Profilbild för Okänd

Om Dan Frendin

Lärare i naturkunskap. Biolog. Skriver här om mitt livs tema: - Att föra kunskapen vidare

Wikipedia i undervisningen

Idag publicerades de första av våra elevers Wikipedia artiklar. Våra elever på Global profil har under tre eftermiddagspass och arbete hemma tagit fram artiklar om något av det som de varit med om under sina resor till Uganda respektive Sydafrika.

Vår wikipediauppgift började med att Sophie Österberg från Wikimedia kom ner till oss i mitten av december och höll i en introduktionslektion. Lektionen filmades av AV Media och har lagts ut så de som vill kan ta del av lektionen. Hon gick igenom filosofin med Wikipedia och berättade för oss hur vi ska skriva för att det vi skriver skall få stå kvar. Hon diskuterade och gav råd till eleverna när de funderade över vad de skulle skriva om. Wikipedias artiklar övervakas av ”Wikipedianer” som ser till att alla artiklar håller hög klass och följer de principer som wikipedia bygger på. Av tre hundra artiklar som skrivs tas 200 bort!

Efter introduktionslektionen hade eleverna en hel eftermiddag då de sökte källor och fakta själva. Vi fortsatte också med en sådan lektion efter jullovet. Till dagens genomgång skulle de ha ett förslag till text eller i alla fall ett utkast klart så Sophie kunde hjälpa alla med hur de skriver in artikeln. Wikipedia skrivs med en speciell syntax som ser lite krånglig ut när man ser det först.

Det är viktigt att det finns en oberoende källa till det man skriver. Det kan vara en artikel, en bok, ett foto, en ljud- eller videoinspelning. En stor del av tiden som eleverna lade på att göra sin artikel gick åt till att hitta bra referenser.

Några elever kompletterade redan befintliga artiklar. Några översatte den engelska Wikipediaartikeln om något de sett eller varit med om. Till det kunde de också lägga till egen text. Bilder lades in på Wikimedia Commons och länkades till en del av artiklarna.

Här är vad de skrev om:

Barnhemmet Purpose Uganda
Malaria i Uganda
District 6
Skoluniformer i Sydafrika
Kwa Zulu-Natal
Sockerör
Sangoma
Manlig omskärelse – hur en omskärelserit kan gå till.

Fler artiklar kommer läggas in under veckan. De har till nästa onsdag på sig att göra färdigt sin artikel.

Med dessa artiklar som examination skriver de inte bara till sig själva och oss lärare. De bidrar till vårt samhälles samlade kunskap om Sydafrika och Uganda! Samtidigt lär de sig vikten av att underbygga sin kunskap med källor.

Att lära idrott och naturkunskap

”Finns det en universell inlärningsprocess?”

”….öhh, vad menar du?”

Jag tänkte berätta för mina idrottselever idag om den bild av inlärningsprocessen  som jag kom på för några år sedan.

”Finns det en universell inlärningsprocess?”

”Eller om jag säger så här: lär ni er spela fotboll eller någon annan idrott på samma sätt som ni lär er naturkunskap?”

”Det klart vi inte gör, det är ju helt olika saker”

”Hur lär ni er fotboll då?

”Vi tränar”

”Vad gör ni då då?

”Tränarna ger oss instruktioner och så får vi repetera och träna in det när vi är på planen”.

”Läser ni inte i en bok hur man gör mål och sedan går ni ut på planen och skjuter mål”

”Nej så går det inte till! Tränarna säger hur vi skall få en bra teknik och sedan tränar vi på det. De berättar om olika strategier och sedan tränar vi på det. Och vi tränar samspel också……och spelförståelse förstår du Dan!

”Men hur har ni fått göra i naturkunskapen då under hösten? Fick ni inte träna på att hitta fakta om hälsa på internet, göra en enkät och sedan jobba med en rapport tills ni fått ihop allt som ni lärt er och fått det så som det skall vara i en rapport? Och samspel! Varför tror ni att ni fick jobba i grupp?”

”Jo det är klart. Vi jobbade ju väldigt mycket på egen hand i grupperna och tog reda på olika saker och tränade på att visa att vi förstått hur det är”

”Hur gör tränarna när ni gör fel då”

”De berättar för oss vad vi gör för fel så vi kan bli bättre, de ger oss feedback”

”Hur gör tränarna när ni gjort något bra”?

”De berättar för oss vad vi gör bra”

”Vad gjorde jag efter att jag läst er rapport om hälsa?”

”Du skrev vad vi kunde bli bättre på och vad som var bra.”

”Ser ni att det finns likheter mellan att lära sig en idrott och att lära sig naturkunskap?”

Jo det kunde de se. Sen försökte jag få dem att fundera över om de inte kan använda sig mer av den kunskap de har av att lära sig sin idrott och överföra det till naturkunskapen.

Vi pratade om hur viktigt det är att vara samspelta i ett lag om man vill vinna en fotbollsmatch. De kunde också lätt förstå hur mycket mer de skulle lära sig om de jobbade bra i en grupp. Grupparbete kan verkligen ge eleverna en riktig skjuts framåt om det fungerar bra och vara en total katastrof om det inte fungerar.

När eleverna kom till skolan i höstas delade vi in dem omedelbart i basgrupper med ca 5-6 elever. Ingen elev blev då utanför utan alla fick tillhöra en grupp. Eftersom vi inte kände eleverna alls så blev samarbetet inte alltid så bra. I flera av grupperna fanns det alltid någon eller några som inte var så motiverade och någon eller några som var väldigt ambitiösa. Jag kan säga att det var inte många grupper som fungerade optimalt.

Efteråt gjorde vi en utvärdering. Många uttryckte önskemål om att få arbeta med någon som hade samma ambition. När vi gjorde nya grupper inför debatten om GMO som vi ska  ha om några veckor så gick  vi helt på vilket betyg man sa sig att sträva mot. Alla de som vill sträva mot ett A satte vi tillsammans, alla som var nöjda med E eller D i samma och så alla däremellan. Målet var att få elever med så liknande ambition i samma grupp.

Vi har nu bara hållit på en vecka men redan samma dag de fick sitta i sina nya grupper såg man i deras ögon att de flesta var nöjda.

Vi får se till sportlovet hur det går.

Den digitala naturkunskapen

En kompetensutvecklingsdag på novemberlovet 2010 förändrades min syn på hur framtidens undervisning kan se ut. Utifrån ett smörgåsbord av föreläsningar valde jag Alastair Creelmans genomgång av e-learning och de nya digitala möjligheterna inom undervisning.

Det var en dörröppnare för mig till en ny domän, ett nytt ”landskap” inom det som kallas utbildning och undervisning. Jag hade gått med tankar om att kanske gå tillbaka och bli läroboksillustratör igen som jag var på 80-talet. Men när jag fick höra att vi kanske inte skulle ha läroböcker i framtiden så försvann plötsligt mina möjligheter till en karriär inom detta område. Då tänkte jag: ”Då får jag lära mig allt jag kan om det nya sättet att undervisa istället”

Jag såg till att Alastair kom till ett av våra ämneslag och berättade om hur vår undervisning i naturkunskap skulle kunna utvecklas med de nya digitala möjligheterna. Det räckte inte med en eftermiddag. Vi fick möjlighet att bli en del av det projekt han vid den tiden drev från Blekinge: CELA.

Under våren 2011 gick vi ut i det för oss okända ”digitala ekosystemet” och  lärde oss 10 digitala verktyg och började använda några av dem i undervisningen. Vår rektor skrev en ansökan om att få pengar från Kalmarsunds gymnsasieförbunds utvecklingsfond för att vi skulle kunna arbeta vidare i ämneslaget med vår upptäcksfärd bland t.ex. netvibes, symbaloo och Google docs.

Hösten 2011 startade vårt nya utvecklingsprojekt samtidigt som Gy11 skulle sjösättas. Hur det gick berättade vi idag på vår slutredovisning av projektet. Vi har samarbetat med AV Media under hela projektet så det var naturligt att vi avslutade det där också. Precis som de andra föredragen vi haft i projektet spelades det in och sändes live via Bambuser.

Vår presentation och filmen läggs ut på AV Medias hemsida under morgondagen.

Att bygga sitt personliga lärnätverk

Ett personligt lärnätverk är de personer som man har till hands att fråga eller diskutera med om det är något man behöver veta eller prata igenom. Det kan också vara ett nätverk av personer som förser en med fakta, information och mer analyserad kunskap.

För en lärare var det förr främst kollegiet på skolan som var ens nätverk tillsammans med ens gamla kurskamrater från studietiden och lite nytt folk man lärt känna sedan man börjat jobba. Författare som då och då kom ut med nya böcker eller artiklar kunde också förse lärare med nya idéer och kunskap.

En av de saker som kännetecknar det nya utbildningsparadigmet är att det nu går att skapa ett lärnätverk som både är stort och omfattande och innehåller de bästa experterna i världen. Du kan också få ta del av deras insikter varje dag var du än befinner dig bara du har din smartphone med dig. Det som gör detta möjligt heter bloggar, Twitter, Facebook och Google+.

Mina erfarenheter av hur man skapar ett sådant nätverk skall jag beskriva här.

Bloggar
Olika källor är bra för olika kunskap. Skall man få reda på vad som händer i utbildningsvärlden när det gäller digital utveckling så är det oftast bloggar man får gå till för att få kunskap. Eftersom bloggar är en del av den digitala utvecklingen så är det inte så konstigt.

Det man skall göra för att bygga upp sitt nätverk av bloggare är att först hitta en som bloggar inom det kunskapsområde man är intresserad av. Oftast följer bloggare andra bloggare så tittar man i marginalen till en blogg kan man ofta hitta andra som kan vara intressanta att följa också.

För att få en översikt av de bloggar man följer kan man lägga in deras RSS flöden i en RSS läsare som t.ex. Netvibes. Då kan man lättare titta igenom det senaste snabbt. Har man en egen blogg kan man också lägga in bloggar man följer där.

Inom ämnet naturkunskap finns det inte så många bloggare. Men en som jag följt länge är Linn Gustavsson. Hon har bloggen ”Jakten på den perfekta lektionen” där hon skriver om hur hon utvecklar sin undervisning. Den har jag fått många bra tips i!

Alastair Creelman t.ex. har också en blogg ”Flexspan” där han redogör för sin omvärldsbevakning inom IT och utbildning.

Twitter
Twitter är en sk mikroblogg där man bara får använda 140 tecken. Den använder bloggare för att sprida sina bloggposter. Det är med Twitter som man bäst hittar intressanta bloggar. Eftersom alla ser allt och kan följa alla är det bara att söka på en känd expert eller annan person som besitter de kunskaper man vill ta del av. När man hittat hen kan man följa den personen och ta del av det som Twittras ut. Går man sedan in och tittar vem han eller hon följer eller de som följer personen ifråga så kan man hitta fler att följa. På detta sätt kan man få tips och råd från hela världen varje dag rakt ner i sin smartphone eller dator.

Twitter är nog det digitala verktyg som jag har fått mest information ifrån och hittat mest spännande bloggar och hemsidor.

Vill man söka efter något använder man en sk hashtagg (#). Man sätter # framför det som man vill söka. Vill man hitta tweetar om t.ex. betygsbedömning skriver man #betygsbedömning i sökrutan. Då får man upp alla som twittrar om det.

Här är några exempel på twittrare som twittrar om det nya utbildningsparadigmet som jag följer och som ofta har intressanta saker att komma med:

Länkskafferiet – söktjänst med 4500 digitala lärresurser
Sir Ken Robinson – känd föreläsare
Åsa Petersson – projektledare inom folkbildningen med flexibelt lärande
Stefan Pålsson – omvärldsbevakare av bl.a. den digitala utvecklingen inom skolan
Steven W. Anderson – en av världens främsta twittrare om digitalt lärande
Alastair Creelman – omvärldsbevakare av e-learning på Linnéuniversitetet

Facebook
Ju längre jag varit med i Facebook ju mer använder jag den i min omvärldsbevakning. Den är en viktig del i mitt lärnätverk. Dels så lägger flera av mina kollegor ut intressanta länkar och dels finns det intressanta sidor att följa. Genom att följa Vetenskapsradion Klotets sida har jag i ett par år varit med i deras ”storredaktion” och fått ta del av vad de gör. De är min  bästa omvärldsbevakare av miljöområdet.

Det finns också ett par sidor som tar upp det nya utbildningsparadigmet: ”Förändra skolsverige” och ”Flippa klassrummet”.

Google+
Google+ liknar Facebook men du bestämmer själv vilka du vill sända de olika posterna du lägger ut till. Man lägger sina kontakter i cirklar som man sedan använder när man skall lägga ut en länk , foto eller något annat man vill dela med sig av.

Här kan man också försöka hitta experter inom sitt område och se vilka de har i sina cirklar. På så sätt kan man hitta många intressanta personer som man kan lägga in i sina egna cirklar och följa.  Allt som dessa lägger ut ”publikt” kan man sedan se.

På senare tid kan man också bilda grupper i Google+. Jag är t.ex. med i ”Science on G+”, ”IT i skolan”, ”Skollyftet”, ”Datorstött lärande” och ”Advances in Medicine and Biology”. Genom dem får man många intressanta länkar och intressant information och kan följa diskussioner som förs.

Wikipedia – en ny folkrörelse för bildning?

De senaste veckorna har vi haft som uppgift till våra elever på Global Profil att skriva varsin artikel på Wikipedia om något av det som de varit med om på sina resor i Uganda och Sydafrika. Detta som examination på sin kurs i globalkunskap. Under arbetet har jag sett hur de lär sig att allt de skriver måste ha en förankring i en oberoende källa. De tränar sig att uttrycka sig formellt och sakligt. De ställs inför frågan: ”var passar min nya kunskap in i det som man redan vet”. I det sistnämnda kommer de åt själva kärnan i vad det innebär att lära sig: att binda samman det nya man lärt sig med det man visste innan.

Wikipedia görs av frivilliga ideella krafter som vill att kunskap skall vara fri och av god kvalitet. Wikipedia har förändrats mycket bara de sista fem åren. Förr sågs den som något vem som helst kunde skriva i och var därför inte att lita på. Nu har kvalitetskraven skärpts betydligt och en grupp ”Wikipedianer” ser till att allt klotter och artiklar med dålig kvalitet tas bort så fort som möjligt.

När artiklar tas fram sker det i en lärande gemenskap där var och en bara bedöms utifrån sin kunskap, sitt omdöme och det man bidrar med. Wikipedia styrs i form av en merokrati. Det är ens meriter som bestämmer hur mycket inflytande man får. De flesta skriver under ett alias och alla artiklar kommer ofta ur en diskussion som en grupp Wikipediaförfattare deltagit i för att ta fram bra artiklar om ett kunskapsområde.

Våra elever deltar tillsammans med andra människor ute i samhället. Genom att de får skriva i Wikipedia får de bidra till samhällets samlade kunskap om det de skriver om. De blir en del av ”det riktiga samhället”.

Det är här Wikipedia har sina stora fördelar och möjligheter att bli en ny folkrörelse för bildning! Varje ort, kommun eller socken, kan starta en grupp på Wikipedia där man diskuterar hur man på bästa sätt skall presentera kunskapen om det ställe på jorden där man bor. Det kan vara några från ett länsmuseum, några från kommunala myndigheter, några från olika ideella organisationer som naturskyddsföreningen, ornitologiska föreningen, pensionärsföreningen och hembygdsföreningen m.fl. Var och en skriver utifrån sitt intresse och alla bidrar med sin del. I det arbetet kan elever från den lokala skolan vara med och på så sätt ta del av att bestämma vad som skall stå om sin hembygd i Wikipedia.

När ett sådant arbete pågått en tid har det byggts upp ett kunskapsmaterial som kan beskriva hembygdens historia,dess samtid och natur. Ett material som sedan kan vara till stor nytta i t.ex. skolor och kommunalt arbete. Genom att eleverna själva varit med och bidragit tror jag att de får en helt annan känsla för sin hembygd och för det material som de själva varit med och tagit fram.

I det arbete kan också gamla och unga, experter och amatörer mötas. Skolan kan ännu tydligare blir en del av samhället och en drivkraft i dess kunskapsutveckling.

Paradigm

När vi nu går in i ett nytt skolparadigm med hjälp av den digitala utvecklingen kan det vara på sin plats att titta lite närmare på vad ett paradigm egentligen är och vad som händer när man  byter paradigm.

Jag kom i kontakt med begreppet i början av 90-talet när jag såg Joel Barkers film ”Paradigm – mönster som styr”. Jag arbetade då på AmuGruppen och utvecklade deras miljöutbildningar.  Jag hade stor nytta av hans film för att då förklara det kretsloppsparadigm som växte fram i samhället med Agenda 21 och miljöstandarden ISO 14000.

Nu när hela sättet att undervisa går igenom den kanske största förändringen sedan folkskolan bildades är det bra att påminna sig hur paradigm fungerar.

Ordet paradigm betyder ”modell” eller ”mönster”. Man skulle kunna säga att paradigmet är de glasögon med vilka man ser och handskas med världen genom.

Joel Barker säger att ett paradigm är en uppsättning regler och normer som etablerar och definierar gränser och egenskaper för det paradigmet handlar om. Det anger också hur man skall handla innanför gränserna för att nå framgång.

Paradigmet förklarar världen och hjälper oss att göra förutsägelser om det som inträffar. När man befinner sig i ett paradigm är det svårt att se att det går att göra saker på ett annat sätt.  Thomas Kuhn, som var en av de första att använda termen, menade att vetenskapsmän t.ex. som forskar inom ett paradigm oftast har svårt att se och tolka den data som inte överensstämmer med paradigmet.

När ett nytt paradigm uppträder byter man till en ny uppsättning regler och det som inte gick att göra i det gamla paradigmet går kanske nu att göra. När reglerna ändras kan hela ens världsbild och yrkessituation förändras.

En viktig sak som Joel Barker tar upp i sin film är att ”när ett paradigmskifte sker så börjar alla om från noll”. Framgång i det gamla paradigmet kan till och med göra det svårare att få framgång i det nya. Ju mer man har investerat i det gamla paradigmet ju mer har man att förlora när det nya tar över.

Det här kan förklara varför många lärare känner en olust inför den digitala pedagogiken. Är man van och duktig på att hålla föredrag och tala inför klassen så måste ”flipped classroom” kännas hotande. Det förväntas inte längre att man skall göra det som man alltid varit så bra på och istället göra på ett nytt sätt som man inte alls är van vid. Och vad skall man fylla lektionstimmarna med när man inte längre har genomgångarna på lektionen?

Det är därför det är så viktigt att en övergång till det nya undervisningsparadigmet fokuserar på pedagogik i första hand. Att man utgår ifrån vad det är man vill förbättra i inlärningsprocesserna för eleverna. Att man utgår från mening och behov. Sen tittar man vilket digitalt verktyg eller socialt media som bäst löser behovet.

Kost och lärande

Med lärande är det precis som med idrott. Skall man kunna prestera på topp är det viktigt att äta rätt. Det behöver vara en balanserad kost så hjärnan får energi och byggnadsmaterial.

I min undervisning försöker jag att på olika sätt ta upp sådant som eleverna  behöver veta för att kunna lära sig så bra som möjligt. När det gäller kost brukar jag ta upp följande:

  • Ät regelbundna måltider
  • Ät en ordentlig frukost. Kan du inte äta tidigt på morgonen så ta med dig något att äta när du kommer fram till skolan. Prova det som passar dig bäst till frukost; en fruktsallad, omelett eller en grov smörgås t.ex. Frukost behöver inte bara bestå av fil och flingor.
  • Undvik läsk och godis. Detta gör att du får blodsockertoppar och dalar och blir lätt hyperaktiv.
  • Försök undvika livsmedel med färgämnen, tillsatser och mycket socker för de påverkar hjärnans kemi. Vissa personer är känsligare än andra.

För att hjärnan skall fungera bra behöver vi följande ämnen:

  • Kolin (ett B vitamin) som finns i kalvlever, vitkål, blomkål, kaviar, ägg, linser och soyaprodukter.
  • B3 vitamin som finns i bryggerijäst, kalkon, hälleflundra, pumpakärnor och valnötter
  • Järn som finns i kalvlever, aprikoser, russin, pumpakärnor och valnötter.
  • B-vitaminkomplexet (B1, B2, B3, B5, B6, B9, B12, biotin och folsyra) som finns i bryggerijäst, kyckling, kruskål, havremjöl, sojabönor, fisk, avokado och potatis.
  • Omega 3 fett som finns i tonfisk, sardiner, lax, makrill, pumpakärnor och solroskärnor. Det finns två kosttillskott på marknaden som säljs för att det skall ge en bra inlärning. De heter Efalex och eye q.
  • Magnesium finns i broccoli, ärtor, blomkål, spenat, havregryn, råris och fikon.

Källa
Edgson & Marber (2000): Functional Food. Natur och Kultur/LTs förlag

Inlärningsprocessen

Bild

I flera år gick jag och funderade över om det finns en universell inlärningsprocess som gäller för all inlärning eller är det olika inlärningsprocesser för olika saker man lär sig? Finns det en process för hur man lär sig naturkunskap och en annan för t.ex. hur man lär sig spela fiol?

Så en dag fick jag en bild för min inre syn av hur inlärningsprocessen ser ut som tycktes gälla universellt! Den är som en spiral med fyra olika faser som kommer igen allteftersom spiralen rör sig uppåt:

inlärningsprocessen

1. Kunskap – förförståelse
När man skall lära sig något om ett nytt område har man ofta mer eller mindre kunskap om det innan. Detta brukar man kalla förförståelse. Denna kan man ha fått från tidigare studier, TV och andra media, föräldrar, kompisar och egen erfarenhet m.m. Innan man börjar studera ett nytt område kan det vara bra att försöka skriva/rita/minnas det man kan om det.

2. Fokusera på inlärning
Innan man kan ta in nu kunskap behöver man fokuser/koncentrera sig på att ta in kunskap. Är man mycket intresserad går detta av sig själv. Har man mycket annat i huvudet behöver man försöka lägga undan tankarna och bli närvarande och koncentrerad. Allt som stör koncentrationen som t.ex. glömda pennor, böcker, för sen ankomst, ovidkommande prat mm gör inlärandet svårare.

3. Ta in ny kunskap
Sättet vi kan ta in ny kunskap är många. Alla har vi olika inlärningsstilar. Några föredrar att läsa själva, andra lär sig bäst i grupp. Några lär sig bäst genom att se, andra genom att lyssna eller göra. Man skall försöka lära känna sig själv och vilka sätt man lär sig bäst igenom. Som lärare kan man underlätta för eleverna genom att lägga upp undervisningen på ett varierande sätt.

4. Integrera ny kunskap – skapa nya inre föreställningar
Ett viktigt moment för att verkligen lära sig en sak är att kunna integrera den nya kunskapen med det man redan vet. Är det ett helt nytt område man får kunskap om kan man integrera det genom att systematisera och strukturera det nya man lär sig så man får tydliga och förståeliga inre föreställningar/bilder av hur det är.

Den nya kunskapen byggs sedan på och inlärningsprocessen går vidare i en spiral under hela livet; det livslånga lärandet.

Några veckor efter att jag fått denna bild till mig hörde jag ett program på radio om en norsk undersökning som försökt ta reda på varför en del elever har så svårt för sig och en andra förstår och minns något efter att bara hört eller läst det. Det de kommit fram till var att de elever som hade lätt för sig kunde sätta ihop det nya de skulle lära sig med det som de redan visste och byggde hela tiden på sin förståelse. De kunde alltså integrera den nya kunskapen med den de hade innan.

Verklighetens makt

Av alla kurser som jag varit med och genomfört är Global Profil den som gett mest resultat. Vi har kunnat se hur eleverna verkligen lär sig något på djupet, blir intresserade av att veta mer och ser hur deras tidigare kunskap de fått i skolan kommer in i en helhet. De utvecklas också som människor under de två veckor som vi besöker Uganda eller Sydafrika. 

Det börjar med att eleverna i åk 2 kan välja Global Profil som individuellt val. De får lära sig om etnicitet och kulturmöten och hur man undersöker ett lokalsamhälle och dess människor. Vi lärare lär känna dem och de oss och de lär också känna varandra.

I börjar av åk 3 delas gruppen upp på två och en av grupperna åker till Uganda och den andra till Sydafrika.

Det  som utvecklar dem är att de får leva i verkligheten i en ny kultur. De bor i elevhem eller familjer som har anknytning till skolorna och deltar i skolans aktiviteter. Vi gör också studiebesök till olika organisationer och annat som lär dem om den kultur de besöker. De stannar tillräckligt länge så de får lära känna jämnåriga elever och förstår deras liv på ett helt annat sätt än om de skulle läst om det i en bok eller sett det på en film.

Under höstens resor gjorde några av eleverna radiodagböcker som sedan sändes i Vetenskapsradion Klotet.

I min undervisning i naturkunskap försöker jag att få in verkligheten och relevans för fortsatta studier och yrkesliv så mycket jag kan.

När eleverna skall läsa om hälsa får de undersöka elevers inställning till hälsa och olika hälsovanor.

När de läste sex och samlevnad i våras fick de träffa lärare och elever från våra Afrikanska samarbetsskolor som berättade om HIV/AIDS och hur det påverkat det samhälle de lever i.

När vi läser ekologi undersöker vi vattenekosystemet som finns alldeles utanför skolan: Malmfjärden. Om man lär man sig hur ekosystemet fungerar där så förstår man samtidigt mycket av hur hela Östersjön fungerar.

När eleverna ska läsa genetik brukar jag låta dem se på riktiga kromosomer i riktiga celler genom mikroskop. Förhoppningsvis blir genetiken lite mer konkret på det sättet.

Men den stora frågan jag går och funderar över nu är hur man kan göra undervisningen i skolan i Sverige lika givande som resorna till Uganda och Sydafrika? Vad kan vi lära av det som händer där och överföra det till vår ”vanliga” undervisning här hemma?

Socioscientific issues (SSI)

Innan vi startade vårt digitala projekt i naturkunskapen hade vi redan påbörjat en gemensam kurs i Socioscientific issues (SSI) hösten 2010. Mats Lindahl från Linnéuniversitetet som vi samarbetat med tidigare hade erbjudit hela vårt ämneslag att gå en kurs i detta ämne.

När kursen var slut fortsatte jag och min kollega Daniel Åkerblom att arbeta med att införa denna pedagogik i vår undervisning samtidigt som Mats startade ett forskningsprojekt om hur man inför SSI i gymnasiet. Varje vecka kom han eller hans doktorand Ulrika Bossér och spelade in lektioner eller elevdiskussioner. Det första året fokuserade på hur vi lärare kunde ta till oss idéerna och använda oss av pedagogiken. Det andra året som nu pågår tittar man mer på hur eleverna tar till sig detta sätt att lära sig.

Som lärare har det varit ovärderligt att ha denna forskarkontakt varje vecka och få en direkt respons på det man gör med eleverna.

Det visade sig att denna pedagogik var utmärkt att använda digitala verktyg till. När man skall arbeta med ”Flipped classroom” t.ex. så måste man ju se till att eleverna har bra och meningsfulla uppgifter att arbeta med under lektionstid. Att då låta dem arbeta med att i grupp lösa etiska dilemman gör att de samtidigt som de lär sig att argumentera lär sig att samarbeta och förstår hur vetenskapen kan vara kopplad till viktiga samhällsfrågor och etiska resonemang.

Jag har låtit eleverna samarbeta i Google Drive. Som allmän informationskanal och möjlighet att ställa frågor i har jag använt mig av en sluten facebookgrupp som jag bara har tillsammans med klassen. I arbetet har jag använt en stor del av de öppna lärresurser som jag berättat om den 3 januari.

Själva pedagogiken ”Socioscientific issues” eller ”undervisning med etiska dilemman” kommer jag att förklara närmare på några av mina fasta sidor i min blogg.