Om fågelskådningens natur

Så här års händer det mycket i fågelvärlden och åker man till Ölands södra udde kan man vara säker på att se massor av fågelskådare. Kristi himmelfärdshelgen brukar vara den helg då skådarna samlas på Öland och åker runt ön under fyra intensiva dagar. I år kom helgen tidigare än vanligt. Det brukar vara vecka 21 som är den optimala fågelveckan på Öland på våren och vecka 41 på hösten när alla sibiriska tättingar mm kommer förbi.

Havsörn och kråka, Kapelludden, Öland maj 2013

Havsörn och kråka, Kapelludden, Öland maj 2013

Fågelskådning eller ornitologi som det heter med ett finare namn har blivit en aktivitet som fler och fler håller på med. Sveriges Ornitologiska förening har nästan 16 000 medlemmar.

Det var fågelskådningen som startade mitt naturintresse som sedan utvecklades till ett allmänt biologi intresse som sedan gick över till ett livsengagemang för hållbar utveckling.

Under 70-talet och början av 80-talet var studiet av fåglar en stor del av mitt naturengagemang och det jag tecknade mest. Jag glömmer aldrig de första veckorna i oktober varje år i gymnasiet då jag och min vän Claes Svedlindh alltid såg till att få arbeta som assistenter på Enskärs fågelstation vecka 40 i den Sörmländska skärgården.

På senare år har jag tagit upp fågelskådningen och försöker att vara ute i markerna så mycket jag hinner.

Vad är det då som gör fågelskådningen till ett så givande intresse? Vad är det som gör att man kan gå upp tidigt en lördag eller söndag för att i gryningen möta dessa bevingade varelser när de kommer till eller lämnar Sverige eller markerar revir i någon skogsdunge eller på en strandäng?

Det finns många olika svar på den frågan.

För det första så är det en estetisk upplevelse att se och höra fåglar. De är vackra att se på och i regel också att höra. Många av lätena förknippar man med vår som sånglärkans drillande och talgoxens filande. Storlommens tjut, korpen läte och tranans trumpetande inger en känsla av vildmark. Listan kan göras lång på hur olika fåglar kan skapa stämning.

Fåglar är lätta att se och det är tillräckligt många olika arter för att det skall finnas både vanliga och ovanliga arter. Det finns inte heller för många olika arter så det går att hålla isär de olika sorterna ganska lätt. I alla fall de flesta även om det finns svåra fall som nästan bara specialister kan skilja åt.

Ofta räknar ornitologer hur många arter se sett. Man kallar det ”kryss” efter de kryss man sätter i en fågelista eller i sin fågelbok när man sett en art. Att samla kryss och att försöka få se så många arter som möjligt tror jag talar till en urgammal jägarinstinkt. Det finns också ett inslag av tävlan där man skall försöka se så många arter som möjligt. Detta underlättas nuförtiden med Artportalen där ”Dagens fågel” ligger. Det är en databas där alla ornitologer lägger in sina observationer. Databasen håller reda på vad som  setts och räknar ut varje dag hur många arter som var och en sett i olika ”grupper”. Det kan gälla ”årskryss”, ”månadskryss” eller hur många arter som man sett i ett landskap eller på en fågellokal t.ex.

För att se så många arter som möjligt finns det ett ”larmsystem” som heter ”Bird messenger system” eller BMS helt kort och gått. Det har de flesta ornitologer i sin mobil och får på så sätt veta om någon sett något sällsynt. Detta system gör att de ornitologer som är med i det samarbetar för att se så många arter som möjligt samtidigt som de tävlar. Det finns alltså också en stor social faktor med i fågelskådningen. På senare år har det spridits en större hjälpsamhet med att både hitta och artbestämma  svåra arter. Står man bland skådarna nere på Ottenby så får man ofta hjälp att artbestämma de arter man är osäker på. Jag har lärt mig väldigt mycket genom att bara stå nere på den sk ”Gubbhyllan” vid Ottenby fågelstation eller ute vid vindskyddet längst ner på Ölands södra udde.

Är man några kollegor och/eller vänner som delar fågelintresset blir helgernas fågelturer också socialt viktigt. Man hinner avhandla mycket om livet, jobbet eller vad man nu pratar om när man tar sig till och från fågelområdena.

Åker man på larm eller bara vill ut för att se olika fåglar så gör det att man verkligen kommer ut i naturen. Man får se platser man annars aldrig skulle ha fått se. Man får frisk luft och rekreation om man nu inte sitter i bilen för mycket. Man kan göra en lördag eller en tisdagseftermiddag till ett äventyr när man t.ex. skall försöka hitta den där ökenstenskvättan som skall finnas på den där stranden på Ölands östra kust. Eller när man skall försöka hitta polyglottsångaren i ”den glesa björken” uppe i Klimpfjäll i Lappland. Ofta hittar man faktiskt de kända rariteterna som larmats ut. En gång när vi kom till Kvismaren kl ett på natten för att höra den mindre sumphönan så stod det en ”guide” vid parkeringen som sa till oss att ”ta den där stigen 50 meter bort och gå över taggtråden och fortsätt 200 m framåt. Då hör ni den”. Det gjorde vi!

Att vara ute själv och titta på fåglar ger en tid för att gå och tänka och landa i sig själv efter en tuff arbetsvecka.

Ju fler arter som man lär sig att känna igen och se skillnad på ju intressantare blir det. Kunskap kan i sig ha ett värde. Att veta något om en fågelart på djupet ger en tillfredsställelse som är svår att beskriva i ord. Att se en ny art är som en evolutionistisk upplevelse. Man ser en pusselbit till i livet stora väv och utvecklingsprocess. Man ser ”en nyans till” i livet som kan läggas till de man sett tidigare.

Att lära känna olika arters biologi och ekologiska krav gör att ens vetenskapliga kunskaper stärks och man känner en större meningsfullhet. Man får ihop allt som man sett och lärt sig under sina fältstudier. Att komma dit tar flera år men när man väl är där är själva kunskapen något som ger en ett värde i sig, en kunskapstillfredsställelse. Att veta något grundligt känns bra och ger en sorts mening till livet. Den som någon gång gett sig tid att studera en djur eller växtart och lärt sig allt den kunnat om den vet vad jag talar om.

Men en av de intressantaste aspekterna om fågelskådningens natur förstod jag när jag läste Howard Gardners bok om de 8 intelligenserna (Intelligenserna i nya perspektiv).

Hans första bok ”De sju intelligenserna” tog upp följande intelligenser:

  • Språklig intelligens
  • Musikalisk intelligens
  • Logisk-matematisk intelligens
  • Spatial eller ”konstnärlig” intelligens. Förmåga att se i olika dimensioner.
  • Kroppslig-kinestetisk intelligens. ”Rörelseintelligens”.
  • Interpersonell intelligens
  • Intrapersonell intelligens

När han sedan forskade vidare hittade han den åttonde: naturintelligensen. Det är den intelligensen som gör att vi kan skilja olika arter och sorter från varandra. Den har varit viktig under hela våra utveckling för att vi som art skall kunna skilja på ätliga och oätliga arter, vilka arter som är farliga och vilka som kan vara oss till hjälp.

När vi är ute och skådar fågel och artbestämmer allt vi ser så använder vi vår naturintelligens. Precis på samma sätt som vi använder vår musikaliska intelligens när vi spelar ett instrument eller sjunger i kör eller när vi använder vår kinestetiska-kroppsliga intelligens när vi dansar.

Att skåda fågel är som att musicera, dansa eller skriva poesi. Vi uttrycker en av våra grundläggande intelligenser.

Vitkindade gäss. Kapelludden, Öland maj 2013.

Vitkindade gäss. Kapelludden, Öland maj 2013.

One thought on “Om fågelskådningens natur

  1. Ping: Alla dess gräs – om naturupplevelsen | Dan Frendin

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s