En lärarvision?

Efter att jag ätit frukost på morgonen går jag till min dator en stund innan jag går till jobbet. Jag kollar om jag fått något intressant från mitt lärnätverk. Genom Twitter, Facebook och Google+ har jag kontakt med mina kollegor på skolan där jag jobbar och lärare över hela världen, forskare, journalister och andra som på ett eller annat sätt ger mig information om  det jag jobbar med. Idag hade visst Steven W. Anderson i USA hittat en bloggpost med 23 kraftfulla verktyg för en innovativ undervisning som han twittrat ut under natten. De har ju precis gått och lagt sig i USA när jag vaknar. Jag har fått en bättre tidsuppfattning över jorden eftersom jag har kollegor som jag följer i nästan varje världsdel. Den blogg jag börjat skriva hade bara efter 22 dagar setts i 23 länder. Eftersom jag satt in en översättare i den så kan den läsas på hindi, kinesiska, spanska, tyska, engelska, arabiska och många andra språk. Det är bara att klicka på en ikon så görs all text om direkt. Paul, en kollega i Entebbe, skrev till mig idag hur exalterade han var över att han nu kunde läsa en svensk blogg med hjälp av översättaren. Det hade öppnat en ny värld för honom skrev han!

Jag tillhör också vetenskapsradion Klotets ”storredaktion”. Inte som anställd utan som intresserad som följer deras program på Facebook. Igår sände de ett program om geotermisk energi när jag hade lektion. Jag lyssnar på det via deras hemsida idag istället medan jag gör mig iordning att gå till jobbet.

Jag hade också fått ett mail från John, min andra kollega i Uganda. En gång om året åker jag dit och de skolor vi samarbetar med känns nästan som ”min andra skola” och John känns nästan som ”min andra bror”. Under flera års utbyte har vi lärt känna varandra väl. Eleverna som följer med på resan utvecklas mycket under de två veckor vi är där. De lär känna sig själva och sin egen kultur bättre genom att få erfarenhet av en helt annan del av världen. Ett par av mina elever i den gruppen gjorde som sitt projektarbete att försöka få in pengar till ett daghem i Entebbe. De lyckades få in över 10 000 kr. Deras kurs i projektarbete blev alltså till stor hjälp för föräldralösa barn. Deras kurs blev en del av det arbete som görs världen över för att vi skall få en humanare och hållbarare värld. Deras kurs blev till verklig hjälp! Inte ett bara ett föredrag inför sina kompisar hur det är ”att leva i Afrika”.

När jag kommer till skolan har min lärarassistent redan gjort i ordning salen vi skall vara i. När eleverna kommer till lektionen småpratar jag lite med dem först och när vi börjat säger jag att de frågor de måste ha med för att kunna bidra till att lösa det etiska dilemma som de arbetar med ligger på Facebook. Jag la in dem där efter morgonkaffet.  Det är bara för dem att logga in och följa anvisningarna. De arbetar med ett dilemma om genteknik och de har redan sett filmen om GMO innan de kom till lektionen. De kan börja direkt med att ta reda på svaren på frågorna i de grupper de arbetar i. Filmen ligger på en öppen läroresurs som heter forskning.se som de kan se hemifrån via sina datorer. Eftersom jag inte behöver ha någon genomgång med dem kan jag använda hela lektionen till att gå runt och hjälpa dem istället.

Idag var det också dags för den forskare som följer min undervisning att komma och spela in elevernas diskussioner. Han kommer med jämna mellanrum. Ungefär en gång i månaden träffar jag honom tillsammans med en annan kollega som är med i samma forskningsprojekt. Han berättar då hur eleverna har uppfattat den uppgift de fått och ger mig råd vad jag skall tänka på när jag undervisar och handleder dem vidare. Tidigare har han också filmat mig och min kollega och vi har tittat på det. Vi har fått reflektera över hur vi kan utveckla våra sätt att lära ut. Varken jag eller eleverna har arbetat så mycket med SSI metoden tidigare så det är mycket man måste tänka på för att det skall bli det resultat vi vill ha.

Jag håller på att planera ett projekt tillsammans med Wikipedia där vi skall försöka få våra elever på skolan att skriva Wikipediartiklar om Kalmar eller annat som de är intresserade av tillsammans med olika andra intresserade i samhället där vi bor. Därför har jag varit i kontakt med en som har goda kontakter med studieförbunden och folkbildningsrådet. Tänkte att det är en bra början. Sen funderar jag på att kontakta kommunens personalchef. Hon har nog en bra koll på var i kommunen det finns folk som har ett intresse av att vara med i detta folkbildningsprojekt. Jag har redan tillsammans med Wikimedia gjort en facebook sida och en blogg vi skall använda. Nuförtiden har jag i regel samarbete med många olika aktörer utanför skolan.

I min undervisning försöker jag att hela tiden få med verkligheten utanför skolan. Det ser nu väldigt spännande ut att kunna få igång en hel bildningsprocess i hela kommunen där mina elever kommer att ha en drivande roll. Eleverna kommer inte längre göra inlämningar som bara jag ser. De bidrar till samhällets hela kunskapsutveckling på olika sätt istället.

När eleverna tidigare under läsåret skrev rapporter kunde alla följa alla gruppers rapporter och se hur de växte fram. Jag hade lagt dem i en mapp i Google Drive där alla kunde se allas. Jag och min assistent gick igenom dem och gav dem feedback direkt i dokumentet. Genom att undervisningen nu är mycket mer transparent kan eleverna lära mer av varandra. Ja när de ställer frågor till mig i vår Facebook grupp så har de oftast svarat på varandras frågor innan jag hunnit in. Jag behöver ofta bara ge dem en enkel feedback: ”Bra det har ni förstått rätt”.

Visionsarbete för den svenska skolan

Hur kan vi ta fram en ny vision för skolan? Vilken av de sätt som jag skrev om igår passar att använda? Skall man gå efter Joel Barker eller Warren Zieglers arbetssätt?

Svaret tror jag är att vi kan använda båda. Jag skall förklara hur.

Stora klyftor
Först är det viktigt att förstå att Sverige är ett mycket delat land när det gäller skolutveckling just nu. På ett möte i måndags fick jag veta att det finns stora klyftor mellan olika kommuner i Sverige när det gäller digital kompetens. Inom kommunerna finns det stora klyftor mellan olika skolor och i en skola, ja till och med i ett ämneslag kan det finnas stora skillnader.

En stor del av Sveriges lärare och rektorer lever kvar inom det vi kan kalla det gamla skolparadigmet och en stor del har tagit till sig de nya möjligheterna som den digitala revolutionen fört med sig. Detta måste vi vara medvetna om när vi skall skapa en ny vision.

Man kan lätt tänka så att det bara är folk som är i det nya paradigmet som kan göra en vision av en ny skola. Och det är inte helt fel tänkt. Hur skall en lärare som inte satt sig in i de nya digitala verktygen som finns kunna lägga upp riktlinjerna för en ny vision? Hur skulle ”vanliga människor” kunnat uppfinna iPaden? Till det behövdes en Steve Jobs!

Alla bör delta
Men svaret är det att i ett väl grundat visionsarbete kan alla delta med det de kan och är bra på. Alla som arbetar i en skola har erfarenheter som kan tas tillvara.

När man gör ett visionsarbete kan man börja i två ändar: problem och möjligheter. Där dessa finns är det oftast ett engagemang eller en ”energi” även om det kring problem känns negativt. Det är där det inte fungerar som vi först och främst måste jobba med förändring och behöver ett alternativ till det som råder. Det som fungerar bra skall vi inte i första hand ändra på.

Inventera problem
Ett väl grundat visionsarbete på en skola kan alltså börja med att man inventerar problem. I den diskussionen bör alla som arbetar i skolan vara med. Här räcker det inte med att bara räkna upp alla problem som finns utan alla måste gräva djupare under dem och försöka hittta ”grundproblemen” om man kan. Genom att utgå från problem så grundar man processen i verkligheten och undviker ”luftslott”

När problemen är väl analyserade måste alla fråga sig ”hur vill vi att det skall vara då?” ”Hur ser den problematiska situationen ut om alla problem vore lösta?. Detta är själva visionen. Där får vi säkert olika svar beroende på vilket paradigm man utgår ifrån och vilken yrkeskategori man tillhör. När man efter det tittar på hur man kan förverkliga visionen så blir skillnaden säkert ännu större.

Ledarnas uppgift i detta arbete är att sammanställa och sammanfatta det som alla kommit fram till. Lyfta fram olika lösningar och be om förtydliganden om något är oklart. Att ansvara för själva processen.

Djupfråga, djuplyssna och djuptala
Om man använder sig av Warren Zieglers metoder att djupfråga, djuplyssna och djuptala som Eva Grundelius beskrivit i sin bok hållbar kommunikation så ingår det i själva arbetssättet att ett viktigt mål med visionsarbetet är att förstå sig själv och sina kollegor. De som har de nya idéerna och möjligheterna bör möta de frågor och den skepsis som finns i kollegiet. Det är genom de tveksammas frågor som det nya prövas och slipas. Allt nytt är inte bra och allt gammalt är inte dåligt. Genom den dialog som uppstår har även de som är tveksamma möjlighet att lära av dem som satt sig in i de nya möjligheterna. Men detta måste göras med respekt. Genom en ”hållbar kommunikation” så minskar riskerna för att det spårar ut. Nya bra, men sköra, idéer kan förstöras om de möts av ett alltör negativt mottagande. Ska det bli en bra visionsprocess måste det i grunden finnas en vilja till förståelse mellan de inblandade.

Komplext yrke
Läraryrket har nu i och med den digitala revolutionen blivit alltmer komplext. Fortfarande finns det tidlösa principer för undervisning och lärande som är närvarande oavsett om man har den senaste laptoppen eller bara en jordhög till förfogande när man skall lära och lära ut. Samtidigt som möjligheterna med den nya tekniken gör att det går att göra saker man förr inte ens kunde drömma om. Utvecklingen går också i rasande fart och vad vi kan göra imorgon vet vi inte idag. Att kunna hänga med i allt som händer när man samtidigt har 200 elever att bedöma examinationsuppgifter för är inte heller helt lätt.

Visonsarbete på flera nivåer
Ett väl genomarbetat visionsarbete för den svenska skolan behöver göras på flera nivåer.

Dessa är:
Elevnivå
Lärarnivå
Skolnivå
Kommunnivå
Nationsnivå

Elevnivå
Ett visionsarbete på elevnivå kan hjälpa eleven att förstå vad hen skall ha sin utbildning till och var och vad man skall lägga sitt krut på. En vision kan hjälpa en elev att se möjligheter och ge kraft till studierna.

Lärarnivå
Varje lärare bör få tid att reflektera över vad det är man vill att eleven skall få. Vad det önskvärda tillståndet skall vara. Sen måste läraren i dialog med andra kollegor, forskare och andra i samhället hitta vägar dit som passar för den enskilde läraren. Viktigt att det inte finns bara en lösning.

Skolnivå
I en visionsprocess för en skola bör alla få vara med utifrån hur jag skrivit ovan.

Kommunnivå
Hur skall kommunen hjälpa lärarna att förverkliga sina visioner är viktigt att hitta en process för.

Nationsnivå
Här måste det finnas en process som för upp nya initiativ och pedagogiska möjligheter till lagstiftarna i riksdag, utbildningsutskott och utbildningsdepartementet. Nya visioner och möjligheter måste antagligen leda till eller stödjas av nya lagar och nationella ekonomiska satsningar. Hur kan det vara så att Uruguay och Rwanda är de enda länder i världen som satsat på en dator till varje elev?

”En nation utan vision går under!”

Det var i mitten av 80-talet jag läste dessa rader som jag skrivit i rubriken. De gick rakt in i mig och jag kände att det var sant. Men vad visste jag om visioner? Hade jag lärt mig något om det under min 12-åriga skoltid? Nej! Hade jag fått föreläsningar om det i min akademiska utbildning? Nej! Jag visste ingenting om visioner!

Jag började söka i böcker och artiklar men jag hittade inte mycket.

Den som först ledde in mig på ämnet och gav mig en grund i hur man arbetar med detta var Mats Lindgren som senare kom att starta företaget ”Kairos future”. Han höll en workshop i ”skapande framtidstänkande” inför att jag skulle arbeta ett år på fredsorganisationen IFOR i Alkmaar i Holland.

Att arbeta med visioner var ganska nytt inom fredsrörelsen och jag kände att det stämde mycket mer med hur jag ville jobba än att bara vara emot saker. Under min tid på IFOR fick jag veta att den som utvecklat detta sätt att se på fredsarbete hette Elise Boulding och hon hade tillsammans med Warren Ziegler utarbetat en metod för fredsaktivister att få fram visioner. ”Hur skall vi kunna skapa en värld i fred om vi inte kan föreställa oss hur en sådan värld ser ut?” menade Boulding.

Grunden i deras sätt att arbeta byggde på det man nu kallar ”back casting”. Man tar fram en bild av en önskvärd framtid. Sedan ställer man sig i framtiden, tittar bakåt, och försöker komma på vad det var som hände på vägen när visionen förverkligades. På detta sätt kommer man över en hel del mentala trösklar eftersom man förutsätter att visionen redan är förverkligad i tanken.

Utifrån det jag lärde mig om visionsarbete under tiden på IFOR utarbetade jag ett sätt att arbeta med personliga visioner med arbetslösa på AmuGruppen i början av 90-talet. Jag tänkte ungefär att ”en person utan en vision kommer inte vidare i livet”. När jag började att använda detta i arbetsmarknadskurserna kunde jag se att det efter den dagen de haft detta blev en annan stämning i flera grupper. Deltagarna började att prata med varandra mer och de hade djupare och personligare diskussioner. Jag minns särskilt en klass som gick en städkurs som gav både mig och varandra en helt ny bild av varför man väljer att städa på sjukhus och vilka kvaliteter det jobbet kan ge i form av patientkontakter. Det visade sig att det var bara de som hade tid att prata med de inlagda och de kände att de fyllde ett stort mänskligt behov. Många av städerskorna förverkligade också sina livsvisioner utanför städjobbet.

Under tiden på AmuGruppen fick jag för första gången se Joel Barkers film ”Visionens kraft”. Han berättade med inlevelse i den hur viktig visionen är för samhällen, organisationer och enskilda. Det han lärde ut var att visioner utvecklas av ledare som kan lyssna. De måste vara mycket lyhörda och ta in i visionen det som berör folk. En vision måste också vara attraktiv, värd att arbeta för och inspirerande.

När sedan Agenda 21 kom 1992 såg jag behovet av att arbeta med visioner i hela samhället. När vårt miljöprojekt i AmuGruppen kommit igång försökte jag att hitta nya vägar för att utveckla sättet att arbeta med visioner. När jag under ett miljöföredrag för kommunstyrelsen i Västervik hösten 1993 träffade Eva Grundelius som då arbetade på kommunförbundet öppnades nya dörrar. Hon hade under sommaren varit på en stor konferens i Canada och träffat människor som arbetat med Warren Zieglers metod ”Enspiriting Envisioning”. En metod som passade bra att använda utifrån underifrånperspektivet som betonades i Agenda 21.

Vi samlade ihop intresserade personer från olika delar i Sverige och lyckades få ihop tillräckligt många för att på våren 1995 ta över Warren Ziegler till Sverige. Det var AmuGruppen, Kommunförbundet, KomRev konsult, Studiefrämjandet, Svenska Institutet för sociala uppfinningar samt Svenljunga, Sala och Trollhättans kommun som tillsammans lyckades med det. En ganska ovanlig samling organisationer som samarbetade om en gemensam vision om vikten av att vi fick igång ett visionsarbete i Sverige!

Warren hade ett helt annat synsätt på visioner än Joel Barker. Han menade att visioner tar man fram gemensamt genom att djuplyssna, djupfråga och djuptala med varandra. Att få vara med på en sådan tredagarskurs var en omtumlande upplevelse. Normalt är man alldeles slut efter en flerdagars kurs men efter denna var jag mycket piggare efter kursen än när jag kom. För första gången hade många av oss fått erfara hur det kändes att verkligen bli lyssnad på av människor man inte kände tidigare.

Utifrån ”Enspiriting Envisioning” metoden som vi döpte till ”Visionsbygge innifrån” skapade vi ”Lärandegemenskapen för visionsbygge inifrån”. Vi tog hit Warren Ziegler några gånger till under 90 talet och många av oss som gått hans kurser arbetade med visionsprojekt i kommunerna. Jag fick t.ex. vara med och leda ett visionsprojekt i några stadsdelar i Stockholm. Det var väldigt spännande att se hur människor tillsammans skapade framtidsbilder av ”Ett hållbart Södermalm” eller ”Det Hållbara Hjorthagen” t.ex.

Jag blev till och med uppkallad till miljödepartementet en dag för att berätta om visionsarbetet som metod.

I den KY utbildning som vi sedan drev på på Ekotopia i Aneby och som fick namnet ”Praktiskt samhällsekologi” blev ”visionsbaserat lärande” den bärande pedagogiken.

Eva Grundelius och några till fick vara med och driva Centerpartiets visionsprocess 1998 – 2000. Om den och en mer grundligare beskrivning av de metoder vi lärt oss och som Eva utvecklade vidare kan man läsa om i hennes bok ”Hållbar kommunikation”.

Mitt fortsatta arbete med visioner blev en uppsats under min lärarutbildning 2003 där jag drog upp riktlinjerna för och beskrev mina erfarenheter av ”visionsbaserat lärande”.

I mitt arbete med visioner har jag också haft stor nytta av Lennart Koskinens bok ”Tro på framtiden” och Robert Fritz bok ”Minsta motståndets väg”.

Nuförtiden har jag någon gång tagit in det i undervisningen på Global profil.  Jag  brukar sluta min naturkunskapskurs i trean med en visionslektion där eleverna får tid att utveckla sina framtidsvisioner, vägar dit och sedan koppla det till ett sista enskilt arbete i naturkunskapen där de får undersöka något fenomen inom fysiken som de kommer ha nytta av att kunna i sitt framtida liv.

Litteratur
Barker, Joel (1988): The Power of Vision. Star Thrower. Minnesota.
Fritz, Robert (1987): Minsta motståndets väg. Liber Hermods. Malmö.
Grundelius, Eva (2008): Hållbar kommunikation och bakgrunden till centerns förändring. Helt och hållbart.
Koskinen, Lennart (1994): Tro på framtiden. Rabén Prisma. Stockholm. Lindgren, Mats (1988): Skapande framtidstänkande. LT:s förlag. Stockholm
Ziegler, Warren (1994): Ways of Enspiriting. Transformative Practices for the Twenty.First Century. FIA International LLC

Sammanfattning

De senaste veckorna har varit en tid av fullbordan. Flera projekt har slutförts och nu är jag inne i en period då det är dags att utifrån dessa och andra pågående projekt hitta vägar vidare hur vi kan utveckla undervisningen. Denna blogg är en del av detta arbete. Genom att skriva en bloggpost varje dag har saker och ting fallit på plats. Att blogga är att ta sig tid för reflektion. Tanken med min blogg var att till en början konkretisera och dokumentera alla erfarenheter som jag gjort i samband med projektet ”Den digitala naturkunskapen”. Parallellt med detta projekt har jag också varit med och drivit ”Global Profil” och har i den miljön kunnat vara med och utveckla andra delar. Tillsammans har dessa två projekt gjort att jag ser att det går att undervisa på nya sätt och att det egentligen bara är vår fantasi och kunskap som sätter gränser för vad skolan kan utvecklas till.

Den digitala naturkunskapen
Detta projekt initierades hösten 2010 och pågick från vt 2011 t.o.m. ht 2012.

Bloggen ”Den digitala naturkunskapen”
I denna blogg dokumenterade vi allt som vi gjorde i projektet. Hela ämneslaget i naturkunskap var inlagda som ”författare” och kunde göra inlägg. Så här efteråt har jag haft en stor nytta av denna blogg för att minnas allt vi gjort och vilka verktyg mm som vi lärde oss. Den har också varit till hjälp i kommunikationen med andra. Efter de två knytkonferenserna ”Trollen och rollen” samt ”Himmel och helvete” kunde jag sammanfatta det jag ville ha sagt och twittra ut till de andra konferensdeltagarna. På detta sätt kunde jag knyta kontakter och få ut mer av konferenserna än jag skulle fått om jag inte haft bloggen. Den har också varit vårt sätt att sprida det vi lärt oss till andra lärare.

Bloggen ”Anteckningar från naturen”
Det här är mest min egen privata naturblogg men jag har använt den som extra läromedel efter t.ex. våra fjällveckor som vi har med våra idrottsklasser i åk 3. Jag gjorde några bloggposter med foton + beskrivningar på alla geologiska företeelser som vi såg och växter mm. På så sätt fick eleverna en lärobok som innehöll precis det som de själva varit med och sett i verkligheten. Detta är en idé som kan utvecklas mycket mer i olika sammanhang. Man kan också låta elever göra egna bloggar där de redovisar för varandra på detta sätt.

Den filmade slutredovisningen
Här är den filmade slutredovisningen där vi i ämneslaget i naturkunskap på Stagneliusskolan går igenom våra samlade erfarenheter av vårt projekt.

Hela presentationen som pdf
Här är själva presentationen som vi använde under genomgången. Vi gjorde den tillsammans i Google Drive och hämtade ut den sedan som PDF och AV Media la ut den på sin hemsida. Här har vi hyperlänkat till alla verktyg vi använt och alla föredrag som vi haft av gästföreläsare kan man klicka fram i presentationen.

Vårt samarbete med AV Media i detta projektet har varit mycket givande. Genom att förlägga våra föreläsningar dit har vi kunnat samarbeta med Jenny Nyströmskolans projekt ”Den digitala biologiundervisningen” och vi har också knutit en del kontakter med andra skolor och det digitala projektet inom folkbildningen.

Bloggen ”Att föra kunskapen vidare”
När projektet om den digitala naturkunskapen var slut kände jag att jag ville ha en egen blogg där jag samlar alla mina erfarenheter. Jag tänkte att det kunde vara ett bra sätt att förbereda sig inför slutredovisningen vi hade den 14 januari genom att varje dag försöka få ner alla erfarenheter och tankar. Detta har visat sig ge mer än vad jag från början trodde. Jag har twittrat ut mina bloggposter och jag är alldeles fascinerad över hur information och kunskap kan spridas i dessa tider. Fram till nu har människor i 23 olika länder sett vad jag skrivit och jag har fått respons och tips från lärare uti Sverige som jag aldrig träffat. Genom facebookgruppen ”Förändra skolsverige” är jag nu med i en dialog om hur vi kan förändra den svenska skolan. Fick också ett erbjudande att gästblogga i projektet ”Bedömning för lärande” som gjorde att jag fick upp ögonen för deras projekt som jag säkert kommer att ha användning av i framtiden.

Global Profil
I Global Profil har vi under året som gått försökt att utveckla en case metodik i vår undervisning. En del av detta projekt har varit att göra en hemsida och blogg som skall vara navet i vår undervisning och vår internationella kommunikation. Denna sida har vi valt att också ha som vårt tävlingsbidrag i Webbstjärnan.

Internationell hemsida: Global Profile
Detta skall bli vår officiella hemsida och är vårt Webbstjärneprojekt. Genom att delta i detta projekt har vi tillgång till support som har varit väldigt bra att ha. Det är inte helt lätt att bygga upp en sida i WordPress om man inte är van. Men så fort man har stött på ett problem har vi bara kunnat slå en signal till David Larsson, en gammal Kaggelev som nu arbetar på Webbstjärnan, så har han hjälpt oss. Ett ovärderligt stöd!
På denna sida är det meningen att vi skall ha all vår internationella kommunikation mellan resorna, lägga in eleverarbeten mm. På denna sida skriver vi på engelska.

Twitterkonto: Globalprofilkal
För att kunna twittra ut det vi skriver i vår blogg har vi skapat ett eget twitterkonto för Global Profil. Genom detta kan vi också få information genom att följa journalister, organisationer och andra afrikanska twittrare.

Facebooksida: Global Profil Kalmar
Denna sida är tänkt att nå ut till de elever som är intresserade att gå Global Profil och till ”allmänheten” och föräldrar t.ex. som vill veta mer om vad vi gör.

Radioprogram Klotet 19 december 2012: Hållbarhetsundervisning i på Global Profil i Kalmar: Resor, Klotet och Wikipedia-prov
Under höstens resor till Uganda och Sydafrika samarbetade vi med Vetenskapsradion Klotet. Några av våra elever gjorde radiodagböcker och här är inslaget med dessa som sändes den 19 december 2012.

Wikipediaartiklar
När eleverna kom hem fick de som examinationsuppgift skriva artiklar på Wikipedia om det som de varit med om. Här har jag använt denna blogg för att beskriva vad de gjort och sprida idén. Vi fick mycket bra hjälp av Sophie Österberg från Wikimedia för att kunna göra detta.

Internationella programkontoret
En av våra finansiärer för Global profil är Internationella programkontoret. I höstas besökte de oss på vår resa i Sydafrika. Vi fick också många frågor om hur vi byggt upp vårt projekt.

Alternativa examinationsformer

Har nog i alla år känt en tveksamhet inför prov. Under min egen skoltid var de nästan alltid förknippade med en viss ångest. Och om jag tänker efter, hur mycket kommer jag ihåg av det jag hade prov på i gymnasiet? Ofta har det känts som att det prov testar är hur bra arbetsminne man har. Eleven råpluggar kvällen innan provet och minns då det mesta till dagen därpå. Men om man frågar dem en månad efter om något de haft prov på så är de oftast väldigt tysta.

Har också tidigare i min blogg ifrågasatt relevansen av att prövas på att lösa problem själv utan tillgång till vare sig bok, internet eller någon person att fråga. Något sådant gör man inte ute i arbetslivet. Det är ett arbetssätt som i stort sett bara finns inom skolvärlden. Ok det kan vara bra att lära sig saker utantill för det är för jobbigt att behöva slå upp allt man behöver veta. Men det finns andra sätt att lära sig det också. Och det finns andra sätt att testa att kunskapen finns; alternativa examinationer.

Min egen gymnasietid
Om jag går tillbaka till min egen skoltid så är det en av mina lärare som sticker ut och inte gjorde som alla andra lärare. Det är min gamla biologilärare Viking Olsson. Han hade aldrig prov med oss. Istället använde han oförberedda läxförhör. På de läxförhören hade han också alltid frågor på det vi läst några veckor tillbaka. Detta gjorde att man alltid gjorde läxan när man skulle läsa den och såg till att alltid repetera det man gjort tidigare. Han var också noga med att vi ritade av det vi gjorde på våra labbar och skrev utförliga labbrapporter. Han satte också igång undersökningar med oss som vi fick redovisa i stora rapporter. Det gör att jag än idag kommer ihåg hur daggmasken ser ut inuti och minns grunderna i växternas ekologi.

AmuGruppen
När jag arbetade på AmuGruppen under 90-talet med arbetsmarknadsutbildning och utbildningar för företag och kommuner i miljö- och hållbar utveckling hade vi inte heller några prov. Många av arbetsmarknadsutbildningarna gick ut på att förbereda för sk ALU projekt i miljö så då kan man säga att själva projekten blev en sorts examinationer. Det som visade att man tagit till sig den kunskap som det var tänkt. Fortfarande kan man se skyltarna efter projektet ”Wasastigen” som gick ut på att göra en vandringsled från Kalmar slott till stenen längst ute på Stensö där Gustav Wasa sägs ha gått iland 31 maj 1520. Andra projekt var t.ex. att informera ute i dagligvarubutikerna om miljövänliga tvättmedel.

Praktisk samhällsekologi
När vi genomförde KY utbildningen ”Praktisk samhällsekologi” på Ekotopia i Aneby hade vi  examinationerna genom olika arbeten med koppling till det vi läste. Först skulle man genomföra en miljöanpassning av sitt eget hushåll och redovisa det genom det man lärt sig av Global Action Plan (GAP). Sen tittade vi på hur man gör en mindre by hållbar genom att göra en permakulturdesign av en sådan. Kompetensen att miljöanpassa en hel kommun fick de studerande genom att arbeta ett par veckor tillsammans med någon Agenda 21 ansvarig i någon kommun och sedan berätta om det för varandra.

Sin förmåga att göra visioner fick man redovisa genom att redogöra för sina visioner genom metoden ”visionsbygge innifrån” (enspirited envisioning) där man avslutade med att kollaborativt göra gemensamma visioner utifrån var och ens egna. Allt presenterades i form av teckningar, planscher och muntliga redovisningar så alla fick ta del av vad alla kommit fram till.

Man skulle kunna säga att både inom AmuGruppens utbildningar och Praktisk samhällsekologi fick man visa sin kunskap genom en sorts motsvarighet till ”gesällprov”. Man fick på olika sätt visa att man klarade av att utföra det arbete som utbildningen gick ut på att lära en.

Global profil
Inom Global profil har vi sedan starten arbetat med olika elevaktiva metoder som t.ex. simuleringar. När eleverna gjort någon simulering eller tittat på någon eller några filmer har de fått lämna in en skriftlig redogörelse av vad de lärt sig utifrån givna frågeställningar.

Projektarbetena har naturligtvis redovisats i form av riktiga rapporter som skrivits enligt de normer som man skriver rapporter utifrån. Detta har alltid kompletterats med en muntlig presentation. Några har också valt att göra en film eller en bok med både text och bild. Några har gjort en konst- eller fotoutställning.

Bland årets elever har flera gjort radiodagböcker och en av våra elever ska göra ett radioprogram som sin ”produkt” inom projektarbetets ram.

Som jag skrivit tidigare dagar är det senaste att vi låtit eleverna skriva wikipediaartiklar som en del av sin examination på kursen Globalkunskap B.

Naturkunskap
I mitt ämne naturkunskap använder jag mig av flera olika examinationer istället för prov. Jag tycker att det är viktigt att de både lär sig att arbeta självständigt och tillsammans. Därför försöker jag att alltid ha både en gruppexamination och en enskild examination på de områden vi läser.

Gruppexaminationer kan vara att göra en undersökning och skriva en rapport, att delta i en debatt, att göra en muntlig presentation av ett etiskt dilemma eller en undersökning. I den ”gamla” naturkunskapen lät jag t.ex. elever i samma lag eller som utövade samma idrott att undersöka sin idrotts miljöpåverkan. Examinationen gick ut på att göra ett föredrag om sin idrotts miljöpåverkan och hur den kan miljöanpassas som skulle kunna hållas för sin idrottsförenings styrelse. De som sedan ville skulle sedan kunna hålla föredraget för sin riktiga styrelse. Om någon gjorde det? Tyvärr vet jag inte det. Men en av tjejgrupperna kommer jag ihåg var väldigt intresserade av att göra sin fotbollsklubb till en ”grön idrottsförening”.

Som enskild examination har jag framförallt loggbokskrivande. För mina nuvarande elever som har 1-1 dator låter jag dem göra dem i ett Google Drive dokument. Där får de skriva med jämna mellanrum. Jag kan t.ex. låta dem reflektera över någon frågeställning utifrån kursplanen, redovisa uppgifter de arbetat med, labbrapporter mm. Det som är fördelen med loggbok i Google Drive är att jag kan kommentera direkt i dokumentet. Eleven får också gå tillbaka och fylla på sina reflektioner ända till kursens slut. Kunskapen om en frågeställning kan ju utvecklas allt eftersom vi går framåt i kursen. Med Google Drive kan jag få med den utvecklingen hos eleven. De har i alla fall möjlighet att visa den.

En annan variant av enskild examination är en argumenterande uppsats. Det har jag haft efter genetikavsnittet efter att de fått sätta sig in i ett genetiskt etiskt dilemma. Förra året fick eleverna titta på olika frågeställningar utifrån intresse som de visat för olika frågor. I år låter jag alla eleverna gå igenom frågan ”skall vi tillåta GMO inom jordbruket på jorden?” De får då titta på den frågan genom att vara olika roller som Monsanto, Geenpeace, indiska bönder, LRF, USA, EU och forskare t.ex.

Efter en labb kan jag låta elverna göra en labbrapport som jag bedömer enskilt.

Att hjälpa eleverna bygga sin lärmiljö

Ska eleverna få en bra digital kompetens är det viktigt att vi lärare hjälper dem att bygga sina personliga lärmiljöer. De flesta är inte särskilt kunniga på digitala verktyg och många är inte heller så entusiastiska över alla de nya möjligheterna. Facebook, word och powerpoint kan de men inte så mycket mer. Finns undantag givetvis.

Vårt projekt ”den digitala naturkunskapen” startade 2011 i slutet av ”dator-sals eran”. Det hade sin största del i ”Fort knox-eran”. ”Fort knox” kallar vi de datorvagnar med 16 datorer vardera som finns utspridda över skolan. För att få använda dem måste man boka dem via skolans digitala bokningssystem. Projektets sista termin hade eleverna 1-1 dator och vi fick en IKT pedagog anställd samt digital utbildning av firman som levererat datorerna.

Vi hade alltså möjlighet att prova och lära oss de digitala möjligheterna under de tre olika ”eror” eller ”förutsättningar” för digital undervisning som funnits sedan datorerna gjort intåg i skolan.

Dator-sal eran
Under denna tid användes datorerna mest till att skriva rapporter och presentationer förutom att söka information med. De program som de ”vanliga” eleverna behövde kunna behärska var word och powerpoint. Gick man något mer ”specialprogram” så tillkom sådana program som var specifika för just den utbildningen. Jag tänker då på t.ex. bokföringsprogram för ekonomerna.

Ett av de digitala verktyg som jag testade i ett par elevgrupper våren 2011 var netvibes. De fick lägga in RSS flöden för några olika vetenskapliga tidskrifter som illustrerad vetenskap och forskning och framsteg. De fick också ”prenumerera” på nyheter från forskning.se. Flera använde det också till att lägga in RSS flöden från olika fotbollsligor och fick på detta sätt en bra översikt över alla fotbollsresultat.

Vi provade också att ha facebook som handledningsverktyg för en rapportskrivning där tre klasser skrev samma rapport och handleddes av sju olika lärare. Det försöket föll mycket väl ut. De använde facebook gruppen för att ställa frågor och ofta hann deras klasskompisar att gå in och svara innan jag hann ge dem råd. Det blev verkligen ett grupplärande!

Facebook har också den fördelen att man kan lägga in länkar lätt som de kan ha nytta av. Frågar en elev en fråga kan alla andra se svaret och vi tillgodoser en rättviseaspekt också. Alla elever skall ha tillgång till samma information.

Fort knox eran
Det var när Fort knox eran stod på sin höjdpunkt läsåret 2011/2012 som jag vågade släppa traditionell lärobok. Jag hade precis lärt mig att göra wikiböcker med Wikipedias ”skapa bok” funktion. Eftersom eleverna inte hade någon egen dator fick jag kopiera de öppna lärresurserna till dem. De fick samla allt i en pärm som de sedan fick när kursen var slut. Denna form av läromedel hade fördelarna att de var uppdaterade och aktuella samt  att de blev elevernas egna efter kursens slut. Pärmarna bestod av dels material som jag försett dem med och dels material de själva gjort.

Så med Fort knox eran började användandet av fria öppna lärresurser i större skala.

Jag lät också eleverna skriva i ”Google dokument” som det då hette. Det var lite motstånd i början men de insåg snart fördelarna.

I Global profil började en del elever göra prezi presentationer istället för powerpoint. De fick också en wikibok om Afrikas kolonisation samt Uganda och Sydafrika. Mina kollegor blev väldigt imponerade av hur mycket jag hunnit ”skriva” på så kort tid.

1-1 eran
När vi så fick 1-1datorer till alla elever vid starten läsåret 2012/2013 så kunde jag låta eleverna bygga upp sitt läromedel i datorn istället för i pärmen. Facebook grupper för alla klasser i alla kurser är nu normen. Där handleder jag dem förutom med det jag säger på lektionerna.

I global profil skapade vi en Facebookgrupp med medlemmar från våra klasser som reste och lärare och elever i Entebbe respektive Port Shepstone. Den har fungerat som kommunikationskanal mellan våra tre länders skolor och för våra åk 3 elever.

Eftersom jag hållit på med projektet ”den digitala naturkunskapen” så ligger jag lite före i vanan att använda digitala verktyg och sociala medier i mitt arbetslag för idrottsklasserna. Det blir därför på mina lektioner som de får använda olika verktyg för första gången. Det skulle inte gå om jag inte jobbade med en variant av ”flipped classroom” där de jobbar mer med beting. Eftersom de arbetar mycket med ett elevaktivt arbetssätt kan jag gå runt och hjälpa dem med det digitala när de kör fast.

För att eleverna skall kunna se vad de förväntas kunna när det gäller det digitala och för att vi lärare skall kunna se vad det är vi arbetat med i de olika ämnena har jag gjort en Google site som vi alla lärare kan fylla på när vi infört något nytt digitalt verktyg.

I global profil arbetar vi nu med en gemensam hemsida/blogg för vårt samarbete mellan våra olika länder och skolor. Den är också ett tävlingsbidrag i Webstjärnan.  Vi har förutom den Facebook sida jag redan nämnt en sida som vänder sig till allmänheten och för att informera de elever som vill gå Global profil nästa läsår. Vi har också precis skapat ett Twitterkonto till Global profil.

I begreppet ”lärmiljö” lägger jag också de uppgifter som vi ger eleverna och de sätt som vi examinerar dem på. Hela den ”miljö” som vi bygger upp för deras lärprocesser.