Idag fick vi lite sovmorgon. Behövde inte gå upp för än 06:30. Kände av den tunna luften när jag vaknade. Det var som om jag inte fått tillräckligt med syre under natten och hade en svag huvudvärk.

Vi kom i alla fall iväg 07:30 och åkte först för att titta efter en till Albertine Rift endem, en frankolin, som brukar gå på vägen upp mot Rihuja. Tyvärr såg vi ingen utan vi åkte till något som heter ”the Neck” istället. Det är ett regnskogsparti i norra delen av Bwindi. Där såg vi en av de vackraste fåglar vi sett: den svarta biätaren!

Kullarna i norra Bwindi var till stor del täckta av stora teodlingar. Vi stannade i en backe och tittade efter fåglar i en av odlingarna. Förutom de ljust gröna buskarna hade man unga teplantor som man byggt en ställning ovanför och lagt grenar med torra blad på så de inte skulle torka ut innan regnperioden.

Vi fortsatte på guppiga och knaggliga vägar och de bergiga landskapet planade ut mer och mer. Jag somnade till i bilen och när jag vaknade efter en stund hade vi redan kommit i på en savann. Den var täckt med höga gräs. Några gamar kretsade över det som såg ut som acacior. Under ett av de stora träden vi åkte förbi stod en elefantflock. Det var de första vilda elefanterna vi sett i våra liv. Vi hade kommit till de södra delarna av Queen Elisabeth National Park.

Vi åkte fram till en vaktpost. Vår guide Stephen gick ur och pratade med några av vakterna och kom tillbaka till bilen och sa att vi måste vända. De trädlevande lejonen hade siktats lite söder om elefanterna ungefär där vi såg gamarna! Efter 20 minuters bilfärd såg vi elefanterna igen och snart så hade Stephen fått syn på några lejon som låg och sov i ett träd. Han styrde in bilen på savannen och fram till dem. De låg utsträckta på de nedersta tjocka grenarna. Stephen körde oss ungefär 10 m från lejonen och de tog knappt notis om oss. De tittade lite trött på oss
och sov vidare. När vi skulle åka tillbaka upptäckte Stephen två lejon till i ett träd längre bort.

Att vara så nära ett vilt lejon var något enastående! Att kunna vara så nära men utan att man stör var en enastående upplevelse.

På vägen mot vårt hotell såg vi flera stora gräsätare, bl.a. Waterbuck. I skymningen verkade många fåglar och djur komma ut.

Precis när vi kom fram till Hotellet började det regna.