Att förbereda ett webbinarium

På måndag skall jag delta i ett webbinarium för första gången!

Tillsammans med Alastair Creelman som  är moderator skall jag , Yasmine El Rafie från Sveriges Radio och Hanna Marelius och Rut Näsman som var elever på Global Profil prata om radion som öppen lärresurs. Det är en del i projektet med samma namn.

Det har varit intressant att få vara med om förberedelserna för ett webbinarium. Ungefär en månad innan träffas man i ett digitalt möte och går igenom allt som man skall prata om. För att överföringen skall fungera felfritt ska man sitta vid en dator som är nätuppkopplad via kabel. Helst skall man ha ett headset med usb inkoppling. Då blir det bäst ljud.

En powerpoint till själva föredraget är bra. Den sköter man lätt i det digitiala verktyg som man använder.

Alla som vill se webbinariet och ha möjlighet att ställa frågor via en chatt skall anmäla sig på följande länk: http://oersverige.se/radio-som-oppen-larresurs/

OER Sverige är ett samarbetsprojekt mellan tio lärosäten, nätverket för it i högre utbildning (ITHU) och nätverket Dela. Det finansieras av .se (stiftelsen för internetinfrastruktur).

På OER Sveriges hemsida kan man läsa hur man deltar i ett webbinarium: http://oersverige.se/delta/

Alla dessa elever – om undervisning

Undervisning -”Att visa på under”

Hur väcker vi elevernas förundran – ”för undran”

Ska en undervisning bli intressant – väcka intresse – så tror jag att man måste ha med de tre delarna som jag skrivit om och illustrerat de senaste veckorna. Vi behöver lägga upp undervisningen så att eleverna får kontakt med och får utveckla sin skapande process. Eleverna behöver få verkliga upplevelser och de måste få intressanta mänskliga möten..

De senaste åren har jag fått vara med och utvecklat utbildningar som har allt detta. På idrottsprogrammet där jag undervisat de senaste åtta åren så har vi alltid haft en tre dagars paddling i slutet av ettan och en fjällvandring i början av trean. Dessa två aktiviteter ger verkliga naturupplevelser som de flesta aldrig haft förut. När man pratar med eleverna efteråt så är det just mötet med elementen och den vilda naturen som gett störst intryck.

De elever som varit sjuka under veckan när fjällresan var har jag några gånger fått ta hand om och då har jag åkt till Omberg med dem och vandrat i 3-4 dagar. Minns en gång när en av eleverna skulle komma tillbaka från en fotbollsmatch och skulle skjutsas ut av en taxi. Det gick jätte långsamt så det hann bli mörkt och två av eleverna la sig på en bänk vid ett rastplatsbord. De låg i en timme och bara tittade rakt upp i nattmörkret  på en vidunderlig stjärnhimmel. Efteråt var de poetiska i en hel dag!

Eleverna på Global profil har under sin resa massor av mänskliga möten som utvecklar dem. Att möta jämnåriga i en annorlunda kultur ger perspektiv på det egna livet.

Alla dessa människor – om mänskliga möten

När jag ser tillbaka på mitt liv och skall peka ut vändpunkter eller tider då jag utvecklats särskilt mycket eller snabbt så är de ofta sammankopplade med olika mänskliga möten.

Under min gymnasietid var t.ex. min biologilärare Viking Olsson viktig för min kommande yrkesbana. Under studietiden i Lund var det varje termin någon person som var speciellt viktig för min utveckling. Jag har tidigare i bloggen den 6:e februari beskrivit ett tågmöte i Alaska som satte fröet till det som jag sysslar med dagligen nu.

Dessa möten behöver inte vara i verkliga livet alltid. I min tidiga ungdom såg jag Gunnar Brusewitz teckna fåglar i TV och detta inspirerade mig till att börja teckna vilket sedan ledde över till mitt intresse för biologi vilket sedan gjorde att jag blev lärare. Det var därför extra roligt att få träffa honom på riktigt på en naturtecknarträff 1984 på Gotland. Då fick jag stå och teckna sälar med honom en hel eftermiddag.

En lift med Harry Brandelius mellan Alvesta och Aneboda en sommar gjorde att jag satsade på en refrängsångarkarriär under min lumpartid i Malmö. Den perioden kulminerade i Norrtälje 1983 när jag på deras spelmanstämma fick sjunga Snoddas gamla pärla ”Ann-Marie och Olle” från den stora scenen med Norrtälje elitkapell som ackompanjerade.

Under min tid som volontär på IFOR i Alkmaar träffade jag Jean och Hildegard Goss-Mayr. De hade under hela sina vuxna liv kämpat för att starta ickevålds rörelser i Latinamerika. Deras berättelse om hur de arbetat för att få igång dessa rörelser hjälpte mig sedan att förstå hur jag skulle få igång och sprida miljöutbildningarna inom AmuGruppen och de utvecklingsprojekt på Stagneliusskolan som jag de senaste åren tagit initiativ till.

Mötet med Alastair Creelman under en KPT dag för några år sedan fick mig att de senaste åren förändra min undervisning totalt. Till detta har också mina kollegor på Global Profil Bo Hellström, Linda Wolfgang och Åse Möller bidragit till. Marie-Louise Kristola och de andra på Vetenskapsradion Klotet får jag inte heller glömma att nämna. Utan deras nya sätt att göra radio hade jag inte förstått på samma sätt som jag gör nu hur man kan använda sociala medier i skolan och radion som öppen lärresurs.

Tittar jag på mina elever så tror jag att de mänskliga mötena de får under den resa som vi gör det andra året i Global profil betyder mycket för dem.

Jag har också förstått att jag varit viktig för andra människor också genom olika saker jag gjort eller sagt.

Och så fungerar livet; vi möts och vi kommunicerar och hjäper varandra vidare i vår utveckling. Vad man än gör måste man ta tillvara på de mänskliga mötena. Jag fick en gång en fråga vad jag lärt mig mest på under min studenttid i Lund. ”Luncherna” svarade jag snabbt innan jag hann tänka. Det var då vi avhandlade det som var viktigt för oss och som berörde oss: de mänskliga mötena.

Alla dessa gräs – om naturupplevelsen

Vad är en naturupplevelse egentligen?

Ska man beskriva den med ord så är det inte alltid så lätt. En naturupplevelse kan vara så mycket. Jag har tidigare beskrivet fågelskådandets essenser som t.ex. estetiska och evolutionära upplevelser.

Efter en jobbig arbetsvecka så är några timmar i naturen en välbehövlig rekreation där man kan andas och koppla av. Det är en av de vanligaste naturupplevelserna. Man mår bra av skönhet, sol, frisk luft och att få röra på sig.

Men då och då har jag fått vara med om djupare naturupplevelser. Ska man beskriva dem i en vanlig text så förminskas de lätt. Det är som om dikten är den form som bäst kan återge eller försätta en i den stämning eller ”förståelse” som är naturupplevelsens kärna. Ska man gå riktigt djupt så är det inte säkert att dikten heller kan nå till den sanna nivån som gör upplevelsen rättvisa. Kanske är det musiken som kan komma närmast?

”Utskärgård” av Bobbie Ericson och ”Hebriderna” av Felix Mendelsohn är två exempel på musik som på ett nästan magiskt sätt beskriver den natur de skall beskriva. Vad är det i dess stycken som gör att man kan se och uppleva naturen bara genom att lyssna på dem?

”Gammal fäbodpsalm” är också ett exempel på musik som för en till en speciell natur efter bara några toner. Lars Erik Larssons pastoralsvit likaså. Carl Nielsens ”Helios” är soluppgången!

En av mina starkaste naturupplevelser fick jag i slutet av sommaren 1980. Jag hade inventerat  naturen i Oxelösunds kommun och växtkarterat fastlandet och de större öarna i skärgården. Varje dag hade jag tillbringat nästan 8 timmar i naturen och sedan flera timmar hemma på kvällen artbestämmande alla växter jag hittat. Speciellt gräsen tog mycket tid men var väldigt fascinerande i sin enkelhet. Att lära sig bestämma dem och känna igen dem ute i naturen var verkligen en ekologisk och evolutionär upplevelse.

Så en dag i slutet av sommaren gick jag på en äng i närheten av Isakslund. Jag kände igen alla arterna på ängen som om de var mina ”vänner”. När jag gick i gräset fick jag en känsla av att vara totalt i nuet. Stod där tillsammans  gräsen och såg och förstod hur förbunden jag var med dem som levande varelser på jorden. Kände en frid som övergår allt förnuft. Kände mig ett med det stora och det lilla runtomkring mig. Kände hur jag var en del av livet som jag delade med alla andra varelser på jorden. Flera år senare kom sången om ”den gamla gråa kråkan” och en morgon vaknade jag på Råby Gård och dikten ”Gräs” skrevs ner inom en timme.

Mina tidiga morgonturer på Lundaslätten i min ungdom kan sammanfattas av två rader:
”På slätten växte rågen och där satt jag under himlen
och fick en glimt av evighetens rymd där ovanför.”

En djup naturupplevelse är en andlig upplevelse för mig. Det är då som jag känner mig som närmast den kärna som finns  i religionerna så som jag kan förstå den. Det är då jag känner mig som ett med ”varat”. Naturen är min ”bibel” och min ”psalmbok”. Den kraft och det ”varande” som genomsyrar allt levande kallar jag för ”Gud”. Skogen, havet, stranden och sjön är min ”kyrka”.

Den del av mig
som vill allt väl
det är min själ

Musiken, dansen, bildkonsten, den skapande processen och naturupplevelsen är för mig väldigt lika. De är essenser av ”varandet”.

Genom våra skapande konstarter kan vi få en djup och personlig förståelse av vår natur. Kulturen är en väg till förståelsen av naturen bredvid vetenskapen.

Alla dessa sånger – om den skapande processen

Året är 1984. Det kommer sång efter sång ur mitt huvud. Jag börjar att skriva ner stroferna och nästan genast är det en melodi i huvudet. Melodin bär orden och snart så står det en till rad skriven. Det rimmar också ofta. Ibland blir det allitteration. Jag tycker om allitteration. Det skapar en sorts urkänsla i orden.

Hur den skapande processen startade på den arktisk tundran har jag berättat i bloggen den 20 mars. Det har gått tre år sedan dess. Jag har gått över från att spela trombone till att spela gitarr och jag tar gitarrlektioner en dag i veckan. Att byta instrument gav skapandet en kick framåt. Nu kunde jag sjunga till melodierna jag spelade. Jag kunde också spela ackord.

1982 – 1983 gjorde jag lumpen som vapenfri på ett tvåspråkigt daghem i Lindängen i Malmö. Hälften av barnen var från Chile och Bolivia och hälften från Sverige. Jag sjöng dagligen med barnen. När vi sjungit de vanliga svenska och latinamerikanska sångerna började jag att hitta på egna sånger med barnen. Det var enkla melodier med enkla texter. Jag hade inspirerats av Kjell Höglund som gjorde skiva efter skiva med personliga, ofta underfundiga och djupa sånger.

Det kunde låta så här:

Frukostvisa
Vi äter smörgås, med ost och smör
och paprika och tomat
och ibland lägger vi på en korv!

Vi äter gröt med sylt och mjölk
och vänder skeden i mun,
så hälften hamnar i knät.

Vi äter smörgås med ost och smör
och paprika och tomat.
Och ibland äter vi bara upp smöret.

Eller så här:

”Man får inte slå varran i huvet”
Man får inte slå varann i hu´vet med en trumma.
Man får inte slå varann i hu´vet med en trumma.
För det gör ont!

Mar får inte slå varann i hu´vet med en cykel.
Nej man får inte slå varann i huvudet med nån´ting alls.
För det gör ont!

Man får inte slå varann i hu´vet med en gris.
Nej man får överhuvudtaget inte slå varann i huvudet med nån´ting alls!
För det gör ont!

Det jag lärde mig om den skapande processen på daghemmet var att bara sätta igång och skapa. Inte tänka så mycket utan bara ta några ackord och sjunga det som kommer i huvudet. Det var flera små barnvisor som kom till på detta sättet.

1983 – 1984 efter att jag slutat min vapenfria tjänst började jag på Lunds teaterskola för att utbilda mig till sagogestaltare. De hade lektioner halva dagar och de andra halvorna  läste jag etnologi. Etnologikursen handlade också mycket om folksagor. Man kan säga att jag fick teorin om sagorna på förmiddagarna under etnologilektionerna och praktiken på eftermiddagen då jag lärde mig gestalta dem.

Under teaterövningarna så tränade vi på att plocka fram delar av, eller hela sagor och uttrycka dem på personliga sätt. Jag försökte att få ihop sagogestaltning, sånger och musik. Genom att läsa en saga och försöka förstå essensen eller den ”arketyp” som kom fram i sagan försökte jag sedan att omforma det jag förstått i en eller flera sånger.

Sagorna och myterna hjälpte mig att se olika mänskliga livserfarenheter och tillstånd man som människa kan vara i. Genom ord som blev till sånger gjorde jag sagorna och deras berättelser till mina.

Så här kunde jag tolka ”Hans och Greta” t.ex.:

I ditt mörka bås
När du sitter i ditt bås
bakom bom och lås,
och inte tar dig ut,
din tid syns slut.
Undrar hur det blev så här.
Tiden på dig tär.

Du väntar på din död
i din stora nöd.
Ditt mörker fick dig fast.
Blev dig till en last.
Fast du är rätt ung
känns tiden lång och tung.

Du sitter för att gödas.
För att på nytt få födas
till ditt nya liv.
Ta ditt stora kliv.
Livet kommer ge dig kraft.
Ge dig allt du inte haft.

I början av 1980-talet hade jag också läst några böcker av Carl-Gustav Jung och jag skrev upp mina drömmar när jag vaknade varje morgon. Min dagbok var lika full av drömmar som av vad som hänt i verkligheten. Detta tror jag gödde min fantasi och hjälpte mig att få kontakt med min skapande process.

Själva processen kunde komma igång genom inspiration när jag läste något eller spelade något på gitarren. En film eller en händelse i livet som berörde mig känslomässigt kunde också få igång processen. När jag sedan satt och skrev och/eller spelade och sjöng för mig själv kändes det många gånger som det var en speciell del av mig som levde undanskymd i dagliga livet men som kom fram vid skapandet som ”gjorde jobbet”. Ibland, som när jag skrev orden till ”Gräs”, var det som om den skrev sig själv. Orden bara kom. När orden var där kom sedan melodin.

Den skapande processen när det gäller sånger ebbade sedan sakta ut och den sista sång jag skrev var vaggvisan till min dotter Josefine 1989.

80-talet var sångernas årtionde för mig.

Men den skapande processen använde sig sedan av andra uttycksformer. Jag hittade på och berättade sagor direkt ur huvudet för mina barn och deras kompisar när de var små. Under min tid på AmuGruppen och som egen företagare i mitt företag Arbus gjorde jag olika former av utbildningar.

Nu får den kreativa processen uttryck genom denna blogg och genom att försöka komma på hur jag skall lägga upp undervisningen i ”det nya skolparadigmet”.

Sång vid det heliga berget Helags

Det sveper idag över fjället en vind
utav tro, utav hopp, utav kärlek så blind
som varken vill ha eller äga.

Den föddes ur människohjärtat en natt
när hon ensam, bruten och längtande satt
och ingenting syntes att hjälpa.

När allting var mörkt och hon just givit opp
kom en kraft, den var stor, den var fylld utav hopp
som sänd över heden av Herran.

Det var som hon suttit vid elden och bett.
Hon var allt, hon var ett med allting som skett
och med allt som kan tänkas att vara.

All rädsla och grämelse, fruktan for bort
och det höga hon gjort det blev till en port
in mot salighetsängder så sköna.

Den vinden har farit förbi mången gång.
Den har diktats, har skrivits och sjungits som sång
överallt där som människor samlats.

Den har hjälpt allt det svaga som åter fått mod.
Den har stärkt allt det sanna som finns på vår jord
och som evigt skall va och förbliva.

Dan Frendin 1986

Gräs

Ensliga gräs där står
i vaken, naken natur.
Jag hoppas att du förstår:
de är grunden för din kultur.

Vete, havre, majs och råg
alla tillhör gräsen.
Märkte du när du dom såg:
de gör inget väsen.

De står där utan prålig färg
och utan skrytsam prakt
men kan täcka vida berg
och har en väldig makt.

Du människa på jorden
vad lätt du lidit nöd
i Kina eller Norden
om du inte fått ditt bröd.

Tänk alla kor som gått och betat,
som gett skinn och mjölk och kött.
Det är efter gräs de letat
hela livet tills de dött.

I skir och vacker enkelhet
på åkrar och bland träd,
i massor eller ensamhet
där står hon stark och späd.

Från kustens karga klippa
till skogars skuggig lund
där vajar hennes vippa
för vinden någon stund

Och när hon inte längre är,
när hon har blivit mylla,
en annan växt kan växa där
och samma plats förgylla.

Gräset hon är pionjären
som ger liv åt mager mark.
Hon tillhör första hären
som sänds ut från livets ark.

Tillsammans kämpar hon
med mossor och med lav
att fylla alla klippor
med kraft från hav till hav.

Dan Frendin 1984