Murchison Falls National Park

Det låg där på vägen. Vår gudie Stephen upptäckte det när vi åkte den smala jordvägen över savannen i Murchison Falls National Park. Lejonhonan låg mitt på vägen och hukade sig ner och väntade in att en ”heartbeast” skulle gå över vägen. Den smög sig närmare efter ett tag utefter vägens högra sida och täcktes av det höga gräset där. Men det tänkta bytet såg lejonet och alla savannens stora djur som var i närheten sprang iväg. Lejonet vände då och gick rakt emot oss! !Stäng alla fönster!! sa Stephen. Vi använde nu bara det öppna taket på bilen att titta upp från. Fem meter från bilen vände lejonet av och gick upp på en jordvall. Det stannade till och stod still en stund och betraktade oss innan de sakta gick in i det höga savanngräset och försvann.

Innan vårt möte med det jagande lejonet hade vi gått upp tidigt. Våra rum på lodgen som låg mitt i parken låg två och två med delad toalett. De var runda som hyddor och låg utspridda på lodgeområdet. När vi vaknade halv fem på morgonen var det ett starkt surrande av alla insekter. Vi åt frukost snabbt och gav oss iväg kvart över sex. Vi var tvungna att komma till en färja över Nilen som gick prick sju.

”Här kan ingen simma över” sa Stephen när vi kom fram till färjeläge. Floden är full av krokodiler även om vi inte kan se några nu. ”Simmar något ut” kommer de fram till det och dränker det och äter upp det”.

När vi skumpat fram i ungefär en halvtimme fick vi se oljeborrtorn mitt på savannen. Man har hittat mycket olja som man säger sig ska utvinna utan att det skall skada naturen.

”Stopp” sa Stephen plötsligt. ”Det sitter en leopard i trädet därframme”. Mycket riktigt! När vi tittade igenom lövmassorna så såg vi fläckarna på en leopard som gömde sig i trädet. Vi var mycket imponerade av vår guides förmåga att upptäcka djur! Vi stannade till och såg då att det gick även fem hyenor under trädet. En av de fläckiga djuren var nyfiken på att se vad vi var för några så den gick fram och ställde sig alldeles bredvid oss vid vägkanten innan den gick vidare emellan buskarna. Vi väntade ut leoparden och efter ca en kvart så kom den också ner från trädet och visade sig väldigt fint innan den också försvann in i det höga savanngräset.

Murchison Falls National Park har en av de största populationerna av giraff i världen. Vi var därför lite förvånade varför vi inte sett några fast vi varit ute på savannen i över en timme. Men efter ett tag såg vi en flock gå och beta i en backe. Denna park är mer kuperad än Queen Elisabeth. När vi kört vidare och solen gått upp såg vi fler och fler giraffer.

Vi åkte fram ända till ”Albert lake”. Där fanns mycket flodhästar som låg i vattnet. Ovanpå djuren låg det två afrikanska ormhalsfåglar och stod en kohäger.

Klockan elva var vi vid färjan igen och nu var det många bilar där så vi fick trängas rejält. En flock babianer gick runt och tittade in i bilarna om det fanns något ätbart. När vår chaufför slängde en bid Jackfruit som vi inte ätit upp var en av dem framme direkt och öppnade plastpåsen och åt upp det ätbara på frukten.

Vägen var sedan lång till Kampala. Större delen var mycket fin och asfalterad. Landskapet svar svagt kulligt med en mosaik av odlingar och mindre träd.

I Kampala tog vi farväl av vår guide och styrde vår färd mot Masaka igen. Vår safaridel av resan var slut. Nu återstod bl.a. ett studiebesök på VI skogen i Masaka. Det var mycket trafik på vägen dit. Vi råkade ut för en riktigt trafikstockning vid ett vägbygge men kom ifrån det efter trekvart.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s