”Kroppen är trött. Jag har gått över tundran i ett par dagar nu med en stor ryggsäck och minimalt med mat”. Året är 1981 och jag är i Alaska med mina vänner. ”Vi blev körda till vägs ände från staden Nome på tundran och är nu på väg mot en eskimå-boplats vid Stilla havets kust.”

”Jag är inte riktigt frisk. En förkylning gör mig matt och hängig men vi måste gå vidare. Efter ett tag kommer vi fram till en lagun där vi hittar lämningar från de eskimåer som bor där. Det är ingen där just nu och har nog inte varit det på flera veckor. Det verkar som platsen bara används vid jakt.

Vi kastar ut våra drag från de kastspön vi har med oss och lyckas att få en stor lax på kroken. De hugger inte på bete vid denna tid på året. Ska man lyckas fånga en lax skall kroken fastna ändå någon stans på deras kropp. Vi gör en primitiv stenugn och tillagar laxen. Det smakar härligt.

När jag går dag efter dag på tundran så kommer jag in i en speciell takt. När jag inte går så fort blir det gärna en bluestakt. Vid den fysiska ansträngning som flera veckors vandring ger  och den tystnad som jag är i föds det ljud inom. Det kommer musik upp ur mitt inre. Jag kan höra den för mitt inre öra. Ett tyst ljud som liksom finns där hela tiden när man går.

Jag hade med mig en liten piccolablockflöjt. Jag gick ju i kommunal musikskola när jag var liten så jag vet hur man trakterar en sådan. En liten flöjt är en av de få instrument man kan ha med sig när man vandrar. Den väger just ingenting.  Jag satte mig på en sten och började spela musiken jag hörde inom mig. Kunde inte låta bli att skriva ner den på några notblad jag också hade med mig. Jag sitter koncentrerad och komponerar i nästan en timme. Förkylningen är som bortblåst. Ingen hosta och ingen matthet. Bara ett helt varande i den skapande processen.

När den lilla valsen är färdig och jag lägger ifrån mig flöjten och notpappret börjar hostan komma tillbaka så smått. Mattheten börjar att komma igen”.

Detta var första gången som jag medvetet märkte hur den skapande processen gör mig frisk och hel. Efter resan till Alaska har jag kunnat komma tillbaka till flödet flera gånger.

Jag har tidigare beskrivit att mitt bloggande gjort att jag återigen fått kontakt med detta flöde. De senaste två dagarna har jag också fått erfara hur skapande kan ta mig ur en förkylning och få mig att känna mig frisk så länge jag skapar. Jag har haft en förkylning i kroppen samtidigt som det är mycket elevarbeten att läsa igenom och betygsätta. Det går trögt och jag blir fort trött och okoncentrerad. Då har jag lagt högen med elevarbeten åt sidan en stund. Satt mig vid datorn och bestämt mig för att skriva dagens blogginlägg. Under min bloggperiod som började första januari har jag erfarit att det är som om varje dag har en essens eller ett ”ämne” som tillhör just den dagen. Jag kanske inte har en aningen om vad jag skall skriva om på morgonen men när det blir kväll har det alltid dykt upp något som känts angeläget att ta upp. När jag suttit och skrivit en stund är förkylningen som borta. Det är som om huvudet rensas och jag får tillbaka energin.

Jag har under mitt liv fått erfara att den kreativa processen kan ta många olika former. Att skapa ett stort utbildningsprogram som en KY utbildning kan vara som att skriva en opera. Att göra en 12 veckors arbetsmarknadsutbildning i miljö kan vara som att skriva en symfoni. En heldagsutbildning för ett företag kan kännas som att skriva en stråkkvartett.

Att undervisa elever på gymnasiet är som att öva en orkester där de olika stämmorna skall spela livets musik. Det gäller att inspirera, att få dem att spela ihop på ett bra sätt och att åstadkomma fina soloframträdanden.

Att få utöva kulturella aktiviteter lär oss grundläggande mänskliga färdigheter i skapande. Ett skapande vi kan flytta över på forskning, att lösa samhällsproblem med och att t.ex. skapa ny teknik.

Genom att teckna lär vi oss att se och observera. En grundfärdighet som vi under hela våra vakna tid använder oss av.

Genom att musicera tillsammans lär vi oss lyhördhet, att bli samspelta och delta med vår stämma tillsammans med andra. Musiken är ett språk vi kan uttrycka känslor med som stärker vårt välbefinnande. Musik kan ge harmoni.  Musik är harmoni IRL.

Genom att dansa kan vi uttrycka oss med hela kroppen.

Genom kulturen får vi fler språk, fler sätt att uttrycka oss och visa vår glädje, vår sorg och alla andra mänskliga känslor. Vi kan bli hela människor.