Mot Bwindi ogenomträngliga nationalpark

Mörkret har lagt sig under regntunga skyar. Det enda som lyser upp bergen och den gropiga vägen är blixtar och vår bils strålkastare. Åskan mullrar och vi har rest i 14 timmar genom hela sydvästra Uganda. Vi har sett bergen i Rwanda på andra sidan gränsen, kört förbi en flyktingförläggning med Kongolesiska flyktingar och undrar nu om vi någonsin skall komma fram. Bilen lutar betänkligt i de stora groparna som vår chaufför lyckas parera och få oss igenom. Runt omkring oss är det ett sagolikt landskap med dalar fulla med terassodlingar och delar av oförstörd regnskog. Men nu ser vi bara konturerna av bergen och här och var små eldar som brinner i natten. Våra strålkastare lyser upp några kvinnor som går i mörket på vägen. ”Vart kommer de ifrån och vart är de på väg” undrar vi. Det känns som vi kommit till världens ände.

Hur tog vi oss då hit till ”Bwindi ogenomträngliga nationalpark”

Vi startade från Banana Village vid sextiden. Tog vägen mot Kampala men innan vi kommit  fram till Kitende och Namulanda svängde vi av på en genväg till Masakavägen. Vi stannade till på några ställen och tittade på fåglar. Det fanns ”fishfarms” som vi såg från vägen.

Vid ekvatorn gjorde vi ett litet stopp. Fotograferade varandra i ekvatorcirkeln. I ett träd vid en äng alldeles norr om ekvatorn såg vi fågelart efter fågelart. Det är sällan man får uppleva ett träd som man får se så många nya arter i på en gång. Stephen, vår guide, är mycket kunnig.

Vi stannade i det stora papyrusträsket innan Masaka när vi såg en sadelnäbbstork. Där fanns det också afrikansk jaquana bl.a.

Efter Masaka tittade vi efter träskonäbb i en träskmark. Vi såg gulnäbbad and istället.

Vägen fortsatte genom ett kulligt landskap. När vi närmade oss Bwindi blev bergen brantare och brantare. Det började regna och vägen blev gropigare och gropigare. Till slut kom vi fram till ”Wagtail” och blev varmt välkomnade med en fuktig handduk som vi kunde tvätta oss i ansiktet med och våra händer. Efter en snabb incheckning åt vi lite kvällsmat innan vi gick till våra rum. Här uppe på över två tusen meter över havet behövs det inga malariamyggnätt. Det är alldeles för kallt för malariamyggan här.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s