Sveriges ambassad i Kampala

Efter att ha studerat en vanlig by på Ugandas landsbygd, sett flera intressanta biståndsprojekt och träffat organisationer som arbetar för hållbar utveckling i Uganda fick vi idag en mycket intressant genomgång av det politiska läget i Uganda.

Det var Martin Nilson och Cecilia Chrona som tog emot oss. Båda arbetar som handläggare på SIDA inom ambassaden.

Mabamba swamp

Ska man få en nyanserad bild av Uganda behöver man se och erfara ett papyrusträsk. I den stereotypa bilden av ”Afrika” så består kontinenten av savann med stora hjorder av gnu, zebra, giraffer och elefanter där lejon brukar jaga. De stora träskmarker som breder ut sig utefter Viktoriasjöns kust är det få som vet om i Europa. Utefter hela kusten ner mot Masaka finns det flera stora mäktiga papyrusträsk.

Mabamba swamp är ett sådant träskområde som finns med på RAMSAR listan. Idag kom vi dit tidig förmiddag och fick följa med en guide och hans medhjälpare i fyra kanoter. De tog oss igenom smala kanaler där vi kunde se och studera växt och djurlivet så väl som de fiskare vi mötte som paddlade liknande kanoter. Istället för zebror och gnuer såg vi gulnäbbade änder och långtåade vipor. Istället för lejon såg vi en träskosnäbb.

Denna verksamhet ger jobb till ett antal familjer som hade sina bostadshus och affär vid landningsplatsen där kanoterna for ut ifrån. Ett bra exempel på ekoturism.

Entebbes botaniska trädgård

När man kommer till Uganda och har varit på resande fot i 24 timmar är det ganska skönt att få ta en lugn promenad på en vacker plats. Då passar det att gå till Entebbes botaniska trädgård. Där får man en kunnig guide som visar en runt och man får se ett tvärsnitt av afrikanska träd som man kan hitta i Uganda.

De gröna markattorna går fritt och bär sina små ungar på magen. Har man tur får man se en svartvit västlig guareza eller ”colobus monkey” som den heter på engelska. Vi såg en sådan flock när vi kom in i ”Tarzanområdet” dvs den lilla rest av regnskog som finns i parken och där en av de första Tarzanfilmerna spelades in.

I kanten av ett skogsområde spänner ”golden orb spiders” sina nät. De kan bli decimetern långa.

Överallt hittar man olika fåglar som Ross turako, afrikansk gonolek, svartvit hornkorp och bronsmanikin mfl.

Teaching by walking around

När jag studerat i Lund ett par år i början på 80-talet fick jag följande fråga på en utvärdering från universitetet: Vad lärde du dig mest på under din utbildning? Jag svarade direkt: fikapauserna.

Det var på dem man diskuterade det som berörde och det som var aktuellt. Man tog upp allt som man fascinerats av blandat med vardagligt prat.

Finns det någon motsvarighet till det på min skola har jag ibland undrat. Jag tror det finns det: korridorpratet. Jag har mitt kontor på tredje våningen i skolan och varje dag går jag flera gånger ner till personalrummet och tillbaka. På vägen upp och ner möter jag massor av elever. Jag hälsar på alla som jag får ögonkontakt med. Många gånger ropar eleverna på mig och frågar något. Ibland blir det längre diskussioner eller frågestunder. Det är när jag går runt i korridorerna som jag lägger en grund för kontakten med många elever. Många gånger går jag fram och pratar med elever som jag inte haft på ett år och frågar hur det går för dem. Elever som jag har i undervisning kan jag höra med om det går bra med arbetet eller hur de mår. Fotbollseleverna snackar jag fotboll med så mycket som jag förmår.

Något som många av oss noterat sedan vi fick datorerna är att det blivit mycket lugnare i korridorerna på rasterna. Många elever sitter försjunkna i spel, facebook eller kanske någon läxa. Eleverna har en stor del av sin kommunikation via datorerna nu istället. Trots det blir det fortfarande många fina möten med eleverna när man går genom Staggs korridorer.

Planeringsmöte

Sista dagen i Uganda på ett tag. Vaknade klockan sex i mörker. Det var strömavbrott så jag fick tvätta av mig i pannlampans sken. Jag hängde den naturligtvis på en spik på dörren. Svårt att tvätta ansiktet annars.

Paul och jag åkte in till Entebbe där Coseo från Namulanda och John från Entebbe SS redan samlats. Coseo blir Namulandas nya representant i Global Profil efter att Cathy slutat som rektor på skolan och fått ett nytt jobb inom företagsvärlden.
En representant från St Josephs och Ruth Mende från Kitende kom sedan och vi satt hela förmiddagen och gick igenom deras förra mötes protokoll och hur vi skall lägga upp nästa besöks program. Det kändes väldigt bra att få planera programmet tillsammans med alla skolorna i Entebbe!

Jag blev skjutsad till Entebbe airport av Paul. Vi blev stoppade innan vi hann komma fram. Jag fick gå ur bilen och blev muddrad av en polis. När de inte hittat något misstänkt så fick vi åka vidare till flygplatsbyggnaden. Där satt Mats, Kaj och Hans i cafeterian och väntade på mig. De sa att Kenyas flygplats i Nairobi brann och att det var förhöjd säkerhet på alla flygplatser i Östafrika.

Vid fyratiden lyfte vårt plan och vi flög mot Dubai där vi landade vid niotiden. Denna gång fick vi bo på ett annat hotel: Arabia park hotell. Det var också fint och bjöd på god mat. Det låg lite längre in i staden än vad det andra hotellet som vi bodde på när vi åkte ner gjorde.

Luften ute var lika varm som när vi övernattade där för fjorton dagar sedan.

Närkontakt med lejon

Idag fick vi lite sovmorgon. Behövde inte gå upp för än 06:30. Kände av den tunna luften när jag vaknade. Det var som om jag inte fått tillräckligt med syre under natten och hade en svag huvudvärk.

Vi kom i alla fall iväg 07:30 och åkte först för att titta efter en till Albertine Rift endem, en frankolin, som brukar gå på vägen upp mot Rihuja. Tyvärr såg vi ingen utan vi åkte till något som heter ”the Neck” istället. Det är ett regnskogsparti i norra delen av Bwindi. Där såg vi en av de vackraste fåglar vi sett: den svarta biätaren!

Kullarna i norra Bwindi var till stor del täckta av stora teodlingar. Vi stannade i en backe och tittade efter fåglar i en av odlingarna. Förutom de ljust gröna buskarna hade man unga teplantor som man byggt en ställning ovanför och lagt grenar med torra blad på så de inte skulle torka ut innan regnperioden.

Vi fortsatte på guppiga och knaggliga vägar och de bergiga landskapet planade ut mer och mer. Jag somnade till i bilen och när jag vaknade efter en stund hade vi redan kommit i på en savann. Den var täckt med höga gräs. Några gamar kretsade över det som såg ut som acacior. Under ett av de stora träden vi åkte förbi stod en elefantflock. Det var de första vilda elefanterna vi sett i våra liv. Vi hade kommit till de södra delarna av Queen Elisabeth National Park.

Vi åkte fram till en vaktpost. Vår guide Stephen gick ur och pratade med några av vakterna och kom tillbaka till bilen och sa att vi måste vända. De trädlevande lejonen hade siktats lite söder om elefanterna ungefär där vi såg gamarna! Efter 20 minuters bilfärd såg vi elefanterna igen och snart så hade Stephen fått syn på några lejon som låg och sov i ett träd. Han styrde in bilen på savannen och fram till dem. De låg utsträckta på de nedersta tjocka grenarna. Stephen körde oss ungefär 10 m från lejonen och de tog knappt notis om oss. De tittade lite trött på oss
och sov vidare. När vi skulle åka tillbaka upptäckte Stephen två lejon till i ett träd längre bort.

Att vara så nära ett vilt lejon var något enastående! Att kunna vara så nära men utan att man stör var en enastående upplevelse.

På vägen mot vårt hotell såg vi flera stora gräsätare, bl.a. Waterbuck. I skymningen verkade många fåglar och djur komma ut.

Precis när vi kom fram till Hotellet började det regna.