Profilbild för Okänd

Om Dan Frendin

Lärare i naturkunskap. Biolog. Skriver här om mitt livs tema: - Att föra kunskapen vidare

Varför fattigdom?

I global profil har vi sedan några veckor använt oss av serien ”Why poverty” som nu ligger på UR som ett tema. I åtta olika dokumentärer speglar man frågan om fattigdom och försöker att ge nyanserade svar.

När nu våra afrikanska vänner kommit så har vi tittat vidare på frågan utifrån den svenska historien. Vi har besökt Törsbogården utanför Vissefjärda och tittat på de historiska samlingarna i Vissefjärda kyrkstallar. På Smålands museum och Utvandrarnas museum fick vi höra berättelser och livsöden från den stora utvandringen 1850- 1930 när 1,3 miljoner människor lämnade Sverige.

Idag var det dags för nästa pusselbit att läggas till det stora pusslet om fattigdomens orsaker: Fattigstugan i Kläckeberga. Den byggdes 1855 och användes på 1880 talet som skola innan den större skolan mittemot byggdes. Fattighuset var Kläckeberga församlings fattigvård.

1981 renoverades den och blev till ett fattighus- och skolmuseum.

I det lilla två våningshuset kunde 30 personer leva. De fick klara sig själva där och laga sin egen mat. Socknen försåg dem med lite råvaror och såg till dem men det fanns ingen ”Kommandora” eller husmor eller husfar som styrde och ställde.

Det var först senare på 1900-talet som Kommandoran kom till. Hittade en förteckning av vad som gällde för fattighjon1902: Regler för fattighjon.

”O store Gud!”

Skrev igår om det förenande. Idag fortsatte upplevelserna av förening mellan våra länder; Sydafrika, Uganda och Sverige.

Efter att elever och lärare på Global Profil mött Kalmarsunds gymnasieförbunds styrelse under förmiddagen åkte vi till Mönsterås. En av våra elever som bor där hade fixat ett möte med borgmästaren. När vi efter borgmästarmötet gick till biblioteket fick vi se en vägg där det stod om en sång som spridits över jorden. ”Have you heard ”How Great Thou Art””? frågade guiden våra afrikanska gäster. De började först lite trevande och men inom några sekunder hade de fått rätt toner och sjöng den utantill. Både Ugandier och Sydafrikaner! Vi svenskar blev mäkta imponerade! Här sjöng alla våra afrikanska vänner en sång som skrivits i Mönsterås 1885 och som vi knappt kunde melodin till utan hjälp.

”O store Gud” skrevs av Carl Boberg 1885 på väg hem från ett oväder på Oknö i Mönsterås. Den publicerades sedan 1886 i Mönsterås tidning. Efter många översättningar har den spridits över världen. En av de mest kända tolkningarna är den av Elvis Prestley från 1967.

Vi blev alla imponerade av det moderna biblioteket som visades upp för oss.

Dagen avslutades med ett besök på Södra Timber. Om det var något som imponerade på våra gäster så var det det gigantiska sågverket! Vilket jättejobb att sätta ihop en sådan jättemaskin som skall klara av att såga massor av stockar och samtidigt göra det på ett sådant sätt att mesta möjliga av stocken tas tillvara.

Det känns fantastiskt att tänka att alla skruvar, hjul och kedjor måste först ritats upp och tänkts ut hur de skall sitta tillsammans. Sen skall allt sättas ihop och den ena processen passa in i den andra. Tänk sedan när allt satts ihop och det var dags att trycka på starknappen och allt fungerar i den kilometerlånga fabriken! Då kan man brista ut: ”O store Gud!”

Det förenande

Att genomföra ett 365 projekt som jag gör nu har fått mig att se att varje dag har en sorts essens eller tema som är typiskt för den dagen. Det är det som jag sedan skriver om på kvällen. Denna dag handlade om att erfara det som förenar oss mellan kulturerna.

Idag tog jag med mig hela gruppen av afrikaner till min lektion med en av mina klasser i fotbollsakademin på arenan. Jag hade ett föredrag om historiken kring hållbar utveckling. De hade aldrig träffats förut men det blev en fin stämning mellan grupperna. De lyssnade på mitt föredrag och sedan fick de prata med varandra om hur det är att gå i skolan i deras respektive länder.

Det slog mig att vi i Sverige gått igenom samma problem med avskogning som Uganda nu har. De använder träkol för att få värme till sina kök. Detta gör att regnskog efter regnskog huggs ner. Vi högg ner våra skogar när vi skulle ha träkol till alla masugnar under framförallt 1800-talet. Vårt behov av energi förenar oss. Vi kan lära av varandra hur vi kan få det att fungera på ett hållbart sätt

Innan de skulle gå på träning tänkte jag att sydafrikanerna skulle visa sin Zulu dans. Det ingår en spark som jag tänkte att fotbollsspelarna skulle vara intresserad av. När de visat sin dans med de höga sparkarna så började de dansa andra danser. ”Gangnam style” kunde de väldigt bra. Plötsligt ser och hör jag dem dansa schottis. De dansade till och med fyrmannaschottis!

Dans är ett universellt uttrycksmedel som förenar oss.

När de sedan gick på träning så hoppade flera in och testade cirkelträningen som tjejerna gjorde. Att träna sin kropp är också något som förenar oss i våra kulturer. Under vår resa till Mbale i höstas fick jag också träna på ett Ugandiskt gym.

När vi tittade på killarnas fotbollsträning började afrikanerna också att spela fotboll med varandra. Av alla världens sporter är nog fotboll den som förenar folk mest.

Under eftermiddagens lektion med Global profil så hade eleverna från Uganda med sig intervjuer om migration som vi arbetat med på den senaste resan. Migration är något alla kulturer har erfarenhet av.

När vi skall finna teman vi skall arbeta med i Global profil så försöker vi hitta teman som fungerar att arbeta med i alla tre skolsystemen: det svenska, det sydafrikanska och det ugandiska.

Mbazzi – utkast till ett byutvecklingsprojekt

I över en vecka har Paul Kiguba bott hos mig under det utbyte vi har med våra skolor i Port Shepstone och Entebbe. Paul är fransklärare och administrativ ledare på gymnasieskolan Kisubi Mapeera som är med i vårt utbytet. Under de dagar vi umgåtts har vi pratat om ett möjligt utvecklingsprojekt som vi skulle kunna göra med bl.a. Wikipedia som hjälp.

Paul kommer från byn Mbazzi som ligger 3 mil väster om Kampala på vägen mot Masaka på Mityana Road. Den har över 1000 invånare i ungefär 220 hushåll. Jordbruk är den huvudsakliga inkomstkällan men det produceras inte tillräckligt för att det skall vara ekonomiskt livskraftigt. Många barn slutar skolan efter ”primary school”,  grundskolan. Deras skolresultat är inte så bra så de fortsätter inte i ”secondary school” som motsvarar vårt gymnasium.

Nästan all skog har huggits ner runtomkring och använts till träkolframställning. I Uganda lagar man maten utomhus på små spisar där man bränner träkol för att få värme. Det gör att det är en stor efterfrågan på träkol.

Dricksvatten får man från lokala källor som ligger oskyddade.

Tonårsgraviditeter är vanliga liksom tidiga äktenskap eftersom det inte finns så många andra bättre alternativ för de unga kvinnorna.

Malaria förekommer och kan orsaka en för tidig död för flera. Medicinsk vård ligger långt borta. Små barn och havande kvinnor kan dö för att de inte får vård tillräckligt fort.

Några små affärer för husgeråd finns. Några av familjerna klarar sig ganska bra med Mbazzi mått mätt men det finns mycket som behöver göras.

Paul vill nu starta ett byutvecklingsprojekt i denna by där han ser till att byinvånarna till en början lär sig att bruka jorden på ett effektivare sätt och kan få en bättre ekonomi som kan leda till bättre utbildning och drägligare liv. För att få ut information till alla kan lugandiska Wikipedia användas som verktyg. Genom att få en grupp av intresserade jordbruksutvecklare och andra som har erfarenhet av hur man utvecklar ett trädgårdsjordbruk att skriva artiklar på det inhemska språket kan kunskapen spridas kostnadsfritt tack vare Wikipedia zero. Genom detta projekt ser olika internetleverantörer till att det går att surfa kostnadsfritt på Wikipedia med hjälp av mobilen.

Han tänker börja med att få 10 familjer intresserade att börja utveckla sitt jordbruk. Det skulle behövas 5 datorer till en början. Två familjer kan dela på en dator. Till datorerna behövs det en utrustning med solcellsdrivna laddare.

Vi hoppas på att kunna knyta VI-skogen i Masaka till projektet. De har byggt en mönster gård där dit jordbrukare i den bygden kan åka till för att lära sig att utveckla sitt jordbruk. De har också ett omfattande utbildningsprogram som kanske kan användas i Mbazzi också. I Global profil besöker vi alltid VI-skogen i Masaka under våra besök.

Vi i Global profil kan också bidra med kontakter och kunskaper. När eleverna från Uganda och Sydafrika kommer hit kan vi studera någon svensk by för att se hur de arbetat med byutveckling historiskt och nu. Sydafrikanerna har också ett behov av byutveckling och kan börja arbeta med någon av deras byar. De har dock en annan förutsättning eftersom många i byarna inte äger något land.

Mbazzi kan bli ett intressant ”case” som vi kan följa och se hur det utvecklas under och mellan våra resor.

Vi vill nu se om det finns några organisationer, människor i vårt nätverk som har och skulle vilja bidra med något till detta byutvecklingsprojekt.

Att förbereda en elevresa

Idag hade vi föräldra- och informationsmöte för elever som skall åka med på våra resor till Uganda eller Sydafrika. Vi ville ha det samtidigt som våra gäster från dessa länder är hos oss så de får träffa dem och få möjlighet att ställa frågor direkt till dem.

Att åka med elever till en helt, för dem, ny kultur kräver förberedelser om det skall bli bra.

Våra elever måste först gå ett år på Global profil om de skall få följa med. I vårt nya upplägg har vi kursen ”etnicitet och kulturmöten” där de får tränga in i de begrepp de behöver för att förstå kulturmöten genom olika elevaktiva övningar. De får t.ex. leta ett ”case”, ett levnadsöde, som påverkats av migration. Genom att intervjua får de träna sin sociala förmåga, sin förmåga att ställa frågor och att använda levande människor som källor. De får se olika videos som t.ex. ”Elixir” som belyser begreppet ”etnicitet”.

Under sina grupparbeten lär de sig naturligtvis olika fakta om de områden de studerar och tränar sin analysförmåga samtidigt som de lär känna varandra och oss lärare.

Nu under våren låter vi eleverna leda olika seminarier utifrån serien ”Why poverty”. De får då sätta sig in i hur det är att lägga upp en lektion och att leda en diskussion. De får då en bra förberedelse för vad de kommer få möta när de kommer till våra utbildningssituationer nere i Afrika.

Innan de åker får de skriva på en överenskommelse där elevernas, lärarnas och föräldrarnas åtagande står skrivet. Denna överenskommelse skrivs sedan slutligen under av elev, föräldrar, lärare och programrektor.

Innan vi bestämmer vilka av eleverna som skall få åka till respektive land låter vi dem föreslå vilket land de helst vill åka till, om det är någon kompis det är viktigt för dem att de får åka med och om det är något annat skäl som avgör om de kan åka till det ena eller andra landet.

Sen gör vi lärare en uppdelning av vår stora grupp så varje resgrupp får en bra blandning av kön och skolor.

Konferens: Hållbar utveckling i Wikipedia

Idag genomförde vi den konferens vi sett fram emot under flera månader: Hållbar utveckling i Wikipedia. Vi var ett tjugotal personer från minst fem olika länder som kom till Naturhistoriska riksmuseet. Eftersom många av oss var engelsktalande fick vi ta allt på engelska.

Sophie Österberg började med att gå igenom hur Wikipedia fungerar och om Wikipedia zero. Jag fortsatte med att berätta hur jag som lärare kan använda Wikipedia i det nya skolparadigmet. Bland annat så har vi använt Wikipedia för att låta eleverna på Global profil skriva artiklar. Sophie som undervisade dem sa innan mitt föredrag att en av artiklarna våra elever gjorde, den om manlig omskärelse, hade setts av 18 000 personer sedan den publicerats. Sen fortsatte Oleg, som forskar på hållbar utveckling, och berättade om den organisation han varit med och skapat som heter ”Wake up call”. Det är en organisation som vill intressera ungdomar för hållbar utveckling.

Efter lunch började alla att skriva på artiklar eller på annat sätt arbeta med hållbar utveckling på Wikipedia. En grupp med 5 personer gick igenom och strukturerade upp huvudartikeln om hållbar utveckling i Svenska Wikipedia. De utgick bland annat från den engelska artikeln.

DSC_8663 DSC_8666

Sydafrikanerna passade på att lära sig hur Wikipedia fungerar så de skulle kunna introducera arbetet med det när de kommer hem. Just nu strejkar lärarna i Sydafrika för att de inte får några läroböcker. Med Wikipedias ”skapa bok” funktion går det att göra böcker som bara kostar pappers och kopieringskostnaden om man skall skriva ut dem. Läser man dem bara digitalt så kostar det inget förutom uppkopplingskostnaden. Tyvärr har inte Sydafrika Wikipedia zero än men det är en tidsfråga innan det när dit.

Vår spansklärare Patricia tittade på och jämförde vad det stod om hållbar utveckling i den spanska och engelska Wikipedia. I all språkundervisning kan man använda olika språkversioner och låta elever översätta olika artiklar.

En grupp tittade på vilka goda exempel på hållbar utveckling man kan lägga in i huvudartikeln.

DSC_8660

Paul, en av våra Ugandiska lärare, hade några dagar tidigare en idé om att man skulle kunna använda den lugandiska versionen av Wikipedia för att skriva om hur man kan utveckla byar i Uganda. Luganda är det språk som man huvudsakligen talar i kungariket Buganda. Buganda är ett av fem kungariken i Uganda. Han och Cathy, som är rektor på en av de tekniska skolorna i Entebbe, planerade hur man ska kunna använda den versionen av Wikipedia för byutveckling. Arild från SLU hjälpte till och berättade hur alla idéer skulle kunna sättas i verket genom artiklar, diskussioner och olika kategorier. Detta projekt känns mycket angeläget och kan om det växer få stor betydelse för befolkningen på landsbygden. Vi skulle också kunna använda det i undervisningen på Global profil.

En mycket inspirerad grupp lämnade Stockholm i skinande sol och åkte tillbaka till Kalmar på kvällen.

Oxelösund

Idag tog jag med mig mina Ugandiska och Sydafrikanska kollegor in till min hemstad Oxelösund när vi åkte till Stockholm för att vara med på Wikipediakonferensen imorgon. Varje dag vi gör olika saker får jag nya perspektiv på min vardag och på mitt liv genom de frågor och de kommentarer som jag får.

I Oxelösund, som är en hamnstad med en stor skärgård, försökte jag förklara varför landskapet ser ut som det gör med alla rundade klippor, tall- och alskogar. Då förstod jag att istiden inte fanns i Ugandiernas medvetande. De såg ut som stora frågetecken när jag förklarade att det varit ett 2 km tjockt istäcke över landet i tusentals år. Och inte bara en gång utan flera gånger med jämna intervall emellan. Vårt landskap är nästan helt format av istiderna som vi haft häruppe. Åkrarnas jordar är kanske bara några hundra år utefter kusten. Vårt innanhav Östersjön har bara funnits i ca 12 000 år vilket är en mycket kort tid geologiskt sett. Viktoriasjön har funnits mycket längre.

Landskapet i Uganda har funnits i miljöntals år och formats av andra faktorer.

Att Östersjön har bräckt vatten var något de aldrig hört tidigare. Det bräckta vattnet gör att det är väldigt artfattigt. Artfattiga ekosystem har istället många individer av samma art istället.

Det som för oss här i Sverige är ”normalt” är egentligen ganska ovanligt globalt sett. Sverige är på intet sätt ”globalt normal”.

Vad tyckte mina gäster då om Oxelösund? Fiskehamnen tyckte Sydafrikanerna såg ut som hamnen på Roben Island där Nelson Mandela satt fången. Men i övrigt tyckte de att det var väldigt kallt. ”How can you survive here?” frågade de mig.

Case studier

Idag var vi i Törsbogården och Vissefjärda kyrkstallar på förmiddagen. Vi skulle tillsammans med våra gäster från Sydafrika och Uganda se hur vi levde i Sverige för ca 100 – 150 år sedan.

I kursen ”Etnicitet och kulturmöten”, som är den kurs som åk 2 eleverna läser när de kommer till Global profil, ingår det många mål som handlar om migration. Vårt syfte med dagen var att lägga grunden för ett antal case om den stora utflyttning som skedde från Sverige från 1850 – 1930. 1,3 miljoner.

Vi åkte därför vidare till Smålands museum i Växjö och utvandrarnas hus för att våra elever och gäster skulle få så mycket fakta som möjligt om denna tid och de människoöden som skapades då.

Det är väldigt intressant att under ett par veckor få lära känna sitt land och sin kultur genom två andra kulturers ögon.

Våra Ugandiska gäster kände igen mycket från sitt eget land i hur det var i Sverige för 100 år sedan. Våra sydafrikanska vänner är väldigt frågvisa och vill lära sig allt om det de ser. Alla dessa frågor och kommentarer gör att jag får en mycket mer fördjupad och nyanserad bild av mitt land.

Projektarbetet

Nu redovisar våra elever i det gamla systemet innan Gy11 det sk projektarbetet för sista gången. I det nya systemet så har det bytt namn till gymnasiearbete och att få godkänt på det är en förutsättning nästa år för att få behörighet till universitet och högskola. Projektarbetet i det gamla systemet räknas som ett vanligt ämne precis som andra ämnen.

Våra elever i Global profil fick igår redovisa för våra gäster från Uganda och Sydafrika. På det sättet fick de se vad våra elever arbetade med när de var nere i Afrika i höstas. Speciellt de sydafrikanska lärarna var hänförda av att vi låter eleverna arbeta på detta sättet i skolan. De ville ta med det till sina elever och låta dem göra något liknande även om det inte ingår i deras kursplaner. Att få in det i de nationella kursplanerna är ett långsiktigt jobb sa de.

Vilka ämnen hade de då valt? Här är en lista på det som avhandlades igår av våra elever i Global profil:
– ”Scatterlings of Africa” – om framtidsvisioner i Sydafrika och Sverige.
– Drömmar och framtidstro hos sydafrikanska och svenska ungdomar
– Hållbar utveckling i Sydafrika
– ”The Golden project” – livsfilosofiska citat från personer under resan.
– ”Vägen till lycka” – att lära sig älska sig själv.
– Om lycka i sydafrika
– Drömmar bland ungdomar i Uganda och Sverige
– Kvinnligt företagande i Uganda
– ”I think that every Swedish student eat at hotels every day” – den skeva bilden av lyckans Afrika
– Operation Purpose Uganda – Insamling till ett daghem i Entebbe, Uganda.

Imorgon får de som går på Stagneliusskolan möjlighet att berätta om sina projektarbeten för sina klasskompisar.

Sen skall vi lärare titta igenom deras rapporter noggrant och sätta betyg för sista gången enligt det gamla systemet med G, VG och MVG.

Våra ungdomar i Global profil har gjort fantastiska arbeten! De har ett stort socialt intresse och visar en stor människokärlek i sina alster.

Men det jag saknar och som jag inte mött någon gång sedan jag blev gymnasielärare 2003 är elever med ett genuint intresse för natur och miljö. När jag var gymnasieelev 1975 – 1978 var nästan en tredjedel av min klass fältbiologer. Vi var ute i naturen varenda helg och vi älskade naturen. Sådana ungdomar finns inte nu på den skolan som jag arbetar på. Möjligen hittar man några på de andra skolorna som har naturvetenskapsprogrammet. Men inga av de naturintresserade ungdomarna söker till Global profil. De få naturvetare som kommer från naturvetenskapsprogrammet är alla djupt intresserade av människor och inte några fältbiolog typer.

Ibland har jag känt en oro för det. Hur skall det gå om inte de som är unga nu förstår att hela vår mänsklighet är beroende av ekosystemen på jorden? Men jag tror att deras stora människointresse så småningom kommer att leda in dem på den vetskapen också. Jag har försökt att sätta frön för förståelse i alla fall. Det är kanske den viktigast uppgiften för ämnet naturkunskap att ge eleverna på de program som inte läser ämnet biologi?