra problem som följd och som sedan eskalerade.

För att klara de hälsoproblem som breder ut sig i den rika delen av världen behöver vi utbilda medborgarna i att förstå hur de kroppssystem som ger dem liv och energi fungerar och hur man kan leva för att dessa system ska stödja ett rikt och meningsfullt liv.

För att klara de stora miljöproblemen måste vi utbilda medborgarna i hur de livgivande systemen på planeten jorden fungerar och hur man behöver bygga samhällen, infrastruktur, energisystem och allt annat som hör till ett samhälle på ett sätt så det blir hållbart på sikt.

En grundläggande färdighet som eleverna måste få med sig från gymnasiet är då hur man arbetar med visioner och sätter mål. Jag har sedan 90-talet utvecklat en ”visionsprocess” som jag har låtit mina elever gå igenom för att få en större medvetenhet över vad de vill med sina liv. I år har jag utvecklat den till att också arbeta med mål. Jag började kursen i Naturkunskap 2 i år med visionsprocessen och efter den fick alla eleverna skriva upp vilka mål de har med kursen utifrån det liv de vill skapa. De får analysera sina svagheter och styrkor och göra en plan för hur de skall uppnå dem. Hela detta visions- och målarbete kommer jag ha som en grund för min formativa bedömning av deras arbete under kursen.

Vår fjällkurs hade temat ”livet är en vandring” i år. När jag gick med några elever under vår uppsamlingsvandring på Omberg i våras kunde jag se hur likt en vandring är den process man går igenom för att lyckas med olika projekt. En lyckad vandring och ett lyckat projekt brukar följa följande process:

  1. Du måste ha ett mål och veta vart du vill. Annars kan du inte ta ut någon riktning och det kvittar hur du går.
  2. Du måste veta var du utgår ifrån. En GPS kan inte ta ut en riktning om den inte vet utgångspunkten och målet. Du behöver veta var du är, vilka resurser du har och vad du eventuellt behöver ha hjälp med.
  3. Du måste sedan göra något för att nå målen. Är du på en vandring måste du börja gå! Ska du förverkliga projekt så krävs det handling!
  4. Med jämna mellanrum måste du utvärdera det du gör. Du kanske har kommit ur kurs? Du kanske bär för tungt?
  5. Du förbättrar sedan det du gör för att förverkliga dina mål. Du kanske måste justera några remmar på din ryggsäck när du går i fjällen? Du kanske behöver lägga till eller ta bort något från din ursprungliga projektplan.
  6. Ska du lyckas får du inte ge upp vid första bästa motstånd. Du måste ha ihärdighet om du skall komma fram och om du skall lyckas med det du företar dig

Varför blogga? ……och några råd

Publicerad den av
Svara

Innan jag går vidare och publicerar bloggposter om delar av allt jag lärt mig och kommit underfund med det senaste året om en hållbar livstil kopplat till hälsa och lärande för hållbar utveckling vill jag förtydliga varför jag gör det.

Vi har de senaste åren bevittnat och varit mitt i ett paradigmskifte inom utbildning som jag aldrig tidigare upplevt. Jag tänker då på digitaliseringen av skolan. Den har förändrat sättet att utbilda och öppnat upp till nya möjligheter som jag inte ens kunde drömma om när jag själv gick i gymnasiet. Som jag sagt i tidigare bloggpost så var denna bloggs syfte från början att undersöka och dokumentera allt jag gick igenom och funderade över när jag var mitt i detta paradigmskifte

Jag kan nu se att det är ett nytt paradigmskifte i vardande. Jag ser två stora behov i samhället som detta nya paradigm kommer att lösa. Det ena är att för att en utbildning och det nya digitaliserade lärandet skall fungera optimalt så måste det utgå från hur hjärnan fungerar och ha en bas i ett liv där kroppen är frisk, vital och full av energi. Utbildningen måste designas på ett sätt så den passar oss människor som kulturella och biologiska varelser.

Det andra behovet är att utbildningen vi genomför i skola och universitet måste se till att utbilda människor som kan se och förstå de problem världen med dess natur och kultur har hamnat i. De måste också se kreativa möjligheter och lära sig verktyg för att lösa problemen och förverkliga möjligheterna.

Kort sagt: framtidens elever skall utbildas till att bli en del av lösningen på världsproblemen och inte vara en del av problemen. Detta kan göras genom att skapa ”den medvetna skolan”.

Detta är en stor utmaning men vi har redan kommit en bra bit på väg. UNESCO har arbetat fokuserat med lärande för hållbar utveckling inom en hel dekad och har nu startat ett program (GAP) som skall skala upp alla de erfarenheter som gjorts under åren för att över hela världen få in hållbar utveckling i alla utbildningssystem. WWF, SWEDESD, Naturskyddsföreningen, Globala Skolan och många andra organisationer har massor av praktisk erfarenhet av lärande för hållbar utveckling.

Hjärnforskningen har tagit stora steg framåt och man hittar ofta nya intressanta böcker och kurser som på ett vardagligt språk försöker förmedla den nya kunskapen till en allmänhet. Bara det sista året har jag själv erfarit två mycket kraftfulla program och utbildningar som förändrat min hälsa och livskvalitet med minst det dubbla: Susan Pierce Thompsons ”Bright Line Eating” och Ari Whittens ”The Energy Blueprint” som jag skrivit om här tidigare.

Jag kommer att i olika bloggposter dela med mig av mina erfarenheter utifrån det jag lärt mig av dessa samt hela min 57 åriga livserfarenhet och många andra böcker, artiklar, TV och radioprogram jag hört och kurser och utbildningar som jag gått genom åren. Genom att publicera mina tankar i min blogg hoppas jag att få feedback av er som läser detta i kommentarer som ni ger. Att ge sig tid att blogga är också att ge sig tid att reflektera och jag tror att jag kommer bli mycket klarare över hur vi skall förverkliga det nya utbildningsparadigmet. Jag hoppas mina inlägg kan vara en del av en ny utbildningsrörelse som växer fram. Min förhoppning är att skriva en bok om allt detta så snart jag fått ihop tillräckligt med material.

Är det så att du läser detta för att du huvudsakligen skulle vilja veta mer om viktminskning eller om hur man kan öka sin ork och energier med det dubbla råder jag dig till att utan dröjsmål gå direkt till källan och anmäla dig till, och investera i, ”Bright Line Eating” eller ”The Energy Blueprint” och göra dina egna erfarenheter utifrån den hjälp du kan få där. Mina exempel på frukostar mm som jag tänker visa på min blogg är väldigt lite jämfört med den hjälp du kan få i dessa kurser och i Facebookgrupperna som hör till samt de ”Coaching calls” och ”Questions § Answers” som ingår. Har du problem med vikten eller ett sockerberoende råder jag dig att ta tag i detta ordentligt på allvar och med hjälp av din läkare och Susan Pierce Thompson komma fram till hur just du skall lägga upp ditt liv för att få det lättare. Det är värt varenda krona och timme som du investerar.

Lider du ofta av trötthet och vill lära dig hur du på ett strukturerat och medvetet sätt kan öka din ork så skall du absolut ta del av Ari Whittens alla råd. Hans kurs är bland det mest intressanta som jag sett om hälsa på länge och de erfarenheter jag kommer dela med mig av är bara en liten del av allt som kanske skulle kunna hjälpa dig också.

Kom ihåg att det jag lärt mig och kommer berätta om kanske inte passar dig.

Alla måste lära känna sig själva.

Att fördubbla sin livskvalité

Publicerad den av
8

För ett år sedan var jag ganska bekymrad. Jag hade gått i fjällen med en klass och knappt orkat fullfölja vandringen. Varje morgon jag reste mig från min säng kände jag hur gravitationen tryckte ner mig mot golvet på grund av min övervikt. Jag hade börjat få de första tecknen på diabetes och känseln i ett av mina ben var nästan helt borta. Jag hade ofta migrän.

Under de senaste 10 åren hade jag försökt att gå ner i vikt tre gånger. 2006, när jag gjorde min 30 års uppföljning av min bäverundersökning i Värmland, lyckades jag gå ner 24 kg genom all den träning jag fick av att inventera bäverstammen och äta enligt paleodietens alla regler. Men några år senare var jag upp i över 110 kg igen. 2012 provade jag en viktminskningsmetod där jag levde på ”soppor” (dvs näringslösning) i nio veckor. Jag gick ner 24 kg igen och fick än en gång känna på hur det var att leva lätt. Men efter bara ett par år vägde jag mer än när jag började min viktminskningsprocess. 2014 testade jag ett tredje viktminskningsprogram. Vi var en grupp som tränade med en PT och fick råd av en viktminskningscoach. Det ingick mycket träning som tog en hel del tid och som gjorde att jag blev ännu mer stressad än jag var från början. Hann inte med att planera mina lektioner så väl som jag önskade många dagar. Det hela slutade med att jag gick upp fem kilo istället! Kände att nu är det nog kört i alla fall. Jag får nog finna mig i att väga 117 kg eller mer och invänta diabetes och hjärtinfarkt.

Men så fick jag se en länk på Facebook. Den gick till en video med en forskare och föreläsare som hette Susan Pierce Thompson. Hon hade doktorerat på ”ätandets psykologi” och presenterade sin metod ”Bright Line Eating” i tre längre videos som man kunde se gratis. Jag lyssnade på föredragen med stort intresse. Hon förklarade i detalj varför jag misslyckats med mina tidigare försök att gå ner i vikt och behålla den låga vikten. Äntligen en som verkade förstå hur just min kropp och personlighet fungerar och de svårigheter som jag haft!

När jag lyssnat på hennes live webbinarium som sändes efter att hennes tre videos kommit ut anmälde jag mig till hennes bootcamp och valde att betala i tre avbetalningar de närmaste månaderna. Jag blev lite orolig att jag använt mitt Mastercard för att betala en kurs i USA. Det var första gången jag köpte en online kurs och jag visste inte hur säkert det är att betala på detta sättet. Allt gick bra! Inga problem! Det visade sig att det här var den bästa investering jag gjort på decennier i mitt liv. Få saker har förändrat mitt liv på så kort tid som ”Bright Line Eating”.

”Bootcampen” höll på i åtta veckor. Den bestod av 8 moduler som kom ut med en modul i veckan. Varje modul innehöll ett tiotal videos med föredrag där Susan Pierce Thompson i detalj gick igenom hur man går ner i vikt och behåller den låga vikten. Det är väldigt få som klarar det men hon hade lycktats hålla sin vikt i 13 år.

”Bright Line” står för ”tydliga gränser”. Hela detta sätt att ta sig an viktproblematiken bygger på att hålla fyra tydliga gränser:
1. Inte äta socker
2. Inte äta något som är gjort av mjöl
3. Äta tre gånger om dagen
4. Äta bestämda portioner

I de olika modulerna gick hon igenom i detalj hur man kan lyckas att hålla detta, hur man gör om man inte kan hålla disciplinen och hur man kan förvänta sig att processen framskrider. Hon gick också igenom dagliga rutiner. Genom olika morgon- och kvällsrutiner kan man stärka sin viktminskningsprocess. Först förstod jag inte riktigt varför vi t.ex. skulle meditera på morgonen och gå igenom en daglig checklista med olika punkter på kvällen. Nu efteråt kan jag se att flera av dessa punkter varit mycket viktiga för mig.

Förutom att se på modulerna så blev vi 2000 personer som gick kursen indelade i olika Facebook grupper med 400 i varje grupp. Där kunde vi ha kontakt med varandra. Jag har nog aldrig upplevt en Facebook grupp med sådan aktivitet och engagemang! Dagligen fick jag tips på olika frukostar, luncher och middagar som passade detta koncept. Alla stödde varandra ivrigt i med- och motgångar.

När ”bootcampen” var slut efter 8 veckor hade jag kommit en bit på min viktminskning. Jag fortsatte att äta som jag lärt mig och efter 8 månader så nådde jag min målvikt. Detta var i början av juni och sedan dess har jag hållit min vikt kring 80 kg.

Förutom viktminskningen så har denna process fört med sig många andra positiva saker. Efter bara två dagar var allt mitt sötsug borta och jag har inte haft några blodosockerfall eller toppar. Min migrän som jag brukade ha en gång i veckan försvann direkt. Jag har fått en bättre närvaro i nuet.

Först blev jag ganska trötta av att gå på en viktminskningsdiet. Men denna trötthet gjorde mest att jag inte orkade att stressa längre. Jag tog allt mycket lugnare. Efter 120 dagar kom sedan energin! Susan hade i en av sina moduler sagt att någon gång efter ca 90 dagar så kommer vi att känna en stor energihöjning. Det är ingen idé att lägga upp någon träning innan detta kommer menade hon, om vi nu inte redan sedan tidigare hade inarbetade träningsrutiner.

Av detta lärde jag mig att ska man gå ner i vikt skall man fokusera på att få maten rätt först!

Oktober 2015 när jag precis börjat med "Bright Line Eating"

Oktober 2015 när jag precis börjat med ”Bright Line Eating”

September 2016 när jag haft min idealvikt i tre månader redan.

September 2016 när jag haft min idealvikt i tre månader redan.

Den nya lättare vikten gör det lättare att röra sig och under årets fjällresa hade jag en helt annan ork än någonsin tidigare. Totalt har jag alltså gått ner 37 kg från det jag vägde som mest. Detta motsvarar vikten av två fjällryggsäckar!  Genom att klara av en sådan här process gör att jag fått en ökad lust att ta tag i andra områden av mitt liv och känner ett stort hopp och livslust. En av de saker jag tagit tag i är att lära mig att öka min energi och resiliens. Jag har lyckats att öka min stresströskel med minst det dubbla och känner nu att jag kan se fram emot en friskare ålderdom med förhoppningsvis många meningsfulla år där jag kan förverkliga mina livsmål och göra det jag tycker om att göra.

Juni 2015 när jag vägde som mest

Juni 2015 när jag vägde som mest (117 kg)                                  Foto: Mats Hannerz

Juni 2016 när precis nått min målvikt (82 kg).

Juni 2016 när precis nått min målvikt (82 kg).                           Foto: Mats Hannerz

När jag gått vidare med att lära mig hur jag skall leva för att min hjärna skall fungera optimalt och inte få demens så visade det sig att genom att gå igenom Bright Line Eatings alla delar så hade jag redan gjort mycket av det som krävs för att leva optimalt utifrån hjärnhälsa. Det var likadant när jag gick igenom Ari Whittens ”The Energy Blueprint”. Nästan hela hans modul om hur kost kan hjälpa dig att få ork och höja din energi var redan klar och implementerad i min livsstil redan!

Susan Pierce Thompson öppnar upp för nya ”Bootcamps” ungefär var 10:e vecka. Den 1:a oktober börjar nästa. Om någon av er som läser detta är intresserade av att gå kursen så ska ni börja med att se var ni ligger på ”mottaglighets-skalan” (”Susceptibility scale”) och sedan se de tre videorna där hon förklarar metoden. Då vet du om detta kan vara något för dig. Under webbinariet som kommer efter att de tre videona visats anmäler du dig.

Här är en länken som tar dig till sidan du kan anmäla ditt intresse för att göra ”skaltestet” och se videona: Bright Line Eating 

 

Komplexiteten i livstilsfrågor och utbildning

Publicerad den av
Svara

Med de tre senaste blogginläggen på temat ”kaffe och livstil” har jag velat belysa komplexiteten i livstilsfrågor och utbildning.

”Är kaffe bra eller dåligt att dricka?” Ja det beror på. Om vi tittar ur ett individuellt perspektiv så kan vi börja med att leta fakta vi kan få fram utifrån vetenskapliga undersökningar. Men om det är bra eller dåligt för just mig så måste jag veta t.ex. hur jag ligger till på ”mottaglighetsskalan” (”susceptibility scale”), om jag har några speciella sjukdomar, vilken ålder jag har etc. Det har också betydelse när under dygnet man dricker det och hur mycket. Självkännedom är en nyckelfaktor när det gäller livstilsfrågor. Här kan en ”coach” vara av betydelse. Någon som redan gått den väg man vill gå och som kan visa vägen.

Tittar vi på kaffe utifrån ett natur och miljöperspektiv så har det stor betydelse vilket kaffe vi dricker. Genom att välja ekologiskt odlat kaffe så bidrar vi mycket mer till en hållbar värld än genom att dricka konventionellt odlat. Men det finns olika märkningar när det gäller kaffe. ICA:s ”ecokaffe” är t.ex. ”bara” UTZ certifierat. Andra kaffesorter är också krav märkta och rättevisemärkta. För att kunna göra rätt val behöver vi vara insatta i det system av miljömärkning vi har.

Tittar vi i ett bredare kulturellt och historiskt perspektiv kan vi hitta väldigt intressanta vinklar på kaffe. Vad har inte hela kafékulturen betytt för litteraturens och konstens utveckling? Vad betyder inte vår ”fikakultur” för det sociala livet på våra arbetsplatser? Vad har kaffet betytt för vår historiska utveckling?

I kursen ”kaféliv” fick eleverna åka ner till Prag och uppleva den Europeiska kafékulturen. Detta gjorde att den kunskap de fått om kaffet blev en mycket mer hel del av deras liv. Samma sak har jag upplevt med våra fjällresor som vi gör varje år till Jämtlandsfjällen och de resor till Uganda som vi gjorde i Global profil. Genom att uppleva naturen och kulturen så blir eleverna mycket mer uppmärksamma, de får mer av det man på engelska kallar ”awareness”. Om man får ihop sin kunskap med uppmärksamhet ökar man sin medvetenhet. Man kan då lättare göra de val som är bra för en själv och världen.