”Var och en som verkar inom utbildningen ska främja de mänskliga rättigheterna och aktivt motverka alla former av kränkande behandling.”

5§ Skollag (2010:800)

Som jag skrev igår nämns de mänskliga rättigheterna tre gånger i de första paragraferna av skollagen som togs 2010. En gång i §4 och två gånger i §5. Skrivningen är inte vag utan väldigt tydlig: vi SKA främja de mänskliga rättigheterna!

Skolan är en del av hela det svenska samhällets mål att förverklliga de universella mänskliga rättigheterna.

Hur gör vi det då? För det första är det inte bara lärarna som skall göra det utan ”alla som verkar inom utbildningen”. Vi lärare ska naturligtvis ta upp det i vår undervisning men hela organisationen med rutiner och arbetssätt skall utgå från FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.

FN:s allmänna deklaration om mänskliga rättigheterna togs 1948. Men under begreppet ”de mänskliga rättigheterna” finns det 10 till universella konventioner. Det finns också 6 internationella konventioner som rör större områden på jorden som t.ex. ”Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter” från 1981 och ”Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna från 2000.

1993 instiftade FN en högkommissarie för mänskliga rättigheter som är en universell kontrollfunktion som skall övervaka att de mänskliga rättigheterna följs.

2006 etablerades FN:s råd för mänskliga rättigheter som ligger under generalförsamlingen.

Wikipedia har en bra översiktsartikel om de mänskliga rättigheterna som är en bra början när man skall sätta sig in i dem och få en historisk bakgrund.

Ungdomar för mänskliga rättigheter har också en enkel översikt över mänskliga rättigheters framväxt historiskt från Cyrus 539 f.kr via Magna Charta 2015, Petition of rights 1628, Förenta staternas oavhängigförklaring 1776 och den franska förklaringen om människans och medborgarens rättigheter 1789 fram till den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna 1948.

På FN:s högkommissaries hemsida kan man hitta hela texten till den allmänna deklarationen om de mänskliga rättigheterna på svenska.

Den går också att läsa på Svenska FN förbundets sida där mycket annat som rör rättigheterna står.

Den svenska regeringen har en egen webbplats för de mänskliga rättigheterna. Där förklaras de på olika sätt. Bland annat finns det en förklaring på lätt svenska. Det står också t.ex. vart man skall vända sig om man anser att någon av ens mänskliga rättigheter blivit kränkt.

Det arbetas på olika nivåer för att de mänskliga rättigheterna skall garanteras. Sveriges kommuner och ländsting (SKL) arbetar systematiskt med att stärka arbetet. För skolans del är deras arbete för barn rättigheter intressant. De har precis gett ut en handledning de kallar ”Gör barn starkare”.

”Globalportalen” heter en sida som tar upp globala frågor utifrån de mänskliga rättigheterna.

Det är första torsdagen i en ny månad. Då brukar det vara Wikifika i Stockholm. Så även denna torsdag. Jag har anmält mig på den speciella sida som finns för detta:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Wikipedia:Wikifika

Där kan man se vilka träffar som är på gång i Sverige. Jag läser att det är Wikifika i Göteborg den 8 april,  Wikipub i Stockholm den 17 april och Wikilunch i Sundsvall den 19 april. Det finns också planerade studiebesök på Centrum för Näringslivshistoria i Stockholm. Att skriva i Wikipedia verkar likna en sorts föreningsverksamhet men på ett annorlunda sätt. Det som får dessa människor att samlas är idén om att kunskap skall vara fri och förmedlas av alla som har intresse för det.

Alla som skriver på Wikipedia gör det ideellt. Wikimedia är den organisation som stödjer Wikipedia genom att t.ex. lära upp nya författare.

Jag har letat mig upp på Café Panorama på Kulturhuset. Är lite tidig. Känner bara två Wikipedianer här i staden och ingen av dem ser jag. Tittar mig runt men ser ingen skylt eller någon större samling vid något bord som kunde vara Wikipedianer.

Efter ett tag kommer en man fram till mig och frågar om jag skall till Wikifikat. Nu ser jag ett mindre gäng som samlats vid ett bord. Det stämmer med den beskrivning jag fått av Wikipedianer. De flest är män som skriver artiklar där. Gruppen vid bordet är alla män. Vi beställer mat eller kaffe och jag har hamnar mittemot chefen för Wikimedia. Nu är också skylten uppe: ”Wikipedia den fria encyklopedin”. Genast är vi inne i intressanta samtal om upphovsrätt, hur man skall tänka när man skriver skriver artiklar, hur man scannar in bilder mm.

Jag kommer bl.a. i samspråk med en Wikipedian som har en av mina elevers artiklar på sin bevakningslista. Det handlar om artikeln om ”manlig omskärelse”. Det är tydligen ”redigeringskrig” när det gäller den. Några vill att artikeln skall heta ”manlig könsstympning” och andra tycker att ”manlig omskärelse” är ett mer korrekt ordval.

Genom att trycka på en stjärna ovanför en artikel man är intresserad av kommer artikeln automatiskt på ens bevakningslista. Detta förutsatt att man har ett konto och ett användarnamn på Wikipedia.

Eftersom jag är nykomling i Wikipediavärlden får jag många uppmuntrande råd. Stämningen är trevlig och man känner verkligen att det finns ett gemensamt intresse i gruppen. Några av deltagarna har skrivit över flera hundra artiklar. Några andra är precis som jag nybörjare. Det finns tydligen en grupp psykologi intresserade som håller på att arbeta med artiklar om psykiska störningar och vill ha hjälp med detta.

Om man har bidragit med mycket artiklar, sett till att ta bort klotter, deltagit och/eller medlat i redigeringskonflikter mm så kan man bli vald till administratör. Detta blir man på ett år i taget och väljs om om man har skött sitt ”jobb” väl. Administratörer väljs via nätet löpande. Så varje vecka är det ofta någon som det skall röstas om. Administratörer kan t.ex. ta bort artiklar och blockera användare som skriver olämpliga saker eller klottrar.

Wikipedia är en ”merokrati” där man väljs utifrån sina meriter och sitt omdöme.

Om mindre än tre veckor kommer vi att ha en konferens om hållbar utveckling i Wikipedia. Vi som sitter vid min ände av bordet går igenom hur man kan tänka när man skall lägga upp det temat och vi lägger en grund för en strategi. Jag bestämmer mig för att försöka skriva ett utkast till diskussionsunderlag till mötet den 21 april på Naturhistoriska riksmuseet.

Den utveckling av kulturen i samhället som David Karlsson berättade om på soppscenen i Kalmar förra veckan har visat sig tydligt i Torsås kommun. Torsås ligger vid kusten mellan Kalmar och Karlskrona kommuner. Där har utvecklingen gått från jordbruksamhället till industrisamhället och sedan övergått i upplevelsesamhället. Alla tre epoker i Sveriges historia är levande och lever sida vid sida. Av nya företag som startar i kommunen är de flesta en del av det man kallar ”upplevelseindustrin”. Bakom detta ligger några eldsjälar i kommunen som varit med och startat och utvecklat utbildningskonceptet ”stage4you”.

Claes-Göran Bjerding tar emot mig i dörren till den delen av Mjölnerskolan som inrymmer stage4you. Jag leds upp till ett stort öppet rum med soffor och kontor inom glasade väggar. ”Här har företagen Pama records, MiT (Gladys event)  och Stylingutbildningen sina kontor” säger han medan han tar fram en kopp kaffe till mig från det lilla köket. ”Det är de här företagen som är med och driver utbildningen på entreprenad inom Kalmarsunds gymnasieförbund”.

Claes-Göran har varit en motor i musiklivet i Torsås i över 30 år. Han startade Torsås storband och är en av initiativtagarna till den utbildning som jag är och tittar på. ”Från början så var Mjölnerskolan ett industrigymnasium som skulle förse ortens industrier med välutbildad arbetskraft”. ”Det blomstrade fram till 2000 talets början då skolans rektor Grimbe märkte att söktrycket började minska” säger Claes-Göran samtidigt som kontorsrummen där vi sitter är fulla av aktivitet . Elever och lärare kommer och går. Telefoner ringer. Han presenterar mig för den ena och den andra av både nuvarande och gamla elever som kommer in. ”Grimbe talade med mig coh Ulla Gustavsson på MiT och Maxe Axelsson på PAMA records och undrade om vi ville starta en musikutbildning istället” ”Givetvis sa vi ja!”. Men Kalmarsunds gymnasieförbund var inte moget för detta 1996.

Det dröjde sex år innan Grimbe kom tillbaka och sa till samma trio att ”nu är det dags”. Istället för att åka in till Kalmar och presentera en ny idé om ett musikgymnasium så bjöds styrelsen ner till Torsås istället för att se en show som ungdomarna där spelade upp. Styrelsen kände igen sig i TV programmen ”Talang”, ”Körslaget” och ”idol”. ”Detta skall vi ha” sa styrelsen nu.

Efter att Torsås kommun sett att det kom tillräckligt med sökande började man bygga om industrigymnasiet till en konsertlokal med studio och allt som behövs för att göra musikproduktioner. Allt stod klart på nyåret 2006.

Man frågade sig också om det inte fanns mer som var knutet till musikbranschen och man utvecklade också en utbildning i styling som startade samtidigt.

Claes-Göran sa att när man skulle marknadsföra utbildningen gick det inte att åka runt i grannkommunerna och säga att man hade ”ett estetiskt program i Torsås”. Man var tvungen att hitta ett slående varumärke och fastnade för ”stage4you”.

Man fick 32 platser fyllda från början och även fler sökande än det fanns plats till. Därför hade man också audition precis som i idol för att bestämma vilka som skulle få gå. I den första jurun som man hade satt t.ex. Bert Karlsson. Media uppmärksammade utbildningen och man fick en flygande start!

Sedan två år tillbaka startade man också vision4you – en mediautbildning för rörlig bild. Den har varit svårare att fylla men det kommer fler och fler sökande.

Claes-Göran tar mig runt och visar mig ljudets väg från konsertscen via kablar in i de olika studios som finns. I små rum tränar ett par band inför nästa produktion. ”På stage4you arbetar vi hands on med musikproduktion” säger Claes-Göran. ”När eleverna kommer får de veta att de inom en månad skall ha gjort en musikproduktion. Sedan får de utifrån det målet förbereda sig och utbildas i det som de behöver för att klara det”. ”Kreativiteten är med från början” får jag veta.

De tre utbildningarna har man nu samlat under ett gemensamt namn: stage4you Academy of Music, Media & Styling

Lokalerna används inte bara av eleverna. Flera kända artister som t.ex. Lisa Miskowsky och Hammerfall kommer för att spela in i deras studios.

När jag åker tillbaka till Kalmar tar jag vägen förbi samhället och högar med bräder ligga i stora travar innanför Torsåsverkens stängsel . Flaggorna fladdrar i vinden utanför Spinovas fjäderfabrik. Utefter E22:an ser jag den första traktorn på vårvinterjorden. Över trädtopparna snurrar det vindkraftverk i både öster och väster. Genom att bl.a. satsa på alternativ energiproduktion så är Torsås också på väg in i sitt fjärde ”samhälle”: det hållbara samhället.

Idag besökte socialdemokraternas skolpolitiska talesperson Ibrahim Baylan Kalmar. Efter att ha besökt förskolor i Lindsdal, Jenny Nyströmskolan och Linnéuniversitetets rektor talade han om ”framtidens skola” i Vasaskolans matsal.

Jonas Hellberg som är ordförande i barn och utbildningsnämnden i Kalmar inledde kvällen. Han talade bl.a. om vikten av att skolan kan kompensera dåliga hemförhållanden.

När Ibrahim Baylan tog över pratade han om människovärdets betydelse i det svenska samhället. Han satte in skolan i sin sociala roll och betonade vikten av att varje människa ska kunna utbilda sig till det den vill. ”Utbildning skall vara öppet för alla på lika villkor och finansieras gemensamt”. ”Var och en skall kunna göra den resa de själva vill”

Sen tog han upp ett antal exempel på vad han inte var nöjd med i den svenska skolan nu:

– Var 8:e elev klarar inte målen i grundskolan.
– 7 av 10 som får försörjningsstöd som vuxna saknar gymnasial utbildning.
– Andelen som inte når upp till målen ökar hela tiden.
– Grundläggande basfärdigheter som att läsa, skriva och räkna blir sämre
”Nu ser vi den första generationen som har sämre läsförmåga än sina föräldrar sedan 1840 talet”
– Barngrupperna blir allt större i förskolan
– Allt färre väljer yrkesutbildningar i gymnasiet
– Kommunal vuxenutbildning har dragits ner
– Antalet högskoleplatser har minskat
– Skolpolitiken utgår från ”tyckande” och inte vetenskaplig grund.

Detta vill han jobba för om socialdemokraterna får makten vid nästa val:

– Alla barn skall ha möjlighet att gå i förskola
– Barngrupperna måste bli mindre på förskolan
– Minska klassstorlekarna.
– Satsning på lärare och läraryrket genom kompetens och fortbildning
– Arbeta för att lärare skall få högre lön
– Eleverna får inte lämnas åt sitt öde. Alla elever bör få den hjälp de behöver.
– Om skolan ger läxor skall skolan också se till att läxhjälp finns på skolan.
– Möjlighet till sommarskola för alla som behöver
– Lärarna måste få tillgång till aktuell forskning genom ett nationellt institut för skolforskning
– Inte bara kontroll av skolor utan också möjlighet till utvecklingsinsatser.

När det blev dags för frågor så frågade jag honom hur han tänkte om den svenska skolans digitalisering. Han svarade att digitaliseringen genomsyrar hela samhället nu men skolan halkar efter. Han var mycket kritisk till Björklunds ointresse för frågan och lyfte fram att de sista beslutet som tagits när det gäller IT i skolan på nationell nivå var när han själv som utbildningsminister beslutade om PIM 2005. Sedan dess hade ingenting hänt på den fronten.

Socialdemokraterna hade föreslagit en nationell IT strategi för skolan men fått den nedröstad. Kommer han till makten kommer han se till att det görs en sådan.

Sedan följde många frågor som t.ex. berörde lärlingsplatser, industriutbildningar och läxhjälp. När det gällde kontroll av eleverna så sa han att ”de skolor som letar fel på eleverna misslyckas ofta”. ”Skolan måste fånga varje barns förmåga”.

Mycket intressant blev det när Baylan talade om skollagen. Han hade naturligtvis läst den många gånger och tyckte att det som stod där var mycket fint skriven. Det svåra är sedan att förverkliga det som står där. ”Det blir inte så bara för att det står så i en skollag” menade han. ”Det behövs mer”. ”Hur blir de fina orden i skollagen verklighet”?

Efter ett antal frågor om högskolan och förhållandena för studenter var det så dags för en sista fråga. Jag räckte upp handen och fick ordet: ”Kommer ni att ta tillbaka estetisk verksamhet som obligatoriskt ämne på gymnasiet om ni får makten?” Baylan såg eftertänksam ut och svarade ärligt: ”jag vet inte”. ”Jag vill passa på den frågan”. ”Vill tänka igenom den mer innan jag svarar”.

”Ok då kan vi skicka dig lite argument” svarade jag.

”Ni är välkomna att höra av er” slutade han mötet.

Gruppdans har blivit en stor kulturaktivitet i Sverige. Bara på mitt gym kom det över 30 personer idag på morgonen när det var ZumbaFitness. 30 yngre kvinnor kring 20 år och två runt 50 varav jag var en av dem och den enda mannen. Hade det varit i Uganda eller Sydafrika hade det säkert varit hälften män och hälften kvinnor. I större delen av världen är dans en naturlig uttycksform för alla.

När jag 2009 reste i Nicaragua med ”Globala resan” fick jag bo hos en familj i Ciudad Dario. Det första rummet man kom in i i deras hem var ett rum med bara några stolar, en stereo och två stora högtalare. Ingen tv, soffa och inget soffbord. ”Vad är detta?” tänkte jag och frågade familjen lite försynt. ”Det är vårt dansrum” svarade de.

Jag har gått igenom en viktminskning process som heter Xtravaganza och gått ner 24 kg på ett halvår. Ett av de bästa projekt jag gett mig in på. 24 kg är mer än en tung fjällryggsäck och jag förstår nu varför jag inte tyckte om att röra på mig tidigare. Programmet bygger på fyra ledstjärnor: god energi, mental träning, mental näring och rörelseglädje.

I allt detta har jag funnit gruppdansen som den träningsform jag gillar bäst. Jag har hållit på med musik i hela mitt liv på olika sätt men aldrig dansat gruppdans tidigare. Nu går jag på Zumbafitness, Sh´bam, Body jam och Aerobic dance så ofta jag hinner. Dans är ren glädje uttryckt med hela kroppen!

Att på äldre dagar lära sig ett helt nytt kulturellt uttryckssätt är väldigt intressant. Jag tror det är viktigt för en lärare att ge sig in på och lära sig helt nya områden. Då förstår man eleverna bättre som är nya för det som jag försöker lära dem.

Ofta är jag ensam man på passen. I alla fall man i min ålder. Men jag vet att på de manliga elevernas elevhem på Kisubi Mapeera i Entebbe och på landsbygden i många afrikanska länder, där dansar säkert män gruppdans samtidigt som jag. Det är bara i Sverige som det än så länge går så få män på dessa danser. Jag vet att det är jag som är globalt normal. Det är bara så att mina manliga danskollegor dansar någon annanstans i världen just nu. Jag kan inte hjälpa att vi inte står i samma rum.

När vi i Global Profil var i Uganda och Sydafrika i höstas gjorde några av våra elever radiodagböcker. Det var efter en idé av Vetenskapsradion Klotets producent Johan Bergendorff. Han kom ner till Kalmar i början av september 2012 och lärde oss hur man spelar in så att det skall bli en bra kvalitet på inspelningen. Tre av våra elever fick delar av sina radiodagböcker sända i ett inslag 19 december 2012.

När vi idag handledde eleverna i deras projektarbete slog det mig att det de gjort när de talat in sina radiodagböcker var att de djuplyssnat till sig själva och djuptalat, två av de fyra förmågorna i ”hållbart lärande” som tagits upp i denna blogg tidigare.

10 februari gjorde jag ett översiktligt blogginlägg om ”hållbart lärande”.

Den 18 februrari skrev Eva Grundelius om ”hur skall vi definiera hållbart lärande” där hon bl.a. beskrev vad det innebär att ”djuplyssna till sig själv” och att ”djuptala”. En kort beskrivning av förmågorna finns också på hennes hemsida: Hållbar kommunikation. En beskrivning av hur man utför dessa förmågor finns i: Grundelius, Eva (2012): Helt överens!, Liber AB. Malmö.

Det jag insåg idag var att göra radiodagböcker är ett utmärkt sätt att träna ”djuplyssning till sig själv” och att ”djuptala”. När man gör det förstnämnda försöker man att komma åt den kunskap man har inom sig. Man reflekterar på ett fokuserat sätt. När man ”djuptalar” förmedlar man denna kunskap högt på ett sätt som gör att ny kunskap kan komma till och den kunskap man redan har förtydligas och integreras.

Idag tog skolvåren ny fart! I fredags intervjuades min kollega Daniel Åkerblom av Sveriges Radio P4 Kalmar. Idag på morgonen sändes inslaget vid halv åtta tiden då folk i Kalmar var på väg till sina jobb.

Här kan man lyssna på inslaget: Uppror mot skolpolitiken startade i Kalmar.

I en av bilarna som var på väg in till Kalmar satt Karin Ahlgren som är reporter på SvT Smålandsnytt. När hon hört inslaget ringde hon upp oss när hon kom till jobbet. Eftersom jag inte hade några lektioner före lunch fick jag ställa upp för en intervju.

Här kan man läsa om och se inslaget: Skolvåren är här.

Jag förklarade för reportern att skolvåren uppstått över hela Sverige på olika sätt. Det är ett exempel på synkronicitet. I inslaget verkar det som om det var jag som startade skolvåren. Det stämmer när det gäller själva bloggen men den har bara fångat in ”rörelsen” eller de aktiviteter som redan var på gång över hela landet.