Idag tog jag med mig mina Ugandiska och Sydafrikanska kollegor in till min hemstad Oxelösund när vi åkte till Stockholm för att vara med på Wikipediakonferensen imorgon. Varje dag vi gör olika saker får jag nya perspektiv på min vardag och på mitt liv genom de frågor och de kommentarer som jag får.

I Oxelösund, som är en hamnstad med en stor skärgård, försökte jag förklara varför landskapet ser ut som det gör med alla rundade klippor, tall- och alskogar. Då förstod jag att istiden inte fanns i Ugandiernas medvetande. De såg ut som stora frågetecken när jag förklarade att det varit ett 2 km tjockt istäcke över landet i tusentals år. Och inte bara en gång utan flera gånger med jämna intervall emellan. Vårt landskap är nästan helt format av istiderna som vi haft häruppe. Åkrarnas jordar är kanske bara några hundra år utefter kusten. Vårt innanhav Östersjön har bara funnits i ca 12 000 år vilket är en mycket kort tid geologiskt sett. Viktoriasjön har funnits mycket längre.

Landskapet i Uganda har funnits i miljöntals år och formats av andra faktorer.

Att Östersjön har bräckt vatten var något de aldrig hört tidigare. Det bräckta vattnet gör att det är väldigt artfattigt. Artfattiga ekosystem har istället många individer av samma art istället.

Det som för oss här i Sverige är ”normalt” är egentligen ganska ovanligt globalt sett. Sverige är på intet sätt ”globalt normal”.

Vad tyckte mina gäster då om Oxelösund? Fiskehamnen tyckte Sydafrikanerna såg ut som hamnen på Roben Island där Nelson Mandela satt fången. Men i övrigt tyckte de att det var väldigt kallt. ”How can you survive here?” frågade de mig.