Bilder från några sydstater

Jag skall här försöka att kort sammanfatta mina intryck från vår resa från San Antonio till Miami. Den gick genom ett landskap som jag inte visste mycket om innan. Nog hade jag hört talas om träsmarkerna i Louisiana och Everglades men hade inte i övrigt så mycket kunskap om området.

Dagarna i San Antonio fick vi möta amerikaner från hela USA. När jag stod i kön till en av caféerna på konferensen kom jag i samspråk med en kvinna som forskade på skolledarskap. När jag skulle betala min sallad och mitt kaffe betalade hon det! ”Welcome to Texas” sa hon och log. De flesta var vänliga och lätta att prata med.

Det andra som slog mig var hur utbredd fetma epidemin är. Majoriteten av de jag såg på konferensen och på stan var överviktiga. Kosten verkar vara en bidragande faktor. På vårt hotell fick vi i stort sett bara kolhydrater till frukost. Det var pannkaka med en sirap, en söt donut, cornflakes eller gröt med mycket socker. Allt bröd var gjort på vitt mjöl. Pålägget var söta marmelader. Juicerna var söta. Ingen frukt. Inget ägg.

Träskmarker vid Mexikanska Gulfen-20

Landskapet kring San Antonio var mycket grönare än jag förväntat mig. Vad vi kunde se fanns det bara lövskog och åkrar utefter de vägar vi tog till Houston. Det var en stor jordbruksbygd där man bl.a. odlade majs.

När vi kom till Galveston kom vi till ett landskap som mestadels bestod av våtmarker förutom den bebyggda marken. Galveston låg på något som såg ut som en lång sandrevel som sträckte sig hela vägen ner till Mexico utefter kusten. Husen var byggda på pålar som säkert var över tre meter höga. Under huset ställde man sin bil och de saker man ville ha skyddade mot regn och sol. Det verkade väldigt praktiskt. Jag vet inte hur mycket översvämningar det är men jag fick tanken att ”så här kanske vi ska bygga alla hus utefter kusterna i världen när växthuseffekten ökar”. Det kanske är så också att man slipper myggen om man bor en bit upp. I vilket fall så har man en finare utsikt över det platta landskapet. De pålade husen fanns allra närmast kusten så långt upp som till New Orleans. De kanske fanns längre upp också men vi tog av in mot landet till Lafayette och såg inte kustbygden mer förrän vi kom till Everglades.

Träskmarker vid Mexikanska Gulfen-6 Träskmarker vid Mexikanska Gulfen-5 Träskmarker vid Mexikanska Gulfen-7Exempel på pålade hus vid Mexikanska Golfen

Jag hade aldrig föreställt mig att de skulle finnas så mycket träskmarker utefter vägen vi åkte. Innanför de långsmala öar man kan hitta utefter Mexikanska Golf kusten var det våtmark så långt som vi följde kusten upp till New Orleans. Det fanns många olika typer. Det var rena vassområden. Det var mer busk- och starrliknande områden och cypressträsk. Everglades innehöll också många olika biotoper. Det var en biotop de kallade ”hammok” som hade övervägande torr mark, det fanns en biotop med en art av tall som gjorde att den liknade en svensk högmosse. Fick känslan av Stora Bötet i Kolmården. Sen fanns det mangroveträsk allra längst i söder för att nämna några.

Träskmarker vid Mexikanska Gulfen-29 Anahuac – ett vidsträckt våtmarksområde nära Galveston

Träskmarker vid Mexikanska Gulfen-49Kustvägen genom Louisiana

Följer man en highway ser man inte så mycket av landet. För att hinna till Kennedy Space Center fick vi ta highway 10 till Titusville från New Orleans. Det gjorde att vi missade landsbygden på den vägsträckan.

Denna resan blev en träsk, alligator och rymdresa. Det var väldigt intressant att se Air and Space museum i Washington, Johnson Spacecenter i Houston och Kennedy Space Center med mindre än två veckor mellan alla tre besöken. De kompletterar varandra. Intressant att se hur de på olika sätt speglar utforskningen av rymden. Kennedy Space Centers filmvisningar i olika rum allteftersom man går igenom historien var fantastiskt bra. Amerika när det är som bäst. Tänk om vi kan göra en liknande fascinerande utställning om hållbar utveckling på olika platser på jorden. En utställning som visar mänsklig överlevnad förr och i framtiden.

Träskmarker vid Mexikanska Gulfen-2Fiskebåt utanför Galveston. Den vanligaste måsen var Laughing gull – sotvingad mås – Lecophaeus atricilla. Den bruna pelikanen var också mycket vanlig.

Under resan såg vi mycket oljeindustri. Det låg stora oljetankers utanför Port Arthur i Texas nordöstra hörn och på många ställen åkte vi förbi oljeraffinaderier. Vi såg oljetankers åka ända upp för Mississippi. På några ställen nära Galveston låg oljeborrplattformar nära kusten.

Träskmarker vid Mexikanska Gulfen-4 Träskmarker vid Mexikanska Gulfen-50

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s