Ikväll var det dags för alla eleverna i åk 3 i Global Profil att  berätta om vad de lärt sig om vår egen kultur genom att leva i Uganda och Sydafrika ett par veckor i höstas. ”hur kan vi förändra den oftast stereotypa bilden av Afrika” var också en fråga de gav sina svar på i Länsmuseet i Kalmar.

Säkert och moget gav de en nyanserad bild av de kulturer de mött. Vi får oftast en bild genom media att Afrika är fattigt, man bor i hyddor och det är ett ”land” som det är synd om. Det eleverna mötte var glädje, kärlek till livet och en ambition hos skoleleverna som vi sällan kommer i närheten av i Sverige.

Det första temat var ”skolan”. Skolan är inte ”gratis” som hos oss och sin skoltid sätter man ett mycket stort värde på. Det är så tydligt i både Uganda och Sydafrika att utbildning är biljetten ut ur fattigdom och för utveckling. I Uganda tog man tillvara de traditionella danserna och musiken och använder dem som en naturlig del av undervisningen. De gamla traditionella kulturyttringarna möter det nya samhället och ger liv och glädje till skolvardagen.

Vänskap var nästa tema. Att på så kort tid som två veckor få så fina och nära vänner var en livsupplevelse för några av eleverna som med humor, glädje och stor kärlek berättade om sina möten.

Glädje och uppskattning för en tom petflaska med lite vatten på botten! Eller finna lyckan i den nya mobiltelefonen? Bild sätts mot bild och och vårt svenska samhälles kultur sätts under lupp på ett träffsäkert sätt. Vem är egentligen rik? Ett folk med mycket pengar eller ett folk med glädje för sina relationer, sin religion och sin kultur.

Genusfrågan belystes från både sydafrikanskt och ugandiskt perspektiv. Många och djupa diskussioner mellan ungdomarna i de olika länderna gav insikter i de egna valens betydelse.

Att bo hos familjer och i elevhem gav livserfarenheter som inte hade kunnat läras i vare sig läromedel, en vanlig turistresa eller genom att se på en film.

Kvällen avslutades med en dans på film som sedan gick över i en dans på riktigt. Som förra året avslutades kvällen med att alla ringlade iväg över golvet i en långdans från Sydafrika: shochlosa.

EdCamp är en form av knytkonferens där man diskuterar skolutveckling. Det finns inga huvudtalare eller förutbestämda ämnen utan deltagarna tar med sig de frågor man vill prata om. Ett övergripande tema kan vara bestämt men när man kommer skriver man upp sig på ett schema om man har en fråga man vill diskutera med andra.

På detta sätt blir det frågor som verkligen intresserar konferensdeltagarna. Tycker man att diskussionen inte blir som man tänkt sig får man försöka styra den dit man vill eller så kan man lämna den grupp man sitter i och gå till en annan.

EdCamp som fenomen började 2010 efter en modell som kallas BarCamps och som används för att diskutera teknik och datorer. Det var i Philadelphia som det började och sedan dess har det varit över 200 edcamps världen över. 

I december 2011 bildades edcamp foundation för att hjälpa lärare som är intresserade av att hålla och organisera edcamps.

Måndagens edcam på Vittra Telefonplan började med att en av lärarna på skolan förklarade tankarna bakom skolans inre design. Sen fick de som hade ämnen att ta upp skriva upp dem på en tavla. Vi gick till de rum som var tänkta för varje diskussion och började diskutera. Det blev mycket erfarenhetsutbyte och frågor till varandra. Jag märkte hur stort skolbegreppet är. Eftersom jag arbetar på gymnasiet så tänker jag skolutveckling utifrån det. Men många av deltagarna arbetade i grundskolan. En del var inte heller lärare.

2011 och 2012 var jag med på liknande konferenser men med journalister istället. Jag kom med i FAJK (Föreningen för anordnande av journalistiska knytkonferenser) och deltog där som lärare. Det var väldigt intressant och jag kunde då se hur stora likheter journalistens och lärarens arbete har. Båda arbetar med kunskap. Båda branscherna befinner sig i ett stort paradigmskifte och det läggs hela tiden på mer extra arbete etc.

Edcamp och FAJK:s arbetssätt är identiska. Edcampen var dock lite kortare i tiden med bara en halv dag medan FAJK:s knytkonferenser håller på en hel dag och kostar pengar att gå på. Edcamp Stockholm var gratis. Kaffe och smörgås sponsrades av Vittra.

I mitt sökande efter skolvisioner har jag idag kommit till frågan: finns det en europeisk skolvision?

I slutet av 2006 så antog rådet i EU och Europaparlamentet en europeisk referensram för nyckelkompetenser för livslångt lärande. Den kan man säga är en grund för en europeisk skoIvison. I den fastslås vilka nyckelkompetenser som medborgarna behöver för att kunna uppfylla sin personliga potential, integreras i samhället och på arbetsmarknaden, ta aktiv del i samhällslivet och lyckas på arbetsmarknaden. EU har uppmanat sina medlemsstater att utveckla sådan kompetens hos alla ungdomar och se till att vuxenundervisningen tar upp detta. När de nya svenska skolreformerna togs fram så har dessa nyckelkompetenser varit en grund som man tittat på.

Vilka är då dessa nyckelkompetenser? Med kompetens så menar man en kombination av kunskaper, färdigheter och attityder som är anpassade till det aktuella området. Referensramen tar upp åtta stycken:
1. Kommunikation på modersmålet
2. Kommunikation på främmande språk
3. Matematiskt kunnande och grundläggande vetenskaplig och teknisk kompetens.
4. Digital kompetens
5. Lära att lära
6. Social och medborgerlig kompetens
7. Initiativförmåga och företagaranda
8. Kulturell medvetenhet och kulturella uttrycksformer.

På vilket sätt jobbar jag som lärare med dessa kompetenser? Om vi tittar på kurserna och upplägget av Global profil som jag undervisar på tillsammans med mina kollegor Bosse, Linda och Åse så har vi fått in alla åtta! Jag har i tidigare blogginlägg försökt beskriva och komma åt vad det är som gör att konceptet med kurserna i Global profil är den mest meningsfulla utbildning som jag arbetat med. Att det är de kurserna som i hela min lärarkarriär gett mest resultat. Kanske är ett av svaren att alla nyckelkompetenserna berörs! Jag skall försöka förklara hur.

Kommunikation på modersmålet.
I våra upplägg så bygger vi på elevaktiva arbetssätt. Har vi haft en simulering så pratar vi efteråt i en gemensam diskussion om vad man kan lära av det som alla precis gjort och gått igenom. Efter olika gruppuppgifter har grupperna fått både skriva och redovisa muntligt. Vi har försökt att uppmuntra alla att få med alla sinnen vid redovisningarna vilket gjort att de blivit spännande och eleverna har utvecklats i sin förmåga att uttrycka sig.

Kommunikation på främmande språk
Vistas man i ett engelsktalande land som Uganda och Sydafrika i två veckor och bor i familj eller elevhem så får man hela tiden utveckla sin förmåga att göra sig förstådd på ett främmande språk. Att leva ett vardagsliv och kunna göra sig förstådd och utbyta livserfarenheter med jämnåriga ger en extra dimension till språkförståelsen. Under min första vecka i Uganda lärde jag mig till och med så mycket på det inhemska språket luganda så att jag kunde stoppa en taxi där jag skulle gå av: ”masau!”.

Matematiskt kunnande och grundläggande vetenskaplig och teknisk kompetens.
Det matematiska kunnandet tränar vi på ett mycket praktiskt plan. I alla fall i Uganda. Att räkna om Ugandiska shilling till dollar och sedan i svenska kronor är inte det lättaste. Men annars är matematik det vi minst tränar av de åtta nyckelkompetenserna. Det vetenskapliga tänkandet har vi kommit in på under flera kurser. Det kan ha gällt att t.ex. reda ut orsak och verkan när det gäller växthuseffekten och utarmningen av den biologiska mångfalden. Under ett arbete med ”waste” fick eleverna lära sig att arbeta med material och energiflöden för att förstå en vara eller produkts livscykel. Under ett av våra besök i Uganda fick eleverna göra energisparande ugnar i lera. Ett exempel på en enkel teknisk lösning som kan ge stora miljövinster samt arbete och inkomst till ungdomar.

Digital kompetens
Vid presentationer och redovisningar använder vi vanliga presentationsprogram som word, pages, powerpoint, keynotes och prezi. Efter den senaste resan fick eleverna som examination skriva riktiga artiklar i Wikipedia. I kommunikationen mellan elever och lärare används facebook. Under resan twittras det för att bl.a. hålla kontakt med anhöriga hemma. Det senaste året har vi arbetat med att ta fram en wordpressblogg för att underlätta kommunikation mellan alla skolorna i projektet. Bloggen är också en möjlighet för eleverna att dela med sig av sina arbeten. Eleverna har också uppmuntrats att skapa egna bloggar som ska länkas den gemensamma.

Lära att lära
Genom att jobba med egna projekt har eleverna fått erfarenhet av att driva sina egna lärprocesser. Under det första årets arbetar också eleverna i grupp och får själva ta ansvar för att lösa de uppgifter de ställs inför. Vi lärare är mer handledare och försöker få dem att själva förstå hur de skall lära sig själva. Vi har knappt några föreläsningar och inte heller någon lärobok. Vi arbetar med ”verkligheten” som lärobok och hjälper eleverna att själva upptäcka den.

Social och medborgerlig kompetens
Att få leva i två veckor i en annan kulturs vardag ger både kunskap om den kulturen och dess samhälle såväl som den egna kulturen och samhället. När vi möter den ”annorlunda” kulturen speglas vår egen invanda kultur i den och eleverna lär sig och ser på sitt eget samhälle på ett mognare och insiktsfullare sätt än innan de reste. Att två och två få bo i en familj eller elevhem i Sydafrika och Uganda gör att elevens sociala förmågor får komma fram och blomma ut. Att mötas av den gästfrihet vi får erfara får våra elevers sociala förmåga att mogna.

Att få möta de politiska systemen i Uganda och Sydafrika ger perspektiv på den svenska demokratin. Att få se och uppleva hur ett land som Sydafrika med dess tidigare apartheid påverkats av sin historia och se Idi Amins fängelsehålor i Kampala gör att elevernas syn på demokrati och mänskliga rättigheter mognar.

Initiativ och företagaranda
Temat för hela vårt utbyte har varit ”hållbart entreprenörskap i en föränderlig värld”. Genom att de svenska eleverna fått arbeta med sina projektarbeten har deras initiativförmåga satts på prov. Ser vi på hur de ugandiska och sydafrikanska eleverna tagit emot oss och lett workshops i t.ex. smyckestillverkning av avfall, energisparande ugnar, eldningskol av aska från bananskal och jord från termitstackar så har vi mötts av både initiativförmåga och företagaranda.

Kulturell medvetenhet och kulturella uttrycksformer.
Kommer man till en ugandisk skola möts man av dansande barn och ungdomar. De bokstavligen sjunger ut sin kunskap. Har man något tema så ingår det nästan alltid en teaterpjäs som på ett känslosamt sätt tar upp det tema man pratat om. I Sydafrika möts eleverna av Zuludans och liknande kulturella uttrycksformer. I sina projektarbeten har eleverna arbetat med att uttrycka sig i skrift, foto, film och en elev gjorde en konstutställning efter sin resa.

Som lärare har jag själv påverkats starkt av de kulturella uttryck jag mött på mina resor till Uganda. Detta både hos de vi besökt och våra egna elever. På den senaste resan var gruppdans ett dagligt stående inslag som smittade av sig till mig. Nu några månader efter att vi kommit hem dansar jag gruppdans flera kvällar i veckan: Bodyjam, Sh´bam, Zumba fitness och Aerobic dance!

”Jag dansar, alltså är jag lycklig!”