Kategoriarkiv: Uganda

Reptiles and birds – Uganda journey 2013

Publicerad den av
Svara

Reptiles – Reptilia – Reptiler

Here is a list of the reptiles we observed during our journey in Uganda 2013.

African (Nile) Crocodile – Crocodylus niloticus- Nilkrokodil
At least three at Kasinga Channel and one in Murchison Falls National Park

Water (Nile) Monitor – Varanus niloticus – Nilvaran
One in Queen Elisabeth National Park

Blue-headed (Green) Tree Agama – Acanthocerus atricollis – Blåhuvad trädagam
Common along the journey

Tropical House Gecko – Hemidactylus mabouia – Husgecko
Common in houses.

Birds – Aves – Fåglar

Here is a list of the birds we observed during our journey in Uganda 2013. I begin with the families and will but in the species and where we observed them when I have time later on.

NON-PASSARINES – ICKE TÄTTINGAR

Pelicans

Cormorants

Darter

Finfoots

Herons, Egrets and Bitterns – Ardeidae

Hamerkop

Storks

Shoebill

Ibies

Ducks and Geese – Anatidae

Vultures, Eagles etc – Accipitridae

Falcons – Falconidae – Falkar

Guineafowls – Mumididae –

Frankolins – Phasianidae

Crakes and Rails – Rallidae

Jacanas – Jacanidae

Cranes – Gruide

Bustards – Otididae

Thick-knees – Burhinidae –

Coursers and Pratincoles – Glareolidae

Plovers – Charadriidae –

Sandpipers etc. – Scolopacidae

Gulls and Terns – Laridae – Måsar och tärnor

Skimmers – Rynchopidae – Saxnäbbar

Doves and Pigeons – Columbidae – Duvor

Parrots – Psittacidae – Papegojor

Turacos and Plantain-eaters – Musophagidae

Cuckoos and Coucals – Cuculidae – Gökar och

Owls – Strigidae – Ugglor

Nightjars – Caprimulgidae – Nattskärror

Swifts and spinetails – Apodidae – Seglare

Mousebirds – Coliidae – Musfåglar

Trogons – Torgonidae – Trogoner

Kingfishers – Alcedinidae – Kungsfiskare

Bee-eaters – Meropidae – Biätare

Rollers – Coraciidae – Blåkråkor

Wood-hoopoes and Scimitarbills – Phoeniculidae

Hornbills – Bucerotidae – Hornfåglar

Barbets and Tinkerbirds – Capitonidae –

Honeyguides and Honeybirds – Indicatoridae –

Wrynecks and Woodpeckers – Picidae – Göktytor och hackspettar

PASSARINES – TÄTTINGAR

Larks – Alaudidae – Lärkor

Martins and Swallows – Hirundinidae – Svalor

Wagtails – Motacillidae – Ärlor och Piplärkor

Cuckoo-shrikes – Campephagidae – Nålfåglar

Bulbuls, Greenbuls and Brownbuls – Pycnonotidae – Bulbyler

Thrushes and Allies – Turdidae – Trastar m.fl.

Warblers – Sylvidae – Sångare

Flycatchers – Muscicapidae – Flugsnappare

Batises and Wattle-eyes – Platysteiridae – Flickflusnappare

Monarch Flycatchers; Flycatchers – Monarchidae; Muscicapidae – Flugsnappare

Illadopses, Chatterers and Babblers – Timalidae –

Tits – Paridae – Mesar

White-eyes – Zosteropidae – Glasögonfåglar

Sunbirds – Nectariniidae – Solfåglar

Shrikes – Laniidae – Törnskator

Bush-shrikes – Malaconotidae – Busktörnskator

Helmet-shrikes – Prionopidae – Hjälmtörnskator

Drongos – Dicruridae – Dronger

Crows – Corvidae – Kråkor

Orioles – Oriolidae – Gyllingar

Oxpeckers, Starlings – Sturnidae – Starar

Sparrows – Passeridae – Sparvfinkar

Weavers – Ploceidae – Vävare

Waxbills – Emberizidae – Fältsparvar

Canaries and Seedeaters – Fringillidae – Finkar

Planeringsmöte

Publicerad den av
Svara

Sista dagen i Uganda på ett tag. Vaknade klockan sex i mörker. Det var strömavbrott så jag fick tvätta av mig i pannlampans sken. Jag hängde den naturligtvis på en spik på dörren. Svårt att tvätta ansiktet annars.

Paul och jag åkte in till Entebbe där Coseo från Namulanda och John från Entebbe SS redan samlats. Coseo blir Namulandas nya representant i Global Profil efter att Cathy slutat som rektor på skolan och fått ett nytt jobb inom företagsvärlden.
En representant från St Josephs och Ruth Mende från Kitende kom sedan och vi satt hela förmiddagen och gick igenom deras förra mötes protokoll och hur vi skall lägga upp nästa besöks program. Det kändes väldigt bra att få planera programmet tillsammans med alla skolorna i Entebbe!

Jag blev skjutsad till Entebbe airport av Paul. Vi blev stoppade innan vi hann komma fram. Jag fick gå ur bilen och blev muddrad av en polis. När de inte hittat något misstänkt så fick vi åka vidare till flygplatsbyggnaden. Där satt Mats, Kaj och Hans i cafeterian och väntade på mig. De sa att Kenyas flygplats i Nairobi brann och att det var förhöjd säkerhet på alla flygplatser i Östafrika.

Vid fyratiden lyfte vårt plan och vi flög mot Dubai där vi landade vid niotiden. Denna gång fick vi bo på ett annat hotel: Arabia park hotell. Det var också fint och bjöd på god mat. Det låg lite längre in i staden än vad det andra hotellet som vi bodde på när vi åkte ner gjorde.

Luften ute var lika varm som när vi övernattade där för fjorton dagar sedan.

Mbazzi – första besöket.

Publicerad den av
Svara

Morgonen började med att tupparna utanför Pauls hus gol. Den vanliga bulbylen sjöng också tidigt. Jag tvättade mig från baljan så som man gör i de flesta Ugandiska hem. Varmvatten fick jag i en stor termos så jag kunde få ljummet vatten att slölja över mig med. Toletten var ett hål i golvet så det gällde att ställa sig så man prickade rätt!

Frukosten var en blandning av havrevälling och majsgröt som man drack ur en stor kopp. Till det fick jag te med masalakryddor och varm mjölk. Paul och jag delade också på en spansk omelett. Efter allt detta tog jag en av de små söta bananerna som låg i en klase på bordet.

Vid halvniotiden fick jag hålla en lektion om att blogga och om Wikipedia i undervisningen. Det var lite svårt att förklara hur man startar en blog på en datamaskin som man inte är van att använda i ett dunkelt klassrum som man fått in ungefär sjuttio elever i. Men det gick hjälpligt. Jag upptäckte att det var mycket lättare för dem att starta en Blogger-blogg istället för en WordPress-blogg. Efteråt kom flera elever fram till mig som inte vågat att fråga i den stora gruppen. Flera bad mig också att hälsa till Global profileleverna hemma i Sverige!

Nästa punkt på dagsprogrammet var att ta ut pengar. Jag ville testa hur det går att ta ut från sitt VISA kort. Det man skall göra är att hitta en ATM automat. Där gick det väldigt lätt att ta ut penger. Ungefär som i en svensk bankautomat.

Efter det tog Paul med oss till kungens sjö i Kampala. Den ligger i Ruguda. Den var förut ett papyrusträsk som man grävde ut för hand någon gång på trettiotalet. Det var några små öar i sjön som var fulla av fåglar. Det var ca 100 gapnäbbstorkar och lika många kohägrar. Vi såg också den smalstjärtade skarven och en gulnäbbad stork.

Anledningen till att vi åkte till Ruguda var att Pauls rotaryklubb brukar ha möten på ”Påvens hotell” där. Det var dags för Rotaryklubbens veckomöte och eftersom Paul är president för klubben var han tvungen att vara med på det. Då passade han på att bjuda in Mats och mig. Vi fick Ugandisk buffé. Jag fick möjlighet att berätta om vårt Wikipedia projekt inför alla medlemmarna! En av medlemmarna i denna rotaryklubb är Ugandas vicepresident! Paul var lite stolt att han var ”president” för Ugandas vicepresident. När mötet gick mot sitt slut fick bl.a. Mats och jag gå fram och mottaga Ruguda Rotary klubbs emblem ur vicepresidentens hand och samtidigt skaka hand med honom.

Vid halv tretiden satte vi oss i bilen igen och körde raka vägen mot Pauls hemby Mbazzi. Vi tog in på Mityana-vägen från Kampalahållet och tog till vänster upp på en liten jordväg vid Nkambo. Efter bara några kilometer kom vi fram till stället där Vi-skogen byggt upp en ”nursary bed” för trädplantor. Hela gänget som arbetar med Vi-skogen projektet var där eftersom det var tisdag. När vi kom ställde alla upp sig och hälsade oss välkomna med den ”Ugandiska klappen”: klapp, klapp, klapp – klapp. klapp, klapp – klapp och när de gör den sista klappen så sträcker de ut sina händer från hjärtat!

VI-skogens instruktör Nansamba Noeline var där och en kvinna från ”Association of Uganda Professional Women In Agriculture and Environment”, Tibazalika Alice Eunice, deltog också i mötet. Hennes NGO samarbetar med Makarere University för att utvärdera det arbete som ”Mbazzi Farmer Association” gör tillsammans med VI-skogen. Vi blev mycket hjärtligt mottagna och de visade oss allt som de gjort så här långt. De som är med i projektet måste komma varje tisdag och arbeta tillsammans för att lägga grunden till projektet och det gick inte att undgå att de var både stolta och glada för deras gemensamma projekt.

Paul, Mats och jag fortsatte uppför vägen till Pauls släkthus. Det låg i en sluttning och hade massor av mark runtomkring. Först visade Paul det hus han tänkt skulle vara ett resurscenter för Wikipedia projektet och byutvecklingsprojektet. Sen tog han oss ner för sluttningen förbi hans släkt gravplats, kornas beteshage och ner till sin vattenmelonodling. Hans familj hade grävt ett stort dike nere vid kantet av ett litet träsk och där tog de vatten till melonodlingen. På vägen upp till bilen igen gic vi förbi ett stort jackfruit träd där de som arbetade på Pauls gård skördade de frukter som var mogna.

Vi åkte vidare nerför vägen i Mbazzi. Själva Mbazzi består egentligen av fem mindre byar. Några km längre fram kom vi till handelsplatsen som bestod av ett antal små affärer.

När vi fortsatte förbi det lilla samhället kom vi fram till en bonde som hade en traktor. Det låg också en ”primary school” en bit bort på vägen. De som går i ”Secondary School” får gå till Mpigi varje dag.

På vägen tillbaka stannade vi vid affärerna. Paul började att prata med några lite grand och innan vi gick sa han åt mig att bjuda barnen på godis. De kom barn efter barn fram till mig. Det gjorde också att det kom fram mammor med barn och pratade med Paul. Isen var bruten och vi fick plötsligt kontakt med hela byn kändes det som. En berusad man kom fram mot bilen och ville bli fotograferad. Jag tog ett kort på honom och han blev mycket nöjd.

Det hann bli mörkt innan vi kom tillbaka till Kisubi Mapeera igen. Vår bil fick motorstopp vid Nkambo. Paul var tvungen att stanna och prata i sin mobil i 20 minuter och under den tiden hann bilbatteriet ladda ur. Efter tre kvart kom det bilreparatörer från ett lite större samhälle lite längre bort på vägen med ett laddat batteri och kunde hjälpa oss att få fart på bilen igen.

Det blev nötköttgryta med matoke och ris när vi kom hem.

Vi-skogen i Masaka

Publicerad den av
Svara

Dagen började på VI-skogens huvudkontor för Uganda i Masaka. James som nu tagit över efter Kajsa Halleen som chef för kontoret hälsade oss välkomna. Victor som skulle vara vår värd för dagen var också med. De började med att berätta om alla faser som Vi- skogen gått igenom sedan de kom dit 1992.

När vi fikat och Paul anslutit till oss gick vi in och tittade på deras frölager som fanns utanför kontoret i ett uthus. Vi stuvade sedan in oss i en av deras bilar och åkte till mönsterjordbruket som ligger i Masaka alldeles i kanten av det stora papyrusträsket.

Där visades vi runt av Victor och ledaren för träningscentret. Det fanns ett arboretrum, en liten gård, ett svinhus, några kor och får samt höns förutom de olika exemplen på agroforestry som vi visades.

Efter mönsterfarmen åkte vi till en bondeförening som de slutat jobba med redan 2008 men som tack vare VI-skogen växte sig starkare och starkare. Vi besökte också två olika jordbruk som i flera år använt sig av agroforestry och kunnat utveckla sin verksamhet och sina odlingar mycket.

Efter VI-skogen besöket åkte vi direkt till Kampala där Paul hade sin bil och sedan till Dream house i Entebbe där Mats och Kaj skall bo i två nätter när Jag bor hos Paul och Hans hos Cathy.

När jag lastat över alla mina väskor i Pauls bil och satt mig i den satte han på CD-spelaren så fort vi kom upp på Entebbevägen. Det strömmade Bach ur högtalarna. Jag tyckte jag kände igen stycket. Det var min brors Bachskiva! Där satt jag nu på i den Ugandiska natten och kände alla afrikadofterna komma mot mig från det öppna bilfönstret samtidigt som min brors viola fyllde bilen med ljud.

Murchison Falls National Park

Publicerad den av
Svara

Det låg där på vägen. Vår gudie Stephen upptäckte det när vi åkte den smala jordvägen över savannen i Murchison Falls National Park. Lejonhonan låg mitt på vägen och hukade sig ner och väntade in att en ”heartbeast” skulle gå över vägen. Den smög sig närmare efter ett tag utefter vägens högra sida och täcktes av det höga gräset där. Men det tänkta bytet såg lejonet och alla savannens stora djur som var i närheten sprang iväg. Lejonet vände då och gick rakt emot oss! !Stäng alla fönster!! sa Stephen. Vi använde nu bara det öppna taket på bilen att titta upp från. Fem meter från bilen vände lejonet av och gick upp på en jordvall. Det stannade till och stod still en stund och betraktade oss innan de sakta gick in i det höga savanngräset och försvann.

Innan vårt möte med det jagande lejonet hade vi gått upp tidigt. Våra rum på lodgen som låg mitt i parken låg två och två med delad toalett. De var runda som hyddor och låg utspridda på lodgeområdet. När vi vaknade halv fem på morgonen var det ett starkt surrande av alla insekter. Vi åt frukost snabbt och gav oss iväg kvart över sex. Vi var tvungna att komma till en färja över Nilen som gick prick sju.

”Här kan ingen simma över” sa Stephen när vi kom fram till färjeläge. Floden är full av krokodiler även om vi inte kan se några nu. ”Simmar något ut” kommer de fram till det och dränker det och äter upp det”.

När vi skumpat fram i ungefär en halvtimme fick vi se oljeborrtorn mitt på savannen. Man har hittat mycket olja som man säger sig ska utvinna utan att det skall skada naturen.

”Stopp” sa Stephen plötsligt. ”Det sitter en leopard i trädet därframme”. Mycket riktigt! När vi tittade igenom lövmassorna så såg vi fläckarna på en leopard som gömde sig i trädet. Vi var mycket imponerade av vår guides förmåga att upptäcka djur! Vi stannade till och såg då att det gick även fem hyenor under trädet. En av de fläckiga djuren var nyfiken på att se vad vi var för några så den gick fram och ställde sig alldeles bredvid oss vid vägkanten innan den gick vidare emellan buskarna. Vi väntade ut leoparden och efter ca en kvart så kom den också ner från trädet och visade sig väldigt fint innan den också försvann in i det höga savanngräset.

Murchison Falls National Park har en av de största populationerna av giraff i världen. Vi var därför lite förvånade varför vi inte sett några fast vi varit ute på savannen i över en timme. Men efter ett tag såg vi en flock gå och beta i en backe. Denna park är mer kuperad än Queen Elisabeth. När vi kört vidare och solen gått upp såg vi fler och fler giraffer.

Vi åkte fram ända till ”Albert lake”. Där fanns mycket flodhästar som låg i vattnet. Ovanpå djuren låg det två afrikanska ormhalsfåglar och stod en kohäger.

Klockan elva var vi vid färjan igen och nu var det många bilar där så vi fick trängas rejält. En flock babianer gick runt och tittade in i bilarna om det fanns något ätbart. När vår chaufför slängde en bid Jackfruit som vi inte ätit upp var en av dem framme direkt och öppnade plastpåsen och åt upp det ätbara på frukten.

Vägen var sedan lång till Kampala. Större delen var mycket fin och asfalterad. Landskapet svar svagt kulligt med en mosaik av odlingar och mindre träd.

I Kampala tog vi farväl av vår guide och styrde vår färd mot Masaka igen. Vår safaridel av resan var slut. Nu återstod bl.a. ett studiebesök på VI skogen i Masaka. Det var mycket trafik på vägen dit. Vi råkade ut för en riktigt trafikstockning vid ett vägbygge men kom ifrån det efter trekvart.

”Who throw that?”

Publicerad den av
Svara

”Who throw that” sa vår lokale guide Vincent när vi gick på ”the royal mile” i Budongo forest utanför Masindi.

Vi hade gått upp tidigt för att komma hit. Redan kvart över sex på morgonen lämnade vi Masindi hotell för att plocka upp Vincent i en av byarna utanför. Vi såg en ”brown twinspott” utefter vägen och många fler nya arter för resan innan vi stannade utanför infarten till ”Royal mile”. Den hade fått sitt namn av att en känd kung i Bonyori för länge sedan brukade gå just denna väg. Det var en fin regnskog med många väldigt tjocka träd som hade de där stora plattade stammarna nertil.

Det hade regnat ända från klockan tolv på natten och fortsatte in på morgonen. Vi hörde inte mycket i skogen. Det var som om regnet fick alla fåglar att tystna. En ”bluebreasted kingfisher” visade sig i alla fall och en ”dwarf kingfisher”. Den sista lilla kungsfiskarens bo hittade vi först. Vi stod och väntade för att se den komma. Det tog bara några minuter så satt den där på enträdgren nära boet.

Det var när vi lämnat kungsfiskaren som Vincent plötsligt fick se att det landade ett fikon på vägen framför honom. ”Who throw that” sa han till Kaj. Båda tittade upp i det stora fikonträdet som bredde ut sina långa väldiga grenar över vägen. Där i några grenklykor satt de! Schimpanserna! Det var en familj som åt fikon och det var en av dem som tappat eller kastat ner ett fikon på vägen. Äntligen fick vi se schimpanserna. Vi missade dem ju för någon dag sedan och nu fick vi se dem när vi letade andra djur!

När vi gått ner till bron som var gränser för hur långt man fick gå in i skogen vände vi och åkte snart vidare till en annan skog som hette Bosingio och som var en annan del av Budongoskogen.

Där såg vi till en början fler apor. Det var rödsvansade apor, ”Blue monkeys” och den västliga svartvita guarezan. De gjorde ett fastligt väsen av sig hela tiden. Mot slutet av den tid vi var där hörde vi en ”crested eagle” som kallade. Då tystnade alla apor. Den äter nämligen sådana.

Det var redan långt fram i lunchtid och fåglarna var inte så aktiva längre. Vi bestämde oss att åka vidare mot ”Murchisson Falls National Park”. Vid sextiden var vi framme vid ett av fallen. Det är ”Viktoria Nile” som rinner förbi här. Ute i forsen på några klippor kunde vi se tre ”Cliff prantikola”. Det är en vadarsvala som bara bor i forsar. Eftersom den biotopen är ganska ovanlig i Afrika så är den arten inte så vanlig.

När vi tagit in på hotellet som låg mitt i parken hade vi vår briefing. Vi åt vår middag och sedan eskorterades vi ut till våra små hus som såg ut som runda hyddor. Eftersom husen ligger mitt i parken eskorteras alla gäster ut till sina rum så de inte skall anfallas av bufflar eller andra djur som lätt kan ta sig in på hotellområdet.

Queen Elisabeth National Park

Publicerad den av
2

”Don´t go there!”. Det var det första jag hörde när jag kom ut i nattens sista minuter vid sextiden på morgonen när jag skulle gå ner till huset där vi äter. Det var Kaj, Hans och Mats som kommit före mig och som var på väg ut i buskarna för att titta på en nattskärra som de hörde. Alla tre i personalen i restaurangen sprang efter dem och ropade. Att ge sig ut i nattmörkret utanför huset var inte tillrådligt! Det är inte som hemma här. Här kan man bli anfallen av ett lejon om man ger sig utanför gårdsplanen.

Kaj hade hört grymtningar nere ifrån buskarna dagen innan. Det visade sig att det var flodhästar som höll till där.

Vi bor inte långt från Kasengi kanalen. Det första vi skulle titta efter idag var papyrus gonoleken. Stephen visste var den brukar hålla till. Den är bara aktiv i gryning och skymning. Vi tog en kort biltur ner till kanalen och där gick vi utefter papyrusen upp mot bron. Sakta blev det ljusare och ljusare men solen såg vi inte. Det var regn i luften men utan att det började regna.

Fiskarna som höll till vid bron var redan vakna. De gav sig ut i kanalen med sina båtar eller stod med rev och lina och fiskade från den lilla bron över kanalen. Skuggstorkar flög över oss och vi såg en hel del fåglar inne bland papyrusen. Stephen hörde gonoleken ganska tidigt men den kom inte fram. Inte för än vi nästan gett upp och skulle gå till bilen dök den plötsligt upp nere bland papyrusen! Den var alldeles klarröd på buken, brunblå på ryggen och klargul på hjässan. Väldigt vacker!

Efter vår morgontur till papyrusen åkte vi upp till ”Kasangi track”. Det hade regnat under natten och det var fuktigt och ganska kallt för årstiden. ”Detta är perfekt kattväder” sa Stephen! Vi kan nog få se både lejon och leopard! Vi körde ut på savannen.

Det var många frankoliner på vägen. I var och varranan buske stannade vi och tittade på de fåglar som fanns här. Vi såg bl.a. olika vipor och lärkor och många vitbrynade skäggökar. Det var flera safaribilar som likt oss gett sig ut på morgonen. På ett ställe såg vi fyra stycken stå på rad. Vi åkte dit och mycket riktigt, där kom tre lejon lunkandes i högt tempo mot någon av de kobbs som gick därute. Vi följde efter lejonen med bilen men stannade ganska snart! Där låg en hyena inte långt från vägen och slet köttstycken ur en kobbskropp som den tagit. Vi stod upp i bilen under vårt uppfällbara tak och fotograferade den under flera minuter.

Vi åkte sedan vidare för att leta efter vart lejonen tagit vägen. Vi fann dem liggande nära vägen vid några träd. De hade lagt sig ner för att vila.

På vägen tillbaka till hotellet såg vi både ”Giant hog” och ”Common Warthog”, två svin som bor ute i buschen. Inga leoparder ville visa sig för oss denna morgon.

Efter lunchen åkte vi upp förbi samhället efter bron och tog till vänster ner i en annan del av nationalparken. Vi kom upp och fick en fantastisk vy över Lake Edward innan vi svängde ner till huset där man köpte biljetter till båtturen över Kasanga kanalen.

Ner vid hamnen såg vi malakitkungsfiskare, brokärla och en ”swamp flycatcher” bl.a. En blåhuvad ödla gick över vägen och klättrade upp i ett träd. På andra sidan kanalen kunde jag redan skönja en flock elefanter och bufflar.

Vi gick i båten och sakta körde vi ut mot den andra sidan. Den motsatta sidan var full av bufflar. En nilkrokodil låg på stranden. En gulnäbbad stork och en sadelnäbbad stork gick bland dem. När vi fortsatte utefter stranden åkte vi förbi den gråa kungsfiskarens bon. De gör hålor i strandbrinken likt vår kungsfiskare där de lägger sina ägg.

En bit bort utefter stranden såg vi både elefanter och flodhästar. En goliathäger stod i strandkanten. På en udde stod det en stor flock med afrikanska saxnäbbar. På en annan udde stod det en flock med storskarvar.

Efter vår tur åkte vi till hotellet och gick igenom alla fågelarter som vi sett under våra dagar här. Vi är uppe i över 220 arter så här långt.

Entebbe

Publicerad den av
Svara

Vi fick gå upp kvart över fem för att hinna äta frukost i lugn och ro. Även den var av högsta kvalitet med en mer traditionell menu som äggröra, stekt korv och rostat bröd. Men det fanns ett bord med bara frukter av allehanda slag också.

Vi tog sedan den lilla bussen till flygplatsen och tog oss efter en lång promenad till gate C22.

Flygturen gick över den arabiska halvön. Öken så långt man kunde se. När vi närmade oss Entebbe kom vi in i ett molnlandskap jag aldrig sett förut. Det var liksom tre lager av moln.

När vi landade var jag orolig för hur det skulle gå när jag inte hade mitt vaccinationskort med mig. När jag kom fram till disken där vi skulle köpa visa frågade de inte ens efter det.

Paul och Cathy mötte oss tillsammans med vår chaufför under resan och vår guide Stephen. En kusin till Paul var också med. Vi tog oss direkt till Banana Village i Entebbe. Jag trodde först att det låg ganska nära Entebbe SS för jag hade tidigare sett hyddliknande hus där som var hotell. Men det låg en bra bit längre in mot Kampala.

Fågelskådningen började så fort vi steg ur vår bil. Det var fåglar överallt i träden och buskarna. Vi checkade in och åt en lättare lunch efter att vi hade duschat.

Innan vi åkte till Entebbes botaniska trädgård tittade vi in på Entebbe SS för att hälsa på Yunia och John. När vi gått ur bilen leddes vi in i deras nybyggda hus. Ni måste hälsa på biskopen sa John till oss. Det var ett stor evenemang! Vid honnörsbordet satt biskopen och några andra prästklädda personer. Yunia höll tal och allt filmades. Vi blev presenterade och sedan började en dans och trumföreställning!

 

Dubai

Publicerad den av
Svara

Nu lämnar jag ISTE 2013 och alla nya digitala möjligheter med undervisningen för ett tag och ger mig ut på äventyr.

Idag flyger jag med tre vänner till Dubai för att sedan flyga vidare till Uganda imorgon.

Tåget från Kalmar till Kastrup var överfullt. I Hässleholm satte de på vagnar med platser för 500 personer till. Det märktes knappt.

Vi kom fram till Kastrup i god tid. Men när jag tog en Steff Holberg, korven ”Stor Klaus”, kom jag på att jag glömt mitt gula vaccinationskort. Jag sms:ade och ringde mina barn. En timme innan planet åker sitter jag nu med fina fotografier på mitt vaccinationskort och hoppas att de godtar detta när jag landat i Entebbe.

Vår flygtur till Dubai gick över östra Europa och Turkiet. Jag blev förvånad hur bergigt östra Turkiet var. När vi åkte över gränsen mot Irak åkte vi också in i natten. Det var en underlig känsla att kunna titta ner i natten samtidigt som vi på vår höjd fortfarande hade det ljust. Det var en röd rand ovanför horisonten. Så småningom blev det även mörkt hos oss.

Vi landade i Dubai vid 23 tiden. Det var över 8 timmar till nästa flight så det ingick en övernattning. Dubais flygplats var väldigt stor. Vi gick och gick tills vi kom till en plats med hissar som var stora som rum. Dubais flygplats är byggt i minst tre olika plan. Efter att ha gått i vad som kändes som 45 minuter kom vi äntligen fram till den plats där vi skulle visa upp våra hotellvouchers. Det visade sig att vi skulle bo på ett hotell utanför flygplatsbyggnaden. Vi gick ut och en bastuliknande hetta slog emot oss. Våra glasögon immade igen omedelbart. Det blev svalt igen när vi satte in oss i en liten buss som körde oss till hotellet.

Vi fick en mycket positiv överraskning att det ingick en buffé också. Det var kyckling, blomkålsgratäng, ris och en mängd olika maträtter att välja bland. Deras hummus var helt fantastisk.

ISTE 2013 – Avslutande seminarier

Publicerad den av
Svara

Att få gå runt på ISTE konferensens alla aktiviteter är något av det mest inspirerande man kan få göra som lärare. Här är det lärare som lär lärare och det är en kultur av att ”dela med sig” som gäller. 

Idag var det den sista konferensdagen och jag valde att gå på ett antal intressanta seminarier. Men innan de började tog jag en runda på ”poster session” området och kom förbi ett utbildningsprojekt i Uganda. Det var en amerikansk skola som haft ett biståndprojekt med en skola i Mbale. Elever från skolan i USA skypade med en lärare där och läraren gjorde små korta YouTube klipp som beskrev livet i staden. Detta fick sedan eleverna i den amerikanska skolan att göra insamlingar mm som sedan kom eleverna på skolan i Mbale tillgodo.