”Who throw that” sa vår lokale guide Vincent när vi gick på ”the royal mile” i Budongo forest utanför Masindi.

Vi hade gått upp tidigt för att komma hit. Redan kvart över sex på morgonen lämnade vi Masindi hotell för att plocka upp Vincent i en av byarna utanför. Vi såg en ”brown twinspott” utefter vägen och många fler nya arter för resan innan vi stannade utanför infarten till ”Royal mile”. Den hade fått sitt namn av att en känd kung i Bonyori för länge sedan brukade gå just denna väg. Det var en fin regnskog med många väldigt tjocka träd som hade de där stora plattade stammarna nertil.

Det hade regnat ända från klockan tolv på natten och fortsatte in på morgonen. Vi hörde inte mycket i skogen. Det var som om regnet fick alla fåglar att tystna. En ”bluebreasted kingfisher” visade sig i alla fall och en ”dwarf kingfisher”. Den sista lilla kungsfiskarens bo hittade vi först. Vi stod och väntade för att se den komma. Det tog bara några minuter så satt den där på enträdgren nära boet.

Det var när vi lämnat kungsfiskaren som Vincent plötsligt fick se att det landade ett fikon på vägen framför honom. ”Who throw that” sa han till Kaj. Båda tittade upp i det stora fikonträdet som bredde ut sina långa väldiga grenar över vägen. Där i några grenklykor satt de! Schimpanserna! Det var en familj som åt fikon och det var en av dem som tappat eller kastat ner ett fikon på vägen. Äntligen fick vi se schimpanserna. Vi missade dem ju för någon dag sedan och nu fick vi se dem när vi letade andra djur!

När vi gått ner till bron som var gränser för hur långt man fick gå in i skogen vände vi och åkte snart vidare till en annan skog som hette Bosingio och som var en annan del av Budongoskogen.

Där såg vi till en början fler apor. Det var rödsvansade apor, ”Blue monkeys” och den västliga svartvita guarezan. De gjorde ett fastligt väsen av sig hela tiden. Mot slutet av den tid vi var där hörde vi en ”crested eagle” som kallade. Då tystnade alla apor. Den äter nämligen sådana.

Det var redan långt fram i lunchtid och fåglarna var inte så aktiva längre. Vi bestämde oss att åka vidare mot ”Murchisson Falls National Park”. Vid sextiden var vi framme vid ett av fallen. Det är ”Viktoria Nile” som rinner förbi här. Ute i forsen på några klippor kunde vi se tre ”Cliff prantikola”. Det är en vadarsvala som bara bor i forsar. Eftersom den biotopen är ganska ovanlig i Afrika så är den arten inte så vanlig.

När vi tagit in på hotellet som låg mitt i parken hade vi vår briefing. Vi åt vår middag och sedan eskorterades vi ut till våra små hus som såg ut som runda hyddor. Eftersom husen ligger mitt i parken eskorteras alla gäster ut till sina rum så de inte skall anfallas av bufflar eller andra djur som lätt kan ta sig in på hotellområdet.