Naturkunskap 2 – Hållbar kommunikation

Idag startade jag en naturkunskap 2 kurs för första gången. Jag har 38 elever på en gång. Det finns inget klassrum som tar så många elever. Därför är vi förlagda i aulan. Eftersom vädret var fint började jag kursen ute på gräsmattan. Eleverna fick börja kursen med att lära sig hållbar kommunikation genom att fundera och tala om två frågor som sammanfattar vad kursen handlar om.

De fick prova på att djuplyssna till sin egen kunskap genom att fundera över frågan: ”Vad är jag?”. När de suttit 4 minuter själva fick de gå ihop med en annan elev och prova på att djuplyssna till en annan som berättade vad den kommit fram till genom att djuptala. Efter fyra minuter fick de byta och den som talade fick lyssna och den som lyssnat fick tala.

När det var klart berättade jag för dem om vad att djupfråga innebär. De fick göra om processen med frågan ”Var kommer jag ifrån?” men med den skillnaden att de nu kunde lägga till att djupfråga när de lyssnade.

Efter de två frågeprocesserna fick de göra en praxis där de reflekterade över vad det innebar att samtala på detta sätt. De sa efteråt bl.a. att de kunde komma djupare i en fråga än vanligt men det kändes ovant att kommunicera på detta sätt.

”Vad är jag?” Den frågans svar kan börja med ”en kille”, ”en tjej” ”en människa” men gå vidare med ”mina känslor”, ”mina idéer om mig själv”, ”min syn på mig själv”. Det går att komma in på ”en själ”, ”en ande” och andra andliga eller religiösa dimensioner. Det går att se sig själv som ”atomer” och ”molekyler”, ”ett däggdjur” eller ”en levande organism”. Eftersom de var udda antal fick jag hoppa in och djuptala och djuplyssna. Jag fick en tydlig bild hur jag är en del av en ”livsström” som fördes vidare vid befruktningen och som jag själv spridit vidare när jag fick barn.

”Var kommer jag ifrån?”. Naturligtvis är jag född på en plats på jorden men all materia som  jag består av den kommer från livets kretslopp. Sen kan man fråga sig var kommer materian ifrån? Var kommer jag som art ifrån? Vilka ställen har mina släktingar inom Homo sapiens trampat?

I kursen naturkunskap 2 kommer vi att titta vidare på detta och samtidigt fortsätta att lära oss om hur man kan ställa frågor som kan besvaras vetenskapligt och hur man arbetar på ett vetenskapligt sätt och allt annat som står i kursplanen.

Vill man lära sig mer om vad hållbar kommunikation är rekommenderar jag Eva Grundelius hemsida: http://www.hallbarkommunikation.se och de böcker hon skrivit i ämnet.

Mbazzi, Mpigi district, Uganda

Mbazzi is situated In Mpigi district south of the road to Mityana. It is a rural village with small farms and a little market place in the central of the village. ”Mbazzi” means ”axe” and the name came from the activity of the first settlers. They made axes on the hilltop. The first settlements can be traced far back as 1830. The area was mainly covered with rainforest. The sparse homes was found at the edge of the grazing lands on the hilltops. The valleys was left as a forest resource base. In recent years the whole rainforest have been cut down.

Mbazzi 2013-14Agriculture on the hills of Mbazzi.

Mbazzi 2013-16Mosaic landscape in Mbazzi.

Mbazzi 2013-17Cattle grazing on the hillslopes of Mbazzi.

Mbazzi 2013-26Deforestation at Mbazzi. This area was a dense rainforest.

Mbazzi 2013-11In the centre of the village there is a small ”marketplace”

Mbazzi 2013-6Children at the market place.

Mbazzi 2013-2Local shop.

Mbazzi 2013-8Another shop in the village.

Mbazzi 2013-19

Mbazzi 2013-9

Mbazzi 2013-3Children of Mbazzi.

Mbazzi 2013-13Primary school at Mbazzi

Mbazzi 2013-12The one and only tractor in the village.

Mbazzi 2013Corn – one of the crops of Mbazzi.

Mbazzi 2013-27

One of the farmers in Mbazzi farmer association. Since a couple of month VI-forest has begun a project in the village. Every tuesday they meet and do work together to start agroforestry in the village. The first thing to do is to start a nursery bed for tree plants.  They will later work with the whole VI-forest koncept and start cooperations and try to build a sustainable local society in Mbazzi.

Mbazzi 2013-31New tree plants – new hope!

Mbazzi 2013-30Work with nursery beds.

Mbazzi 2013-33Nursery beds. Every tuesday the farmers in the project meets and work with this.

Mbazzi 2013-34Paul Kiguba explains for the farmers why we are here. And he explains for us what they do.

Mbazzi 2013-32Mbazzi farmer association, Vi forest project team and visitors. At the left: Mats Hannerz, forester and editor for many forest magazine in Sweden. At the right: Tibazalika Alice Eunice, capacity development officer at ”Association of Uganda Professional Woman in Agriculture and Environment.

Mbazzi 2013-21At Mbazzi Paul Kiguba will start a resourcecenter for sustainable village development via Wikipedia Luganda. He will form a group of authors that will write articles about how grow crops, develop the local economy etc. The leaders of VI forest in Masaka where interested about the idea and I hope we can develop a good and meaningful cooperation with them.

This house is meant to be the resource center. It is situated along the village road and easy to access. Paul hope he will get help with the financing of the center.  I am helping him to find interested partners in the project and sources for funding.

Mbazzi 2013-22This room will be the heart of the resource centre. Paul shows where the computers shall stand.

Mbazzi 2013-24One of the Ugandan martyrs is the patron of Mbazzi and the new resource centre.

Resan är målet

På en sådan här resa har vi naturligtvis olika mål som vi skall åka till och se men det är också väldigt tydligt att själva resandet i sig är målet. Idag hade vi en transportsträcka från Queen Elisabeth till Masindi i kungariket Bonyori.

Den första biten var det fin asfaltväg. Vi åkte förbi en stor cementfabrik och vi hade Rwenzoribergen som en fond i väster. Det var bara drygt 30 km till Kongo på något ställe vi passerade i början av dagen. Stephen sa att det var ”bakom” Rwensoribergen som alla de flyktingar var som vi hörde talas om veckan innan vi skulle åka ner.

Vi stannade till efter tre timmar på ett hotell och fick ett gott kaffe. Savannen hade för länge sedan ersatts av ett mosaiklandskap som liknar det mellan Kampala och Masaka. Men ganska snart så kom teodlingarna tillbaka som i Bwindi. Vid Kibale kom även regnskogen tillbaka men utan de höga bergen. Den låg där inträngd mellan alla odlingar.

När vi närmade oss Hoima såg vi stora fält med sockerrör för första gången. Här var landskapet ganska platt och på flera ställen såg vi hur både pojklag och vuxenlag spelade fotboll. Vi förstod varför inte Bwindi har något fotbollslag! Där lutar alla gräsplaner minst 45 grader.

När vi åkte förbi ett papyrusträsk utanför Hoima såg vi en utter i en liten ”kanal”. Lite närmare Masindi såg vi vår första ”bishop”, en vacker svart och klarröd fågel.

Vi hade en kort briefing om vad vi sett de senaste två dagarna med vår guide Stephen, duschade och gick sedan till buffén på Masindi hotell. Det här hotellet är det finaste hotell vi övernattat på under resan. De har varmvatten, fri wi-fi och en god buffet.

Ikväll avslutade vi också ”Stjärnorna i Uganda” och det var min tur att gå igenom mitt liv. Det blev tydligt hur varje fas i ens liv i sig är en epok men samtidigt också språngbrädan till nästa epok. Trots att det mitt i livet kan se kanske kaotiskt ut så ser man när man är i femtioårsåldern att det tycks finnas en ”plan” med sitt liv. Allt det jag gjort har blivit sammanfattat i olika omgångar, avslutat och sedan blivit början till nästa fas. I det jag gör nu har jag användning av allt det jag varit med om i livet och alla kompetenser som jag utvecklat.

Jag tänkte mycket i bussen idag eftersom resan tog 12 timmar från Kasinga till Masindi. ”Praktisk samhällsekologi” har varit som en röd tråd genom livet. Under 90-talet gjorde jag en KY utbildning som hette så. Nu kan jag se att det jag håller på med i Global profil och naturkunskapen kan bli fröet till en afrikansk praktisk samhällsekologi. De som verkligen arbetat med en praktisk miljö och samhällsutbildning är VI-skogen. Dessa skall vi besöka på tisdag! På hela resan har vi fått studera ekoturism och hur den kan te sig rent praktiskt. Skulle ingen vilja betala stora pengar för att se våra närmaste släktingar gorillan och schimpansen skulle de antagligen varit utrotade nu. Istället så är de grunden för en stor ”turistindustri” här. Rihaja som låg i hjärtat av Bwindi var till stor del helt beroende av det ekonomiska tillskottet från alla turister.

Här har vi ett dilemma! Skall vi Européer flyga ner till Uganda för att se gorillor och alla andra djur och samtidigt släppa ut ton med koldioxid? Ja jag tror att det är en vettig resa att göra. Genom att vi använda oss av en lokal firma går pengarna direkt till befolkningen här nere som använder överskottet till byutveckling. Genom att bo på de lodger som finns i eller i anslutning till naturområdena ger naturturismen jobb åt många människor och vi som kommer visar att vi sätter stort värde på den natur som finns här nere i Uganda. På det sättet hindrar vi att gorillor och andra djur trängs undan och så småningom utrotas. Vi hindrar att den sista resten regnskog skövlas. Turisterna som kommer hit får en naturupplevelse utöver det vanliga och kommer förhoppningsvis hem med en större känsla för naturen.

Houstonkontrollen

Sommaren 1969 satt jag som fastnaglad vid TV:n när Apollo 11 åkte till månen och tillbaka. Under hela min barndom följde jag rymdfärderna med största intresse. När jag för några år sedan hittade mina gamla klippböcker från 60-talet såg jag att jag hade jag ritat massor av rymdkapslar och klistrat in artiklar om ”Mercury”, ”Gemini” och ”Apollo”.

Arne Thoréns rapporter från ”Houstonkontrollen” kan jag fortfarande minnas klart.

Idag när vi lämnade San Antonio i en hyrbil åkte vi raka vägen till Houston för att leta upp rymdcentret där. Det gick lätt att hitta med GPS:en. En rymdfärja stod ibland träden och välkomnade oss. ”Space center Houston” stod det med stora bokstäver på en skylt.

Vi gick in i centret och blev först lite besvikna. Det liknade mest ett nöjesfält för barn. Men vi såg att det hade turer med en ”tram” ut till ”Johnson Space Center”. Vi tog den blå turen och efter bara några hundra meter sa guiden: ”Nu lämnar vi museet och kommer in i det riktiga rymdcentret. Det vi åker in på nu är där rymdprogrammet hållit till sedan decennier tillbaka och det är här man tränar alla astronauter som skall upp till ”international space station” och utvecklar rymdfarkoster som skall kunna ta oss till asteroider och till mars.

Houstonkontrollen-11

En järngrind sköts undan och vi åkte in på ett stort platt område med mycket gräs och stora fyrkantiga byggnader. På väggen av ett av husen var det en stor ”teckning” av en saturnus V raket i naturlig storlek. Transporten förde oss längre och längre in och vi åkte förbi några stora tankar med flytande kväve. Det användes till att frysa ner det rum där man simulerade den temperatur som det är på mars.

Houstonkontrollen-14

Så sa då guiden: Här till höger så ser ni byggnaden där den historiska Houstonkontrollen ligger. Vi svängde in där och fick kliva ur när fordonet stannat. Vi leddes in i en byggnad och fick gå 86 trappsteg upp. Vi gick in i något som liknade en liten biosalong och bakom en stor glasruta där fanns ”Houstonkontrollen”! Det var ett starkt ögonblick att få se de terminaler som jag såg på TV 1969. Allt var lämnat så som det såg ut på 60-talet. Den sal vi fick sitta i och få kontrollrummet förklarat var den sal som journalisterna fick sitta i när de skulle rapportera från månlandningarna och de andra rymdfärderna.

Houstonkontrollen-7

Houstonkontrollen-5

Det historiska kontrollrummet användes mellan åren 1965 – 1992. Sen byggde man ett nytt likadant under det gamla men med modernare utrustning. När månlandningen gjordes hade man en datakraft på 5 MB! Det motsvarar ungefär 5 digitala bilder nuförtiden. En vanlig app till en smartphone innehåller mer datakraft än hela månlandningsprojektet!  När man skulle göra alla beräkningar använde teknikerna räknestickor.

På en av terminalerna stod fortfarande den röda telefonen som vad jag minns gick direkt till presidenten. Ledaren för ”the mission” satt ungefär i mitten av alla terminalerna. Den som hade den rollen hade alltid sista ordet om något skulle beslutas. Inte ens presidenten kunde säga emot honom.

Houstonkontrollen-4

Det fanns en terminal som var den enda som fick prata direkt till austronauterna. Där satt det bara andra astronauter. De hade ett speciellt ”förkortningspråk” så de snabbt skulle kunna kommunicera om vad som hände. Eftersom en rymdfarkost rör sig väldigt snabbt så var det också viktigt att kommunikationen kunde vara effektiv mellan de i kontrollrummet och de i rymdkapseln.

Houstonkontrollen-8

På tillbakavägen stannade fordonet vid det fyrkantiga huset med raketteckningen på. Det visade sig att det låg en riktigt saturnus V raket inne i byggnaden. Den var enorm. Jämförde man den med den lilla raketen som skickade upp den första Mercurikapseln så förstår man vilken utveckling det var när det gällde raketer på 60-talet.

Houstonkontrollen-9 Houstonkontrollen-10

Vi tog sedan en tur till som förde oss till det hus där astronauterna tränade och där nya rymdfordon och robotar utvecklades. Det var nog ett av världens största klassrum som vi såg idag.

Houstonkontrollen-12 Houstonkontrollen-13

Efter Houston åkte vi ner till Galveston. Det är en liten stad vid stranden av Mexikanska Gulfen. Vi åkte till ”Galveston State Park” och började vår fågelskådartur där. Vit ibis, ägretthäger och snöhäger var de första fåglar vi såg. Längs stranden seglade massor av bruna pelikaner över hustaken, stränderna och vågorna..

Ännu en student och lärarnas sommarfest.

Studenten Kagg 2013-4Den här veckan är full av studentfirande. I onsdags var det Jenny Nyströmskolan som hade studentfirande, i går Stagneliusskolan och idag Lars Kagg skolan. På alla dessa skolor har vi elever på Global profil.

Vi lärare ville vara med och fira våra elever genom att hänga på ett jordklot med en fin gruppbild från den resa de var med på. Idag fick jag hänga på de sista två eleverna som gick på Lars Kagg.

Alla de tre skolorna gör olika. Idag hade Lars Kagg-eleverna sin avslutning i domkyrkan. Sen gick de till sin skola med fanor i spetsen. Vid tvåtiden sprang de sedan ut för att möta sina anhöriga.

Studenten Kagg 2013-8

Studenten Kagg 2013-9

På kvällen var det dags för den årliga sommarfesten för lärarkollegiet. Vi samlas då i vår matsal och äter en bit, avtackar de som skall sluta, dricker lite kaffe och sedan går vi hem eller har efterfest på något passande ställe som lärarrum eller musiksal.

Sommarfest 2013-2

Sommarfest 2013

Detta år var det Grekiska föreningen som stod för maten. När vi samlats utanför matsalen luktade det gott av grillat lammkött, entrecote, biffstek och kyckling. Till det fick vi sedan tsatsiki, potatis och grekisk sallad.

I år så var det dags att avtacka Joppe Wiberg som nu går i pension. Först höll rektor ett tal och gick igenom hans arbetslivsmeriter. Efter honom höll Peter Hultsberg ett fint och personligt tal som lockade till många skratt.

Sommarfest 2013-7 Sommarfest 2013-12

Efter talen höll Joppe själv ett tacktal till alla.

När vi sedan druckit vårt kaffe gick vi ut i den varma försommarnatten. För oss lärare är det bara några dagar kvar nu innan vi får gå på sommarlov.

Studentexamen

En blogg som handlar om hur vi för vår kunskap vidare måste också få med den stund då eleverna är färdiga med den kunskapsfas de varit i under den tid de blir vuxna: studentexamen.

Idag tog treorna studenten vid den skola som jag huvudsakligen arbetar i. Den skola där de flesta eleverna som gick det andra året i Global profil detta läså. De som var med på resorna i september och oktober 2012. Vi lärare som haft dem ville visa vår uppskatting av dem genom att hänga en jordglob runt deras hals innan de sprang ut. Alla fick också stipendie för gott kamratskap och för att de varit goda representanter för sin skola.

Studenten Stagg 2013-3

 

Studenten Stagg 2013-4

 

Studenten Stagg 2013-7

 

Studenten Stagg 2013-6

 

Studenten Stagg 2013-9

 

Studenten Stagg 2013-10

 

Studenten Stagg 2013-11

 

Studenten Stagg 2013-15

 

Studenten Stagg 2013-17

Naturkunskap 1b – Autenticitet

En av de principer som jag försöker använda och utveckla i det nya utbildningsparadigmet är autenticitet. Att arbeta med SSI är ett sätt att få in det i undervisningen. Med ”autenticitet” menar jag att jag försöker att utgå från verkligheten så mycket jag kan. Global Profil är ett gott exempel som bygger på autenticitet när vi åker ner till Uganda och Sydafrika och bor i deras hem och upplever deras kultur innifrån.

Autenticitet är en av de viktigaste faktorerna för att göra undervisningen relevant,  meningsfull och intressant. Jag skall i detta blogginlägg försöka förklara hur jag i de olika arbetsområdena i Naturkunskap 1b försöker få in autenticitet.

Hälsa och livsstil
Genom att eleverna får göra en undersökning av olika problem inom hälsa- och livsstil när det gäller den egna eller andra klasser på skolan blir uppgiften autentisk. På detta sätt kan man göra skoluppgifter autentiska: man låter eleverna undersöka verkligheten i skolan.

Cellen
När jag skall introducera arbetsområdet om cellen låter jag eleverna titta på verkliga celler genom mikroskop. Detta läsår fick de se ett mossblad och jag lärde dem att digiscopa, dvs fotografera av mosscellerna genom mikroskopet, med sina mobiltelefoner. De flesta fick riktigt fina bilder och kände sig proffsiga. De hade fotograferat av verkligheten!

Jag gör också en labb om osmos när vi läser om cellen. Labbar är på sätt och vis ett sätt att undervisa genom verkligheten.

Grunderna i evolution
Inom detta område låter jag dem vara två yrken inom evolutionsforskningen. Först får de pröva på att vara taxonom. De får föreställa sig att de är Linné strax innan han ger ut ”Systema naturae” och ska försöka att komma på ett bra system för att organisera djur genom att de får ett hundratal arter på kort.

Det andra yrket de får prova på är paleoantropolog och då får de samla fakta om utdöda människoarter och träna sig att tolka och kritiskt granska olika sätt att visa människans utveckling.

Vi har köpt in ett antal skallar av utdöda människoarter i naturlig storlek. Detta är inte verkligt men kommer så nära verkligheten man kan inom skolans ramar.

Det är svårt att göra evolutionsundervisninen autentisk eftersom den många gånger handlar om utdöda organismer. Då får man försöka låta eleverna forska så autentiskt det går med de resurser man har till förfågande.

Genteknik
Genom att göra en GMO debatt med roller som finns i verkligheten kan man simulera verkligheten. Det är en variant av autenticitet. Eleverna får sätta sig in i aktörer som agerar ”på marknaden” och träna sig i att argumentera för det som de står för. Eleverna tränas i att sätta sig in i en annan roll, förstå den och uttrycka den. De lär sig att argumentera med vetenskapen som grund.

Sex och samlevnad
Här gjorde jag undervisningen autentisk igen genom att eleverna fick sammanställa det de tyckte var ”manligt” och ”kvinnligt”, vad de tyckte en bra relation är och de fick ställa frågor till det motsatta könet om sex och samlevnad. Jag utgick från deras verklighet och deras frågor och fick in det som kursplanen kräver genom att börja där eleverna befann sig i sin verklighet.

Hållbar utveckling
Genom att låta eleverna arbeta med ett område som kommunen just nu har exploateringstankar om och samrådsmöten mm så fick eleverna vara samhällsmedborgare med egna synpunkter utifrån hållbar utveckling. Deras förslag till hållbar stadsdel presenterades för kommunens projektledare eller filmades för att senare skickas in. På så sätt blir eleverna redan när de går i gymnasiet engagerade samhällsmedborgare som yttrar sig över kommunens exploateringsplaner.