Vad är en naturupplevelse egentligen?
Ska man beskriva den med ord så är det inte alltid så lätt. En naturupplevelse kan vara så mycket. Jag har tidigare beskrivet fågelskådandets essenser som t.ex. estetiska och evolutionära upplevelser.
Efter en jobbig arbetsvecka så är några timmar i naturen en välbehövlig rekreation där man kan andas och koppla av. Det är en av de vanligaste naturupplevelserna. Man mår bra av skönhet, sol, frisk luft och att få röra på sig.
Men då och då har jag fått vara med om djupare naturupplevelser. Ska man beskriva dem i en vanlig text så förminskas de lätt. Det är som om dikten är den form som bäst kan återge eller försätta en i den stämning eller ”förståelse” som är naturupplevelsens kärna. Ska man gå riktigt djupt så är det inte säkert att dikten heller kan nå till den sanna nivån som gör upplevelsen rättvisa. Kanske är det musiken som kan komma närmast?
”Utskärgård” av Bobbie Ericson och ”Hebriderna” av Felix Mendelsohn är två exempel på musik som på ett nästan magiskt sätt beskriver den natur de skall beskriva. Vad är det i dess stycken som gör att man kan se och uppleva naturen bara genom att lyssna på dem?
”Gammal fäbodpsalm” är också ett exempel på musik som för en till en speciell natur efter bara några toner. Lars Erik Larssons pastoralsvit likaså. Carl Nielsens ”Helios” är soluppgången!
En av mina starkaste naturupplevelser fick jag i slutet av sommaren 1980. Jag hade inventerat naturen i Oxelösunds kommun och växtkarterat fastlandet och de större öarna i skärgården. Varje dag hade jag tillbringat nästan 8 timmar i naturen och sedan flera timmar hemma på kvällen artbestämmande alla växter jag hittat. Speciellt gräsen tog mycket tid men var väldigt fascinerande i sin enkelhet. Att lära sig bestämma dem och känna igen dem ute i naturen var verkligen en ekologisk och evolutionär upplevelse.
Så en dag i slutet av sommaren gick jag på en äng i närheten av Isakslund. Jag kände igen alla arterna på ängen som om de var mina ”vänner”. När jag gick i gräset fick jag en känsla av att vara totalt i nuet. Stod där tillsammans gräsen och såg och förstod hur förbunden jag var med dem som levande varelser på jorden. Kände en frid som övergår allt förnuft. Kände mig ett med det stora och det lilla runtomkring mig. Kände hur jag var en del av livet som jag delade med alla andra varelser på jorden. Flera år senare kom sången om ”den gamla gråa kråkan” och en morgon vaknade jag på Råby Gård och dikten ”Gräs” skrevs ner inom en timme.
Mina tidiga morgonturer på Lundaslätten i min ungdom kan sammanfattas av två rader:
”På slätten växte rågen och där satt jag under himlen
och fick en glimt av evighetens rymd där ovanför.”
En djup naturupplevelse är en andlig upplevelse för mig. Det är då som jag känner mig som närmast den kärna som finns i religionerna så som jag kan förstå den. Det är då jag känner mig som ett med ”varat”. Naturen är min ”bibel” och min ”psalmbok”. Den kraft och det ”varande” som genomsyrar allt levande kallar jag för ”Gud”. Skogen, havet, stranden och sjön är min ”kyrka”.
Den del av mig
som vill allt väl
det är min själ
Musiken, dansen, bildkonsten, den skapande processen och naturupplevelsen är för mig väldigt lika. De är essenser av ”varandet”.
Genom våra skapande konstarter kan vi få en djup och personlig förståelse av vår natur. Kulturen är en väg till förståelsen av naturen bredvid vetenskapen.