På en sådan här resa har vi naturligtvis olika mål som vi skall åka till och se men det är också väldigt tydligt att själva resandet i sig är målet. Idag hade vi en transportsträcka från Queen Elisabeth till Masindi i kungariket Bonyori.

Den första biten var det fin asfaltväg. Vi åkte förbi en stor cementfabrik och vi hade Rwenzoribergen som en fond i väster. Det var bara drygt 30 km till Kongo på något ställe vi passerade i början av dagen. Stephen sa att det var ”bakom” Rwensoribergen som alla de flyktingar var som vi hörde talas om veckan innan vi skulle åka ner.

Vi stannade till efter tre timmar på ett hotell och fick ett gott kaffe. Savannen hade för länge sedan ersatts av ett mosaiklandskap som liknar det mellan Kampala och Masaka. Men ganska snart så kom teodlingarna tillbaka som i Bwindi. Vid Kibale kom även regnskogen tillbaka men utan de höga bergen. Den låg där inträngd mellan alla odlingar.

När vi närmade oss Hoima såg vi stora fält med sockerrör för första gången. Här var landskapet ganska platt och på flera ställen såg vi hur både pojklag och vuxenlag spelade fotboll. Vi förstod varför inte Bwindi har något fotbollslag! Där lutar alla gräsplaner minst 45 grader.

När vi åkte förbi ett papyrusträsk utanför Hoima såg vi en utter i en liten ”kanal”. Lite närmare Masindi såg vi vår första ”bishop”, en vacker svart och klarröd fågel.

Vi hade en kort briefing om vad vi sett de senaste två dagarna med vår guide Stephen, duschade och gick sedan till buffén på Masindi hotell. Det här hotellet är det finaste hotell vi övernattat på under resan. De har varmvatten, fri wi-fi och en god buffet.

Ikväll avslutade vi också ”Stjärnorna i Uganda” och det var min tur att gå igenom mitt liv. Det blev tydligt hur varje fas i ens liv i sig är en epok men samtidigt också språngbrädan till nästa epok. Trots att det mitt i livet kan se kanske kaotiskt ut så ser man när man är i femtioårsåldern att det tycks finnas en ”plan” med sitt liv. Allt det jag gjort har blivit sammanfattat i olika omgångar, avslutat och sedan blivit början till nästa fas. I det jag gör nu har jag användning av allt det jag varit med om i livet och alla kompetenser som jag utvecklat.

Jag tänkte mycket i bussen idag eftersom resan tog 12 timmar från Kasinga till Masindi. ”Praktisk samhällsekologi” har varit som en röd tråd genom livet. Under 90-talet gjorde jag en KY utbildning som hette så. Nu kan jag se att det jag håller på med i Global profil och naturkunskapen kan bli fröet till en afrikansk praktisk samhällsekologi. De som verkligen arbetat med en praktisk miljö och samhällsutbildning är VI-skogen. Dessa skall vi besöka på tisdag! På hela resan har vi fått studera ekoturism och hur den kan te sig rent praktiskt. Skulle ingen vilja betala stora pengar för att se våra närmaste släktingar gorillan och schimpansen skulle de antagligen varit utrotade nu. Istället så är de grunden för en stor ”turistindustri” här. Rihaja som låg i hjärtat av Bwindi var till stor del helt beroende av det ekonomiska tillskottet från alla turister.

Här har vi ett dilemma! Skall vi Européer flyga ner till Uganda för att se gorillor och alla andra djur och samtidigt släppa ut ton med koldioxid? Ja jag tror att det är en vettig resa att göra. Genom att vi använda oss av en lokal firma går pengarna direkt till befolkningen här nere som använder överskottet till byutveckling. Genom att bo på de lodger som finns i eller i anslutning till naturområdena ger naturturismen jobb åt många människor och vi som kommer visar att vi sätter stort värde på den natur som finns här nere i Uganda. På det sättet hindrar vi att gorillor och andra djur trängs undan och så småningom utrotas. Vi hindrar att den sista resten regnskog skövlas. Turisterna som kommer hit får en naturupplevelse utöver det vanliga och kommer förhoppningsvis hem med en större känsla för naturen.