Sammanfattning

De senaste veckorna har varit en tid av fullbordan. Flera projekt har slutförts och nu är jag inne i en period då det är dags att utifrån dessa och andra pågående projekt hitta vägar vidare hur vi kan utveckla undervisningen. Denna blogg är en del av detta arbete. Genom att skriva en bloggpost varje dag har saker och ting fallit på plats. Att blogga är att ta sig tid för reflektion. Tanken med min blogg var att till en början konkretisera och dokumentera alla erfarenheter som jag gjort i samband med projektet ”Den digitala naturkunskapen”. Parallellt med detta projekt har jag också varit med och drivit ”Global Profil” och har i den miljön kunnat vara med och utveckla andra delar. Tillsammans har dessa två projekt gjort att jag ser att det går att undervisa på nya sätt och att det egentligen bara är vår fantasi och kunskap som sätter gränser för vad skolan kan utvecklas till.

Den digitala naturkunskapen
Detta projekt initierades hösten 2010 och pågick från vt 2011 t.o.m. ht 2012.

Bloggen ”Den digitala naturkunskapen”
I denna blogg dokumenterade vi allt som vi gjorde i projektet. Hela ämneslaget i naturkunskap var inlagda som ”författare” och kunde göra inlägg. Så här efteråt har jag haft en stor nytta av denna blogg för att minnas allt vi gjort och vilka verktyg mm som vi lärde oss. Den har också varit till hjälp i kommunikationen med andra. Efter de två knytkonferenserna ”Trollen och rollen” samt ”Himmel och helvete” kunde jag sammanfatta det jag ville ha sagt och twittra ut till de andra konferensdeltagarna. På detta sätt kunde jag knyta kontakter och få ut mer av konferenserna än jag skulle fått om jag inte haft bloggen. Den har också varit vårt sätt att sprida det vi lärt oss till andra lärare.

Bloggen ”Anteckningar från naturen”
Det här är mest min egen privata naturblogg men jag har använt den som extra läromedel efter t.ex. våra fjällveckor som vi har med våra idrottsklasser i åk 3. Jag gjorde några bloggposter med foton + beskrivningar på alla geologiska företeelser som vi såg och växter mm. På så sätt fick eleverna en lärobok som innehöll precis det som de själva varit med och sett i verkligheten. Detta är en idé som kan utvecklas mycket mer i olika sammanhang. Man kan också låta elever göra egna bloggar där de redovisar för varandra på detta sätt.

Den filmade slutredovisningen
Här är den filmade slutredovisningen där vi i ämneslaget i naturkunskap på Stagneliusskolan går igenom våra samlade erfarenheter av vårt projekt.

Hela presentationen som pdf
Här är själva presentationen som vi använde under genomgången. Vi gjorde den tillsammans i Google Drive och hämtade ut den sedan som PDF och AV Media la ut den på sin hemsida. Här har vi hyperlänkat till alla verktyg vi använt och alla föredrag som vi haft av gästföreläsare kan man klicka fram i presentationen.

Vårt samarbete med AV Media i detta projektet har varit mycket givande. Genom att förlägga våra föreläsningar dit har vi kunnat samarbeta med Jenny Nyströmskolans projekt ”Den digitala biologiundervisningen” och vi har också knutit en del kontakter med andra skolor och det digitala projektet inom folkbildningen.

Bloggen ”Att föra kunskapen vidare”
När projektet om den digitala naturkunskapen var slut kände jag att jag ville ha en egen blogg där jag samlar alla mina erfarenheter. Jag tänkte att det kunde vara ett bra sätt att förbereda sig inför slutredovisningen vi hade den 14 januari genom att varje dag försöka få ner alla erfarenheter och tankar. Detta har visat sig ge mer än vad jag från början trodde. Jag har twittrat ut mina bloggposter och jag är alldeles fascinerad över hur information och kunskap kan spridas i dessa tider. Fram till nu har människor i 23 olika länder sett vad jag skrivit och jag har fått respons och tips från lärare uti Sverige som jag aldrig träffat. Genom facebookgruppen ”Förändra skolsverige” är jag nu med i en dialog om hur vi kan förändra den svenska skolan. Fick också ett erbjudande att gästblogga i projektet ”Bedömning för lärande” som gjorde att jag fick upp ögonen för deras projekt som jag säkert kommer att ha användning av i framtiden.

Global Profil
I Global Profil har vi under året som gått försökt att utveckla en case metodik i vår undervisning. En del av detta projekt har varit att göra en hemsida och blogg som skall vara navet i vår undervisning och vår internationella kommunikation. Denna sida har vi valt att också ha som vårt tävlingsbidrag i Webbstjärnan.

Internationell hemsida: Global Profile
Detta skall bli vår officiella hemsida och är vårt Webbstjärneprojekt. Genom att delta i detta projekt har vi tillgång till support som har varit väldigt bra att ha. Det är inte helt lätt att bygga upp en sida i WordPress om man inte är van. Men så fort man har stött på ett problem har vi bara kunnat slå en signal till David Larsson, en gammal Kaggelev som nu arbetar på Webbstjärnan, så har han hjälpt oss. Ett ovärderligt stöd!
På denna sida är det meningen att vi skall ha all vår internationella kommunikation mellan resorna, lägga in eleverarbeten mm. På denna sida skriver vi på engelska.

Twitterkonto: Globalprofilkal
För att kunna twittra ut det vi skriver i vår blogg har vi skapat ett eget twitterkonto för Global Profil. Genom detta kan vi också få information genom att följa journalister, organisationer och andra afrikanska twittrare.

Facebooksida: Global Profil Kalmar
Denna sida är tänkt att nå ut till de elever som är intresserade att gå Global Profil och till ”allmänheten” och föräldrar t.ex. som vill veta mer om vad vi gör.

Radioprogram Klotet 19 december 2012: Hållbarhetsundervisning i på Global Profil i Kalmar: Resor, Klotet och Wikipedia-prov
Under höstens resor till Uganda och Sydafrika samarbetade vi med Vetenskapsradion Klotet. Några av våra elever gjorde radiodagböcker och här är inslaget med dessa som sändes den 19 december 2012.

Wikipediaartiklar
När eleverna kom hem fick de som examinationsuppgift skriva artiklar på Wikipedia om det som de varit med om. Här har jag använt denna blogg för att beskriva vad de gjort och sprida idén. Vi fick mycket bra hjälp av Sophie Österberg från Wikimedia för att kunna göra detta.

Internationella programkontoret
En av våra finansiärer för Global profil är Internationella programkontoret. I höstas besökte de oss på vår resa i Sydafrika. Vi fick också många frågor om hur vi byggt upp vårt projekt.

Alternativa examinationsformer

Har nog i alla år känt en tveksamhet inför prov. Under min egen skoltid var de nästan alltid förknippade med en viss ångest. Och om jag tänker efter, hur mycket kommer jag ihåg av det jag hade prov på i gymnasiet? Ofta har det känts som att det prov testar är hur bra arbetsminne man har. Eleven råpluggar kvällen innan provet och minns då det mesta till dagen därpå. Men om man frågar dem en månad efter om något de haft prov på så är de oftast väldigt tysta.

Har också tidigare i min blogg ifrågasatt relevansen av att prövas på att lösa problem själv utan tillgång till vare sig bok, internet eller någon person att fråga. Något sådant gör man inte ute i arbetslivet. Det är ett arbetssätt som i stort sett bara finns inom skolvärlden. Ok det kan vara bra att lära sig saker utantill för det är för jobbigt att behöva slå upp allt man behöver veta. Men det finns andra sätt att lära sig det också. Och det finns andra sätt att testa att kunskapen finns; alternativa examinationer.

Min egen gymnasietid
Om jag går tillbaka till min egen skoltid så är det en av mina lärare som sticker ut och inte gjorde som alla andra lärare. Det är min gamla biologilärare Viking Olsson. Han hade aldrig prov med oss. Istället använde han oförberedda läxförhör. På de läxförhören hade han också alltid frågor på det vi läst några veckor tillbaka. Detta gjorde att man alltid gjorde läxan när man skulle läsa den och såg till att alltid repetera det man gjort tidigare. Han var också noga med att vi ritade av det vi gjorde på våra labbar och skrev utförliga labbrapporter. Han satte också igång undersökningar med oss som vi fick redovisa i stora rapporter. Det gör att jag än idag kommer ihåg hur daggmasken ser ut inuti och minns grunderna i växternas ekologi.

AmuGruppen
När jag arbetade på AmuGruppen under 90-talet med arbetsmarknadsutbildning och utbildningar för företag och kommuner i miljö- och hållbar utveckling hade vi inte heller några prov. Många av arbetsmarknadsutbildningarna gick ut på att förbereda för sk ALU projekt i miljö så då kan man säga att själva projekten blev en sorts examinationer. Det som visade att man tagit till sig den kunskap som det var tänkt. Fortfarande kan man se skyltarna efter projektet ”Wasastigen” som gick ut på att göra en vandringsled från Kalmar slott till stenen längst ute på Stensö där Gustav Wasa sägs ha gått iland 31 maj 1520. Andra projekt var t.ex. att informera ute i dagligvarubutikerna om miljövänliga tvättmedel.

Praktisk samhällsekologi
När vi genomförde KY utbildningen ”Praktisk samhällsekologi” på Ekotopia i Aneby hade vi  examinationerna genom olika arbeten med koppling till det vi läste. Först skulle man genomföra en miljöanpassning av sitt eget hushåll och redovisa det genom det man lärt sig av Global Action Plan (GAP). Sen tittade vi på hur man gör en mindre by hållbar genom att göra en permakulturdesign av en sådan. Kompetensen att miljöanpassa en hel kommun fick de studerande genom att arbeta ett par veckor tillsammans med någon Agenda 21 ansvarig i någon kommun och sedan berätta om det för varandra.

Sin förmåga att göra visioner fick man redovisa genom att redogöra för sina visioner genom metoden ”visionsbygge innifrån” (enspirited envisioning) där man avslutade med att kollaborativt göra gemensamma visioner utifrån var och ens egna. Allt presenterades i form av teckningar, planscher och muntliga redovisningar så alla fick ta del av vad alla kommit fram till.

Man skulle kunna säga att både inom AmuGruppens utbildningar och Praktisk samhällsekologi fick man visa sin kunskap genom en sorts motsvarighet till ”gesällprov”. Man fick på olika sätt visa att man klarade av att utföra det arbete som utbildningen gick ut på att lära en.

Global profil
Inom Global profil har vi sedan starten arbetat med olika elevaktiva metoder som t.ex. simuleringar. När eleverna gjort någon simulering eller tittat på någon eller några filmer har de fått lämna in en skriftlig redogörelse av vad de lärt sig utifrån givna frågeställningar.

Projektarbetena har naturligtvis redovisats i form av riktiga rapporter som skrivits enligt de normer som man skriver rapporter utifrån. Detta har alltid kompletterats med en muntlig presentation. Några har också valt att göra en film eller en bok med både text och bild. Några har gjort en konst- eller fotoutställning.

Bland årets elever har flera gjort radiodagböcker och en av våra elever ska göra ett radioprogram som sin ”produkt” inom projektarbetets ram.

Som jag skrivit tidigare dagar är det senaste att vi låtit eleverna skriva wikipediaartiklar som en del av sin examination på kursen Globalkunskap B.

Naturkunskap
I mitt ämne naturkunskap använder jag mig av flera olika examinationer istället för prov. Jag tycker att det är viktigt att de både lär sig att arbeta självständigt och tillsammans. Därför försöker jag att alltid ha både en gruppexamination och en enskild examination på de områden vi läser.

Gruppexaminationer kan vara att göra en undersökning och skriva en rapport, att delta i en debatt, att göra en muntlig presentation av ett etiskt dilemma eller en undersökning. I den ”gamla” naturkunskapen lät jag t.ex. elever i samma lag eller som utövade samma idrott att undersöka sin idrotts miljöpåverkan. Examinationen gick ut på att göra ett föredrag om sin idrotts miljöpåverkan och hur den kan miljöanpassas som skulle kunna hållas för sin idrottsförenings styrelse. De som sedan ville skulle sedan kunna hålla föredraget för sin riktiga styrelse. Om någon gjorde det? Tyvärr vet jag inte det. Men en av tjejgrupperna kommer jag ihåg var väldigt intresserade av att göra sin fotbollsklubb till en ”grön idrottsförening”.

Som enskild examination har jag framförallt loggbokskrivande. För mina nuvarande elever som har 1-1 dator låter jag dem göra dem i ett Google Drive dokument. Där får de skriva med jämna mellanrum. Jag kan t.ex. låta dem reflektera över någon frågeställning utifrån kursplanen, redovisa uppgifter de arbetat med, labbrapporter mm. Det som är fördelen med loggbok i Google Drive är att jag kan kommentera direkt i dokumentet. Eleven får också gå tillbaka och fylla på sina reflektioner ända till kursens slut. Kunskapen om en frågeställning kan ju utvecklas allt eftersom vi går framåt i kursen. Med Google Drive kan jag få med den utvecklingen hos eleven. De har i alla fall möjlighet att visa den.

En annan variant av enskild examination är en argumenterande uppsats. Det har jag haft efter genetikavsnittet efter att de fått sätta sig in i ett genetiskt etiskt dilemma. Förra året fick eleverna titta på olika frågeställningar utifrån intresse som de visat för olika frågor. I år låter jag alla eleverna gå igenom frågan ”skall vi tillåta GMO inom jordbruket på jorden?” De får då titta på den frågan genom att vara olika roller som Monsanto, Geenpeace, indiska bönder, LRF, USA, EU och forskare t.ex.

Efter en labb kan jag låta elverna göra en labbrapport som jag bedömer enskilt.

Att hjälpa eleverna bygga sin lärmiljö

Ska eleverna få en bra digital kompetens är det viktigt att vi lärare hjälper dem att bygga sina personliga lärmiljöer. De flesta är inte särskilt kunniga på digitala verktyg och många är inte heller så entusiastiska över alla de nya möjligheterna. Facebook, word och powerpoint kan de men inte så mycket mer. Finns undantag givetvis.

Vårt projekt ”den digitala naturkunskapen” startade 2011 i slutet av ”dator-sals eran”. Det hade sin största del i ”Fort knox-eran”. ”Fort knox” kallar vi de datorvagnar med 16 datorer vardera som finns utspridda över skolan. För att få använda dem måste man boka dem via skolans digitala bokningssystem. Projektets sista termin hade eleverna 1-1 dator och vi fick en IKT pedagog anställd samt digital utbildning av firman som levererat datorerna.

Vi hade alltså möjlighet att prova och lära oss de digitala möjligheterna under de tre olika ”eror” eller ”förutsättningar” för digital undervisning som funnits sedan datorerna gjort intåg i skolan.

Dator-sal eran
Under denna tid användes datorerna mest till att skriva rapporter och presentationer förutom att söka information med. De program som de ”vanliga” eleverna behövde kunna behärska var word och powerpoint. Gick man något mer ”specialprogram” så tillkom sådana program som var specifika för just den utbildningen. Jag tänker då på t.ex. bokföringsprogram för ekonomerna.

Ett av de digitala verktyg som jag testade i ett par elevgrupper våren 2011 var netvibes. De fick lägga in RSS flöden för några olika vetenskapliga tidskrifter som illustrerad vetenskap och forskning och framsteg. De fick också ”prenumerera” på nyheter från forskning.se. Flera använde det också till att lägga in RSS flöden från olika fotbollsligor och fick på detta sätt en bra översikt över alla fotbollsresultat.

Vi provade också att ha facebook som handledningsverktyg för en rapportskrivning där tre klasser skrev samma rapport och handleddes av sju olika lärare. Det försöket föll mycket väl ut. De använde facebook gruppen för att ställa frågor och ofta hann deras klasskompisar att gå in och svara innan jag hann ge dem råd. Det blev verkligen ett grupplärande!

Facebook har också den fördelen att man kan lägga in länkar lätt som de kan ha nytta av. Frågar en elev en fråga kan alla andra se svaret och vi tillgodoser en rättviseaspekt också. Alla elever skall ha tillgång till samma information.

Fort knox eran
Det var när Fort knox eran stod på sin höjdpunkt läsåret 2011/2012 som jag vågade släppa traditionell lärobok. Jag hade precis lärt mig att göra wikiböcker med Wikipedias ”skapa bok” funktion. Eftersom eleverna inte hade någon egen dator fick jag kopiera de öppna lärresurserna till dem. De fick samla allt i en pärm som de sedan fick när kursen var slut. Denna form av läromedel hade fördelarna att de var uppdaterade och aktuella samt  att de blev elevernas egna efter kursens slut. Pärmarna bestod av dels material som jag försett dem med och dels material de själva gjort.

Så med Fort knox eran började användandet av fria öppna lärresurser i större skala.

Jag lät också eleverna skriva i ”Google dokument” som det då hette. Det var lite motstånd i början men de insåg snart fördelarna.

I Global profil började en del elever göra prezi presentationer istället för powerpoint. De fick också en wikibok om Afrikas kolonisation samt Uganda och Sydafrika. Mina kollegor blev väldigt imponerade av hur mycket jag hunnit ”skriva” på så kort tid.

1-1 eran
När vi så fick 1-1datorer till alla elever vid starten läsåret 2012/2013 så kunde jag låta eleverna bygga upp sitt läromedel i datorn istället för i pärmen. Facebook grupper för alla klasser i alla kurser är nu normen. Där handleder jag dem förutom med det jag säger på lektionerna.

I global profil skapade vi en Facebookgrupp med medlemmar från våra klasser som reste och lärare och elever i Entebbe respektive Port Shepstone. Den har fungerat som kommunikationskanal mellan våra tre länders skolor och för våra åk 3 elever.

Eftersom jag hållit på med projektet ”den digitala naturkunskapen” så ligger jag lite före i vanan att använda digitala verktyg och sociala medier i mitt arbetslag för idrottsklasserna. Det blir därför på mina lektioner som de får använda olika verktyg för första gången. Det skulle inte gå om jag inte jobbade med en variant av ”flipped classroom” där de jobbar mer med beting. Eftersom de arbetar mycket med ett elevaktivt arbetssätt kan jag gå runt och hjälpa dem med det digitala när de kör fast.

För att eleverna skall kunna se vad de förväntas kunna när det gäller det digitala och för att vi lärare skall kunna se vad det är vi arbetat med i de olika ämnena har jag gjort en Google site som vi alla lärare kan fylla på när vi infört något nytt digitalt verktyg.

I global profil arbetar vi nu med en gemensam hemsida/blogg för vårt samarbete mellan våra olika länder och skolor. Den är också ett tävlingsbidrag i Webstjärnan.  Vi har förutom den Facebook sida jag redan nämnt en sida som vänder sig till allmänheten och för att informera de elever som vill gå Global profil nästa läsår. Vi har också precis skapat ett Twitterkonto till Global profil.

I begreppet ”lärmiljö” lägger jag också de uppgifter som vi ger eleverna och de sätt som vi examinerar dem på. Hela den ”miljö” som vi bygger upp för deras lärprocesser.

Att bygga sin personliga lärmiljö

Tidigare har jag berättat om hur man kan bygga upp sitt personliga lärnätverk. Den andra stora delen av att komma in i ”det digitala ekosystemet” är att skapa sin personliga lärmiljö.

Ens personliga lärmiljö har jag tolkat som alla de verktyg och saker som man behöver och behärskar för sin egen läroprocess och för att undervisa. Huvudbehoven som den personliga lärmiljön skall fylla är:

– tillgång till information, fakta, kunskap och analyser.
– tillgång till öppna lärresurser.
– kommunikation och samarbete med andra.
– möjlighet att presentera det man vill presentera.

Förr var biblioteken kärnan i lärares lärmiljö. Nu har de kompletterats med internet och datorer.

När vi började projektet med ”den digitala naturkunskapen” kände vi oss överväldigade av den mängd olika nya verktyg och sociala medier som fanns. Hur skulle vi ta oss an denna värld?

Som jag skrivit tidigare så bjöd vi in Alastair Creelman som är expert på området och bad honom berätta om de möjligheter han kunde se för oss pedagoger. Precis som när man skall ta sig in i ett okänt land behöver man en vägvisare. Vi bad honom välja ut 10 digitala verktyg som han visste vi skulle kunna ha nytta av. Dessa verktyg började vi med:

Netvibes – för att hantera RSS flöden.
Diigo – för att samla och dela bokmärken.
Google Doc – för att dela dokument. Heter nu Google Drive.
Symbaloo – för att samla digitala verktyg.
Stumbleupon – en sida som väljer ut bra hemsidor utifrån sina intressen.
Facebook – beskrivning överflödig känns det som.
Twitter – en mikroblogg man twittrar ut sina blogginlägg med.
I´ts learning – vår lärplattform.
Blogger – ett bloggverktyg.
iTools – samling av sökmotorer.

Förutom dessa som vi gick igenom lite noggrannare tittade vi lite översiktligt på:
– WordPress och Tumblr som också är vanliga bloggverktyg.
– Delicious som också är en bokmärkeshanterare som Diigo.
– Zipcast som är ett alternativ till Scype.
– Camtasia, Screencast-o-matic, present me och Adobe connect som är program för att spela in lektioner och anordna digitala
mötesplatser i.
– Scrible som är ett webaserat anteckningsverktyg
– Google Scholar och You tube Edu är lämpliga sökverktyg för oss och våra elever

Det tog oss en hel termin att gå igenom detta! Min erfarenhet är att det är bra att ta ett verktyg åt gången och lära sig det. Kan man få hjälp att se vilka verktyg som passar ihop så är det bra att lära sig en hel kedja. Den tydligaste kedjan som jag lärde mig i början var Blogg som sedan spreds med hjälp av Twitter och de intressanta andra blogginlägg och hemsidor som jag hittade lade jag in i Diigo.

Ett annat sätt för mig att komma in i den digitala världen var att följa radioprogrammet Klotet som en del i deras ”storredaktion” på Facebook. Genom att se hur de använde sig av sin sin blogg, Twitter och facebooksida fick jag erfarenhet av vad man kan göra nu med sociala medier.

I det nya utbildningsparadigmet kan jag se att det är viktigt att vi lärare inte bara bygger upp en lärmiljö för oss själva utan hjälper våra elever att bygga upp sina lärmiljöer.

Wikipedia i undervisningen

Idag publicerades de första av våra elevers Wikipedia artiklar. Våra elever på Global profil har under tre eftermiddagspass och arbete hemma tagit fram artiklar om något av det som de varit med om under sina resor till Uganda respektive Sydafrika.

Vår wikipediauppgift började med att Sophie Österberg från Wikimedia kom ner till oss i mitten av december och höll i en introduktionslektion. Lektionen filmades av AV Media och har lagts ut så de som vill kan ta del av lektionen. Hon gick igenom filosofin med Wikipedia och berättade för oss hur vi ska skriva för att det vi skriver skall få stå kvar. Hon diskuterade och gav råd till eleverna när de funderade över vad de skulle skriva om. Wikipedias artiklar övervakas av ”Wikipedianer” som ser till att alla artiklar håller hög klass och följer de principer som wikipedia bygger på. Av tre hundra artiklar som skrivs tas 200 bort!

Efter introduktionslektionen hade eleverna en hel eftermiddag då de sökte källor och fakta själva. Vi fortsatte också med en sådan lektion efter jullovet. Till dagens genomgång skulle de ha ett förslag till text eller i alla fall ett utkast klart så Sophie kunde hjälpa alla med hur de skriver in artikeln. Wikipedia skrivs med en speciell syntax som ser lite krånglig ut när man ser det först.

Det är viktigt att det finns en oberoende källa till det man skriver. Det kan vara en artikel, en bok, ett foto, en ljud- eller videoinspelning. En stor del av tiden som eleverna lade på att göra sin artikel gick åt till att hitta bra referenser.

Några elever kompletterade redan befintliga artiklar. Några översatte den engelska Wikipediaartikeln om något de sett eller varit med om. Till det kunde de också lägga till egen text. Bilder lades in på Wikimedia Commons och länkades till en del av artiklarna.

Här är vad de skrev om:

Barnhemmet Purpose Uganda
Malaria i Uganda
District 6
Skoluniformer i Sydafrika
Kwa Zulu-Natal
Sockerör
Sangoma
Manlig omskärelse – hur en omskärelserit kan gå till.

Fler artiklar kommer läggas in under veckan. De har till nästa onsdag på sig att göra färdigt sin artikel.

Med dessa artiklar som examination skriver de inte bara till sig själva och oss lärare. De bidrar till vårt samhälles samlade kunskap om Sydafrika och Uganda! Samtidigt lär de sig vikten av att underbygga sin kunskap med källor.

Att lära idrott och naturkunskap

”Finns det en universell inlärningsprocess?”

”….öhh, vad menar du?”

Jag tänkte berätta för mina idrottselever idag om den bild av inlärningsprocessen  som jag kom på för några år sedan.

”Finns det en universell inlärningsprocess?”

”Eller om jag säger så här: lär ni er spela fotboll eller någon annan idrott på samma sätt som ni lär er naturkunskap?”

”Det klart vi inte gör, det är ju helt olika saker”

”Hur lär ni er fotboll då?

”Vi tränar”

”Vad gör ni då då?

”Tränarna ger oss instruktioner och så får vi repetera och träna in det när vi är på planen”.

”Läser ni inte i en bok hur man gör mål och sedan går ni ut på planen och skjuter mål”

”Nej så går det inte till! Tränarna säger hur vi skall få en bra teknik och sedan tränar vi på det. De berättar om olika strategier och sedan tränar vi på det. Och vi tränar samspel också……och spelförståelse förstår du Dan!

”Men hur har ni fått göra i naturkunskapen då under hösten? Fick ni inte träna på att hitta fakta om hälsa på internet, göra en enkät och sedan jobba med en rapport tills ni fått ihop allt som ni lärt er och fått det så som det skall vara i en rapport? Och samspel! Varför tror ni att ni fick jobba i grupp?”

”Jo det är klart. Vi jobbade ju väldigt mycket på egen hand i grupperna och tog reda på olika saker och tränade på att visa att vi förstått hur det är”

”Hur gör tränarna när ni gör fel då”

”De berättar för oss vad vi gör för fel så vi kan bli bättre, de ger oss feedback”

”Hur gör tränarna när ni gjort något bra”?

”De berättar för oss vad vi gör bra”

”Vad gjorde jag efter att jag läst er rapport om hälsa?”

”Du skrev vad vi kunde bli bättre på och vad som var bra.”

”Ser ni att det finns likheter mellan att lära sig en idrott och att lära sig naturkunskap?”

Jo det kunde de se. Sen försökte jag få dem att fundera över om de inte kan använda sig mer av den kunskap de har av att lära sig sin idrott och överföra det till naturkunskapen.

Vi pratade om hur viktigt det är att vara samspelta i ett lag om man vill vinna en fotbollsmatch. De kunde också lätt förstå hur mycket mer de skulle lära sig om de jobbade bra i en grupp. Grupparbete kan verkligen ge eleverna en riktig skjuts framåt om det fungerar bra och vara en total katastrof om det inte fungerar.

När eleverna kom till skolan i höstas delade vi in dem omedelbart i basgrupper med ca 5-6 elever. Ingen elev blev då utanför utan alla fick tillhöra en grupp. Eftersom vi inte kände eleverna alls så blev samarbetet inte alltid så bra. I flera av grupperna fanns det alltid någon eller några som inte var så motiverade och någon eller några som var väldigt ambitiösa. Jag kan säga att det var inte många grupper som fungerade optimalt.

Efteråt gjorde vi en utvärdering. Många uttryckte önskemål om att få arbeta med någon som hade samma ambition. När vi gjorde nya grupper inför debatten om GMO som vi ska  ha om några veckor så gick  vi helt på vilket betyg man sa sig att sträva mot. Alla de som vill sträva mot ett A satte vi tillsammans, alla som var nöjda med E eller D i samma och så alla däremellan. Målet var att få elever med så liknande ambition i samma grupp.

Vi har nu bara hållit på en vecka men redan samma dag de fick sitta i sina nya grupper såg man i deras ögon att de flesta var nöjda.

Vi får se till sportlovet hur det går.

Den digitala naturkunskapen

En kompetensutvecklingsdag på novemberlovet 2010 förändrades min syn på hur framtidens undervisning kan se ut. Utifrån ett smörgåsbord av föreläsningar valde jag Alastair Creelmans genomgång av e-learning och de nya digitala möjligheterna inom undervisning.

Det var en dörröppnare för mig till en ny domän, ett nytt ”landskap” inom det som kallas utbildning och undervisning. Jag hade gått med tankar om att kanske gå tillbaka och bli läroboksillustratör igen som jag var på 80-talet. Men när jag fick höra att vi kanske inte skulle ha läroböcker i framtiden så försvann plötsligt mina möjligheter till en karriär inom detta område. Då tänkte jag: ”Då får jag lära mig allt jag kan om det nya sättet att undervisa istället”

Jag såg till att Alastair kom till ett av våra ämneslag och berättade om hur vår undervisning i naturkunskap skulle kunna utvecklas med de nya digitala möjligheterna. Det räckte inte med en eftermiddag. Vi fick möjlighet att bli en del av det projekt han vid den tiden drev från Blekinge: CELA.

Under våren 2011 gick vi ut i det för oss okända ”digitala ekosystemet” och  lärde oss 10 digitala verktyg och började använda några av dem i undervisningen. Vår rektor skrev en ansökan om att få pengar från Kalmarsunds gymnsasieförbunds utvecklingsfond för att vi skulle kunna arbeta vidare i ämneslaget med vår upptäcksfärd bland t.ex. netvibes, symbaloo och Google docs.

Hösten 2011 startade vårt nya utvecklingsprojekt samtidigt som Gy11 skulle sjösättas. Hur det gick berättade vi idag på vår slutredovisning av projektet. Vi har samarbetat med AV Media under hela projektet så det var naturligt att vi avslutade det där också. Precis som de andra föredragen vi haft i projektet spelades det in och sändes live via Bambuser.

Vår presentation och filmen läggs ut på AV Medias hemsida under morgondagen.

Att bygga sitt personliga lärnätverk

Ett personligt lärnätverk är de personer som man har till hands att fråga eller diskutera med om det är något man behöver veta eller prata igenom. Det kan också vara ett nätverk av personer som förser en med fakta, information och mer analyserad kunskap.

För en lärare var det förr främst kollegiet på skolan som var ens nätverk tillsammans med ens gamla kurskamrater från studietiden och lite nytt folk man lärt känna sedan man börjat jobba. Författare som då och då kom ut med nya böcker eller artiklar kunde också förse lärare med nya idéer och kunskap.

En av de saker som kännetecknar det nya utbildningsparadigmet är att det nu går att skapa ett lärnätverk som både är stort och omfattande och innehåller de bästa experterna i världen. Du kan också få ta del av deras insikter varje dag var du än befinner dig bara du har din smartphone med dig. Det som gör detta möjligt heter bloggar, Twitter, Facebook och Google+.

Mina erfarenheter av hur man skapar ett sådant nätverk skall jag beskriva här.

Bloggar
Olika källor är bra för olika kunskap. Skall man få reda på vad som händer i utbildningsvärlden när det gäller digital utveckling så är det oftast bloggar man får gå till för att få kunskap. Eftersom bloggar är en del av den digitala utvecklingen så är det inte så konstigt.

Det man skall göra för att bygga upp sitt nätverk av bloggare är att först hitta en som bloggar inom det kunskapsområde man är intresserad av. Oftast följer bloggare andra bloggare så tittar man i marginalen till en blogg kan man ofta hitta andra som kan vara intressanta att följa också.

För att få en översikt av de bloggar man följer kan man lägga in deras RSS flöden i en RSS läsare som t.ex. Netvibes. Då kan man lättare titta igenom det senaste snabbt. Har man en egen blogg kan man också lägga in bloggar man följer där.

Inom ämnet naturkunskap finns det inte så många bloggare. Men en som jag följt länge är Linn Gustavsson. Hon har bloggen ”Jakten på den perfekta lektionen” där hon skriver om hur hon utvecklar sin undervisning. Den har jag fått många bra tips i!

Alastair Creelman t.ex. har också en blogg ”Flexspan” där han redogör för sin omvärldsbevakning inom IT och utbildning.

Twitter
Twitter är en sk mikroblogg där man bara får använda 140 tecken. Den använder bloggare för att sprida sina bloggposter. Det är med Twitter som man bäst hittar intressanta bloggar. Eftersom alla ser allt och kan följa alla är det bara att söka på en känd expert eller annan person som besitter de kunskaper man vill ta del av. När man hittat hen kan man följa den personen och ta del av det som Twittras ut. Går man sedan in och tittar vem han eller hon följer eller de som följer personen ifråga så kan man hitta fler att följa. På detta sätt kan man få tips och råd från hela världen varje dag rakt ner i sin smartphone eller dator.

Twitter är nog det digitala verktyg som jag har fått mest information ifrån och hittat mest spännande bloggar och hemsidor.

Vill man söka efter något använder man en sk hashtagg (#). Man sätter # framför det som man vill söka. Vill man hitta tweetar om t.ex. betygsbedömning skriver man #betygsbedömning i sökrutan. Då får man upp alla som twittrar om det.

Här är några exempel på twittrare som twittrar om det nya utbildningsparadigmet som jag följer och som ofta har intressanta saker att komma med:

Länkskafferiet – söktjänst med 4500 digitala lärresurser
Sir Ken Robinson – känd föreläsare
Åsa Petersson – projektledare inom folkbildningen med flexibelt lärande
Stefan Pålsson – omvärldsbevakare av bl.a. den digitala utvecklingen inom skolan
Steven W. Anderson – en av världens främsta twittrare om digitalt lärande
Alastair Creelman – omvärldsbevakare av e-learning på Linnéuniversitetet

Facebook
Ju längre jag varit med i Facebook ju mer använder jag den i min omvärldsbevakning. Den är en viktig del i mitt lärnätverk. Dels så lägger flera av mina kollegor ut intressanta länkar och dels finns det intressanta sidor att följa. Genom att följa Vetenskapsradion Klotets sida har jag i ett par år varit med i deras ”storredaktion” och fått ta del av vad de gör. De är min  bästa omvärldsbevakare av miljöområdet.

Det finns också ett par sidor som tar upp det nya utbildningsparadigmet: ”Förändra skolsverige” och ”Flippa klassrummet”.

Google+
Google+ liknar Facebook men du bestämmer själv vilka du vill sända de olika posterna du lägger ut till. Man lägger sina kontakter i cirklar som man sedan använder när man skall lägga ut en länk , foto eller något annat man vill dela med sig av.

Här kan man också försöka hitta experter inom sitt område och se vilka de har i sina cirklar. På så sätt kan man hitta många intressanta personer som man kan lägga in i sina egna cirklar och följa.  Allt som dessa lägger ut ”publikt” kan man sedan se.

På senare tid kan man också bilda grupper i Google+. Jag är t.ex. med i ”Science on G+”, ”IT i skolan”, ”Skollyftet”, ”Datorstött lärande” och ”Advances in Medicine and Biology”. Genom dem får man många intressanta länkar och intressant information och kan följa diskussioner som förs.

Wikipedia – en ny folkrörelse för bildning?

De senaste veckorna har vi haft som uppgift till våra elever på Global Profil att skriva varsin artikel på Wikipedia om något av det som de varit med om på sina resor i Uganda och Sydafrika. Detta som examination på sin kurs i globalkunskap. Under arbetet har jag sett hur de lär sig att allt de skriver måste ha en förankring i en oberoende källa. De tränar sig att uttrycka sig formellt och sakligt. De ställs inför frågan: ”var passar min nya kunskap in i det som man redan vet”. I det sistnämnda kommer de åt själva kärnan i vad det innebär att lära sig: att binda samman det nya man lärt sig med det man visste innan.

Wikipedia görs av frivilliga ideella krafter som vill att kunskap skall vara fri och av god kvalitet. Wikipedia har förändrats mycket bara de sista fem åren. Förr sågs den som något vem som helst kunde skriva i och var därför inte att lita på. Nu har kvalitetskraven skärpts betydligt och en grupp ”Wikipedianer” ser till att allt klotter och artiklar med dålig kvalitet tas bort så fort som möjligt.

När artiklar tas fram sker det i en lärande gemenskap där var och en bara bedöms utifrån sin kunskap, sitt omdöme och det man bidrar med. Wikipedia styrs i form av en merokrati. Det är ens meriter som bestämmer hur mycket inflytande man får. De flesta skriver under ett alias och alla artiklar kommer ofta ur en diskussion som en grupp Wikipediaförfattare deltagit i för att ta fram bra artiklar om ett kunskapsområde.

Våra elever deltar tillsammans med andra människor ute i samhället. Genom att de får skriva i Wikipedia får de bidra till samhällets samlade kunskap om det de skriver om. De blir en del av ”det riktiga samhället”.

Det är här Wikipedia har sina stora fördelar och möjligheter att bli en ny folkrörelse för bildning! Varje ort, kommun eller socken, kan starta en grupp på Wikipedia där man diskuterar hur man på bästa sätt skall presentera kunskapen om det ställe på jorden där man bor. Det kan vara några från ett länsmuseum, några från kommunala myndigheter, några från olika ideella organisationer som naturskyddsföreningen, ornitologiska föreningen, pensionärsföreningen och hembygdsföreningen m.fl. Var och en skriver utifrån sitt intresse och alla bidrar med sin del. I det arbetet kan elever från den lokala skolan vara med och på så sätt ta del av att bestämma vad som skall stå om sin hembygd i Wikipedia.

När ett sådant arbete pågått en tid har det byggts upp ett kunskapsmaterial som kan beskriva hembygdens historia,dess samtid och natur. Ett material som sedan kan vara till stor nytta i t.ex. skolor och kommunalt arbete. Genom att eleverna själva varit med och bidragit tror jag att de får en helt annan känsla för sin hembygd och för det material som de själva varit med och tagit fram.

I det arbete kan också gamla och unga, experter och amatörer mötas. Skolan kan ännu tydligare blir en del av samhället och en drivkraft i dess kunskapsutveckling.