Författararkiv: Dan Frendin

Profilbild för Okänd

Om Dan Frendin

Lärare i naturkunskap. Biolog. Skriver här om mitt livs tema: - Att föra kunskapen vidare

Radion som öppen lärresurs

Publicerad den av
Svara

I och med studiebesöket på Sveriges Radio så har Kalmarsunds gymnasieförbunds utvecklingsprojekt ”Radion som öppen lärresurs och ljud som redovisningsform” börjat.

För att dokumentera det som görs i projektet och beskriva olika lektionsupplägg och liknande där radion används som öppen lärresurs har vi startat en blogg. Den heter som  projektet: Radion som öppen lärresurs.

För att kunna få en dialog med andra lärare, redaktörer, programledare, reportrar och elever har vi också startat en facebook sida.

Radioresan

Publicerad den av
1

Idag fick 10 lärare, 2 IKT pedagoger, en gymnasieförbundschef, en bibliotekarie och tre elever från Kalmarsunds gymnasieförbund samt en forskare från Linnéuniversitetet och en webstjärnechef en genomgång av flera av Sveriges Radios intressantaste program för den svenska skolan.

Yasmine El Rafie, utvecklingsredaktör för sociala medier på SR, började dagen med att berätta hur man arbetar med sociala medier och publikkontakter i Sveriges Radios decentraliserade organisation.

Henrik Tornberg från digitala medier gick igenom hur man håller på att utveckla Sveriges radios hemsidor för att passa i smartphones, läsplattor och datorer. Han visade också hur man kan bädda in ”inbäddade spelare” så radions program kan höras på bloggar.

Gaby Katz presenterade SR International/Radio Sweden. Sveriges radio har redaktioner för engelska, tyska, ryska, finska, arabiska, somaliska, kurdiska, romani, samiska och meänkieli.

Från våning 3 gick vi vidare till våning 6 där Marie-Louise Kristola tog emot oss. Hon berättade hur tankarna kring Klotet format deras koncept med hemsida, blogg, facebook grupp och twitterflöde. Hon berättade om den ”storredaktion” de byggt upp genom twitter coh facebook. Jag fick berätta hur jag använder mig av deras program som omvärldsbevakning, möjlighet att fråga experter, utvidgat kollegie och öppen lärresurs. Bosse Hellström och Åse Möller föll sedan in och gick in på hur vi i Global Profil arbetat med Klotet. Johan Bergendorff, Klotets producent, kom ner till oss i Kalmar i början av september förra hösten och lärde våra elever hur man gör radiodagböcker. Nu fick Hanna, Rut och Paulina som var med oss återkoppla och berätta hur det var för dem att få med delar ur sina radiodagböcker i ett riktigt radioprogram.

Från våning 6 tog vi oss tillbaka till  Vinden/Nya avan på våning 8 där vi började dagen. Cecilia Khavar berättade hur studio ett arbetar. Det är lite skillnad på att göra ett program på 25 minuter i veckan som Klotet jämfört med studio ett som på en dag skall sända 2 timmar på eftermiddagen. De har också sedan en tid börjat utveckla lyssnarkontakter via facebook.

Under lunchen på Sveriges Radios restaurang träffade jag Lena Nordlund från vetenskapsradion. Hon är programledare på ”Kossornas planet”.

Tjugotvå dokumentärer per år brukar P3 Dokumentär producera berättade Amanda Rydman efter lunch. Hon är den enda fast anställda på detta program. Alla program görs av frilansare eller utomstående produktionsbolag. Alla dokumentärerna görs med ”gammal hederlig” research och brukar ta minst 6 veckor att föra. Sveriges Radio har ett fantastiskt internt ljudarkiv som P3 Dokumentär brukar använda sig av.

Varje dag under 2013 sänds ett ca 4 minuter långt inslag från radioteatern som heter ”Världshistorien”. Augustin Erba, dess producent, gjorde en ”magisk” beskrivning av hur programmet produceras. Alla 19 regionala teatrar ute i landet är med. När de skall spela in olika avsnitt letar de upp verkliga rum med den rätta akustiken. Serien vill lyfta fram 365 människor i världshistorien som verkat i Raul Wallenbergs anda och riskerat livet för ett högre syfte. Ett program som borde ligga på varje skolas hemsida. En programserie som lyfter fram essensen av den svenska skolans värdegrund: demokrati och människovärde.

Jon Jordås inledde lite kort innan vi hörde de snabba stegen från Marie Lundström som närmade sig rummet där vi satt. ”Lundströms bokradio” arbetar också med publikkontakt via facebook. Marie berättade hur de arbetade med sina bokgenomgångar och faktiskt hade samarbetat med skolklasser som tagit sig igenom klassiker.

Efter kaffet fick vi en snabb dragning av Anna Alexandersson och Emilia Melgar från SR Metropol. De hade just genomfört projektet ”#hurkännsdet” mot vardagsrasism och berättade för oss hur de lyckats få fram det djup de vill komma åt.

Dagens sista punkt var mötet med ”beställarna”, de chefer på SR som bestämmer vilka radioprogram som skall tas fram. Att vårt studiebesök låg just idag beror på att det var den dag som dessa chefer träffades denna månad. Vi fick en timme där vi skulle kort presentera vad som händer inom den svenska skolan nu och berätta hur vi ser att SR kan bli en öppen lärresurs för den svenska skolan. De ville också få förslag på hur radion kan öka antalet lyssnare under 50 år.

Vi satte oss runt ett avlångt bord. Beställarna från P1, P2, P3, P4 och musikradion på den ena sidan och Joachim, jag och eleverna på den andra sidan. Bakom oss och vid sidan satt och stod alla andra. Joachim höll ett kort inledningsanförande, jag försökte på några minuter berätta om det paradigmskifte skolan nu går igenom. Eleverna fick fokus och de berättade engagerat om vilka möjligheter de såg med radion som en del av skolarbetet. Efter att var och en av dem gett sin personliga syn presenterade Rut Näsman ett förslag om ett projekt mellan skolan och radion: ”Vår gemensamma framtid”. Ett projekt där SR och svensk skola skulle ta fram radioprogram, inspelade lektioner mm om hållbar utveckling och presentera detta på en gemensam webbplattform.

Vi hade ett mycket konstruktivt samtal hur ett sådant projekt skulle kunna genomföras. SR är bunden av avtal som gör att de har svårt att jobba helt fritt. Däremot kan skolorna använda allt SR:s material fritt. Det som producerats efter 2005 ligger på webben ”för evigt”. Det bästa är om varje skola gör ett urval av SR:s program och lägger upp de program man vill använda i undervisningen tillsammans med ”Flippade klassrums” inspelade lektioner med andra öppna läroresurser på sina egna webbsidor.

Fyllda av inspiration tog vi tåget hem efter ett ”episkt” studiebesök vi sent kommer att glömma. Nu kommer vi under de närmaste veckorna att presentera allt material så att alla lärare, radiofolk och andra intresserade kan ta del av det vi fick se och de tankar om skolutveckling de fött.

Citizen science

Publicerad den av
Svara

Idag och igår fick jag och några lärare träffa Marcello Milrad från institutionen för datavetenskap, Linnéuniversitetet i Växjö.

Ett exempel på projekt som Institutionen för datavetenskap driver är ”peoples voice” i norra Uganda. Det är ett försök att stärka demokratin i lokalsamhället.

Han och hans doktorander arbetar också bl.a. med flera projekt inom det som kallas ”citizen science”. Det går ut på att ”vanliga medborgare” bidrar till olika forskningsprojekt på olika sätt. Ofta handlar det om att få in mätningar som är svåra att få in i en sådan mängd som behövs utan hjälp av ”amatörforskare” eller ”allmänheten”.

National Geographic har arbetat med citizen science i flera år. Här är en artikel som tar upp den utbildningspotential som finns i arbetsättet: Unlocking the Educational potential of Citizen Science och här är deras förklaring av begreppet ”citizen science”

Ett annat exempel på ett ”citizen science” projekt: zooniverse

Ska man lyfta fram ett svenskt exempel så tycker jag Artportalen är ett av de bästa. Själv så använder jag Svalan och lägger in det jag sett på ”Dagens fågel” varje gång jag varit ute på en fågelexkursion så att alla mina observationer blir ett litet bidrag till vår samlade kunskap om fågelfaunan.

 

Wikipediaprojekten

Publicerad den av
Svara

De senaste veckorna har två Wikipediaprojekt sjösatts tillsammans med Sophie Österberg på Wikimedia. Det som kallas ”Kalmar Wikipedia” syftar till att skapa en lärande gemenskap i Kalmar kring att skriva artiklar i Wikipedia. Det kan vara artiklar om Kalmar ur olika vinklar och vilka artiklar som helst. Det som är nytt i detta är att vi från skolan kan med detta låta våra elever vara en del av en kunskapsprocess i samhället. De elever som i skolan skriver i Wikipedia skriver inte bara för sig själva och läraren utan för alla som är intresserade av ämnet i Sverige. Eleven lär sig samtidigt vikten av att underbygga sin kunskap med referenser, tänka källkritiskt och utifrån relevans.

Omvärldsbevakaren Stefan Pålsson skriver i sin omvärldsblogg om vikten av detta:
http://omvarld.blogg.skolverket.se/2013/01/24/oppna-upp-koppla-samman-skapa-och-lar/

Den 13 mars är det två workshop på Stagneliusskolan i Kalmar. Man kan välja att gå på förmiddagen eller eftermiddagen. Går man på förmiddagen kan man fortsätta och fördjupa sig under eftermiddagen om man har tid. På kvällen hålls ett inspirationsseminarie där filisofin bakom Wikipedia gås igenom.

Det andra projektet handlar om att skriva artiklar om hållbar utveckling på Wikipedia. Lokalt kan det handla om att skriva om kommunens naturreservat och fågelområden, beskriva dem och förklara varför de är skyddsvärda. På den nationella nivån skall alla begrepp, historia mm inom hållbar utveckling få sina artiklar. Man behöver också gå igenom alla artiklar som har någon koppling till hållbar utveckling och se hur man kan få in det perspektivet. Kapitlet om energi behöver t.ex. underkapitlet ”hållbara energisystem”. Bilen behöver underkapitlet ”bilen i det hållbara samhället” osv.

För att komma igång och samla myndigheter, organisationer och andra intresserade kommer Wikimedia att samla till en nationell halvdagskonferens om detta i Stockholm i mitten eller senare delen av april.

Hållbart lärande

Publicerad den av
4

Att blogga har hjälpt mig att förstå olika saker bättre. Det ger tid till reflektion men också möjlighet att dela dessa reflektioner och få respons. Efter mitt blogginlägg den nionde januari om ”Inlärningsprocessen” hörde jag av mig till Eva Grundelius som jag arbetade med på 90-talet för att få igång ett visionsarbete i Sverige. Vi hade inte pratats vid på flera år.

Hon läste min blogg och hade mycket att säga om just inlägget om inlärningsprocessen. Efter två timmars intensivt prat om bl.a. de förmågor som vi började lära oss av Warren Ziegler och som Eva utvecklat vidare i sina böcker ”Hållbar kommunikation” och ”Helt överens!” förstod jag att vi sitter på viktig kunskap som är en förutsättning för att lärande skall komma till stånd och bli hållbart

De förmågor som vi behöver lära våra elever kallar Eva Grundelius att djuplyssna till andra, djupfråga, djuplyssna till sig själv och att djuptala (www.hallbarkommunikation.se). Kan man behärska dessa förmågor och applicera dem på ett ämne kan man nå det hållbara lärandet som undervisningen syftar till.

Djuplyssna till andra
Vi djuplyssnar till andra när vi helt och fullt fokuserar på och tar in vad den andre säger. Då kan vi ta in och förstå vad den upplever och menar. Vi får en så sann bild som möjligt av den andres verklighet.

Djupfråga
När vi djupfrågar tar vi tag i de inre frågor som kommer upp när vi ärligt försöker förstå något. Vi ställer frågor för att kunna avslöja falska antaganden om verkligheten.

Djuplyssna till sig själv
Att djuplyssna till sig själv innebär att vi fokuserat söker inom oss för att få svar på våra frågor. Man kan säga att vi frågar hjärnans omedvetna processer för att upptäcka ”nya” svar på våra frågor.

Djuptala
När vi djuptalar försöker vi att uppriktigt uttrycka sådant som vi noga har undersökt och som vi känner oss säkra på. Det kan också betyda att vi kan erkänna det vi är osäkra på.

Hur vi kan lära oss dessa förmågor finns beskrivet i ”Helt överrens”. Detta är något som varje lärare borde lära sig att praktisera och att sedan lära ut till sina elever. Får man in detta som en kompetens tillsammans med allt som man kan göra i en 1-1 satsning så är jag säker på att eleverna får en möjlighet att verkligen utnyttja de digitala möjligheterna på ett sannare sätt. En 1-1 satsning måste ju ha ett verkligt kunskapsinnehåll och främja inlärningsprocessen.

2003 gjorde jag själv en uppsats där jag undersökte dessa förmågor och hur de i miljöundervisningen kunde ge framtidsberedskap. Resultatet av detta kan ni läsa under ”visionsbaserat lärande” i min blogg.

Litteratur
Grundelius, Eva (2012): Helt överens! Liber AB. Malmö

Skolutveckling i sociala medier

Publicerad den av
5

Idag tänkte jag göra en översiktlig genomgång av vilka resurser det finns i sociala medier när gäller skolutveckling. När jag loggade in på Google+ låg redan större delan av svaret där. Min kollega Daniel Åkerblom hade delat med sig av ett inlägg av Freddy Håkansson som i sin tur delat med sig av Emil Janssons blogginlägg ”Hur du blir en bättre pedagog genom att använda Facebook”. Där hade han en lista på vilka Facebookgrupper som fanns som diskuterade skolutveckling i någon form. Det var en stor lista med 26 grupper.

De jag varit med i sedan ett tag är ”Flippa klassrummet” och ”Förändra skolsverige”. Nu är jag även med i ”The big five” och ”IKT – möjligheter och utmaningar”. Idag släppte vi också facebooksidan till vårt nya projekt ”Radion som öppen lärresurs”. Den skall vara en kommunikationskanal med tankar om hur man kan använda radion i sitt jobb som lärare. Detta både genom att lyssna på program och genom att använda ljud som redovisningsform.

Google+ har några grupper också. Jag har hittat ”IT i skolan” med 299 medlemmar, ”Datorstött lärande” med 33 medlemmar och ”Skollyftet” med 148 medlemmar. Grupperna på Google+ är inte så stora som de flesta på Facebook.

På Twitter kan man använda hashtaggar för att komma in i olika diskussioner. Några vanliga är #utbpol, #skolan och #skollyftet.

När vi nu sätter igång ”Radion som öppen lärresurs” har vi lovat Sveriges Radio att sprida våra erfarenheter och goda exempel. Detta kommer vi göra genom vår facebooksida. Men för att göra den känd behöver vi berätta om den på de andra sidorna. Det är så som information sprids. För att dokumentera projektet har vi en blogg: radionsomoppenlarresurs.blogspot.com.

Det nya radioparadigmet

Publicerad den av
Svara

Precis som skolan går igenom ett paradigmskifte gör också radion det. När jag var liten var ett radioprogram bara ett radioprogram. Nu är det också en hemsida, en blogg med foton och ofta även en facebooksida och ett twitterflöde.

Som lärare kan man ha mycket mer nytta av ett radioprogram nu än på den tiden radio bara var radio. Genom facebooksidan kan man följa det redaktionella arbetet som hos t.ex. Klotet. Det går att lyssna när som helst genom facebook. Genom att Klotet t.ex. sparar sina inslag och kategoriserar dem i ett arkiv är deras hemsida en hela tiden uppdaterad lärobok. Detta både för mitt behov av omvärldsbevakning och för elevernas inlärning om man vill använda något radioinslag som öppen lärresurs.

Här är klotets olika delar:
Klotets hemsida och blogg
Klotets facebook sida 
Klotets twitter

Alla Sveriges Radios program verkar ha hemsidor men inte alla har facebooksidor. Metropols hemsida innehåller mycket material. Det finns  arkiv, låtlista, möjlighet att önska en låt mm. Se här: Metropol.

Hur ett programs publikkontakter är beror säkert på vad för slags program det är och vilken målgrupp man har. Hur användbart materialet är för skolan varierar också. Här är några programs hemsidor:

Världshistorien:
Hemsida
Facebooksida

P3 Dokumentär:
Hemsida

Lundströms bok radio:
Hemsida

Här är några programs facebooksidor:
Studio ett
Vetenskapsradion
Kossornas planet
Din Gata

Yasmine El Rafie på Sveriges radio har skickat mig fler bra länkar att kolla in om man vill förstå hur Sveriges Radio jobbar nu.

Radio Sweden:
https://www.facebook.com/radiosweden

P3 dokumentär
https://www.facebook.com/P3dokumentar
(Inte så aktiv)

Lundströms bokradio arbetar genom att man bli vän med Marie Lundström på facebook. Det är något redaktionen valt, inte på vår inrådan.
https://www.facebook.com/P3dokumentar

Metropol finns här:
https://www.facebook.com/sverigesradiometropol

Tror de flesta finns på twitter också.

 

OER

Publicerad den av
Svara

OER betyder ”open educational resources” – öppna lärresurser. Det är allt det som finns ute på internet som man kan använda som ett ”läromedel”. Begreppet är väl känt internationellt men inte i Sverige. Därför kan jag rekommendera artikeln i Engelska Wikipedia om man skall få en bra grund för att förstå det: Open educational resources. Det är ganska symptomatiskt att det inte idag finns någon motsvarande artikel i svenska Wikipedia.

Unesco har arbetat med frågan sedan länge. Förra året togs en internationell deklaration  om OER:
Paris OER deklarationen

Denna vecka har det genomförts ett par viktiga arrangemang när det gäller OER. I måndags den 4 februari var det ett seminarie om digitala lärresurser på som SIS, SKL, DiU och VLM arrangerade. Här finns dokumentationen i form av videos och länkar:

Hur kan vi använda digitala lärrresurser i skolan?

En viktig sak som seminariet tog upp var det standardiseringsarbete som gjorts och som dagens efter lades ut på internet i form av en vägledning:

Standard för läroresurser

Seminariet har sammanfattats bra i Stefans Pålssons omvärldsbloggen:

Tekniska standarder gagnar pedagogisk utveckling.

I tisdags 5 februari var det ett webinarium som handlade om öppna lärresurser som OER Sverige anordnade. Där gick man igenom hur det nordiska samarbetet om OER framskridit i form av ”Nordic OER alliance” och man fick en bild av hur långt efter Sverige ligger i denna fråga. Internationellt är den stor men i Sverige vet man knappt vad OER är för något. Här finns en inspelning:

Open Education – global challanges

Ett tågmöte

Publicerad den av
2

Vi kan mötas på många sätt. Ett av de mest givande sätt jag har mött människor på är på tåg. Man har en lång resa framför sig och den person man råkat komma bredvid i tågstolen har ingenting särskilt för sig de närmaste timmarna heller. Den andra människan är inte på något sätt involverad i ens liv och man kommer antagligen aldrig mer att träffas. Det gör att man kan öppna sig och prata fritt om allehanda saker som är viktiga. Ofta har jag kommit fram till min destination berikad av sådana möten.

Ett av de, för mitt yrke, viktigaste mänskliga möten jag haft hade jag på ett tåg för över 30 år sedan. När jag igår skrev ner mina anteckningar från inledningen av min Alaskaresa fick jag upp sidan från den femte juli 1981 där jag beskrivit detta möte. Jag hade inte läst det sedan 80-talet.

Vi hade vandrat i Denali National Park ett par veckor och skulle resa vidare söderut till Anchorage.Vi gick på tåget.

”Jag hamnade utanför de andra i min grupp som satt två och två. Detta gjorde det möjligt för andra att sätta sig bredvid mig. Jag tycker det är bra att sitta så för då kan man få kontakt med andra. Det satte sig en tjej bredvid mig som stannat ett dygn vid Denali. Vi kom att sitta och prata med varandra i sex timmar non-stop. Ingen av oss hade pratat med någon på ett tåg så länge utan avbrott. Hon hade jobbat som lärare i ett år i den lilla staden Aklavik med 800 invånare. Den kom till 1917. Man trodde snart den skulle förstöras för att McKenzie flodens delta ändrade sig ständigt. Man flyttade över administration mm och gjorde ett nytt samhälle på andra sidan floden. Många trivdes inte utan flyttade tillbaka.

Hon hade många kreativa idéer om undervisningen för vad som motsvarar vårt mellanstadie. Grundidén var att använda barnens egen värld omkring dom som utgångspunkt för all undervisning. Hon försökte att lägga så mycket som möjligt av undervisningen utomhus. Integration av de olika ämnena var viktigt för henne.

Några exempel:
1. För att lära ut delade tal fick barnen baka en äppelpaj. Då ingick matte (hur mycket av varje ingrediens), kemi (vad händer när man blandar saker) och språk (att läsa recept). Sedan delade de de olika pajerna olika mycket och åt upp allt till sist.
2. För att lära ut geometri gick hon ut med barnen på gatan och letade efter geometriska figurer i deras vardag.
3. På en julavslutning hade barnen en ”Magic show” där de hade olika stationer med bl.a. astrologi, spå i hand och numerologi. Det sistnämnda gick ut på att utifrån olika sätt att göra om sitt namn och födelsedatum komma fram till ett nummer. Varje nummer motsvarade sedan en egenskap, t.ex. att vara noggrann, duktig och vänlig. Bara positiva egenskaper togs med. Barnen fick styrkt självkänsla. Hennes klass fick hålla ”undervisning” för de andra klasserna på de olika stationerna. Barnen tyckte det var så intressant se hon kunde bara stå och se hur allt flöt.

Kreativitet var något som hon hade och kunde inspirera andra att få.

Sen berättar dagboken en massa fakta om Canada som hon berättade för mig. Hon beskriver också hur hon låter barnen arbeta med sina egna ”legends” och skapelsemyter.

Dagboksanteckningen slutar med: ”Efter sex timmars pratande var vi tillbaka i Anchorage. Solen gassade och vi gick uppför den långa trappan till centrum.”

Sen sågs vi aldrig mer. Så som ett tågmöte skall vara.

Detta mötet gav mig en ny syn på vad utbildning kan vara. Det sådde ett frö till det som jag sysslar med nu i den digitala eran. När jag läser dessa anteckningar ser jag att det är de grundprinciper som vi nu förverkligar på våra Global profil kurser och i den naturkunskap undervisning som jag vill utveckla. Jag fick de första idéerna till detta på ett vildmarkståg som körde fram genom en av de mest undersköna naturområden jag upplevt

Vi möttes. Hon förde kunskapen vidare.  Över 30 år senare förverkligas den i en annan skolform, i en annan tid, på en annan kontinent och med nya tekniska hjälpmedel. Det hon visade mig var hur intressant ett lärarjobb kan göras. Hon var en av de som inspirerade och påverkade mig att större delen av mitt liv vilja arbeta som lärare.

Där kunde dagens bloggpost sluta. Men det finns en fortsättning. Under årens lopp så har jag hittat lappen med hennes namn och adress som jag fick innan vi skildes åt. Jag har hittat den ungefär varje gång jag flyttat och har varje gång undrat vad det blev av henne.

När sedan Facebook kom fick jag idén att försöka hitta henne. Jag skrev in hennes namn och fick fram fem som hette så. Skrev till alla och fick svar: ”No I live in Florida. I have never been in Alaska. But good luck to find your friend” och liknande svar tills den femte svarade: ”Yeas that was me!”