Basin street, Rampart street och Bourbon street. Idag kom vi till New Orleans på vår resa genom den amerikanska södern. Men innan vi kom in till själva stadskärnan åkte vi till ”Jean Lafitte nature park” 20 minuter söder om staden utefter en biflod till Mississippi.

Det var ett nästan öronbedövande svirrande av insekter som kom över oss när vi öppnade bildörren. Om de flesta träsk vi kört förbi från Galveston och österut varit öppna så liknade detta träsk mer en regnskog. Den bestod av träd och en solfjäderlik palm som växte under trädskiktet. Det var mycket fuktigt och varmt.

Luftrötter i cypressträsket.

Vi gick in i träsket på en stig som var som en brygga. En tvättbjörn sprang snabbt in bakom ett träd och var som uppslukad av vegetationen. En kardinal sjöng från en död trädgren. Överallt hördes cikador eller vad den nu var för en insekt.

På en av stigarna vi följde fick vi se en alligator ligga i vattnet. Den hade vattenväxter som fastnat på ryggen så den såg precis ut som en trädstock. Den låg blickstilla.

Det ogenomträngliga träsket öppnade upp sig några miles bort och blev till ett kärr.

Efter träskturen åkte vi in till centrum av New Orleans. Vi hittade ett hotellrum strax utanför de franska kvarteren som inte var för dyrt. Vi gick ner till Mississippi som stor och mäktig flöt förbi. Det kom ett stort lastfartyg på väg uppströms. En bit bort låg en ”Steamer” som gjorde natt turer med live jazzband ombord.

Från floden gick vi upp genom de franska kvarteren till Bourbon street som var den gata med den mesta aktiviteten. Det var som en blandning av Ströget i Köpenhamn och The Strip i Las Vegas fast med en egen karaktär. Från barer hördes rock, zydeco eller jazz. Utanför en restaurang spelade en gatuband en jazz med ett väldigt tryck i.

Eftera att ha gått upp till Basin Street och Rampart street och tittat in i Louis Armstrongparken gick vi till Bourbon street och åt ”crabcakes” och ”fried alligator”. Till huvudrätt tog vi friterade räkor. Efter att ha gått fram och tillbaka på gatan i folkvimlet satte vi oss ner på ett café och lyssnade på ”Stemboat Willie” som spelade och sjöng en lugn jazz.

Trötta tog vi oss sedan till hotellet för en välbehövlig sömn.