Denna vecka har det varit extremväder i USA. Death Valley och Las Vegas har slagit värmerekord och i Florida och i de östra delarna av USA har det varit mycket regn. Idag när vi åkte från Tallahassee kom vi igenom ett slagregn. Det såg ut som ett dimmoln kring motorvägen men när vi kom in i det formligen vräkte regnet ner. Vi fick sakta ner från 70 mph till 35 mph på några sekunder för man såg knappt 20 meter framför sig!

Kennedy Space center ligger på en landremsa utanför Floridas östkust i jämnhöjd med Orlando. Innan man åker över bron ser man ”US astronaut hall of fame”. När man kommit över bron tornar extratanken till rymdfärgan upp sig vid några stora byggnader. Där ligger ”Kennedy space center visitor complex”. En ”Raketträdgård” sticker upp ovanför taken. Jag känner igen Mercurykapseln från Air and space museum i Washington och Johnson Space Center i Houston.

Raketträdgården på Kennedy Space Center

För 53 dollar får man tillträde till utställningarna och en rundtur som tar en ut till Vehicle Assembly building där raketerna till rymdfärderna sätts ihop och till Apollo launch pad där Apolloraketerna sköts upp. Vi tog den bussen så fort vi ätit och gick upp i byggnaden där  bl.a. månraketerna sköts upp. Det var flera Black Vultures där.

Vehicle Assembly Building

 Uppskjutningsplatsen för Apolloprojektet

Här byggs det en väg för fordonet som förflyttar uppskjutningsrampen.

Den senaste uppskjutningsrampen sedd från Apolloprojektets ramp.

”Launch control”, den som man använder nuförtiden. När raketen väl har skjutits upp tar ”Misson control” i Houston över. 

Man fick ta en ny buss som skjutsade oss vidare när vi kände sig färdiga med stoppet. Nästa ställe som vi fick se var launch controll som var effektfullt inlagd i en filmföreställning. När man såg hur raketerna startade skakade hela rampen som man satt på och fönstren ovanför. Man fortsatte in i en stor sal där en av de tre återstående Saturnus V raketerna ligger. Vi såg en tidigare i veckan innan i Houston. Den tredje finns i Alabama. De fick aldrig skjutas upp för man strypte pengarna till månprogrammet och de förblev oanvända. Tack vare detta kan vi nu stå under dem och förundras hur de kunde ta oss till månen och tillbaka.

Launch control

En del av den filmvisning som visade månlandningens historia. Kennedys tal om att ”Vi skall sända en människa till månen och få tillbaka henne levande innan decenniets slut”

 Saturnus V raketen i genomskärning där man ser hur man transporterade upp månlandaren. 

Varje rymdfärd fick sitt emblem. Här ser vi Apollo X till Apollo XII. De sitter uppsatta utefter Saturnus V raketen.

I hallen där raketen var fanns det också en månsten som man fick röra vid om man ville. Vistelsen i rakethallen avslutar man med en film där man får följa månlandningen sekund för sekund innan den landar i verkligheten framför en på scenen!

Det närmaste jag har kommit månen. En månsten som man får röra vid. 

Månlandaren landade på scenen framför oss.

I utställningshallen fick man titta in i en månlandares inre. 

Kommandomodulen till Apollo XIV

På  tillbakavägen blev vi rekommenderade att besöka den nya Atlantisutställningen som öppnade för några dagar sedan. Vi gick in genom sal efter sal och fick se filmer som berättade hur rymdfärgan kom till. Det tog tolv år innan den var färdigutvecklad. Man byggde fem olika rymdfärgor: Columbia, Challenger, Discovery, Atlantis och Endeavour. De två första exploderade 1986 och 2003.

Efter den sista filmen öppnades filmduken och där stod hon: Atlantis! Det var mäktigt och mycket välgjort! Sen kunde man gå runt hela färgan och titta på den både uppifrån och underifrån. Jag fick möjlighet att vara med på en simulering av en rymdfärjestart. Den var mycket verklig. Vi fick sätta oss i en simulator som såg ut som innandömet i en färga och när det startade skakade allt kraftigt. Precis vid starten lutar hela raketen litet. Men kallar det ”Twagg”. Den kommer snabbt i rätt position och under 4 minuter fortsätter allt att skaka. När extratanken sedan släpps blir allt tyst och rymdfärjan svävar ovanför jorden. Taket till simulatorn öppnades och där såg man jorden. En fantastisk känsla!

 Sovrum på den internationella rymdstationen.

 Collin, Armstrong och Aldrins handavgjutningar som gjordes för att skräddarsy deras rymdräktshandskar.

Hubbletelskopet