Vi hade åkt på gropiga vägar i över en timma från Masaka ut på den ugandiska landsbygden i Sembabule district. Ja vägarna var riktigt gropiga! Banan odling efter bananodling och ett öppet landskap som inte var helt olikt det man kan se på vissa ställen på Öland. Vi tar in på en ännu smalare väg och kommer upp på en kulle. Plötsligt breder det ut sig ett böljande landskap och där framme högst upp på kullen ligger det en liten skola. Det är ”Future farmers” skola. Ett skolprojekt som VI-skogen runt Viktoriasjön dragit igång.

Vi hinner inte stanna den vita jeepen vi åker i förrän det kommer en hord av springande barn emot oss. De trummar, dansar och sjunger för att hälsa oss välkomna! Vi blir helt omtumlade. En sådan glädje, en sådan energi!

De leder oss bort till ett räd i hörnet av deras skolgård där det finns lite skugga. Där skall de berätta för oss vad de håller på med. Vi sätter oss på några uppställda stolar och så fortsätter dansen och sången. De sjunger om hur man skall hålla sig frisk och de dansar och sjunger om varför träd är viktiga. ”Trees is life” står det på en liten skyllt på ett av träden vi sitter under.

Jag slås utav hur bra de afrikanska lärarna använder kultur som pedagogisk metod. Barnen lär sig med hela kroppen. Deras kunskap utstrålar glädje!

Runt skolan finns det odlingar av många slag som eleverna lär sig att sköta. Grunden är som på de flesta ställen i Uganda kokbananer eller ”matoke” som de kallas här. Man odlar enligt agroforestry principen där man samodlar lägre växter med mer buskliknande arter och träd. På så sätt kan man få större skördar och de olika växterna stöder varandra. Eleverna får också lära sig ekologisk odling.

De var 80 elever i låg- och mellanstadieåldern som fick använda de två klassrummen som rymdes i det lilla huset. Men mycket av undervisningen sker utomhus ute på fälten så de är inte inne hela tiden.

Foto: Åse Möller och Dan Frendin