Kennedy Space Center

Publicerad den 1 juli, 2013 av Dan Frendin

Svara

Denna vecka har det varit extremväder i USA. Death Valley och Las Vegas har slagit värmerekord och i Florida och i de östra delarna av USA har det varit mycket regn. Idag när vi åkte från Tallahassee kom vi igenom ett slagregn. Det såg ut som ett dimmoln kring motorvägen men när vi kom in i det formligen vräkte regnet ner. Vi fick sakta ner från 70 mph till 35 mph på några sekunder för man såg knappt 20 meter framför sig!

Kennedy Space center ligger på en landremsa utanför Floridas östkust i jämnhöjd med Orlando. Innan man åker över bron ser man ”US astronaut hall of fame”. När man kommit över bron tornar extratanken till rymdfärgan upp sig vid några stora byggnader. Där ligger ”Kennedy space center visitor complex”. En ”Raketträdgård” sticker upp ovanför taken. Jag känner igen Mercurykapseln från Air and space museum i Washington och Johnson Space Center i Houston.

Raketträdgården på Kennedy Space Center

För 53 dollar får man tillträde till utställningarna och en rundtur som tar en ut till Vehicle Assembly building där raketerna till rymdfärderna sätts ihop och till Apollo launch pad där Apolloraketerna sköts upp. Vi tog den bussen så fort vi ätit och gick upp i byggnaden där bl.a. månraketerna sköts upp. Det var flera Black Vultures där.

Vehicle Assembly Building

Uppskjutningsplatsen för Apolloprojektet

Här byggs det en väg för fordonet som förflyttar uppskjutningsrampen.

Den senaste uppskjutningsrampen sedd från Apolloprojektets ramp.

”Launch control”, den som man använder nuförtiden. När raketen väl har skjutits upp tar ”Misson control” i Houston över.

Man fick ta en ny buss som skjutsade oss vidare när vi kände sig färdiga med stoppet. Nästa ställe som vi fick se var launch controll som var effektfullt inlagd i en filmföreställning. När man såg hur raketerna startade skakade hela rampen som man satt på och fönstren ovanför. Man fortsatte in i en stor sal där en av de tre återstående Saturnus V raketerna ligger. Vi såg en tidigare i veckan innan i Houston. Den tredje finns i Alabama. De fick aldrig skjutas upp för man strypte pengarna till månprogrammet och de förblev oanvända. Tack vare detta kan vi nu stå under dem och förundras hur de kunde ta oss till månen och tillbaka.

Launch control

En del av den filmvisning som visade månlandningens historia. Kennedys tal om att ”Vi skall sända en människa till månen och få tillbaka henne levande innan decenniets slut”

Saturnus V raketen i genomskärning där man ser hur man transporterade upp månlandaren.

Varje rymdfärd fick sitt emblem. Här ser vi Apollo X till Apollo XII. De sitter uppsatta utefter Saturnus V raketen.

I hallen där raketen var fanns det också en månsten som man fick röra vid om man ville. Vistelsen i rakethallen avslutar man med en film där man får följa månlandningen sekund för sekund innan den landar i verkligheten framför en på scenen!

Det närmaste jag har kommit månen. En månsten som man får röra vid.

Månlandaren landade på scenen framför oss.

I utställningshallen fick man titta in i en månlandares inre.

Kommandomodulen till Apollo XIV

På tillbakavägen blev vi rekommenderade att besöka den nya Atlantisutställningen som öppnade för några dagar sedan. Vi gick in genom sal efter sal och fick se filmer som berättade hur rymdfärgan kom till. Det tog tolv år innan den var färdigutvecklad. Man byggde fem olika rymdfärgor: Columbia, Challenger, Discovery, Atlantis och Endeavour. De två första exploderade 1986 och 2003.

Efter den sista filmen öppnades filmduken och där stod hon: Atlantis! Det var mäktigt och mycket välgjort! Sen kunde man gå runt hela färgan och titta på den både uppifrån och underifrån. Jag fick möjlighet att vara med på en simulering av en rymdfärjestart. Den var mycket verklig. Vi fick sätta oss i en simulator som såg ut som innandömet i en färga och när det startade skakade allt kraftigt. Precis vid starten lutar hela raketen litet. Men kallar det ”Twagg”. Den kommer snabbt i rätt position och under 4 minuter fortsätter allt att skaka. När extratanken sedan släpps blir allt tyst och rymdfärjan svävar ovanför jorden. Taket till simulatorn öppnades och där såg man jorden. En fantastisk känsla!

Sovrum på den internationella rymdstationen.

Collin, Armstrong och Aldrins handavgjutningar som gjordes för att skräddarsy deras rymdräktshandskar.

Hubbletelskopet

Som bävrar i Klarälven….

Publicerad den 30 juni, 2013 av Dan Frendin

Svara

…simmar alligatorerna i Mississippi.

Innan vi åkte vidare från New Orleans tog vi oss en tur nedströms Mississippi. Vi ville se hur det ser ut med leveérna som kantar floden och som ser till att den inte skall översvämma husen som ligger under vattennivån.

När vi kom till en av förgreningarna tyckte jag det först såg ut som bävrar som simmade i vattnet men ganska snart så såg jag att profilen inte stämde. Det var några alligatorer som sakta simmade fram i ytan. När jag tittade närmare såg jag ännu fler utefter kanten av floden. Jag kunde som mest räkna till 15 stycken. Här såg vi för första gången de riktigt stora exemplaren.

En träskbåt med fiskare låg också en bit bort utefter floden. Det kan inte vara helt ofarligt att fiska i dessa vatten. Simma här skulle jag aldrig göra. En Mississippialligator kan bli upp till 4 meter lång.

Just där vi stannade hade man byggt en tvärvägg av cement mot levéerna. På så sätt kan man stänga in vattnet i olika celler om levéerna skulle brista på något ställe.

När vi stod och tittade ut över Mississippi kom det en stor oljetanker åkande uppströms. Det går tydligen ganska stora båtar in i floden. Utanför New Orleans såg vi ett stort oljeraffinaderi.

Innan vi lämnade New Orleans området stannade vi till på Bayou Sauvage National Wildlife Refuge alldeles norr om staden. Där var det ett rikt fågelliv. Det första vi såg var tre ungfåglar av ”Yellow-crowned Night Heron” som stod på bryggan. I vattnet nedanför gick en ” White ibis”. I buskar sjöng ”redwing blackbird”. Andra fåglar vi såg var ”Anhinga”, ”Great blue heron”, ”Little blue heron” och Black-necked Stilt. På en stubbe satt en rödörad sköldpadda. När vi skulle gå upptäckte vi en alligator till bara några meter från bryggan. Den låg blickstilla som en stock i vattnet.

Yellow-crowned Heron (juv)

White ibis

Mississippialligator

Jazz och alligatorer i New Orleans

Publicerad den 29 juni, 2013 av Dan Frendin

Svara

Basin street, Rampart street och Bourbon street. Idag kom vi till New Orleans på vår resa genom den amerikanska södern. Men innan vi kom in till själva stadskärnan åkte vi till ”Jean Lafitte nature park” 20 minuter söder om staden utefter en biflod till Mississippi.

Det var ett nästan öronbedövande svirrande av insekter som kom över oss när vi öppnade bildörren. Om de flesta träsk vi kört förbi från Galveston och österut varit öppna så liknade detta träsk mer en regnskog. Den bestod av träd och en solfjäderlik palm som växte under trädskiktet. Det var mycket fuktigt och varmt.

Luftrötter i cypressträsket.

Vi gick in i träsket på en stig som var som en brygga. En tvättbjörn sprang snabbt in bakom ett träd och var som uppslukad av vegetationen. En kardinal sjöng från en död trädgren. Överallt hördes cikador eller vad den nu var för en insekt.

På en av stigarna vi följde fick vi se en alligator ligga i vattnet. Den hade vattenväxter som fastnat på ryggen så den såg precis ut som en trädstock. Den låg blickstilla.

Det ogenomträngliga träsket öppnade upp sig några miles bort och blev till ett kärr.

Efter träskturen åkte vi in till centrum av New Orleans. Vi hittade ett hotellrum strax utanför de franska kvarteren som inte var för dyrt. Vi gick ner till Mississippi som stor och mäktig flöt förbi. Det kom ett stort lastfartyg på väg uppströms. En bit bort låg en ”Steamer” som gjorde natt turer med live jazzband ombord.

Från floden gick vi upp genom de franska kvarteren till Bourbon street som var den gata med den mesta aktiviteten. Det var som en blandning av Ströget i Köpenhamn och The Strip i Las Vegas fast med en egen karaktär. Från barer hördes rock, zydeco eller jazz. Utanför en restaurang spelade en gatuband en jazz med ett väldigt tryck i.

Eftera att ha gått upp till Basin Street och Rampart street och tittat in i Louis Armstrongparken gick vi till Bourbon street och åt ”crabcakes” och ”fried alligator”. Till huvudrätt tog vi friterade räkor. Efter att ha gått fram och tillbaka på gatan i folkvimlet satte vi oss ner på ett café och lyssnade på ”Stemboat Willie” som spelade och sjöng en lugn jazz.

Trötta tog vi oss sedan till hotellet för en välbehövlig sömn.

Anahuac och södra Louisiana

Publicerad den 28 juni, 2013 av Dan Frendin

Dagen började med en färjetur från Galveston till Bolivar peninsula. Vi fortsatte vägen upp till Anahuac National Wildlife refuge. Landskapet var alldeles platt. I entrén till reservatet fanns det ett litet tak man kunde gå in under och få skugga. Där häckade det en koloni med stensvalor. Strax innan entrén såg vi ett par scissortailed flycatcher.

Vägen till Anahuac

Cliff swallow – Stensvala

Vi började med att följa en liten stig precis vid entrén. Ett par amerikanska styltlöpare stod i en grund damm. Flera Mockingbirds satt i buskar och på stolpar. Tre nattskärror flög förbi oss.

Black-necked stilt – Amerikansk styltlöpare

Common Nighthawk – Större falknattskärra

När vi kommit tillbaka åkte vi rakt söderut tills vi kom till havet. Det var ganska fågelfattigt. Redwing blackbird var den vanligaste fågeln vi såg. Eastern Meadowlark fanns också vanligt. Styltlöparna fanns också på flera ställen. I själva viken med öppet vatten såg vi knappt en fågel. En enda laughing gull flög förbi. Flera green heron och tricolour heron flög över vassen. Både white och glossy ibis kunde vi se. Mest fanns det av den vita. På ett ställe ute vid kusten satt det en sydamerikansk skarv. Flera par av Black-bellied Whistlingduck.

Ute i våtmarken betade kor.

Egretthägern var vanlig i området.

Redwinged Balckbird – Rödvingetrupial

Eastern Meadowlark – Östlig Ängstrupial

Green Heron – Grönryggad häger

White ibis – Vit ibis

Glossy ibis – Bronsibis

Neotropic Cormorant – Sydamerikansk skarv

Bästa fågelstället i reservatet denna tid på året var Plover loop. Där såg vi en hel flock med rosenskedstorkar. Skrikstrandpiparen var vanlig. När vi skulle gå till en plattform på ett ställe upptäckte Daniel en alligator som tittade upp ur vattnet. Sen såg vi alligatorer på tre ställen till inom reservatet.

Roseate Spoonbill – Rosenskedstork

Killdeer – Skrikstrandpipare

Mississippialligator tittar upp ur vattnet i en kanal.

Turkey Vulture – Kalkongam var vanlig inom området.

Efter Anahuac åkte vi österut mot Port Arthur och in i Louisiana. Efter nästan hela vägen till Lafayette var det träskmark.

Houstonkontrollen

Publicerad den 27 juni, 2013 av Dan Frendin

Sommaren 1969 satt jag som fastnaglad vid TV:n när Apollo 11 åkte till månen och tillbaka. Under hela min barndom följde jag rymdfärderna med största intresse. När jag för några år sedan hittade mina gamla klippböcker från 60-talet såg jag att jag hade jag ritat massor av rymdkapslar och klistrat in artiklar om ”Mercury”, ”Gemini” och ”Apollo”.

Arne Thoréns rapporter från ”Houstonkontrollen” kan jag fortfarande minnas klart.

Idag när vi lämnade San Antonio i en hyrbil åkte vi raka vägen till Houston för att leta upp rymdcentret där. Det gick lätt att hitta med GPS:en. En rymdfärja stod ibland träden och välkomnade oss. ”Space center Houston” stod det med stora bokstäver på en skylt.

Vi gick in i centret och blev först lite besvikna. Det liknade mest ett nöjesfält för barn. Men vi såg att det hade turer med en ”tram” ut till ”Johnson Space Center”. Vi tog den blå turen och efter bara några hundra meter sa guiden: ”Nu lämnar vi museet och kommer in i det riktiga rymdcentret. Det vi åker in på nu är där rymdprogrammet hållit till sedan decennier tillbaka och det är här man tränar alla astronauter som skall upp till ”international space station” och utvecklar rymdfarkoster som skall kunna ta oss till asteroider och till mars.

En järngrind sköts undan och vi åkte in på ett stort platt område med mycket gräs och stora fyrkantiga byggnader. På väggen av ett av husen var det en stor ”teckning” av en saturnus V raket i naturlig storlek. Transporten förde oss längre och längre in och vi åkte förbi några stora tankar med flytande kväve. Det användes till att frysa ner det rum där man simulerade den temperatur som det är på mars.

Så sa då guiden: Här till höger så ser ni byggnaden där den historiska Houstonkontrollen ligger. Vi svängde in där och fick kliva ur när fordonet stannat. Vi leddes in i en byggnad och fick gå 86 trappsteg upp. Vi gick in i något som liknade en liten biosalong och bakom en stor glasruta där fanns ”Houstonkontrollen”! Det var ett starkt ögonblick att få se de terminaler som jag såg på TV 1969. Allt var lämnat så som det såg ut på 60-talet. Den sal vi fick sitta i och få kontrollrummet förklarat var den sal som journalisterna fick sitta i när de skulle rapportera från månlandningarna och de andra rymdfärderna.

Det historiska kontrollrummet användes mellan åren 1965 – 1992. Sen byggde man ett nytt likadant under det gamla men med modernare utrustning. När månlandningen gjordes hade man en datakraft på 5 MB! Det motsvarar ungefär 5 digitala bilder nuförtiden. En vanlig app till en smartphone innehåller mer datakraft än hela månlandningsprojektet! När man skulle göra alla beräkningar använde teknikerna räknestickor.

På en av terminalerna stod fortfarande den röda telefonen som vad jag minns gick direkt till presidenten. Ledaren för ”the mission” satt ungefär i mitten av alla terminalerna. Den som hade den rollen hade alltid sista ordet om något skulle beslutas. Inte ens presidenten kunde säga emot honom.

Det fanns en terminal som var den enda som fick prata direkt till austronauterna. Där satt det bara andra astronauter. De hade ett speciellt ”förkortningspråk” så de snabbt skulle kunna kommunicera om vad som hände. Eftersom en rymdfarkost rör sig väldigt snabbt så var det också viktigt att kommunikationen kunde vara effektiv mellan de i kontrollrummet och de i rymdkapseln.

På tillbakavägen stannade fordonet vid det fyrkantiga huset med raketteckningen på. Det visade sig att det låg en riktigt saturnus V raket inne i byggnaden. Den var enorm. Jämförde man den med den lilla raketen som skickade upp den första Mercurikapseln så förstår man vilken utveckling det var när det gällde raketer på 60-talet.

Vi tog sedan en tur till som förde oss till det hus där astronauterna tränade och där nya rymdfordon och robotar utvecklades. Det var nog ett av världens största klassrum som vi såg idag.

Efter Houston åkte vi ner till Galveston. Det är en liten stad vid stranden av Mexikanska Gulfen. Vi åkte till ”Galveston State Park” och började vår fågelskådartur där. Vit ibis, ägretthäger och snöhäger var de första fåglar vi såg. Längs stranden seglade massor av bruna pelikaner över hustaken, stränderna och vågorna..

ISTE 2013 – Avslutande seminarier

Publicerad den 26 juni, 2013 av Dan Frendin

Svara

Att få gå runt på ISTE konferensens alla aktiviteter är något av det mest inspirerande man kan få göra som lärare. Här är det lärare som lär lärare och det är en kultur av att ”dela med sig” som gäller.

Idag var det den sista konferensdagen och jag valde att gå på ett antal intressanta seminarier. Men innan de började tog jag en runda på ”poster session” området och kom förbi ett utbildningsprojekt i Uganda. Det var en amerikansk skola som haft ett biståndprojekt med en skola i Mbale. Elever från skolan i USA skypade med en lärare där och läraren gjorde små korta YouTube klipp som beskrev livet i staden. Detta fick sedan eleverna i den amerikanska skolan att göra insamlingar mm som sedan kom eleverna på skolan i Mbale tillgodo.

ISTE 2013 – Presentation av vårt projekt

Publicerad den 25 juni, 2013 av Dan Frendin

Idag fick vi presentera vårt projekt om ”Digital citizenship” från Kalmar. Det var ett av två europeiska projekt som presenterades här i år. Jag såg ett projekt från Norge på ”poster session” igår. Deltagandet från Europa är inte så stort på ISTE.

När man talar om ”digital citizen” i USA menar de flesta hur man skall uppträda på ett bra sätt på nätet. Vi ville utvidga begreppet och visa på hur man kan få elever att bli engagerade samhällsmedborgare genom deras arbeten i undervisningen. Att öppna upp skolans väggar och låta elevernas röst ljuda ut över samhället.

Vi berättade om Daniels projekt där hans elever fick studera vargfrågan och avsluta sitt arbetsområde genom att skriva till miljöministern. Vi visade ””Hållbart Fredriksskans” där mina elever fick utveckla förslag på hur man skall göra med den gamla idrottsanläggningen som är granne med vår skola och sedan diskutera detta med projektledaren på kommunen. Radiodagböckerna efter Uganda och Sydafrikaresan var nästa projekt som presenterades. Sist men inte minst Wikipediaprojektet där våra elever på Global profil skrev artiklar om något de varit med om och erfarit under deras resa.

Vi fick många intressanta kontakter med utbildare i USA som letat upp vår ”poster session”. Bland annat kom det förbi en kvinna som i flera år försökt att utvidga begreppet ”digital citizenship” på det sätt som vi visade. Hon hade bloggat i flera år om detta. Utbildare som arbetar med ”Project based learning” sa också att de kände igen sig. De svenska lärare som var här kom också förbi så vi fick träffa dem.

ISTE 2013 – Global education and gaming

Publicerad den 23 juni, 2013 av Dan Frendin

Svara

ISTE 2013 hålls i år i San Antonio, Texas, på Gonzales Convention Center vid ”Riverwalk”

ISTE 2013 hade sin officiella öppning idag.

På förmiddagen kunde vi förbereda oss inför de kommande dagarna och lägga sista handen vid vår presentation vi skall ha på tisdag. Att läsa igenom programmet och bestämma sig för vilken session man skall gå på tar flera timmar. Jag hann gå igenom måndag och tisdag. TIll sin hjälp har man en online planerare där man kan lägga in alla programpunkter man inte vill missa. Det går också att skicka meddelande till alla deltagare via appen. Bra för oss som inte kan ha våra mobiltelefoner på och ”bara” kan använda dem som datorer.

Istället för att gå på inledningsprogrammet tog jag tillfället att vara med på en tre timmars minikonferens: The Global Education Summit. Det var en konferens där alla som arbetar med globala projekt inom ISTE samlades för att utbyta erferenheter och knyta kontakter.

Rundabordsamtal vid Global education summit.

Konferensen inleddes med några korta kärnfulla tal (”ignite speach”) som hade samma form som pecha kucha föredrag: 20 bilder där varje bild får visas i högst 15 sekunder.

Salen var möblerad med runda bord. När talen var klara fick en ”ordförande” från varje bord komma fram och berätta vilken organisation eller projekt man arbetade med och vad man skulle tala om vid sitt bord. Totalt var det över 15 olika bord som man fick välja på att sätt sig vid. Jag gick bort till iEARN som hade över 200 globala projekt på 30 olika språk i 130 olika länder. De engagerade 40 000 lärare och nådde ut till 2 miljoner elever. Jag fick prata med en projektledare från Pakistan och USA:s projekledare Lisa Jobson från New York. Deras organisation har som sitt syfte att hjälpa elever och lärare runt om i Världen att få kontakt och samarbeta i olika projekt.

Efter 45 minuter blev det två ”ignite speach” igen. Nu kunde man sitta kvar vid samma bord eller söka upp ett annat. Jag gick då till Deforest action som jag träffade förra året i San Diego. Chris Gauthier och Sara Hassan berättade om hur de byggt upp arbetet med Earth watch där elever runt om i världen håller koll på regnskogen på Borneo och kan slå larm till lokala grupper. Genom deras hemsida kan lärare hitta bra utbildningsmaterial om avskogning.

Efter minikonferensen var det dags för Jane McGonigal att hålla sitt ”key speach”. Det handlade om ”gamification”. Hon förklarade varför det var viktigt med spel i undervisningen och hon kunde förklara på ett sätt jag aldrig hört tidigare spelens möjligheter och betydelse. Hon visade två exempel. Ett där ett spel fått människor att komma på sociala uppfinningar och starta olika företag. Ett annat spel hade förmått 500 ungdomar att skriva en bok om 100 sätt att förändra världen. Efter föreläsningen hade jag fått en helt ny insikt i ett område inom utbildning som jag inte visste mycket om innan. Det händer inte så ofta att ett helt nytt utbildningslandskap öppnar sig för en. I dag gjorde det det.

Jane McGonigal. Författare till ”Reality is broken”.

Jane McGonigal samlade ca 15 000 lärare i samma rum. Det var ett stort rum! Här förstår man hur stort intresset är för digital utveckling av lärandet!

När föredraget var klart gick alla tusentals lärare upp på andra våningen där det serverades tacos med olika såser. Runt väggarna var det också fullt med ”Poster sessions” om olika globala projekt. Här är några av de projekt som jag pratade med:

Biz Movie

Future friendly school

TakingITGlobal

World Leadership School

Flat classroom

Geopardy

ISTE 2013 – Digital citizenship for societal participation

Publicerad den 22 juni, 2013 av Dan Frendin

Svara

At ISTE 2013 we will present our Swedish project from upper secondary school in Kalmar: Digital citizenship for societal participation.

We hope to find other teachers doing similar projects to connect with for exchanging experiences.

Here we have a summary of our presentation:

Digital citizenship – students learning ICT and science for societal participation.
Daniel Åkerblom, Dan Frendin and Mats Lindahl

Introduction
This study is built on the use of socioscientific issues (SSI) in science education and draws on the ideal of authenticity in education, advanced by the progressivist tradition during early 2000th century. Authenticity in terms on relevance for the students’ lives promotes students’ activity and learning by stimulating students’ internal motivation. Authenticity can only be achieved if the learning activity can provide answers that have significance for something the student want or need to know, and that relates to occurrences in the students’ lives and in society. ICT provides new possibilities to achieve authenticity in education by enabling learning activities to extend beyond the classroom and the school building, thereby stimulating authentic communication and activities in ways that promote students’ “owner-ship” and “agency”.

This project is an attempt to make a change and reach out from the classroom by making use of IT and the possibilities of communication made available to students in a 1-to-1 setting. The study focus on two parallel learning goals:

1) to develop personal communication skills using computers in high-school;

2) to develop functional scientific literacy with a sense of agency that enables a communication that opens the classroom towards the community.

Participants
Swedish high-school students (60 students; 16-17 years of age) following flexible personal strategies, under supervision by their teachers, develop communication skills using ICT while they participate in a number of projects. The projects reported on here are: “Wolves in Sweden and biodiversity”, “Radio diary for national radio broadcast” and “Wikipedia in education”.

Results and discussion
Although the different tasks studied in this work were authentic in different ways, they increased the students learning and motivation. Students developed better arguments when addressing the Minister for the environment then when addressing fellow students or the teacher. It should be noted that one important circumstance concerning the letter to the Minister for the environment is that her stance and intentions are known. Another circumstance that can have impact on the students’ engagement in improving their arguments is that the Minister for environment has a distinguished position in Society. The readers of Wikipedia articles and the listeners to Swedish radio broadcasts are real, which makes the task authentic, but they are not known to the students. That makes the task difficult in another way than writing to a minister since the students need to imagine how to communicate. Still, the tasks were taken seriously and the students showed and expressed that they were highly motivated. Their learning increased in many aspects such as reflection and expressive language skills. Taken together, it seems as authentic school tasks, which includes communication that reaches beyond the school walls promotes not only students’ motivation but also their reflective and communicative skills. It is therefore concluded that ICT provides several opportunities to develop authentic school tasks that increase students’ motivation and learning. Reflecting and communicative skills are specifically promoted.

Daniel Akerblom, teacher Geography and Science
Daniel.akerblom@ksgyf.se

Dan Frendin, teacher Biology, Science and Globalisation and sustainable development.
Dan.frendin@ksgyf.se

Mats Lindahl, ass. Professor
Mats.lindahl@lnu.se

Washington – Air and Space Museum

Publicerad den 21 juni, 2013 av Dan Frendin

Svara

Efter en frukost på Cosi gick vi ner mot The Mall och Air and Space Museum.

Inne i hallen möttes vi av tre rymdkapslar. Den ena var en Mercury som John Glenn suttit i när han som första amerikan gjorde en rymdfärd två varv runt jorden. Den andra var den som användes vid den första rymdpromenaden. Den tredje var kontrollfarkosten vid månlandningen 1969.

Mercurykapseln som John Glenn satt i när han som första amerikan gjorde en rymdfärd. Han åkte två och ett halvt varv runt jorden.

Kommandomodulen från Apollo 11. Det var från den som man hade kontakt med Aldrin och Armstrong när de var på månytan.

Över alla dessa svävade Charles Lindbergs ”Spirit of St Louis, det flygplan som gjorde den första flygningen över Atlanten.

Flygplanet ”Spirit of Saint Louis” som Charles Lindberg gjorde den första flygningen över Atlanten med.

En bit bort i hallen stod en av de månlandare som byggdes till Apolloprojektet men som aldrig skjöts upp. De som fick åka iväg lämnades kvar på månen så de går inte att se mer på jorden.