Morgonen började med att tupparna utanför Pauls hus gol. Den vanliga bulbylen sjöng också tidigt. Jag tvättade mig från baljan så som man gör i de flesta Ugandiska hem. Varmvatten fick jag i en stor termos så jag kunde få ljummet vatten att slölja över mig med. Toletten var ett hål i golvet så det gällde att ställa sig så man prickade rätt!

Frukosten var en blandning av havrevälling och majsgröt som man drack ur en stor kopp. Till det fick jag te med masalakryddor och varm mjölk. Paul och jag delade också på en spansk omelett. Efter allt detta tog jag en av de små söta bananerna som låg i en klase på bordet.

Vid halvniotiden fick jag hålla en lektion om att blogga och om Wikipedia i undervisningen. Det var lite svårt att förklara hur man startar en blog på en datamaskin som man inte är van att använda i ett dunkelt klassrum som man fått in ungefär sjuttio elever i. Men det gick hjälpligt. Jag upptäckte att det var mycket lättare för dem att starta en Blogger-blogg istället för en WordPress-blogg. Efteråt kom flera elever fram till mig som inte vågat att fråga i den stora gruppen. Flera bad mig också att hälsa till Global profileleverna hemma i Sverige!

Nästa punkt på dagsprogrammet var att ta ut pengar. Jag ville testa hur det går att ta ut från sitt VISA kort. Det man skall göra är att hitta en ATM automat. Där gick det väldigt lätt att ta ut penger. Ungefär som i en svensk bankautomat.

Efter det tog Paul med oss till kungens sjö i Kampala. Den ligger i Ruguda. Den var förut ett papyrusträsk som man grävde ut för hand någon gång på trettiotalet. Det var några små öar i sjön som var fulla av fåglar. Det var ca 100 gapnäbbstorkar och lika många kohägrar. Vi såg också den smalstjärtade skarven och en gulnäbbad stork.

Anledningen till att vi åkte till Ruguda var att Pauls rotaryklubb brukar ha möten på ”Påvens hotell” där. Det var dags för Rotaryklubbens veckomöte och eftersom Paul är president för klubben var han tvungen att vara med på det. Då passade han på att bjuda in Mats och mig. Vi fick Ugandisk buffé. Jag fick möjlighet att berätta om vårt Wikipedia projekt inför alla medlemmarna! En av medlemmarna i denna rotaryklubb är Ugandas vicepresident! Paul var lite stolt att han var ”president” för Ugandas vicepresident. När mötet gick mot sitt slut fick bl.a. Mats och jag gå fram och mottaga Ruguda Rotary klubbs emblem ur vicepresidentens hand och samtidigt skaka hand med honom.

Vid halv tretiden satte vi oss i bilen igen och körde raka vägen mot Pauls hemby Mbazzi. Vi tog in på Mityana-vägen från Kampalahållet och tog till vänster upp på en liten jordväg vid Nkambo. Efter bara några kilometer kom vi fram till stället där Vi-skogen byggt upp en ”nursary bed” för trädplantor. Hela gänget som arbetar med Vi-skogen projektet var där eftersom det var tisdag. När vi kom ställde alla upp sig och hälsade oss välkomna med den ”Ugandiska klappen”: klapp, klapp, klapp – klapp. klapp, klapp – klapp och när de gör den sista klappen så sträcker de ut sina händer från hjärtat!

VI-skogens instruktör Nansamba Noeline var där och en kvinna från ”Association of Uganda Professional Women In Agriculture and Environment”, Tibazalika Alice Eunice, deltog också i mötet. Hennes NGO samarbetar med Makarere University för att utvärdera det arbete som ”Mbazzi Farmer Association” gör tillsammans med VI-skogen. Vi blev mycket hjärtligt mottagna och de visade oss allt som de gjort så här långt. De som är med i projektet måste komma varje tisdag och arbeta tillsammans för att lägga grunden till projektet och det gick inte att undgå att de var både stolta och glada för deras gemensamma projekt.

Paul, Mats och jag fortsatte uppför vägen till Pauls släkthus. Det låg i en sluttning och hade massor av mark runtomkring. Först visade Paul det hus han tänkt skulle vara ett resurscenter för Wikipedia projektet och byutvecklingsprojektet. Sen tog han oss ner för sluttningen förbi hans släkt gravplats, kornas beteshage och ner till sin vattenmelonodling. Hans familj hade grävt ett stort dike nere vid kantet av ett litet träsk och där tog de vatten till melonodlingen. På vägen upp till bilen igen gic vi förbi ett stort jackfruit träd där de som arbetade på Pauls gård skördade de frukter som var mogna.

Vi åkte vidare nerför vägen i Mbazzi. Själva Mbazzi består egentligen av fem mindre byar. Några km längre fram kom vi till handelsplatsen som bestod av ett antal små affärer.

När vi fortsatte förbi det lilla samhället kom vi fram till en bonde som hade en traktor. Det låg också en ”primary school” en bit bort på vägen. De som går i ”Secondary School” får gå till Mpigi varje dag.

På vägen tillbaka stannade vi vid affärerna. Paul började att prata med några lite grand och innan vi gick sa han åt mig att bjuda barnen på godis. De kom barn efter barn fram till mig. Det gjorde också att det kom fram mammor med barn och pratade med Paul. Isen var bruten och vi fick plötsligt kontakt med hela byn kändes det som. En berusad man kom fram mot bilen och ville bli fotograferad. Jag tog ett kort på honom och han blev mycket nöjd.

Det hann bli mörkt innan vi kom tillbaka till Kisubi Mapeera igen. Vår bil fick motorstopp vid Nkambo. Paul var tvungen att stanna och prata i sin mobil i 20 minuter och under den tiden hann bilbatteriet ladda ur. Efter tre kvart kom det bilreparatörer från ett lite större samhälle lite längre bort på vägen med ett laddat batteri och kunde hjälpa oss att få fart på bilen igen.

Det blev nötköttgryta med matoke och ris när vi kom hem.