Ikväll var det dags för alla eleverna i åk 3 i Global Profil att  berätta om vad de lärt sig om vår egen kultur genom att leva i Uganda och Sydafrika ett par veckor i höstas. ”hur kan vi förändra den oftast stereotypa bilden av Afrika” var också en fråga de gav sina svar på i Länsmuseet i Kalmar.

Säkert och moget gav de en nyanserad bild av de kulturer de mött. Vi får oftast en bild genom media att Afrika är fattigt, man bor i hyddor och det är ett ”land” som det är synd om. Det eleverna mötte var glädje, kärlek till livet och en ambition hos skoleleverna som vi sällan kommer i närheten av i Sverige.

Det första temat var ”skolan”. Skolan är inte ”gratis” som hos oss och sin skoltid sätter man ett mycket stort värde på. Det är så tydligt i både Uganda och Sydafrika att utbildning är biljetten ut ur fattigdom och för utveckling. I Uganda tog man tillvara de traditionella danserna och musiken och använder dem som en naturlig del av undervisningen. De gamla traditionella kulturyttringarna möter det nya samhället och ger liv och glädje till skolvardagen.

Vänskap var nästa tema. Att på så kort tid som två veckor få så fina och nära vänner var en livsupplevelse för några av eleverna som med humor, glädje och stor kärlek berättade om sina möten.

Glädje och uppskattning för en tom petflaska med lite vatten på botten! Eller finna lyckan i den nya mobiltelefonen? Bild sätts mot bild och och vårt svenska samhälles kultur sätts under lupp på ett träffsäkert sätt. Vem är egentligen rik? Ett folk med mycket pengar eller ett folk med glädje för sina relationer, sin religion och sin kultur.

Genusfrågan belystes från både sydafrikanskt och ugandiskt perspektiv. Många och djupa diskussioner mellan ungdomarna i de olika länderna gav insikter i de egna valens betydelse.

Att bo hos familjer och i elevhem gav livserfarenheter som inte hade kunnat läras i vare sig läromedel, en vanlig turistresa eller genom att se på en film.

Kvällen avslutades med en dans på film som sedan gick över i en dans på riktigt. Som förra året avslutades kvällen med att alla ringlade iväg över golvet i en långdans från Sydafrika: shochlosa.

EdCamp är en form av knytkonferens där man diskuterar skolutveckling. Det finns inga huvudtalare eller förutbestämda ämnen utan deltagarna tar med sig de frågor man vill prata om. Ett övergripande tema kan vara bestämt men när man kommer skriver man upp sig på ett schema om man har en fråga man vill diskutera med andra.

På detta sätt blir det frågor som verkligen intresserar konferensdeltagarna. Tycker man att diskussionen inte blir som man tänkt sig får man försöka styra den dit man vill eller så kan man lämna den grupp man sitter i och gå till en annan.

EdCamp som fenomen började 2010 efter en modell som kallas BarCamps och som används för att diskutera teknik och datorer. Det var i Philadelphia som det började och sedan dess har det varit över 200 edcamps världen över. 

I december 2011 bildades edcamp foundation för att hjälpa lärare som är intresserade av att hålla och organisera edcamps.

Måndagens edcam på Vittra Telefonplan började med att en av lärarna på skolan förklarade tankarna bakom skolans inre design. Sen fick de som hade ämnen att ta upp skriva upp dem på en tavla. Vi gick till de rum som var tänkta för varje diskussion och började diskutera. Det blev mycket erfarenhetsutbyte och frågor till varandra. Jag märkte hur stort skolbegreppet är. Eftersom jag arbetar på gymnasiet så tänker jag skolutveckling utifrån det. Men många av deltagarna arbetade i grundskolan. En del var inte heller lärare.

2011 och 2012 var jag med på liknande konferenser men med journalister istället. Jag kom med i FAJK (Föreningen för anordnande av journalistiska knytkonferenser) och deltog där som lärare. Det var väldigt intressant och jag kunde då se hur stora likheter journalistens och lärarens arbete har. Båda arbetar med kunskap. Båda branscherna befinner sig i ett stort paradigmskifte och det läggs hela tiden på mer extra arbete etc.

Edcamp och FAJK:s arbetssätt är identiska. Edcampen var dock lite kortare i tiden med bara en halv dag medan FAJK:s knytkonferenser håller på en hel dag och kostar pengar att gå på. Edcamp Stockholm var gratis. Kaffe och smörgås sponsrades av Vittra.

I mitt sökande efter skolvisioner har jag idag kommit till frågan: finns det en europeisk skolvision?

I slutet av 2006 så antog rådet i EU och Europaparlamentet en europeisk referensram för nyckelkompetenser för livslångt lärande. Den kan man säga är en grund för en europeisk skoIvison. I den fastslås vilka nyckelkompetenser som medborgarna behöver för att kunna uppfylla sin personliga potential, integreras i samhället och på arbetsmarknaden, ta aktiv del i samhällslivet och lyckas på arbetsmarknaden. EU har uppmanat sina medlemsstater att utveckla sådan kompetens hos alla ungdomar och se till att vuxenundervisningen tar upp detta. När de nya svenska skolreformerna togs fram så har dessa nyckelkompetenser varit en grund som man tittat på.

Vilka är då dessa nyckelkompetenser? Med kompetens så menar man en kombination av kunskaper, färdigheter och attityder som är anpassade till det aktuella området. Referensramen tar upp åtta stycken:
1. Kommunikation på modersmålet
2. Kommunikation på främmande språk
3. Matematiskt kunnande och grundläggande vetenskaplig och teknisk kompetens.
4. Digital kompetens
5. Lära att lära
6. Social och medborgerlig kompetens
7. Initiativförmåga och företagaranda
8. Kulturell medvetenhet och kulturella uttrycksformer.

På vilket sätt jobbar jag som lärare med dessa kompetenser? Om vi tittar på kurserna och upplägget av Global profil som jag undervisar på tillsammans med mina kollegor Bosse, Linda och Åse så har vi fått in alla åtta! Jag har i tidigare blogginlägg försökt beskriva och komma åt vad det är som gör att konceptet med kurserna i Global profil är den mest meningsfulla utbildning som jag arbetat med. Att det är de kurserna som i hela min lärarkarriär gett mest resultat. Kanske är ett av svaren att alla nyckelkompetenserna berörs! Jag skall försöka förklara hur.

Kommunikation på modersmålet.
I våra upplägg så bygger vi på elevaktiva arbetssätt. Har vi haft en simulering så pratar vi efteråt i en gemensam diskussion om vad man kan lära av det som alla precis gjort och gått igenom. Efter olika gruppuppgifter har grupperna fått både skriva och redovisa muntligt. Vi har försökt att uppmuntra alla att få med alla sinnen vid redovisningarna vilket gjort att de blivit spännande och eleverna har utvecklats i sin förmåga att uttrycka sig.

Kommunikation på främmande språk
Vistas man i ett engelsktalande land som Uganda och Sydafrika i två veckor och bor i familj eller elevhem så får man hela tiden utveckla sin förmåga att göra sig förstådd på ett främmande språk. Att leva ett vardagsliv och kunna göra sig förstådd och utbyta livserfarenheter med jämnåriga ger en extra dimension till språkförståelsen. Under min första vecka i Uganda lärde jag mig till och med så mycket på det inhemska språket luganda så att jag kunde stoppa en taxi där jag skulle gå av: ”masau!”.

Matematiskt kunnande och grundläggande vetenskaplig och teknisk kompetens.
Det matematiska kunnandet tränar vi på ett mycket praktiskt plan. I alla fall i Uganda. Att räkna om Ugandiska shilling till dollar och sedan i svenska kronor är inte det lättaste. Men annars är matematik det vi minst tränar av de åtta nyckelkompetenserna. Det vetenskapliga tänkandet har vi kommit in på under flera kurser. Det kan ha gällt att t.ex. reda ut orsak och verkan när det gäller växthuseffekten och utarmningen av den biologiska mångfalden. Under ett arbete med ”waste” fick eleverna lära sig att arbeta med material och energiflöden för att förstå en vara eller produkts livscykel. Under ett av våra besök i Uganda fick eleverna göra energisparande ugnar i lera. Ett exempel på en enkel teknisk lösning som kan ge stora miljövinster samt arbete och inkomst till ungdomar.

Digital kompetens
Vid presentationer och redovisningar använder vi vanliga presentationsprogram som word, pages, powerpoint, keynotes och prezi. Efter den senaste resan fick eleverna som examination skriva riktiga artiklar i Wikipedia. I kommunikationen mellan elever och lärare används facebook. Under resan twittras det för att bl.a. hålla kontakt med anhöriga hemma. Det senaste året har vi arbetat med att ta fram en wordpressblogg för att underlätta kommunikation mellan alla skolorna i projektet. Bloggen är också en möjlighet för eleverna att dela med sig av sina arbeten. Eleverna har också uppmuntrats att skapa egna bloggar som ska länkas den gemensamma.

Lära att lära
Genom att jobba med egna projekt har eleverna fått erfarenhet av att driva sina egna lärprocesser. Under det första årets arbetar också eleverna i grupp och får själva ta ansvar för att lösa de uppgifter de ställs inför. Vi lärare är mer handledare och försöker få dem att själva förstå hur de skall lära sig själva. Vi har knappt några föreläsningar och inte heller någon lärobok. Vi arbetar med ”verkligheten” som lärobok och hjälper eleverna att själva upptäcka den.

Social och medborgerlig kompetens
Att få leva i två veckor i en annan kulturs vardag ger både kunskap om den kulturen och dess samhälle såväl som den egna kulturen och samhället. När vi möter den ”annorlunda” kulturen speglas vår egen invanda kultur i den och eleverna lär sig och ser på sitt eget samhälle på ett mognare och insiktsfullare sätt än innan de reste. Att två och två få bo i en familj eller elevhem i Sydafrika och Uganda gör att elevens sociala förmågor får komma fram och blomma ut. Att mötas av den gästfrihet vi får erfara får våra elevers sociala förmåga att mogna.

Att få möta de politiska systemen i Uganda och Sydafrika ger perspektiv på den svenska demokratin. Att få se och uppleva hur ett land som Sydafrika med dess tidigare apartheid påverkats av sin historia och se Idi Amins fängelsehålor i Kampala gör att elevernas syn på demokrati och mänskliga rättigheter mognar.

Initiativ och företagaranda
Temat för hela vårt utbyte har varit ”hållbart entreprenörskap i en föränderlig värld”. Genom att de svenska eleverna fått arbeta med sina projektarbeten har deras initiativförmåga satts på prov. Ser vi på hur de ugandiska och sydafrikanska eleverna tagit emot oss och lett workshops i t.ex. smyckestillverkning av avfall, energisparande ugnar, eldningskol av aska från bananskal och jord från termitstackar så har vi mötts av både initiativförmåga och företagaranda.

Kulturell medvetenhet och kulturella uttrycksformer.
Kommer man till en ugandisk skola möts man av dansande barn och ungdomar. De bokstavligen sjunger ut sin kunskap. Har man något tema så ingår det nästan alltid en teaterpjäs som på ett känslosamt sätt tar upp det tema man pratat om. I Sydafrika möts eleverna av Zuludans och liknande kulturella uttrycksformer. I sina projektarbeten har eleverna arbetat med att uttrycka sig i skrift, foto, film och en elev gjorde en konstutställning efter sin resa.

Som lärare har jag själv påverkats starkt av de kulturella uttryck jag mött på mina resor till Uganda. Detta både hos de vi besökt och våra egna elever. På den senaste resan var gruppdans ett dagligt stående inslag som smittade av sig till mig. Nu några månader efter att vi kommit hem dansar jag gruppdans flera kvällar i veckan: Bodyjam, Sh´bam, Zumba fitness och Aerobic dance!

”Jag dansar, alltså är jag lycklig!”

Idag och igår fick jag och några lärare träffa Marcello Milrad från institutionen för datavetenskap, Linnéuniversitetet i Växjö.

Ett exempel på projekt som Institutionen för datavetenskap driver är ”peoples voice” i norra Uganda. Det är ett försök att stärka demokratin i lokalsamhället.

Han och hans doktorander arbetar också bl.a. med flera projekt inom det som kallas ”citizen science”. Det går ut på att ”vanliga medborgare” bidrar till olika forskningsprojekt på olika sätt. Ofta handlar det om att få in mätningar som är svåra att få in i en sådan mängd som behövs utan hjälp av ”amatörforskare” eller ”allmänheten”.

National Geographic har arbetat med citizen science i flera år. Här är en artikel som tar upp den utbildningspotential som finns i arbetsättet: Unlocking the Educational potential of Citizen Science och här är deras förklaring av begreppet ”citizen science”

Ett annat exempel på ett ”citizen science” projekt: zooniverse

Ska man lyfta fram ett svenskt exempel så tycker jag Artportalen är ett av de bästa. Själv så använder jag Svalan och lägger in det jag sett på ”Dagens fågel” varje gång jag varit ute på en fågelexkursion så att alla mina observationer blir ett litet bidrag till vår samlade kunskap om fågelfaunan.

Här förklarar National Geographic:

Varför är geo-literacy viktigt?

Att blogga har hjälpt mig att förstå olika saker bättre. Det ger tid till reflektion men också möjlighet att dela dessa reflektioner och få respons. Efter mitt blogginlägg den nionde januari om ”Inlärningsprocessen” hörde jag av mig till Eva Grundelius som jag arbetade med på 90-talet för att få igång ett visionsarbete i Sverige. Vi hade inte pratats vid på flera år.

Hon läste min blogg och hade mycket att säga om just inlägget om inlärningsprocessen. Efter två timmars intensivt prat om bl.a. de förmågor som vi började lära oss av Warren Ziegler och som Eva utvecklat vidare i sina böcker ”Hållbar kommunikation” och ”Helt överens!” förstod jag att vi sitter på viktig kunskap som är en förutsättning för att lärande skall komma till stånd och bli hållbart

De förmågor som vi behöver lära våra elever kallar Eva Grundelius att djuplyssna till andra, djupfråga, djuplyssna till sig själv och att djuptala (www.hallbarkommunikation.se). Kan man behärska dessa förmågor och applicera dem på ett ämne kan man nå det hållbara lärandet som undervisningen syftar till.

Djuplyssna till andra
Vi djuplyssnar till andra när vi helt och fullt fokuserar på och tar in vad den andre säger. Då kan vi ta in och förstå vad den upplever och menar. Vi får en så sann bild som möjligt av den andres verklighet.

Djupfråga
När vi djupfrågar tar vi tag i de inre frågor som kommer upp när vi ärligt försöker förstå något. Vi ställer frågor för att kunna avslöja falska antaganden om verkligheten.

Djuplyssna till sig själv
Att djuplyssna till sig själv innebär att vi fokuserat söker inom oss för att få svar på våra frågor. Man kan säga att vi frågar hjärnans omedvetna processer för att upptäcka ”nya” svar på våra frågor.

Djuptala
När vi djuptalar försöker vi att uppriktigt uttrycka sådant som vi noga har undersökt och som vi känner oss säkra på. Det kan också betyda att vi kan erkänna det vi är osäkra på.

Hur vi kan lära oss dessa förmågor finns beskrivet i ”Helt överrens”. Detta är något som varje lärare borde lära sig att praktisera och att sedan lära ut till sina elever. Får man in detta som en kompetens tillsammans med allt som man kan göra i en 1-1 satsning så är jag säker på att eleverna får en möjlighet att verkligen utnyttja de digitala möjligheterna på ett sannare sätt. En 1-1 satsning måste ju ha ett verkligt kunskapsinnehåll och främja inlärningsprocessen.

2003 gjorde jag själv en uppsats där jag undersökte dessa förmågor och hur de i miljöundervisningen kunde ge framtidsberedskap. Resultatet av detta kan ni läsa under ”visionsbaserat lärande” i min blogg.

Litteratur
Grundelius, Eva (2012): Helt överens! Liber AB. Malmö

Efter att jag ätit frukost på morgonen går jag till min dator en stund innan jag går till jobbet. Jag kollar om jag fått något intressant från mitt lärnätverk. Genom Twitter, Facebook och Google+ har jag kontakt med mina kollegor på skolan där jag jobbar och lärare över hela världen, forskare, journalister och andra som på ett eller annat sätt ger mig information om  det jag jobbar med. Idag hade visst Steven W. Anderson i USA hittat en bloggpost med 23 kraftfulla verktyg för en innovativ undervisning som han twittrat ut under natten. De har ju precis gått och lagt sig i USA när jag vaknar. Jag har fått en bättre tidsuppfattning över jorden eftersom jag har kollegor som jag följer i nästan varje världsdel. Den blogg jag börjat skriva hade bara efter 22 dagar setts i 23 länder. Eftersom jag satt in en översättare i den så kan den läsas på hindi, kinesiska, spanska, tyska, engelska, arabiska och många andra språk. Det är bara att klicka på en ikon så görs all text om direkt. Paul, en kollega i Entebbe, skrev till mig idag hur exalterade han var över att han nu kunde läsa en svensk blogg med hjälp av översättaren. Det hade öppnat en ny värld för honom skrev han!

Jag tillhör också vetenskapsradion Klotets ”storredaktion”. Inte som anställd utan som intresserad som följer deras program på Facebook. Igår sände de ett program om geotermisk energi när jag hade lektion. Jag lyssnar på det via deras hemsida idag istället medan jag gör mig iordning att gå till jobbet.

Jag hade också fått ett mail från John, min andra kollega i Uganda. En gång om året åker jag dit och de skolor vi samarbetar med känns nästan som ”min andra skola” och John känns nästan som ”min andra bror”. Under flera års utbyte har vi lärt känna varandra väl. Eleverna som följer med på resan utvecklas mycket under de två veckor vi är där. De lär känna sig själva och sin egen kultur bättre genom att få erfarenhet av en helt annan del av världen. Ett par av mina elever i den gruppen gjorde som sitt projektarbete att försöka få in pengar till ett daghem i Entebbe. De lyckades få in över 10 000 kr. Deras kurs i projektarbete blev alltså till stor hjälp för föräldralösa barn. Deras kurs blev en del av det arbete som görs världen över för att vi skall få en humanare och hållbarare värld. Deras kurs blev till verklig hjälp! Inte ett bara ett föredrag inför sina kompisar hur det är ”att leva i Afrika”.

När jag kommer till skolan har min lärarassistent redan gjort i ordning salen vi skall vara i. När eleverna kommer till lektionen småpratar jag lite med dem först och när vi börjat säger jag att de frågor de måste ha med för att kunna bidra till att lösa det etiska dilemma som de arbetar med ligger på Facebook. Jag la in dem där efter morgonkaffet.  Det är bara för dem att logga in och följa anvisningarna. De arbetar med ett dilemma om genteknik och de har redan sett filmen om GMO innan de kom till lektionen. De kan börja direkt med att ta reda på svaren på frågorna i de grupper de arbetar i. Filmen ligger på en öppen läroresurs som heter forskning.se som de kan se hemifrån via sina datorer. Eftersom jag inte behöver ha någon genomgång med dem kan jag använda hela lektionen till att gå runt och hjälpa dem istället.

Idag var det också dags för den forskare som följer min undervisning att komma och spela in elevernas diskussioner. Han kommer med jämna mellanrum. Ungefär en gång i månaden träffar jag honom tillsammans med en annan kollega som är med i samma forskningsprojekt. Han berättar då hur eleverna har uppfattat den uppgift de fått och ger mig råd vad jag skall tänka på när jag undervisar och handleder dem vidare. Tidigare har han också filmat mig och min kollega och vi har tittat på det. Vi har fått reflektera över hur vi kan utveckla våra sätt att lära ut. Varken jag eller eleverna har arbetat så mycket med SSI metoden tidigare så det är mycket man måste tänka på för att det skall bli det resultat vi vill ha.

Jag håller på att planera ett projekt tillsammans med Wikipedia där vi skall försöka få våra elever på skolan att skriva Wikipediartiklar om Kalmar eller annat som de är intresserade av tillsammans med olika andra intresserade i samhället där vi bor. Därför har jag varit i kontakt med en som har goda kontakter med studieförbunden och folkbildningsrådet. Tänkte att det är en bra början. Sen funderar jag på att kontakta kommunens personalchef. Hon har nog en bra koll på var i kommunen det finns folk som har ett intresse av att vara med i detta folkbildningsprojekt. Jag har redan tillsammans med Wikimedia gjort en facebook sida och en blogg vi skall använda. Nuförtiden har jag i regel samarbete med många olika aktörer utanför skolan.

I min undervisning försöker jag att hela tiden få med verkligheten utanför skolan. Det ser nu väldigt spännande ut att kunna få igång en hel bildningsprocess i hela kommunen där mina elever kommer att ha en drivande roll. Eleverna kommer inte längre göra inlämningar som bara jag ser. De bidrar till samhällets hela kunskapsutveckling på olika sätt istället.

När eleverna tidigare under läsåret skrev rapporter kunde alla följa alla gruppers rapporter och se hur de växte fram. Jag hade lagt dem i en mapp i Google Drive där alla kunde se allas. Jag och min assistent gick igenom dem och gav dem feedback direkt i dokumentet. Genom att undervisningen nu är mycket mer transparent kan eleverna lära mer av varandra. Ja när de ställer frågor till mig i vår Facebook grupp så har de oftast svarat på varandras frågor innan jag hunnit in. Jag behöver ofta bara ge dem en enkel feedback: ”Bra det har ni förstått rätt”.

Hur kan vi ta fram en ny vision för skolan? Vilken av de sätt som jag skrev om igår passar att använda? Skall man gå efter Joel Barker eller Warren Zieglers arbetssätt?

Svaret tror jag är att vi kan använda båda. Jag skall förklara hur.

Stora klyftor
Först är det viktigt att förstå att Sverige är ett mycket delat land när det gäller skolutveckling just nu. På ett möte i måndags fick jag veta att det finns stora klyftor mellan olika kommuner i Sverige när det gäller digital kompetens. Inom kommunerna finns det stora klyftor mellan olika skolor och i en skola, ja till och med i ett ämneslag kan det finnas stora skillnader.

En stor del av Sveriges lärare och rektorer lever kvar inom det vi kan kalla det gamla skolparadigmet och en stor del har tagit till sig de nya möjligheterna som den digitala revolutionen fört med sig. Detta måste vi vara medvetna om när vi skall skapa en ny vision.

Man kan lätt tänka så att det bara är folk som är i det nya paradigmet som kan göra en vision av en ny skola. Och det är inte helt fel tänkt. Hur skall en lärare som inte satt sig in i de nya digitala verktygen som finns kunna lägga upp riktlinjerna för en ny vision? Hur skulle ”vanliga människor” kunnat uppfinna iPaden? Till det behövdes en Steve Jobs!

Alla bör delta
Men svaret är det att i ett väl grundat visionsarbete kan alla delta med det de kan och är bra på. Alla som arbetar i en skola har erfarenheter som kan tas tillvara.

När man gör ett visionsarbete kan man börja i två ändar: problem och möjligheter. Där dessa finns är det oftast ett engagemang eller en ”energi” även om det kring problem känns negativt. Det är där det inte fungerar som vi först och främst måste jobba med förändring och behöver ett alternativ till det som råder. Det som fungerar bra skall vi inte i första hand ändra på.

Inventera problem
Ett väl grundat visionsarbete på en skola kan alltså börja med att man inventerar problem. I den diskussionen bör alla som arbetar i skolan vara med. Här räcker det inte med att bara räkna upp alla problem som finns utan alla måste gräva djupare under dem och försöka hittta ”grundproblemen” om man kan. Genom att utgå från problem så grundar man processen i verkligheten och undviker ”luftslott”

När problemen är väl analyserade måste alla fråga sig ”hur vill vi att det skall vara då?” ”Hur ser den problematiska situationen ut om alla problem vore lösta?. Detta är själva visionen. Där får vi säkert olika svar beroende på vilket paradigm man utgår ifrån och vilken yrkeskategori man tillhör. När man efter det tittar på hur man kan förverkliga visionen så blir skillnaden säkert ännu större.

Ledarnas uppgift i detta arbete är att sammanställa och sammanfatta det som alla kommit fram till. Lyfta fram olika lösningar och be om förtydliganden om något är oklart. Att ansvara för själva processen.

Djupfråga, djuplyssna och djuptala
Om man använder sig av Warren Zieglers metoder att djupfråga, djuplyssna och djuptala som Eva Grundelius beskrivit i sin bok hållbar kommunikation så ingår det i själva arbetssättet att ett viktigt mål med visionsarbetet är att förstå sig själv och sina kollegor. De som har de nya idéerna och möjligheterna bör möta de frågor och den skepsis som finns i kollegiet. Det är genom de tveksammas frågor som det nya prövas och slipas. Allt nytt är inte bra och allt gammalt är inte dåligt. Genom den dialog som uppstår har även de som är tveksamma möjlighet att lära av dem som satt sig in i de nya möjligheterna. Men detta måste göras med respekt. Genom en ”hållbar kommunikation” så minskar riskerna för att det spårar ut. Nya bra, men sköra, idéer kan förstöras om de möts av ett alltör negativt mottagande. Ska det bli en bra visionsprocess måste det i grunden finnas en vilja till förståelse mellan de inblandade.

Komplext yrke
Läraryrket har nu i och med den digitala revolutionen blivit alltmer komplext. Fortfarande finns det tidlösa principer för undervisning och lärande som är närvarande oavsett om man har den senaste laptoppen eller bara en jordhög till förfogande när man skall lära och lära ut. Samtidigt som möjligheterna med den nya tekniken gör att det går att göra saker man förr inte ens kunde drömma om. Utvecklingen går också i rasande fart och vad vi kan göra imorgon vet vi inte idag. Att kunna hänga med i allt som händer när man samtidigt har 200 elever att bedöma examinationsuppgifter för är inte heller helt lätt.

Visonsarbete på flera nivåer
Ett väl genomarbetat visionsarbete för den svenska skolan behöver göras på flera nivåer.

Dessa är:
Elevnivå
Lärarnivå
Skolnivå
Kommunnivå
Nationsnivå

Elevnivå
Ett visionsarbete på elevnivå kan hjälpa eleven att förstå vad hen skall ha sin utbildning till och var och vad man skall lägga sitt krut på. En vision kan hjälpa en elev att se möjligheter och ge kraft till studierna.

Lärarnivå
Varje lärare bör få tid att reflektera över vad det är man vill att eleven skall få. Vad det önskvärda tillståndet skall vara. Sen måste läraren i dialog med andra kollegor, forskare och andra i samhället hitta vägar dit som passar för den enskilde läraren. Viktigt att det inte finns bara en lösning.

Skolnivå
I en visionsprocess för en skola bör alla få vara med utifrån hur jag skrivit ovan.

Kommunnivå
Hur skall kommunen hjälpa lärarna att förverkliga sina visioner är viktigt att hitta en process för.

Nationsnivå
Här måste det finnas en process som för upp nya initiativ och pedagogiska möjligheter till lagstiftarna i riksdag, utbildningsutskott och utbildningsdepartementet. Nya visioner och möjligheter måste antagligen leda till eller stödjas av nya lagar och nationella ekonomiska satsningar. Hur kan det vara så att Uruguay och Rwanda är de enda länder i världen som satsat på en dator till varje elev?