En skola i Los Angeles

Los Angeles är en av världens megastäder.  Våra svenska medier ger oss ofta en glamourös bild av staden genom t.ex. ”Svenska Hollywoodfruar” och ”Oscarsgalan”.

Amerikanska polisfilmer ger oss en annan sida. Faktum är att det pågått ett sorts inbördeskrig i de många ghetton som finns i staden i många år. På de senaste decennierna har över 10 000 dött i kampen mellan tre olika gängkulturer: vita, svarta och latinos.

Hur ser en skola ut som verkar i den världen och vill rädda ungdomar från gängkulturens brott, droger och mördande?

2009 och 2012 hade jag möjlighet att besöka Dreamcenters skola under några dagar och följa undervisningen i naturvetenskap.

Dreamcenter är en kyrka som bedriver ett omfattande socialt arbete i Los Angeles ghetton. De har förvärvat ett stort gammalt sjukhus som är basen för deras arbete. Med vita bussar når de ut till alla de områden där de hjälper de som är i behov av hjälp. De delar ut mat, de har drogavvänjningsprogram och de har en omfattande barn och ungdomsverksamhet för att förhindra att barn och ungdomar dras in i gängkriminalitet och drogmissbruk. Det är i den miljön som deras skola verkar.

Dreamcenter skola-2

Det första som möter mig när jag kommer in är en stor skyllt med ett citat av Martin Luther King. Runt väggarna står det databås och i mitten av rummet ett stort bord och vid sidan ett lärarbord med en dator.

Eleverna har ingen vanlig lärobok. Efter en gemensam genomgång på ca 20 minuter så låter läraren Mr Potter eleverna arbeta med ett online material som är på deras dator. Alla elever arbetar i sin egen takt. När de känner sig klara med ett kapitel får de göra ett quiss. Klarar de quisset får de gå vidare. Annars får de repetera tills de klarar det.

Dreamcenter skola

I slutet av ett större område har de ett slutprov. De har inga läxor. ”Under de förhållanden som eleverna lever kan vi glömma att de kan göra läxor. Allt arbete sker i skolan” säger Mr Potter. De försöker att hålla eleverna borta så mycket som möjligt från gängmiljön i de ghetton som de bor i. Därför erbjuder skolan och Dremcenter många fritidsaktiviteter.

De gudstjänster som man har på söndag och torsdagkvällar liknar inget som jag sett i Sverige. Tre storbildskärmar och en stor scen utgör fonden för en veritabel rockkonsert av bästa kvalitet. Dreamcenter hade 2009 ett eget band som hette Press Play. ”Eftersom vi ligger så nära Hollywood måste vi hålla hög kvalitet på musiken” säger Clarence, en svensk pastor som arbetar på Dreamcenter.

En viktig del av skolarbetet är att fostra ungdomarna och ge dem en livsstil utan våld och kriminalitet. Eftersom många av deras elever har en drogbakgrund är det viktigt att sätta gränser och vara tydllig i vad man får och inte får. De hade ett stort ”program” med piska och morötter, eller ”merits” och ”demerits” som de kallade dem. Gjorde de något bra fick de pluspoäng och gjorde de något dåligt fick de minuspoäng. Kom de upp i många pluspoäng fick de olika fördelar. Fick de minuspoäng fick de istället nackdelar.

Dreamcenter skola-3

Den amerikanska skolans vision

I Silicon Valley kunde jag i somras se både Facebooks och Googles huvudkontor med bara några mils avstånd från varandra. I Palo Alto kunde jag se in i Steve Jobs trädgård där han planterat sina macintosh äpplen. Det går inte att komma ifrån att han, Steve Wozniak, Bill Gates och de andra utvecklarna inom dataindustrin i USA har en stor del i den utveckling vi ser inom skolan nu.

Men hur ser då skolvisionen ut för detta land som har en så stor del i det som sker nu över hela världen när det gäller utbildning?

Jag och mina kollegor Daniel Åkerblom och Mats Björling besökte den stora lärarkonferensen ISTE 2012 i San Diego på midsommarhelgen förra året. ISTE står för ”International Society for Technology in Education” och har i över 30 år tittat på hur ny teknik kan utveckla undervisningen. Ska man försöka sig på en sammanfattning av vad vi såg så måste man säga ”mångfald”. Här kunde vi inte se en tydlig vision utan ”tusen blommor som blommade” men med den gemensamma nämnaren digital utveckling.

I Los Angeles besökte jag 2009 och 2012 en skola som tillhörde Dreamcenter som arbetar för att hjälpa ungdomar att komma ifrån gängbrottslighet och droger. Där hängde Martin Luther Kings ord på väggen:

”Intelligence and character that is the goal of true education”

Skall man lyfta fram något enande dokument för USA:s utbildningssystem ungefär som EU:s nyckelkompetenser så är det ”Framework for 21st century skills” framtaget av ”The Partnership for 21:st Century Skills”. En gemensam vision för att stärka det amerikansk utbildning.

Den består av flera delar som tillsammans bildar en helhet av innehåll, specifika förmågor, kompetens och ”literacies”.

Här skall jag försöka ge en översikt.

Kärnämnen
Engelska, läsning och språk konst
Världsspråk
Konst
Matematik
Ekonomi
Vetenskap
Geografi
Historia
Styrelseskick och samhällskunskap

Övergripande teman
Global medvetenhet
Finansiell, ekonomisk, affärsmässig och entreprenöriell förståelse och kompetens
Samhällsförståelse och samhällkompetens
Hälsoförståelse och hälsokompetens

Lärande och innovationsförmågor
Kreativitet och innovation
Kritiskt tänkande och problemlösning
Kommunikation och kollaboration

Information, media och tekniska förmågor
Informationsförståelse och informationskompetens
Mediaförståelse och mediakompetens
IKT-förståelse och IKT-kompetens

Livs och karriärförmågor
Flexibilitet och anpassningsförmåga
Initiativförmåga och självständighet
Social och tvärkulturell förmåga
Produktivitet och ansvarstagande
Ledarskap och ansvar

Supportsystem
”21st century standards”
Bedömningar av förmågor
Läroplaner och instruktioner
”21st century Professional development”
Läromiljö

Vill man läsa mer om allt detta kan man gå in på http://www.p21.org eller Wikipedia. Det finns också en sida för hur man undervisar i 21st century skills: ATCS

Att sätta sig in i tankarna kring ”21st century skills” känns som ett bra sätt att processa sina egna tankar om utbildning och hitta en relevans i sitt upplägg. Denna systematiska tankemodell känns genomarbetad och användbar i den svenska skolan om man kopplar den till kursplaner och kursplanemål.

Den europeiska skolans vision.

I mitt sökande efter skolvisioner har jag idag kommit till frågan: finns det en europeisk skolvision?

I slutet av 2006 så antog rådet i EU och Europaparlamentet en europeisk referensram för nyckelkompetenser för livslångt lärande. Den kan man säga är en grund för en europeisk skoIvison. I den fastslås vilka nyckelkompetenser som medborgarna behöver för att kunna uppfylla sin personliga potential, integreras i samhället och på arbetsmarknaden, ta aktiv del i samhällslivet och lyckas på arbetsmarknaden. EU har uppmanat sina medlemsstater att utveckla sådan kompetens hos alla ungdomar och se till att vuxenundervisningen tar upp detta. När de nya svenska skolreformerna togs fram så har dessa nyckelkompetenser varit en grund som man tittat på.

Vilka är då dessa nyckelkompetenser? Med kompetens så menar man en kombination av kunskaper, färdigheter och attityder som är anpassade till det aktuella området. Referensramen tar upp åtta stycken:
1. Kommunikation på modersmålet
2. Kommunikation på främmande språk
3. Matematiskt kunnande och grundläggande vetenskaplig och teknisk kompetens.
4. Digital kompetens
5. Lära att lära
6. Social och medborgerlig kompetens
7. Initiativförmåga och företagaranda
8. Kulturell medvetenhet och kulturella uttrycksformer.

På vilket sätt jobbar jag som lärare med dessa kompetenser? Om vi tittar på kurserna och upplägget av Global profil som jag undervisar på tillsammans med mina kollegor Bosse, Linda och Åse så har vi fått in alla åtta! Jag har i tidigare blogginlägg försökt beskriva och komma åt vad det är som gör att konceptet med kurserna i Global profil är den mest meningsfulla utbildning som jag arbetat med. Att det är de kurserna som i hela min lärarkarriär gett mest resultat. Kanske är ett av svaren att alla nyckelkompetenserna berörs! Jag skall försöka förklara hur.

Kommunikation på modersmålet.
I våra upplägg så bygger vi på elevaktiva arbetssätt. Har vi haft en simulering så pratar vi efteråt i en gemensam diskussion om vad man kan lära av det som alla precis gjort och gått igenom. Efter olika gruppuppgifter har grupperna fått både skriva och redovisa muntligt. Vi har försökt att uppmuntra alla att få med alla sinnen vid redovisningarna vilket gjort att de blivit spännande och eleverna har utvecklats i sin förmåga att uttrycka sig.

Kommunikation på främmande språk
Vistas man i ett engelsktalande land som Uganda och Sydafrika i två veckor och bor i familj eller elevhem så får man hela tiden utveckla sin förmåga att göra sig förstådd på ett främmande språk. Att leva ett vardagsliv och kunna göra sig förstådd och utbyta livserfarenheter med jämnåriga ger en extra dimension till språkförståelsen. Under min första vecka i Uganda lärde jag mig till och med så mycket på det inhemska språket luganda så att jag kunde stoppa en taxi där jag skulle gå av: ”masau!”.

Matematiskt kunnande och grundläggande vetenskaplig och teknisk kompetens.
Det matematiska kunnandet tränar vi på ett mycket praktiskt plan. I alla fall i Uganda. Att räkna om Ugandiska shilling till dollar och sedan i svenska kronor är inte det lättaste. Men annars är matematik det vi minst tränar av de åtta nyckelkompetenserna. Det vetenskapliga tänkandet har vi kommit in på under flera kurser. Det kan ha gällt att t.ex. reda ut orsak och verkan när det gäller växthuseffekten och utarmningen av den biologiska mångfalden. Under ett arbete med ”waste” fick eleverna lära sig att arbeta med material och energiflöden för att förstå en vara eller produkts livscykel. Under ett av våra besök i Uganda fick eleverna göra energisparande ugnar i lera. Ett exempel på en enkel teknisk lösning som kan ge stora miljövinster samt arbete och inkomst till ungdomar.

Digital kompetens
Vid presentationer och redovisningar använder vi vanliga presentationsprogram som word, pages, powerpoint, keynotes och prezi. Efter den senaste resan fick eleverna som examination skriva riktiga artiklar i Wikipedia. I kommunikationen mellan elever och lärare används facebook. Under resan twittras det för att bl.a. hålla kontakt med anhöriga hemma. Det senaste året har vi arbetat med att ta fram en wordpressblogg för att underlätta kommunikation mellan alla skolorna i projektet. Bloggen är också en möjlighet för eleverna att dela med sig av sina arbeten. Eleverna har också uppmuntrats att skapa egna bloggar som ska länkas den gemensamma.

Lära att lära
Genom att jobba med egna projekt har eleverna fått erfarenhet av att driva sina egna lärprocesser. Under det första årets arbetar också eleverna i grupp och får själva ta ansvar för att lösa de uppgifter de ställs inför. Vi lärare är mer handledare och försöker få dem att själva förstå hur de skall lära sig själva. Vi har knappt några föreläsningar och inte heller någon lärobok. Vi arbetar med ”verkligheten” som lärobok och hjälper eleverna att själva upptäcka den.

Social och medborgerlig kompetens
Att få leva i två veckor i en annan kulturs vardag ger både kunskap om den kulturen och dess samhälle såväl som den egna kulturen och samhället. När vi möter den ”annorlunda” kulturen speglas vår egen invanda kultur i den och eleverna lär sig och ser på sitt eget samhälle på ett mognare och insiktsfullare sätt än innan de reste. Att två och två få bo i en familj eller elevhem i Sydafrika och Uganda gör att elevens sociala förmågor får komma fram och blomma ut. Att mötas av den gästfrihet vi får erfara får våra elevers sociala förmåga att mogna.

Att få möta de politiska systemen i Uganda och Sydafrika ger perspektiv på den svenska demokratin. Att få se och uppleva hur ett land som Sydafrika med dess tidigare apartheid påverkats av sin historia och se Idi Amins fängelsehålor i Kampala gör att elevernas syn på demokrati och mänskliga rättigheter mognar.

Initiativ och företagaranda
Temat för hela vårt utbyte har varit ”hållbart entreprenörskap i en föränderlig värld”. Genom att de svenska eleverna fått arbeta med sina projektarbeten har deras initiativförmåga satts på prov. Ser vi på hur de ugandiska och sydafrikanska eleverna tagit emot oss och lett workshops i t.ex. smyckestillverkning av avfall, energisparande ugnar, eldningskol av aska från bananskal och jord från termitstackar så har vi mötts av både initiativförmåga och företagaranda.

Kulturell medvetenhet och kulturella uttrycksformer.
Kommer man till en ugandisk skola möts man av dansande barn och ungdomar. De bokstavligen sjunger ut sin kunskap. Har man något tema så ingår det nästan alltid en teaterpjäs som på ett känslosamt sätt tar upp det tema man pratat om. I Sydafrika möts eleverna av Zuludans och liknande kulturella uttrycksformer. I sina projektarbeten har eleverna arbetat med att uttrycka sig i skrift, foto, film och en elev gjorde en konstutställning efter sin resa.

Som lärare har jag själv påverkats starkt av de kulturella uttryck jag mött på mina resor till Uganda. Detta både hos de vi besökt och våra egna elever. På den senaste resan var gruppdans ett dagligt stående inslag som smittade av sig till mig. Nu några månader efter att vi kommit hem dansar jag gruppdans flera kvällar i veckan: Bodyjam, Sh´bam, Zumba fitness och Aerobic dance!

”Jag dansar, alltså är jag lycklig!”

Hur skall vi definiera hållbart lärande?

Eva Grundelius gästbloggar idag: 

Den 10 februari skrev Dan ett inlägg som har rubriken Hållbart lärande. Det fokuserar på inlärningsprocessen och att vi behöver lära oss att systematiskt använda de fyra förmågorna som ger oss en ”hållbar kommunikation” för att lyckas med lärandet. Jag var med och inspirerade till bloggposten och föreslog även att vi skulle kalla det vi vill åstadkomma för just ”hållbart lärande”.

Nu när handsken är kastad, kan det vara på sin plats att närmare förklara vad vi egentligen menar med det begrepp vi har valt. Genom att googla kan vi konstatera att ”hållbart lärande” redan används som en förkortning för det lärande som behövs för att skapa en hållbar utveckling samt som samlande beteckning för den undervisning och pedagogik som bedrivs med samma syfte.

Både Dan och jag är biologer och det är viktigt för oss att det vi gör bidrar till en hållbar utveckling på Jorden. Därför känns det mycket bra att undervisning och arbete för hållbarhet inkluderas i begreppet ”hållbart lärande”.

Men vi menar också något mer och djupare med ”hållbart lärande”. Dels att de kunskaper och färdigheter som lärs ut är väl undersökta och av så god kvalitet att de verkligen håller att bygga vidare på långt in i framtiden – och helst för många generationer framåt. Och dels att kunskaperna och färdigheterna verkligen ”fastnar” hos eleven och finns med som viktiga fundament och pusselbitar i hens fortsatta liv och utveckling.

Motsatsen till hållbart lärande blir alltså dels att försöka lära ut sådant som visar sig vara felaktigt (ohållbart) eller irrelevant för eleven. Dels – ur elevens synvinkel – är motsatsen till hållbart lärande allt som går in genom ena örat och ut genom det andra. Det vill säga allt det som skolan förmedlar idag och som endast lagras i arbetsminnet (korttidsminnet) men sedan glöms bort – och som skolan eller livet inte återkommer till för att det var onödigt.

En konsekvens blir att ”hållbart lärande” ställer högre krav på såväl lärare som elever än vad vanlig undervisning och examination i många fall gör. Det blir viktigare för läraren att – som en del av undervisningsförberedelsen – göra en djupare och personlig process, där hen väljer vad som ska läras ut, hur samt varför. Detta är även en följd av att de nya kursplanerna i många ämnen är kortfattade och vaga när det gäller själva innehållet i undervisningen. Läraren måste själv bestämma sig för vad hen tycker är viktigt.

Men den största förändringen får vi hos eleverna om vi har ambitionen att lärandet ska bli hållbart. För det första behöver läraren kunna motivera eleverna och väcka en stark och envis kunskapstörst. Här kommer bl. a. tekniker från s.k.” motiverande samtal” (MI) väl till pass. Det förutsätter vidare att läraren kan förmedla en sakligt välgrundad och djup inre övertygelse om varför något är viktigt att kunna.

För det andra kan inte eleven lära sig hållbart utan att engagera sig på djupet i en ständigt pågående utvecklingsspiral, där ny information jämförs med vad eleven redan vet och nya slutsatser dras som innebär en djupare och mer utvecklad förståelse.

Även det sistnämnda ligger väl i linje med de nya kursplanerna och det nya betygssystemet. Det innebär att alla elever genom hela sin skolgång och i alla ämnen bör få systematisk träning i att:

  • Djuplyssna till andra: Söka upp och ta till sig relevant information och själva försäkra sig om att de inte har misstolkat, missat något viktigt eller missförstått.
  • Djupfråga: Ställa den nya informationen bredvid allt de redan vet, klargöra vad som stämmer samt tydligt formulera sina egna frågor om det de inte förstår.
  • Djuplyssna till sig själva: Kritiskt granska, reflektera och dra slutsatser som innebär aha-upplevelser och fördjupad förståelse och ibland lärande genom omvärdering. Öppna sig för att bli även känslomässigt berörda av kunskap som gör verklig skillnad.
  • Djuptala: I ord och handling tydligt uttrycka vad de tror, vet, känner och vill göra. Men också ha modet att ärligt ge luft åt tvivel, tvekan och osäkerhet när förmågan brister eller kunskaperna inte räcker till.
  • Därefter djuplyssna till andra igen o.s.v. för att fortsätta lärandet varv på varv, i en utvecklingsspiral som fortsätter så länge livet fortgår och var än individen befinner sig.

Först när eleven självmant, kompetent och systematiskt arbetar i enlighet med den ovanstående processen har vi ett lärande som är hållbart. Men då har vi också format en person som driver sin egen kunskapsutveckling och som förmår förhålla sig kritiskt och konstruktivt även till den lärmiljö som Internet innebär, det vill säga till hela världen med alla dess möjligheter och faror.

Känns de ovanstående idealen igen? De är inte nya och klarast kommer de kanske till uttryck i högskolelagens beskrivningar av vilka förmågor studenterna ska utveckla (se § 8 och § 9 i kapitel 1, högskolelagen).

Men långt ifrån alla elever börjar på högskolan. Och när de väl kommer dit är det för sent att försöka programmera om dem till hållbart lärande. I tolv år, genom grundskolan och gymnasiet, har eleverna tränats i att inte ifrågasätta skolans dagordning och i att lagra sådan information i korttidsminnet som läraren och staten tycker är viktig, men som de i själva verket inte behöver. Jämför med frågorna i programmet ”Smartare än en femteklassare”. Eleverna vinner så gott som undantagslöst, eftersom frågorna alltför ofta saknar djupare mening.

Om vi ska försöka oss på sammanfatta vad vi menar med hållbart lärande kan vi uttrycka det på följande sätt:

  1. Det är en kommunikationsprocess som enklast beskrivs med de fyra förmågorna i ”hållbar kommunikation”, gjorda tillräckligt väl, i rätt ordning, och så många varv i utvecklingsspiralen som situationen kräver, se www.hallbarkommunikation.se.
  1. Det handlar om grundläggande färdigheter som när de praktiseras med skicklighet leder till utveckling, såväl för individen själv som för omgivningen. Orsaken till detta är att individen strävar efter att dra relevanta slutsatser som visar sig hålla att bygga vidare på.
  1. Det är en praktisk metod för att ta sig an svåra frågor i vilken situation och vilket sammanhang som helst. Det gäller allt från personliga bekymmer, lärande inom t.ex. skola och arbetsliv till större samhällsproblem.
  1. Det är en nödvändig färdighet för att vi ska kunna åstadkomma en hållbar utveckling på Jorden – innan de negativa konsekvenserna av dagens livsstil orsakar ännu större lidande för väldigt många människor och allt annat liv.

Med detta vill vi dock inte påstå att hållbart lärande är enkelt, att det löser alla problem eller att det är det enda vi behöver för att må bra och fortsätta utvecklas. Men vi påstår att utan att ställa om skolan till hållbart lärande klarar vi inte på ett bra sätt de många och svåra utmaningar som den värld vi lever i faktiskt innebär.

Eva Grundelius

Läs mer om Eva Grundelius på:  www.hallbarkommunikation.se .

Den svenska skolans vision

Hur ser den svenska skolans vision ut?

Den frågan fick vi av en föreläsare på en kick off när vi startade läsåret för ett par år sedan. Är visionen ökad ordning, att inte få ha mobiltelefoner på lektionerna, fler nationella prov och betyg i årskurs 3? Vi som satt i publiken skrattade åt föredragshållaren samtidigt som skrattet fastnade i halsen. Vi var många som kände att den svenska skolan saknade en bärande vision.

Ändå känner de flesta av oss lärare att vi gör ett viktigt jobb. Ja alla andra jobb skapas ju av att vi gör vårt jobb. Vi lägger grunden för elevernas kompetens och möjlighet att utbilda sig till det yrke de önskar. ”The nation is because we are” skanderade lärarna på ett fackligt möte jag besökte i Entebbe i Uganda för ett par år sedan.

Jag har funderat en hel del över hur den svenska skolans vision ser ut. Har försökt komma åt det genom tanken ”vilka fråga är skolan svaret på?”

I torsdags när jag hörde Augustin Erba beskriva radioteaterns projekt ”Världshistorien” så fick jag en fråga till svaret. Programmet tar varje dag upp och gestaltar en människa som vågat livet för någon annan och verkat i Raul Wallenbergs anda.

Under dagen har jag letat upp skollagen. Det är i skollagen som den svenska skolans vision står:

4 § Utbildningen inom skolväsendet syftar till att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska också förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på.

I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.

Utbildningen syftar också till att i samarbete med hemmen främja barns och elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare.

När jag läser detta och kopplar det till det jag lärt mig om det nya utbildningsparadigmet så läser jag in ”personalized learning”, ”passionbased learning”, Socioscientific issues, hållbart entreprenöriellt lärande och FN rollspel.

5 § Utbildningen ska utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheterna som människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet samt solidaritet mellan människor.

Var och en som verkar inom utbildningen ska främja de mänskliga rättigheterna och aktivt motverka alla former av kränkande behandling.

Utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

De mänskliga rättigheterna står inte mindre än tre gånger i skollagens första paragrafer! Här har vi en av grunderna för den svenska skolans vision. Jag har tidigare i min blogg skrivit om de mänskliga rättigheterna som en av dessa principsamlingar som kan ange grunden för ett socialt hållbar samhälle. Historiken kring hur dessa rättigheter tagits fram och var de hämtat inspiration ifrån står att läsa i Wikipedias artikel i ämnet. Som lärare bör jag vara väl förtrogen med dessa principer och demokratins grunder.

10 § I all utbildning och annan verksamhet enligt denna lag som rör barn ska barnets bästa vara utgångspunkt. Med barn avses varje människa under 18 år.

Barnets inställning ska så långt det är möjligt klarläggas. Barn ska ha möjlighet att fritt uttrycka sina åsikter i alla frågor som rör honom eller henne. Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad.

I den tionde paragrafen lyfts barnets möjlighet att uttrycka sina åsikter fram. För att barnets inställning så långt det är möjligt skall kunna klarläggas måste vi vara bra på att lyssna. Vi måste lära barnen att uttrycka sina sanna åsikter.

Utifrån paragraf 10 blir förmågorna att djupfråga, djuplyssna, djuplyssna till sig själv och djuptala viktiga att få in i undervisningen. Kort sagt att utveckla ”hållbart lärande”

#Skolvåren

Vi står just nu i ett paradigmskifte inom svenskt utbildningsväsende som kanske är det mest omvälvande sedan skolan startades 1842. De senaste veckorna har vi sjösatt flera skolutvecklingsprojekt i Kalmar som inte hade varit tänkbara för några år sedan. Det känns lite som den tid under senare delen av 1800-talet när järnvägen byggdes och sammanförde landets olika delar på ett nytt sätt. Men med den skillnaden att det går mycket fortare nu!

I veckan kunde vi se hur Sveriges Radios stora utbud kan bli en viktig resurs för den svenska skolan. Nu arbetar vår ”delegation” från Kalmarsunds gymnasieförbund för att lägga de ”järnvägspår” som behövs för att binda samman och utnyttja de resurser som radion har att ge.

Samtidigt pågår det diskussioner och idéutbyte när det gäller skolutveckling på över 20 olika facebookgrupper. Det twittras för fullt och Google+ har flera grupper som tar upp samma frågor. Det känns som om det växer en fram en ”underifrånrevolution” med hjälp av de sociala medierna likt den ”arabiska våren”.

När jag dryftade dessa tankar inom Facebook gruppen ”Förändra skolsverige” så visade det sig att Helan Roth redan tänkt och twittrat om #skolvåren. Hon hade tänkt samma tankar med Viktoria Struxsjö dagen innan. Helena menade att vi måste på något sätt få ihop dessa spretiga grupper och kanalisera den energi som finns så det blir en bra förändring. Jag tyckte att det låg något i det men såg också vikten av att alla dessa ”specialgrupper” får utvecklas i sin egen takt med de medlemmar som brinner för deras frågor. Jag såg möjligheten att samla alla grupper på en Symbaloo sida eller Scoop-it sida.

Vi bestämde oss för att starta #skolvåren för att underlätta den ”revolution” som pågår för fullt. När jag pratat med min kollega Daniel Åkerblom kom vi fram till att det bästa vore om vi skapade en ”metablogg” där alla grupper inom sociala medier finns med liksom alla hashtaggar som innehåller diskussioner om skolutveckling. En sådan blogg kan ha en fokuserande verkan samtidigt som den inte hindrar några enskilda grupper att fortsätta sina diskussioner. Om vi hjälps åt med en sådan blogg behöver det inte betyda så mycket merarbete. Vi har alla hjälp av innehållet i en sådan blogg. Så här är #skolvåren.

För min del så ser jag att den är en pusselbit till som behövs för den ”stora planen” som växer fram och som jag skall berätta mer om i kommande bloggposter. Vi lägger nu ut ”järnvägsspåren” för framtiden!

Radion som öppen lärresurs

I och med studiebesöket på Sveriges Radio så har Kalmarsunds gymnasieförbunds utvecklingsprojekt ”Radion som öppen lärresurs och ljud som redovisningsform” börjat.

För att dokumentera det som görs i projektet och beskriva olika lektionsupplägg och liknande där radion används som öppen lärresurs har vi startat en blogg. Den heter som  projektet: Radion som öppen lärresurs.

För att kunna få en dialog med andra lärare, redaktörer, programledare, reportrar och elever har vi också startat en facebook sida.