Kampala och Bugandas kultur

Hur lär man sig bäst om kulturen i Uganda med kungariken och klaner? Ett sätt är att göra som vi gjorde idag och åka till Bugandas parlament och få ett föredrag om hur man tar beslut i kungariket. Utanför dörren till parlamentet finns det bilder på alla totem till Bugandas 56 klaner. Utanför huset står den nuvarande kungen eller ”kabaka” som det heter på luganda, staty och tittar ut över ”the royal mile”. Mellan parlamentet och kungens palats är det en mile och när kungen skall vara med i parlamentet får han åka den vägen.

Idag fick vi också se kungens radiostation som finns i samma byggnad.

När vi sedan gick till palatset fick vi också se Idi Amins fängelsehålor eller tortyrkammare där han mördade sina motståndare. De sattes i en bil med en bindel runt ögonen och kördes runt runt i Kampala så de skulle tro att de fördes långt bort. Fyra rum fylldes med 500 personer var och efter två dygn var syret slut. De som försökte rymma hamnade i ett elektrifierat vatten som tog livet av dem. De döda kropparna kördes iväg och slängdes till krokodilerna i Nilen eller Viktoriasjön.

När eleverna får se detta väcks ett äkta intresse för vad som hände i Uganda från 60-talet och framåt. Verkligheten gör att man vill söka sig till böcker och artiklar för att veta mer.

Uganda wildlife education center

När vi var hos borgmästaren i måndags bjöd han hela vår grupp till Uganda wildlife education center i Entebbe. Idag på eftermiddagen åkte vi dit.

Innan det fick det namn som det har nu kallades det ”Entebbe zoo”. Men efter kriget som var i början och mitten av 80-talet förföll det. När ugandierna sedan ville bygga upp det bestämde man sig för att göra ett zoo där inte alla djuren bara satt i bur utan att det fanns miljöer där de kunde gå i det fria.

Parken är uppbyggd kring några stora ”savanner” som får symbolisera olika nationalparker i Uganda. En bygger på det som finns i Queen Elisabeth National Park, en annan Kidepo och en tredje Murchisson Falls. De har också en stor inhägnad med schimpanser. I en liten våtmark hittar man träskonäbben. Vid varje större inhägnad står det en guide som berättar om det som går att se.

UWEC vill nå ut i landet med kunskap om vikten att bevara den biologiska mångfalden

Rostad majs

Vid ekvatorn går solen ner vid sjutiden året om. Klockan åtta är det kolmörkt och natten fylls av ljud. Det är syrsor och andra insekter som ger ett intensivt surrande ljud. I kväll ville Paul som jag bor hos bjuda på rostad majs. Han hade köpt med sig lite färsk majs från grönsaksstånden på Entebbevägen. När vi kom hem till hans lärarbostad hade hemhjälpen redan gjort färdig elden i den eldstad som han och hans familj värmer sin mat på ute på verandan. De har också en energisparande spis som drar mycket mindre ved än de tre traditionella tre stenarna som man brukade ställa sitt kärl på tidigare i historien.

Paul tog fram en traditionell afrikans stol med tre ben som jag fick sitta på. Själv satte han sig på en av de vanliga plaststolar som man ser överallt här i Uganda. När majsen hade svartnat runt om var den färdig. Vi knaprade majs medan nattfjärilarna flög runt utelampan. Idag var det inte strömavbrott.

”Ge era vänner en nyanserad bild av Afrika!”

Vid varje besök här i Entebbe ingår en visit hos borgmästaren. Han tar emot på sitt rum där ena sidan är ett helfönster mot Viktoriasjön. Det är den vackraste utsikt jag sett från en borgmästares kontor! Först får vi berätta för hans sekreterare vad vi skall göra i Entebbe när vi är här innan vi får komma in. Sen berättar vi allt igen när vi träffar borgmästaren. Vi presenterar också våra skolor och berättar vilka program våra elever går på.

När alla formella presentationer var färdiga idag pratade han mer fritt ur sitt hjärta. Han bad oss att ge en nyanserad bild av Afrika till våra vänner i Sverige. ”Afrika är mer än bara lejon” sa han. Detta är precis vad vi vill ge eleverna med vår Global profil. Vi vill att alla skall förstå att verkligheten är mycket mera mångfacetterad än den bild vi oftast får från media.

Idag har också våra elever fått flytta till elevhemmen. Många av Ugandas skolor är ”boardingschools”. På många ställen flyttar man hemifrån redan när man är 7-8 år.

N´dere troup

Solen håller just på att gå ner. Vi har ätit en mycket god middag hos en av rektorerna som har sitt hus i Kampala. Vi befinner oss i stadsdelen Ntinda. Trummorna och de Ugandiska ”gitarrerna” ljuder över scenen. De första dansarna kommer in och dansar två danser.

Sen kommer Stephen in. Det var Stephen som bildade dansgruppen N´dere troup på 80-talet och lyckades försona olika stammar i Uganda. ”Människor som dansar tillsammans krigar inte” avslutade han kvällen med att säga efter en mängd olika danser från olika delar av Uganda.

Verkligheten som lärobok

Den första dagen skulle vara en dag då vi lärde känna Entebbe. Rektorn på Kisubi Mapeera tog oss först till Kasenyi. Det är en sk ”landing site” med en marknad för de som vill sälja till de som bor ute på öarna och för de på öarna som vill sälja till fastlandet. Det är också därifrån som det går båtar ut till öarna utanför Entebbe.

Här gick vi så vi fick se Entebbe på håll och en fin utsikt över Viktoria sjön. En marknad är viktig för att förstå ett samhälles behov, resurser och material och energiflöden. För att få eleverna att samla fakta från verkligheten bad vi dem att notera och dokumentera allt som de såg inne bland stånden. Det blev bl.a. frukter, en lera som användes som kosttillskott och de fiskar som såldes från Viktoriasjön: tilapia och nilaborre. . Vi såg också hur de sålde kaffebönor i små påsar gjorda av växtmaterial. De tog man och bjöd på när man fick gäster. Det stärkte relationerna. Vi hittade också urdruckna mjölkpaket som såldes som sänken till nät. De fylldes med sand och bands vid nätens nedre delar.

Efter en lunch på en restaurang som tillhörde Bugandas drottnings far åkte vi till Purpose Uganda Babies home. Det hade expanderat kraftigt sedan förra året! Nu hade de en nursery school som låg vägg i vägg med barnhemmet. Den var modern med en whiteboard och mycket olika pedagogiska hjälpmedel.

De hade också fått två kor och hade höns. När de beskrev hönsens förmåga att lägga ägg hittade vi ett intressant samband. För barnen så är ägg en viktig proteinkälla. Hönsen la dock dåligt med ägg just nu. Det berodde på att deras majs inte var så bra och stor som tidigare. En svår torka under torrtiden hade gjort att majsen var svårare att få tag på och gjorde att priset gått upp. Detta gjorde att hönsen fick ett dåligare foder och då värper de sämre. Detta gör i sin tur att barnen på barnhemmet får i sig mindre protein. Detta kan påverka barnens hälsa.

Vi avslutade dagen vid en ”cutural heritage site” ute vid flygplatsen där en klanledaren verkat som fick platsen att kallas Entebbe. Det var samma plats som vi besökte 2009 för att titta på en naturreligion-plats”. I en grotta brinner det ständigt en eld och folk från Buganda kommer varje dag för att sova i grottan

Väntetidernas möjligheter

Vi startade 09:00 från Kalmar Central. Vi stuvade in alla våra stora resväskor i tågvagnen med de uppfällda sidostolarna. Där satt jag och vaktade dem ända ner till Kastrup. När vi kom upp till entréhallen hade vi sex timmar på oss innan flyget gick.

Vi satte oss i Starbucks café och gick igenom programmet. När man reser med en stor grupp och skall undervisa samtidigt gäller det att ta vara på alla tillfällen då man kan samlas naturligt. Väntetider är viktiga möjligheter för genomgångar och diskussion.

Det gick snabbt att ta sig till Shiphool i Amsterdam. Det var inte svårt att hitta gate F8 men det var långt att gå. Shiphool är en mycket stor flygplats.

Sen bar det av till Nairobi. Det var inte lätt att sova på planet. Flygplatsen i Nairobi var inte så stor men betydligt större än Entebbe. Det sista planet från Nairobi till Entebbe var inte stort. Bara en rad i mitten till alla stolarna. Vi fick i alla fall en god liten frukost.

Väl i Entebbe gick det fort att komma ut från flygplatsen. Vi var ute på en halvtimme.

Efter lunch tog vi alla en skön promenad i botaniska trädgården i Entebbe. Har man suttit i ett helt dygn är det skönt att ta en lugn promenad i en av de vackraste botaniska trädgårdar jag varit i. Vi hade en guide som visade oss många olika träd, fåglar och ”golden orb spider”. Vi såg bl.a. en ”African gonolek”, grön markatta och östlig svartvit guareza, en svartvit apa som svingade sig fram genom träden i den regnskogsrest där en av de första Tarzanfilmerna spelades in.

Mbazzi, Mpigi district, Uganda

Mbazzi is situated In Mpigi district south of the road to Mityana. It is a rural village with small farms and a little market place in the central of the village. ”Mbazzi” means ”axe” and the name came from the activity of the first settlers. They made axes on the hilltop. The first settlements can be traced far back as 1830. The area was mainly covered with rainforest. The sparse homes was found at the edge of the grazing lands on the hilltops. The valleys was left as a forest resource base. In recent years the whole rainforest have been cut down.

Mbazzi 2013-14Agriculture on the hills of Mbazzi.

Mbazzi 2013-16Mosaic landscape in Mbazzi.

Mbazzi 2013-17Cattle grazing on the hillslopes of Mbazzi.

Mbazzi 2013-26Deforestation at Mbazzi. This area was a dense rainforest.

Mbazzi 2013-11In the centre of the village there is a small ”marketplace”

Mbazzi 2013-6Children at the market place.

Mbazzi 2013-2Local shop.

Mbazzi 2013-8Another shop in the village.

Mbazzi 2013-19

Mbazzi 2013-9

Mbazzi 2013-3Children of Mbazzi.

Mbazzi 2013-13Primary school at Mbazzi

Mbazzi 2013-12The one and only tractor in the village.

Mbazzi 2013Corn – one of the crops of Mbazzi.

Mbazzi 2013-27

One of the farmers in Mbazzi farmer association. Since a couple of month VI-forest has begun a project in the village. Every tuesday they meet and do work together to start agroforestry in the village. The first thing to do is to start a nursery bed for tree plants.  They will later work with the whole VI-forest koncept and start cooperations and try to build a sustainable local society in Mbazzi.

Mbazzi 2013-31New tree plants – new hope!

Mbazzi 2013-30Work with nursery beds.

Mbazzi 2013-33Nursery beds. Every tuesday the farmers in the project meets and work with this.

Mbazzi 2013-34Paul Kiguba explains for the farmers why we are here. And he explains for us what they do.

Mbazzi 2013-32Mbazzi farmer association, Vi forest project team and visitors. At the left: Mats Hannerz, forester and editor for many forest magazine in Sweden. At the right: Tibazalika Alice Eunice, capacity development officer at ”Association of Uganda Professional Woman in Agriculture and Environment.

Mbazzi 2013-21At Mbazzi Paul Kiguba will start a resourcecenter for sustainable village development via Wikipedia Luganda. He will form a group of authors that will write articles about how grow crops, develop the local economy etc. The leaders of VI forest in Masaka where interested about the idea and I hope we can develop a good and meaningful cooperation with them.

This house is meant to be the resource center. It is situated along the village road and easy to access. Paul hope he will get help with the financing of the center.  I am helping him to find interested partners in the project and sources for funding.

Mbazzi 2013-22This room will be the heart of the resource centre. Paul shows where the computers shall stand.

Mbazzi 2013-24One of the Ugandan martyrs is the patron of Mbazzi and the new resource centre.

Att hitta lokala utvecklingsmöjligheter

När man har fått en översikt och förståelse av samhället som man studerar kan man börja att ta fram utvecklingsmöjligheter. Här följer två sätt som man kan tänka och arbeta på.

Det första kan man kalla ”goda exempel”- metoden. Man ger sig ut och letar efter goda hållbara exempel på de verksamheter som man hittat i byn. I Uganda kan det t.ex. vara att åka till Vi-skogens mönsterjordbruk i Masaka och studera de andra projekt som de driver. Där kan man hitta alternativa sätt att odla, få lokal energi och att finansiera sina verksamheter t.ex. Man kan läsa böcker och artiklar och söka på internet på sökorden ”alternativ energi”, ”ekobyar”, lokal livsmedelsförsörjning” eller andra ord. Sen sätter man ihop de bästa alternativen och beskriver en möjlig utveckling.

Det andra är ”back-casting” – metoden. Då utgår man från de problem som man hittat i samhället. Man tar problemen och omformar dem till visioner: hur skulle det se ut om problemen skulle vara helt lösta? Sedan ”ställer man sig i visionen” och ”tittar tillbaka till nuet” och försöker se vilka händelser eller aktiviteter som gjorde att visionen förverkligades. På så sätt får man identifierat en serie händelser som kan göra att visionen kan förverkligas. Alla dessa aktiviteter kan man sedan sätta samman i en plan.

När man sedan ser vägen framför sig kan man fråga sig: vilket är det första steget jag kan ta nu för att börjar förverkligandet av det hållbara lokalsamhället?