Lärare och journalist driver toleransarbete i fd Jugoslavien

Idag fick jag träffa läraren Masa och journalisten Maja som samarbetar med att driva ett förståelse och toleransprojekt i fd Jugoslavien. Anledningen till att de kom till Torslunda skola ikväll är att de är med i ett tidsreseprojekt tillsammans med länsmuseet i Kalmar. De berättade med inlevelse om olika projekt.

Ett av Projekten var ”C31 Centre for Developing Childrens Rights Culture”.  I det projektet hade man tagit fram en metod där man lät barn och ungdomar som varit eller är flyktingar att prata om deras liv utifrån en 3D karta. På den kartan fick de symboliskt bygga modeller av de ställen där de bott och sedan berätta om dem för att på så sätt bearbeta det som de varit med om.

Maja hade jobbat med ”Foundation independent Media” där man tog fram olika dokumentärer och mediaproduktioner för att visa sanningen om vad som hände på Balkan. Dessa kunde sedan vara en grund i de undervisningsprocesser som Masa sedan tog fram. ”Telling a story is a part of the healing process” var ett citat de visade under kvällen. ”To listen, to be heard, to understood”

Ett intressent projekt var också ”Museum of the past for the future – history heritage for ww2 as a platform for education for human rights and tolerance”. Där lät man elever gå igenom en läroprocess där de fick sätta sig in i olika personers öde under andra världskriget och se på vad som hände från olika vinklar. De fick bl.a. med hjälp av en staty  ställa sig i situationen att man var en soldat som avrättade skolungdomar. Sen fick man ställa sig i skolungdomarnas ställe och tänka sig in i hur det var att få gevären riktade mot sig.

Hela kvällens föredrag var ett fint exempel på hur journalister och lärare kan samarbeta för att bygga en bättre framtid. Journalisten tar fram och producerar aktuellt material om olika händelser för att få fram sanningen så tydligt som möjligt och ur flera vinklar. Läraren driver sedan läroprocessen med eleverna så de kan ta till sig materialet på ett bra sätt.

Wikipediaartikel om Uganda och Sydafrika

När vi nu kommit hem från Afrika är det dags för våra elever att skriva en Wikipedia-artikel om något ämne som de kommit i kontakt med och erfarit under resan.

När man skall skriva en sådan artikel måste man först bestämma ämne. Sen går man in i Svenska Wikipedia och tittar vad det står om ämnet. Är artikeln mycket välskriven och omfattande är det tveksamt om man som gymnasieelev kan tillföra något. Då får man välja ett annat ämne att skriva om. Finns det ingen artikel eller om den är liten och inte särskilt omfattande så passar det utmärkt att skriva om det ämnet.

Ofta handlar det om att utöka en redan befintlig artikel än att skriva en helt ny. Man får först läsa igenom det som står och sedan forska fram mer fakta och lägga till. En bra hjälp är att titta på artiklar om samma ämnen på olika språk. Kolla in den engelska versionen av Wikipedia och eventuella versioner av artikeln i den norska och danska Wikipedia.

Man får söka fakta på internet, i böcker och artiklar och vara noga med att skriva ner de referenser som man hittar sin fakta i. Alla dessa referenser skall läggas in i artikeln.

Bilder som man vill använda lägger man in i Wikimedia Commons och länkar sedan till. De får då en Creative Commons licens för att kunna användas i Wikipedia.

Under tiden man skriver sin artikel lägger man in den i sin sandlåda.

Wikipedia har en sida med tips om hur man kan gå tillväga när man skriver en ny artikel:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Wikipedia:Skriv_en_ny_artikel

Att komma hem igen

Efter att ha varit ute på en sådan resa som vi gör i Global Profil är även hemkomsten något som vi måste lära eleverna att kunna hantera.

Under två veckor har eleverna och vi varit med om händelser, kulturkrockar, intryck mm så det känns som om man varit ute en månad. Många elever går igenom en mognadsprocess snabbt och ser på sin egen kultur på ett nytt sätt.

Ofta är man full av saker som man vill berätta och ens omgivning orkar kanske bara höra en liten del. Sen vill en vänner och kollegor prata om sig själva istället.

Vi försöker under kursens gång ge eleverna en så nyanserad bild av Uganda eller Sydafrika genom våra resor. När de kommer hem möts de av sina släktingars och vänners stereotypa bilder av ”Afrika”.

Detta pratar vi alltid igenom med eleverna när vi är på väg hem och förbereder dem på att kunna hantera.

Tre kunskapsvägar

Hur skall man få kunskap om livet i en by? Denna utmaning var det som våra elever ställdes inför när de kom till Mbazzi i Uganda och som den andra halvan av Globil profil just nu arbetar med i Tintown i Sydafrika.

Under arbetet i Uganda reflekterade jag över detta och kom fram till att det finns tre ”kunskapsvägar” att följa.

Den första är den ”vetenskapliga” vägen. Då läser man in sig på allt som går att läsa om byn. Man använder vetenskapliga metoder att undersöka den utifrån det ämnesområde som man vill studera: antropologiskt, sociologiskt, ekologiskt eller historiskt t.ex.

Den andra vägen är den ”Journalistiska” vägen. Då intervjuar man de människor som bor där och låter dem och deras berättelser spegla livet i byn. Man gör en ”dokumentär”. Det var det som vi tänkte när vi sa åt våra elever att göra ”porträtt” och intervjua människorna i byn.

Den tredje vägen är den ”litterära” vägen. Då intervjuar man flera personer i byn och utanför. Sen sätter man ihop flera av de intervjuer som man gjort och skapar en fiktiv person. En person som inte finns i verkligheten men som är ”ihopsatt” av allt det man fått reda på genom flera intervjuer och observationer. Man kan sätta in denna fiktiva person med andra fiktiva personer och hitta på en berättelse som speglar livet i en by. På detta sätt får man en både levande och ”sann” bild av livet i byn.

Kulturuppvisning på Kisubi Mapeera

Idag var det sista dagen i Entebbe på årets resa med Global Profil. Den avslutades med ett ”culture event” där alla skolorna uppträdde med danser. Alla skolor som är med i vårt projekt uppträdde med danser, dikter eller sång. Intressant att se hur Ugandierna kan uttrycka historier och små berättelser i sina danser.

Att vår nya gymnasieskola tagit bort estetisk verksamhet som ett gymnasiegemensamt ämne känns torftigt. Skolorna i Uganda visar vikten av en levande kulturell verksamhet.

Vi försökte så gått vi kunde med en gemensam gruppdans vi också i vår svenska grupp. Det fick bli en blandning av zumba fitness och Sh´bam till Pitbulls ”Hey baby (drop it on the floor)”.

Tidsresa: Freedom tree i Entebbe 1954

Denna dag ägnades åt året 1954, en dag i september. Folk hade samlats vid den öppna platsen runt ”Kirundu tree” i Entebbe. Guvernören i protektoratet Uganda, Andrew Coven, skulle komma och berätta varför han skickat Kabaka
Muteesa II i exil i London. En grupp musiker spelade på trummor och xylofon. Folk dansade runt och gladdes. En annan grupp skrev paklat.

(fortsättning följer)

Förberedelse tidsresa

Dagen ägnades åt förberedelser för tidsresan i Entebbe som vi skall ha imorgon onsdag. Genomgång med Ebbe Westergren och hans team inne på kommunhuset i Entebbe. Vi fick höra själva historien och de roller vi skulle ha. Vi skall ha ett möte under ”Freedom Tree” 1954. Guvernör Andrew Coven kommer berätta om den brittiska administrationens planer på att göra en federation av länderna runt Viktoriasjön. Många Ugandiska talaren och frihetskämpar kommer att tala.