Kategoriarkiv: Pedagogik

Wikipedia – en ny folkrörelse för bildning?

Publicerad den av
Svara

De senaste veckorna har vi haft som uppgift till våra elever på Global Profil att skriva varsin artikel på Wikipedia om något av det som de varit med om på sina resor i Uganda och Sydafrika. Detta som examination på sin kurs i globalkunskap. Under arbetet har jag sett hur de lär sig att allt de skriver måste ha en förankring i en oberoende källa. De tränar sig att uttrycka sig formellt och sakligt. De ställs inför frågan: ”var passar min nya kunskap in i det som man redan vet”. I det sistnämnda kommer de åt själva kärnan i vad det innebär att lära sig: att binda samman det nya man lärt sig med det man visste innan.

Wikipedia görs av frivilliga ideella krafter som vill att kunskap skall vara fri och av god kvalitet. Wikipedia har förändrats mycket bara de sista fem åren. Förr sågs den som något vem som helst kunde skriva i och var därför inte att lita på. Nu har kvalitetskraven skärpts betydligt och en grupp ”Wikipedianer” ser till att allt klotter och artiklar med dålig kvalitet tas bort så fort som möjligt.

När artiklar tas fram sker det i en lärande gemenskap där var och en bara bedöms utifrån sin kunskap, sitt omdöme och det man bidrar med. Wikipedia styrs i form av en merokrati. Det är ens meriter som bestämmer hur mycket inflytande man får. De flesta skriver under ett alias och alla artiklar kommer ofta ur en diskussion som en grupp Wikipediaförfattare deltagit i för att ta fram bra artiklar om ett kunskapsområde.

Våra elever deltar tillsammans med andra människor ute i samhället. Genom att de får skriva i Wikipedia får de bidra till samhällets samlade kunskap om det de skriver om. De blir en del av ”det riktiga samhället”.

Det är här Wikipedia har sina stora fördelar och möjligheter att bli en ny folkrörelse för bildning! Varje ort, kommun eller socken, kan starta en grupp på Wikipedia där man diskuterar hur man på bästa sätt skall presentera kunskapen om det ställe på jorden där man bor. Det kan vara några från ett länsmuseum, några från kommunala myndigheter, några från olika ideella organisationer som naturskyddsföreningen, ornitologiska föreningen, pensionärsföreningen och hembygdsföreningen m.fl. Var och en skriver utifrån sitt intresse och alla bidrar med sin del. I det arbetet kan elever från den lokala skolan vara med och på så sätt ta del av att bestämma vad som skall stå om sin hembygd i Wikipedia.

När ett sådant arbete pågått en tid har det byggts upp ett kunskapsmaterial som kan beskriva hembygdens historia,dess samtid och natur. Ett material som sedan kan vara till stor nytta i t.ex. skolor och kommunalt arbete. Genom att eleverna själva varit med och bidragit tror jag att de får en helt annan känsla för sin hembygd och för det material som de själva varit med och tagit fram.

I det arbete kan också gamla och unga, experter och amatörer mötas. Skolan kan ännu tydligare blir en del av samhället och en drivkraft i dess kunskapsutveckling.

Inlärningsprocessen

Bild

Svara

I flera år gick jag och funderade över om det finns en universell inlärningsprocess som gäller för all inlärning eller är det olika inlärningsprocesser för olika saker man lär sig? Finns det en process för hur man lär sig naturkunskap och en annan för t.ex. hur man lär sig spela fiol?

Så en dag fick jag en bild för min inre syn av hur inlärningsprocessen ser ut som tycktes gälla universellt! Den är som en spiral med fyra olika faser som kommer igen allteftersom spiralen rör sig uppåt:

inlärningsprocessen

1. Kunskap – förförståelse
När man skall lära sig något om ett nytt område har man ofta mer eller mindre kunskap om det innan. Detta brukar man kalla förförståelse. Denna kan man ha fått från tidigare studier, TV och andra media, föräldrar, kompisar och egen erfarenhet m.m. Innan man börjar studera ett nytt område kan det vara bra att försöka skriva/rita/minnas det man kan om det.

2. Fokusera på inlärning
Innan man kan ta in nu kunskap behöver man fokuser/koncentrera sig på att ta in kunskap. Är man mycket intresserad går detta av sig själv. Har man mycket annat i huvudet behöver man försöka lägga undan tankarna och bli närvarande och koncentrerad. Allt som stör koncentrationen som t.ex. glömda pennor, böcker, för sen ankomst, ovidkommande prat mm gör inlärandet svårare.

3. Ta in ny kunskap
Sättet vi kan ta in ny kunskap är många. Alla har vi olika inlärningsstilar. Några föredrar att läsa själva, andra lär sig bäst i grupp. Några lär sig bäst genom att se, andra genom att lyssna eller göra. Man skall försöka lära känna sig själv och vilka sätt man lär sig bäst igenom. Som lärare kan man underlätta för eleverna genom att lägga upp undervisningen på ett varierande sätt.

4. Integrera ny kunskap – skapa nya inre föreställningar
Ett viktigt moment för att verkligen lära sig en sak är att kunna integrera den nya kunskapen med det man redan vet. Är det ett helt nytt område man får kunskap om kan man integrera det genom att systematisera och strukturera det nya man lär sig så man får tydliga och förståeliga inre föreställningar/bilder av hur det är.

Den nya kunskapen byggs sedan på och inlärningsprocessen går vidare i en spiral under hela livet; det livslånga lärandet.

Några veckor efter att jag fått denna bild till mig hörde jag ett program på radio om en norsk undersökning som försökt ta reda på varför en del elever har så svårt för sig och en andra förstår och minns något efter att bara hört eller läst det. Det de kommit fram till var att de elever som hade lätt för sig kunde sätta ihop det nya de skulle lära sig med det som de redan visste och byggde hela tiden på sin förståelse. De kunde alltså integrera den nya kunskapen med den de hade innan.

Tankar om pedagogiken

Publicerad den av
Svara

Hur skiljer sig de underliggande tankarna när det gäller mitt nya sätt att undervisa från det mer traditionella som jag använde mig av tidigare?

Om vi tittar på det  traditionella sättet först med föreläsningar, lärobok, instuderingsfrågor och prov så hade det sina rötter ända från det att folkskolan skapades 1842. Kunskapen fanns hos läraren och i läroboken. Det var lärarens uppgift att förmedla den till eleverna. Eleverna skulle försöka minnas den till speciella prov som man gjorde individuellt utan någon hjälp.

Jag säger inte att det var en dålig pedagogik. Den har fungerat i de flesta ämnen i över hundrafemtio år. Den är bra när man skall lära sig grundläggande kunskap som man behöver kunna utantill som man inte kan hålla på att slå upp hela tiden.

Men vårt samhälle har förändrat sig sedan 1800-talet och vår samlade kunskap har nu blivit mycket, mycket stor. Med vår tekniska utveckling kan vi hantera fakta på ett helt annat sätt än tidigare och det är inte längre självklart att all kunskap kan finnas i en lärobok eller hos en lärare. Utvecklingen går väldigt fort inom många områden och den digitala utvecklingen möjliggör saker som man inte kunde tänka för bara några år sedan.

Vilken arbetsgivare låter sina anställda lösa problem genom att de får sitta själva, inte titta i böcker eller på internet och absolut inte tala med någon kollega? Den arbetsgivaren skulle betraktas som synnerligen konstig. Men det är så som vi behandlat våra elever när vi examinerat dem med prov.

I min ungdom arbetade jag som läroboksillustratör och fick illustrera ett par biologiböcker för gymnasiet. För varje bild jag skulle ta fram fick jag lov att hitta 3-5 olika förlagor. Jag gick då igenom alla de läroböcker i biologi som då fanns på den tiden och fick en överblick hur olika samma sak kunde illustreras. En del bilder som jag hittade var till den grad förenklade så att de gav en felaktig bild av verkligheten. Vissa saker var nästan omöjligt att illustrera med bara en bild för att man skulle förstå det rätt. Detta gav mig en viktig erfarenhet av hur viktigt det är att titta på flera olika källor för att få en så rättvisande bild av verkligheten som möjligt. Om vi skall lära eleverna om verkligheten, ska vi inte då också träna eleverna att använda sig av flera olika källor när de skall förstå ett fenomen eller lösa ett problem?

För att eleverna skall vara förberedda för att komma ut i dagens samhälle med alla dess krav och en värld full av fakta från olika typer av källor så måste vi undervisa och examinera dem på ett sätt där de får träna att:
1. samarbeta och samtidigt kunna jobba självständigt när det behövs
2. hantera och kritiskt granska olika källor till kunskap
3. förstå hur den vetenskapliga processen att skaffa sig kunskap kan se ut
3. kommunicera sin kunskap på ett förståeligt sätt
4. se hur vetenskap hänger samman med samhället i stort
5. utveckla en självdisciplin
6. själv driva sin kunskapsprocess

Detta är inte alls lättare jämfört med att utbilda och lära sig på det traditionella sättet. Man kan slippa provstressen och andra negativa yttringar som fanns i det gamla sättet. Samtidigt ställer detta nya sätt krav på att man t.ex. utvecklar en självdisciplin på ett annat sätt än tidigare som kan vara nog så svårt för dagens ungdomar.

Det man kan vinna på det nya sättet är att:
1. undervisningen blir mer verklighetsanpassad
2. eleverna får en kompetens de kan känna att de har nytta av direkt och i arbetslivet senare.
3. genom att utgå från elevernas egna frågor så mycket som möjligt äger eleverna sin läroprocess på ett annat sätt än tidigare.
4. genom att arbeta med t.ex. ”flipped classroom” frigörs tid för läraren att hjälpa eleverna på lektionstid med sina uppgifter istället för att lägga den mesta tiden på föreläsningar.

Öppna lärresurser

Publicerad den av
Svara

En av de viktigaste bitarna i det nya sättet att undervisa och som tagit mycket tid i anspråk är att hitta öppna lärresurser som går att använda i undervisningen. På engelska heter det ”open educational resourches (OER) och är en mycket stor rörelse ute i världen. Speciellt de stora lärosätena i USA lägger numera ut mycket av sitt material på nätet.

Det var Alastair Creeleman på Linnéuniversitet som gjorde mig uppmärksam på detta fenomen. Han har gjort en introduktion till detta som är bra att se om man vill komma in i ämnet:

Alastair Creeleman: Öppna lärresurser

Jag skall här berätta om några av de öppna lärresurser som jag använt mig av sedan jag börjat undervisa utan läroböcker.

 Wikipedia

Den viktigaste lärresursen är Wikipedia. Wikipedia jobbar sedan några år tillbaka på ett mycket mer kvalitetsäkrat sätt än tidigare och har en funktion som heter ”skapa bok” som jag använder mig av. När jag skall gå igenom ett område med mina elever tittar jag vilka sidor jag kan använda mig av på Wikipedia. När jag hittat det jag kan använda går jag till huvudsidan och i den vänstra mariginalen under ”skriv ut/exportera” klickar jag på ”skapa bok”. Jag fortsätter med att klicka på ”Starta bokfunktionen”, söker upp de sidor jag vill ha med och lägger in dem i min bok genom att klicka på ”Lägg till den här sidan i boken”. När jag lagt in det jag vill ha klickar jag på ”Visa bok”. Jag skriver in en passande titel och hämtar hem boken som pdf. Jag får den då med alla referenser och licenser som måste vara med för att den skall uppfylla alla krav på copyright mm. Eftersom allt på Wikipedia går under creative commons licens och man följer de krav som den licensen kräver är materialet lagligt att använda i undervisningen.

Ett problem som kan dyka upp är att den artikel man vill ha med har ett för svårt språk eller är för avancerat skriven för att passa på gymnasiet. Då kan man gå in i historiken för artikeln och hitta en tidigare upplaga som är lättare skriven och lägga in den.

På detta sätt så förbereder jag mina elever bättre för verkligheten. De måste träna sig i att läsa en vanlig text och använda sig av det. Genom att de arbetar i grupper så får de hjälpas åt att förstå texterna. Jag uppmanar dem att göra ”gloslistor” på svåra ord och förklara dem.

När eleverna inte hade egna datorer skrev jag ut sidorna till dem. Eleverna fick under hela kursen i Naturkunskap 1b bygga upp sin egen ”lärobok” genom en pärm med ett fliksystem. Fördelen med detta var att de efter kursens slut fick med sig en egen ”lärobok” som de kan ha som en grund för vidare studier i ämnet. Tidigare har de bara fått låna sin lärobok och varit tvungen att lämna tillbaka den när de slutar kursen.

Nu när eleverna har varsin dator får de bygga upp sitt läromedel på sin dator i digital form.

På Global Profil provar vi nu att låta eleverna skriva egna artiklar på Wikipedia utifrån deras upplevelser i Uganda respektive Sydafrika. Sophie Österberg från Wikimeda handleder oss och våra elever i det arbetet.

Wikipedia har som jag kan se det stora möjligheter att bli en plattform för en ny folkbildningsrörelse där skolan tillsammans med olika samhällsaktörer tillsammans tar fram kunskap för samhällets bästa.

I vårt projekt ”Den digitala naturkunskapen” bad vi Per Falk att berätta om sina erfarenheter med att arbeta med Wikipedia. Föreläsningen finns upplagd på AV Media Kalmar län:

Naturkunskap i ett digitalt ekosystem

Internet

Ibland har jag låtit eleverna att söka fritt på internet för att hitta förklaringar på begrepp. När de t.ex. skulle förklara vad ”hållbar utveckling” är för något fick de i läxa att hitta tre oberoende källor och göra en sammanfattning. Jag tipsade dem att titta på myndigheter och departement och ideella organisationers hemsidor förutom att göra en allmän Goggle sökning. Genom www.itools.com hittar de de flesta sökmotorerna.

Det de kommit fram till har jag sedan sammanfattat på en powerpoint och visat för dem lektionen efteråt. Då har de fått se de olika sätt som man kan förklara begreppet. Om de glömt något viktigt har jag då kunnat lägga till det. Powerpointen har jag sedan lagt upp på vår lärplattform så de kan spara dem på sina datorer eller skriva ut och sätt i sin pärm.

Radioprogram

Sedan några år tillbaka tillhör jag Vetenskapsradion Klotet ”storredaktion” genom att följa dem på deras facebooksida. Detta har hjälpt mig att följa med i miljöfrågorna och genom deras arkiv på sin hemsida (www.sverigesradio.se/p1/Klotet) har jag kunnat be eleverna lyssna på något radioprogram inom det ämnesområde vi går igenom.

På det sätt som radioprogram nu görs med medföljande hemsida, blogg, facebooksida och twitterflöde skulle många radioprogram vara utmärkta öppna lärrresurser för gymnasieskolan.

 Youtube

På youtube finns det massor av bra video man kan använda som öppna lärresurser. De flesta är på engelska. Men varför inte hjälpa gymnasieeleverna att komma över tröskeln att se engelska videos? Det är ju en verkligheten som de möter när de kommer till universitet senare i livet. På de studieförberedande programmen skall vi förbereda dem på kommande studier.

 TED

På www.ted.com finns det massor av bra och inspirerande föredrag. Vi har framförallt använt föreläsningar därifrån på Global profil.

 forskning.se

forskning.se är den nationella forskningsportalen som drivs av tio myndigheter och stiftelser som finansierat forskning och landets lärosäten. Här finns många teman med utmärkt material. Jag har speciellt använt mig av ”Nya biologin” och ”Östersjön” men det finns teman om många andra ämnen. De har en även en speciell del ”för dig i skolan”, filmer och bloggar. Mycket användbar och kvalitetsäkrad!

 AV Media

Genom att eleverna nu kan se AV Medias filmer streamade direkt till sina datorer genom att de själva är medlemmar behöver vi inte längre lägga lektionstid på att se filmer. De kan se filmerna hemma som läxa och lektionerna kan användas till att arbeta med fördjupningsuppgifter. Detta passar utmärkt när man arbetar utifrån ”flipped classroom” modellen.

 Specifika sidor

Här listar jag några sidor som jag har haft speciell nytta av inom ämnet naturkunskap

genteknik.nu

I ämnet genetik har jag haft användning för sidan www.genteknik.nu.

becominghuman.org

När vi läst om människans utveckling har jag haft stor hjälp av sidan www.becominghuman.org. Den är gjord av forskaren som hittade ”Lucy” och är väldigt fin gjord. Dock kan den innehålla information som är lite föråldrad så man måste komplettera den med andra sidor som t.ex https://genographic.nationalgeographic.com

Förändrad undervisning

Publicerad den av
11

Under det senaste ett och ett halvt året har jag ändrat min undervisning totalt. I min blogg kommer jag att berätta och reflektera över det jag gör och hur arbetet och mina tankar fortskrider. Genom att skriva om det här hoppas jag att jag också kommer att få kommentarer från andra och att på så sätt kunna utveckla mitt sätt att arbeta vidare.

Utbildningsväsendet står idag inför det kanske största paradigmskiftet någonsin. Att vara lärare nu är något av de mest spännande yrken man kan jobba med.

 Traditionell undervisning

Jag har varit lärare i större delen av mitt liv. I många år gjorde jag som de flesta av oss lärare gjort sedan folkskolan bildades 1842. På lektionerna gick jag igenom ett stycke i läroboken, gav det i läxa och förhörde det veckan därpå. Till sin hjälp fick eleverna instuderingsfrågor att svara på. När ett område var färdigt hade jag prov på det. Parallellt med detta hade jag labbar också eftersom jag undervisar i ämnet naturkunskap.

År efter år kändes det som att eleverna bara läste för proven. När jag förhörde läxan hade inte många läst den ordentligt. De väntade med att läsa in texten i läroboken till dagen innan det var prov. Då råpluggade de och många fick godkänt och var i regel nöjda med det. Om jag någon gång frågade dem om något som vi gått igenom ett halvår innan var det bara någon av dem som kunde svara.

Detta kändes inte helt bra. Men det fungerade hjälpligt i alla fall. De duktiga fick sina höga betyg och de som bara ville ha godkänt fick i regel det. Men hur mycket av det jag försökt lära dem satt kvar och blev till något som de kunde ha nytta av längre fram i livet? Det var ju ändå grunderna för de livsuppehållande systemen på jorden som jag  lärde dem. Viktig kunskap för att kunna ta bra beslut nu och i ett framtida samhälle.

Jag försökte på olika sätt variera undervisningen och lyckades hyggligt i många fall men ändå kändes det inte helt rätt.

Hur jag själv lärt mig

Det var inte så jag själv lärt mig om naturen. Genom att vara aktiv fältbiolog och vara ute i naturen och teckna det jag såg växte det fram ett intresse som gjorde att jag satsade på att bli biolog och senare lärare. Min biologilärare i gymnasiet, Viking Olsson, hade aldrig prov med oss. Vi fick oförberedda läxförhör istället och en viktig del av det han examinerade oss på var våra labbrapporter och andra arbeten som vi fick göra själva eller tillsammans. Vi fick ibland sitta i grupper och försöka att själva bena ut det viktiga i det vi skulle lära oss. Det arbete som vi t.ex. fick göra i ekologi minns jag än idag över trettio år senare.

Jag försökte att gå över till oförberedda läxförhör i några av mina klasser  men det fungerade inte. Att man skall visa sin kunskap på prov satt liksom i väggarna på min skola.

Global profil

I Global profil där jag arbetat tillsammans med mina kollegor Bosse, Åse och Linda har vi sedan starten använt oss av elevaktiva arbetsmetoder. Mina kollegor var mycket kunniga i att använda simuleringar och jag har lärt mig mycket av att arbeta med dem.

Genom att förbereda och sedan göra en resa till Uganda eller Syd Afrika med eleverna har jag fått vara med om de mest genomgripande förändringar jag sett hos elever. De får en kunskap de inte kunnat få på annat sätt och mognar som människor. Vi har aldrig haft någon lärobok i den kursen. Vi har arbetat med verkligheten som lärobok.

 Gymnasiereformen – en chans till förnyelse

2011 när den nya gymnasiereformen skulle sjösättas och alla kurser, kursplaner och betygskriterier skrevs om såg jag en möjlighet att börja en förändring av mitt sätt att undervisa i naturkunskap. Innehåll och betygskriterier ändrades. I naturkunskapen lyfte man fram att förstå den vetenskapliga metoden och att t.ex. kunna ställa frågor som gick att besvaras vetenskapligt.

Vi hade läsåret innan haft en kurs i vårt ämneslag om något som kallas ”socioscientific issues”, ett sätt att undervisa med hjälp av etiska dilemman med natur- och samhällsvetenskaplig anknytning. Detta passade väldigt bra in i de nya naturkunskapskurserna.

Vårt ämneslag hade också satt igång ett utvecklingsprojekt som vi kallade ”Den digitala naturkunskapen!. Vi skulle se hur vi kunde utveckla vårt ämne med hjälp av alla nya digitala resurser som kommit fram de senaste åren.

När skolan skulle börja igen på hösten 2011 tänkte jag ”nu eller aldrig”. Ska jag ändra min undervisning så skall jag göra det nu!

Så här har min undervisning förändrats

  •  Har gått från lärobok till öppna läroresurser och ”flipped classroom”. Genom att låta eleverna gå igenom ett material jag tagit fram , en film, ett radioprogram, en intressant sida på internet eller en inspelad genomgång hemma kan jag använda tiden på lektionerna med att låta eleverna jobba med fördjupande uppgifter. Jag finns tillgänglig för de elever som behöver hjälp och jag får mer tid att sitta hos de elever som behöver mer hjälp. Istället för lärobok så byggs det under hela kursen upp ett läromaterial som eleven sedan kan få med sig när kursen är slut. Innan eleverna fick varsin dator fick eleverna bygga upp det i en pärm. Nu när vi har vår 1-1 satsning får de allt material i digital form och lägger in det på sina datorer.
  • Har gått från prov till loggbok och andra alternativa examinationsformer som argumenterande uppsats, rollspel, ”radioprogram”, att skriva wikipediaartikel, rapporter, case mm. Undervisningen skall så mycket det går utgå från elevernas egna frågor.
  • Har gått från att eleven arbetar ensam till ett kollaborativt arbetssätt. Läsåret 2011/2012 började vi arbeta med ”basgrupper” efter ett föredrag av Urban Hansson på vår Kick off. Har provat det på olika sätt och utvecklar det vidare.
  • Har gått från att eleverna skall plugga fakta till att lösa etiska dilemman. På lektionerna försöker jag att arbeta med ”Icke Googlebara” frågor med eleverna.
  • Har gått från att försöka utbilda ”naturvetare” till elever med ett ”journalistiskt” förhållande till kunskap. Eleverna skall vara tillräckligt insatta i naturvetenskap och global frågor så de kan ta ställning i samhällsfrågor, hitta information när de behöver, vara källkritiska, få en bred allmänbildning och få en kompetens de behöver när de skall läsa vidare eller arbeta ute i samhället.
  • Har gått från att bara tillhöra ett ämnes- och arbetslag på min skola till att tillhöra ett globalt ämnes- och kollegielag via Twitter, Facebook och Google+. Där ingår inte bara lärare utan även forskare, journalister och många andra yrkesgrupper. Jag har utvecklat ett PLN (personal learning network) som aldrig hade gått att utveckla så fort och så stort utan de nya digitala möjligheterna.