När jag studerat i Lund ett par år i början på 80-talet fick jag följande fråga på en utvärdering från universitetet: Vad lärde du dig mest på under din utbildning? Jag svarade direkt: fikapauserna.

Det var på dem man diskuterade det som berörde och det som var aktuellt. Man tog upp allt som man fascinerats av blandat med vardagligt prat.

Finns det någon motsvarighet till det på min skola har jag ibland undrat. Jag tror det finns det: korridorpratet. Jag har mitt kontor på tredje våningen i skolan och varje dag går jag flera gånger ner till personalrummet och tillbaka. På vägen upp och ner möter jag massor av elever. Jag hälsar på alla som jag får ögonkontakt med. Många gånger ropar eleverna på mig och frågar något. Ibland blir det längre diskussioner eller frågestunder. Det är när jag går runt i korridorerna som jag lägger en grund för kontakten med många elever. Många gånger går jag fram och pratar med elever som jag inte haft på ett år och frågar hur det går för dem. Elever som jag har i undervisning kan jag höra med om det går bra med arbetet eller hur de mår. Fotbollseleverna snackar jag fotboll med så mycket som jag förmår.

Något som många av oss noterat sedan vi fick datorerna är att det blivit mycket lugnare i korridorerna på rasterna. Många elever sitter försjunkna i spel, facebook eller kanske någon läxa. Eleverna har en stor del av sin kommunikation via datorerna nu istället. Trots det blir det fortfarande många fina möten med eleverna när man går genom Staggs korridorer.