Hur skall vi definiera hållbart lärande?

Eva Grundelius gästbloggar idag: 

Den 10 februari skrev Dan ett inlägg som har rubriken Hållbart lärande. Det fokuserar på inlärningsprocessen och att vi behöver lära oss att systematiskt använda de fyra förmågorna som ger oss en ”hållbar kommunikation” för att lyckas med lärandet. Jag var med och inspirerade till bloggposten och föreslog även att vi skulle kalla det vi vill åstadkomma för just ”hållbart lärande”.

Nu när handsken är kastad, kan det vara på sin plats att närmare förklara vad vi egentligen menar med det begrepp vi har valt. Genom att googla kan vi konstatera att ”hållbart lärande” redan används som en förkortning för det lärande som behövs för att skapa en hållbar utveckling samt som samlande beteckning för den undervisning och pedagogik som bedrivs med samma syfte.

Både Dan och jag är biologer och det är viktigt för oss att det vi gör bidrar till en hållbar utveckling på Jorden. Därför känns det mycket bra att undervisning och arbete för hållbarhet inkluderas i begreppet ”hållbart lärande”.

Men vi menar också något mer och djupare med ”hållbart lärande”. Dels att de kunskaper och färdigheter som lärs ut är väl undersökta och av så god kvalitet att de verkligen håller att bygga vidare på långt in i framtiden – och helst för många generationer framåt. Och dels att kunskaperna och färdigheterna verkligen ”fastnar” hos eleven och finns med som viktiga fundament och pusselbitar i hens fortsatta liv och utveckling.

Motsatsen till hållbart lärande blir alltså dels att försöka lära ut sådant som visar sig vara felaktigt (ohållbart) eller irrelevant för eleven. Dels – ur elevens synvinkel – är motsatsen till hållbart lärande allt som går in genom ena örat och ut genom det andra. Det vill säga allt det som skolan förmedlar idag och som endast lagras i arbetsminnet (korttidsminnet) men sedan glöms bort – och som skolan eller livet inte återkommer till för att det var onödigt.

En konsekvens blir att ”hållbart lärande” ställer högre krav på såväl lärare som elever än vad vanlig undervisning och examination i många fall gör. Det blir viktigare för läraren att – som en del av undervisningsförberedelsen – göra en djupare och personlig process, där hen väljer vad som ska läras ut, hur samt varför. Detta är även en följd av att de nya kursplanerna i många ämnen är kortfattade och vaga när det gäller själva innehållet i undervisningen. Läraren måste själv bestämma sig för vad hen tycker är viktigt.

Men den största förändringen får vi hos eleverna om vi har ambitionen att lärandet ska bli hållbart. För det första behöver läraren kunna motivera eleverna och väcka en stark och envis kunskapstörst. Här kommer bl. a. tekniker från s.k.” motiverande samtal” (MI) väl till pass. Det förutsätter vidare att läraren kan förmedla en sakligt välgrundad och djup inre övertygelse om varför något är viktigt att kunna.

För det andra kan inte eleven lära sig hållbart utan att engagera sig på djupet i en ständigt pågående utvecklingsspiral, där ny information jämförs med vad eleven redan vet och nya slutsatser dras som innebär en djupare och mer utvecklad förståelse.

Även det sistnämnda ligger väl i linje med de nya kursplanerna och det nya betygssystemet. Det innebär att alla elever genom hela sin skolgång och i alla ämnen bör få systematisk träning i att:

  • Djuplyssna till andra: Söka upp och ta till sig relevant information och själva försäkra sig om att de inte har misstolkat, missat något viktigt eller missförstått.
  • Djupfråga: Ställa den nya informationen bredvid allt de redan vet, klargöra vad som stämmer samt tydligt formulera sina egna frågor om det de inte förstår.
  • Djuplyssna till sig själva: Kritiskt granska, reflektera och dra slutsatser som innebär aha-upplevelser och fördjupad förståelse och ibland lärande genom omvärdering. Öppna sig för att bli även känslomässigt berörda av kunskap som gör verklig skillnad.
  • Djuptala: I ord och handling tydligt uttrycka vad de tror, vet, känner och vill göra. Men också ha modet att ärligt ge luft åt tvivel, tvekan och osäkerhet när förmågan brister eller kunskaperna inte räcker till.
  • Därefter djuplyssna till andra igen o.s.v. för att fortsätta lärandet varv på varv, i en utvecklingsspiral som fortsätter så länge livet fortgår och var än individen befinner sig.

Först när eleven självmant, kompetent och systematiskt arbetar i enlighet med den ovanstående processen har vi ett lärande som är hållbart. Men då har vi också format en person som driver sin egen kunskapsutveckling och som förmår förhålla sig kritiskt och konstruktivt även till den lärmiljö som Internet innebär, det vill säga till hela världen med alla dess möjligheter och faror.

Känns de ovanstående idealen igen? De är inte nya och klarast kommer de kanske till uttryck i högskolelagens beskrivningar av vilka förmågor studenterna ska utveckla (se § 8 och § 9 i kapitel 1, högskolelagen).

Men långt ifrån alla elever börjar på högskolan. Och när de väl kommer dit är det för sent att försöka programmera om dem till hållbart lärande. I tolv år, genom grundskolan och gymnasiet, har eleverna tränats i att inte ifrågasätta skolans dagordning och i att lagra sådan information i korttidsminnet som läraren och staten tycker är viktig, men som de i själva verket inte behöver. Jämför med frågorna i programmet ”Smartare än en femteklassare”. Eleverna vinner så gott som undantagslöst, eftersom frågorna alltför ofta saknar djupare mening.

Om vi ska försöka oss på sammanfatta vad vi menar med hållbart lärande kan vi uttrycka det på följande sätt:

  1. Det är en kommunikationsprocess som enklast beskrivs med de fyra förmågorna i ”hållbar kommunikation”, gjorda tillräckligt väl, i rätt ordning, och så många varv i utvecklingsspiralen som situationen kräver, se www.hallbarkommunikation.se.
  1. Det handlar om grundläggande färdigheter som när de praktiseras med skicklighet leder till utveckling, såväl för individen själv som för omgivningen. Orsaken till detta är att individen strävar efter att dra relevanta slutsatser som visar sig hålla att bygga vidare på.
  1. Det är en praktisk metod för att ta sig an svåra frågor i vilken situation och vilket sammanhang som helst. Det gäller allt från personliga bekymmer, lärande inom t.ex. skola och arbetsliv till större samhällsproblem.
  1. Det är en nödvändig färdighet för att vi ska kunna åstadkomma en hållbar utveckling på Jorden – innan de negativa konsekvenserna av dagens livsstil orsakar ännu större lidande för väldigt många människor och allt annat liv.

Med detta vill vi dock inte påstå att hållbart lärande är enkelt, att det löser alla problem eller att det är det enda vi behöver för att må bra och fortsätta utvecklas. Men vi påstår att utan att ställa om skolan till hållbart lärande klarar vi inte på ett bra sätt de många och svåra utmaningar som den värld vi lever i faktiskt innebär.

Eva Grundelius

Läs mer om Eva Grundelius på:  www.hallbarkommunikation.se .

Den svenska skolans vision

Hur ser den svenska skolans vision ut?

Den frågan fick vi av en föreläsare på en kick off när vi startade läsåret för ett par år sedan. Är visionen ökad ordning, att inte få ha mobiltelefoner på lektionerna, fler nationella prov och betyg i årskurs 3? Vi som satt i publiken skrattade åt föredragshållaren samtidigt som skrattet fastnade i halsen. Vi var många som kände att den svenska skolan saknade en bärande vision.

Ändå känner de flesta av oss lärare att vi gör ett viktigt jobb. Ja alla andra jobb skapas ju av att vi gör vårt jobb. Vi lägger grunden för elevernas kompetens och möjlighet att utbilda sig till det yrke de önskar. ”The nation is because we are” skanderade lärarna på ett fackligt möte jag besökte i Entebbe i Uganda för ett par år sedan.

Jag har funderat en hel del över hur den svenska skolans vision ser ut. Har försökt komma åt det genom tanken ”vilka fråga är skolan svaret på?”

I torsdags när jag hörde Augustin Erba beskriva radioteaterns projekt ”Världshistorien” så fick jag en fråga till svaret. Programmet tar varje dag upp och gestaltar en människa som vågat livet för någon annan och verkat i Raul Wallenbergs anda.

Under dagen har jag letat upp skollagen. Det är i skollagen som den svenska skolans vision står:

4 § Utbildningen inom skolväsendet syftar till att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska också förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på.

I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.

Utbildningen syftar också till att i samarbete med hemmen främja barns och elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare.

När jag läser detta och kopplar det till det jag lärt mig om det nya utbildningsparadigmet så läser jag in ”personalized learning”, ”passionbased learning”, Socioscientific issues, hållbart entreprenöriellt lärande och FN rollspel.

5 § Utbildningen ska utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheterna som människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet samt solidaritet mellan människor.

Var och en som verkar inom utbildningen ska främja de mänskliga rättigheterna och aktivt motverka alla former av kränkande behandling.

Utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

De mänskliga rättigheterna står inte mindre än tre gånger i skollagens första paragrafer! Här har vi en av grunderna för den svenska skolans vision. Jag har tidigare i min blogg skrivit om de mänskliga rättigheterna som en av dessa principsamlingar som kan ange grunden för ett socialt hållbar samhälle. Historiken kring hur dessa rättigheter tagits fram och var de hämtat inspiration ifrån står att läsa i Wikipedias artikel i ämnet. Som lärare bör jag vara väl förtrogen med dessa principer och demokratins grunder.

10 § I all utbildning och annan verksamhet enligt denna lag som rör barn ska barnets bästa vara utgångspunkt. Med barn avses varje människa under 18 år.

Barnets inställning ska så långt det är möjligt klarläggas. Barn ska ha möjlighet att fritt uttrycka sina åsikter i alla frågor som rör honom eller henne. Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad.

I den tionde paragrafen lyfts barnets möjlighet att uttrycka sina åsikter fram. För att barnets inställning så långt det är möjligt skall kunna klarläggas måste vi vara bra på att lyssna. Vi måste lära barnen att uttrycka sina sanna åsikter.

Utifrån paragraf 10 blir förmågorna att djupfråga, djuplyssna, djuplyssna till sig själv och djuptala viktiga att få in i undervisningen. Kort sagt att utveckla ”hållbart lärande”

#Skolvåren

Vi står just nu i ett paradigmskifte inom svenskt utbildningsväsende som kanske är det mest omvälvande sedan skolan startades 1842. De senaste veckorna har vi sjösatt flera skolutvecklingsprojekt i Kalmar som inte hade varit tänkbara för några år sedan. Det känns lite som den tid under senare delen av 1800-talet när järnvägen byggdes och sammanförde landets olika delar på ett nytt sätt. Men med den skillnaden att det går mycket fortare nu!

I veckan kunde vi se hur Sveriges Radios stora utbud kan bli en viktig resurs för den svenska skolan. Nu arbetar vår ”delegation” från Kalmarsunds gymnasieförbund för att lägga de ”järnvägspår” som behövs för att binda samman och utnyttja de resurser som radion har att ge.

Samtidigt pågår det diskussioner och idéutbyte när det gäller skolutveckling på över 20 olika facebookgrupper. Det twittras för fullt och Google+ har flera grupper som tar upp samma frågor. Det känns som om det växer en fram en ”underifrånrevolution” med hjälp av de sociala medierna likt den ”arabiska våren”.

När jag dryftade dessa tankar inom Facebook gruppen ”Förändra skolsverige” så visade det sig att Helan Roth redan tänkt och twittrat om #skolvåren. Hon hade tänkt samma tankar med Viktoria Struxsjö dagen innan. Helena menade att vi måste på något sätt få ihop dessa spretiga grupper och kanalisera den energi som finns så det blir en bra förändring. Jag tyckte att det låg något i det men såg också vikten av att alla dessa ”specialgrupper” får utvecklas i sin egen takt med de medlemmar som brinner för deras frågor. Jag såg möjligheten att samla alla grupper på en Symbaloo sida eller Scoop-it sida.

Vi bestämde oss för att starta #skolvåren för att underlätta den ”revolution” som pågår för fullt. När jag pratat med min kollega Daniel Åkerblom kom vi fram till att det bästa vore om vi skapade en ”metablogg” där alla grupper inom sociala medier finns med liksom alla hashtaggar som innehåller diskussioner om skolutveckling. En sådan blogg kan ha en fokuserande verkan samtidigt som den inte hindrar några enskilda grupper att fortsätta sina diskussioner. Om vi hjälps åt med en sådan blogg behöver det inte betyda så mycket merarbete. Vi har alla hjälp av innehållet i en sådan blogg. Så här är #skolvåren.

För min del så ser jag att den är en pusselbit till som behövs för den ”stora planen” som växer fram och som jag skall berätta mer om i kommande bloggposter. Vi lägger nu ut ”järnvägsspåren” för framtiden!

Radion som öppen lärresurs

I och med studiebesöket på Sveriges Radio så har Kalmarsunds gymnasieförbunds utvecklingsprojekt ”Radion som öppen lärresurs och ljud som redovisningsform” börjat.

För att dokumentera det som görs i projektet och beskriva olika lektionsupplägg och liknande där radion används som öppen lärresurs har vi startat en blogg. Den heter som  projektet: Radion som öppen lärresurs.

För att kunna få en dialog med andra lärare, redaktörer, programledare, reportrar och elever har vi också startat en facebook sida.

Radioresan

Idag fick 10 lärare, 2 IKT pedagoger, en gymnasieförbundschef, en bibliotekarie och tre elever från Kalmarsunds gymnasieförbund samt en forskare från Linnéuniversitetet och en webstjärnechef en genomgång av flera av Sveriges Radios intressantaste program för den svenska skolan.

Yasmine El Rafie, utvecklingsredaktör för sociala medier på SR, började dagen med att berätta hur man arbetar med sociala medier och publikkontakter i Sveriges Radios decentraliserade organisation.

Henrik Tornberg från digitala medier gick igenom hur man håller på att utveckla Sveriges radios hemsidor för att passa i smartphones, läsplattor och datorer. Han visade också hur man kan bädda in ”inbäddade spelare” så radions program kan höras på bloggar.

Gaby Katz presenterade SR International/Radio Sweden. Sveriges radio har redaktioner för engelska, tyska, ryska, finska, arabiska, somaliska, kurdiska, romani, samiska och meänkieli.

Från våning 3 gick vi vidare till våning 6 där Marie-Louise Kristola tog emot oss. Hon berättade hur tankarna kring Klotet format deras koncept med hemsida, blogg, facebook grupp och twitterflöde. Hon berättade om den ”storredaktion” de byggt upp genom twitter coh facebook. Jag fick berätta hur jag använder mig av deras program som omvärldsbevakning, möjlighet att fråga experter, utvidgat kollegie och öppen lärresurs. Bosse Hellström och Åse Möller föll sedan in och gick in på hur vi i Global Profil arbetat med Klotet. Johan Bergendorff, Klotets producent, kom ner till oss i Kalmar i början av september förra hösten och lärde våra elever hur man gör radiodagböcker. Nu fick Hanna, Rut och Paulina som var med oss återkoppla och berätta hur det var för dem att få med delar ur sina radiodagböcker i ett riktigt radioprogram.

Från våning 6 tog vi oss tillbaka till  Vinden/Nya avan på våning 8 där vi började dagen. Cecilia Khavar berättade hur studio ett arbetar. Det är lite skillnad på att göra ett program på 25 minuter i veckan som Klotet jämfört med studio ett som på en dag skall sända 2 timmar på eftermiddagen. De har också sedan en tid börjat utveckla lyssnarkontakter via facebook.

Under lunchen på Sveriges Radios restaurang träffade jag Lena Nordlund från vetenskapsradion. Hon är programledare på ”Kossornas planet”.

Tjugotvå dokumentärer per år brukar P3 Dokumentär producera berättade Amanda Rydman efter lunch. Hon är den enda fast anställda på detta program. Alla program görs av frilansare eller utomstående produktionsbolag. Alla dokumentärerna görs med ”gammal hederlig” research och brukar ta minst 6 veckor att föra. Sveriges Radio har ett fantastiskt internt ljudarkiv som P3 Dokumentär brukar använda sig av.

Varje dag under 2013 sänds ett ca 4 minuter långt inslag från radioteatern som heter ”Världshistorien”. Augustin Erba, dess producent, gjorde en ”magisk” beskrivning av hur programmet produceras. Alla 19 regionala teatrar ute i landet är med. När de skall spela in olika avsnitt letar de upp verkliga rum med den rätta akustiken. Serien vill lyfta fram 365 människor i världshistorien som verkat i Raul Wallenbergs anda och riskerat livet för ett högre syfte. Ett program som borde ligga på varje skolas hemsida. En programserie som lyfter fram essensen av den svenska skolans värdegrund: demokrati och människovärde.

Jon Jordås inledde lite kort innan vi hörde de snabba stegen från Marie Lundström som närmade sig rummet där vi satt. ”Lundströms bokradio” arbetar också med publikkontakt via facebook. Marie berättade hur de arbetade med sina bokgenomgångar och faktiskt hade samarbetat med skolklasser som tagit sig igenom klassiker.

Efter kaffet fick vi en snabb dragning av Anna Alexandersson och Emilia Melgar från SR Metropol. De hade just genomfört projektet ”#hurkännsdet” mot vardagsrasism och berättade för oss hur de lyckats få fram det djup de vill komma åt.

Dagens sista punkt var mötet med ”beställarna”, de chefer på SR som bestämmer vilka radioprogram som skall tas fram. Att vårt studiebesök låg just idag beror på att det var den dag som dessa chefer träffades denna månad. Vi fick en timme där vi skulle kort presentera vad som händer inom den svenska skolan nu och berätta hur vi ser att SR kan bli en öppen lärresurs för den svenska skolan. De ville också få förslag på hur radion kan öka antalet lyssnare under 50 år.

Vi satte oss runt ett avlångt bord. Beställarna från P1, P2, P3, P4 och musikradion på den ena sidan och Joachim, jag och eleverna på den andra sidan. Bakom oss och vid sidan satt och stod alla andra. Joachim höll ett kort inledningsanförande, jag försökte på några minuter berätta om det paradigmskifte skolan nu går igenom. Eleverna fick fokus och de berättade engagerat om vilka möjligheter de såg med radion som en del av skolarbetet. Efter att var och en av dem gett sin personliga syn presenterade Rut Näsman ett förslag om ett projekt mellan skolan och radion: ”Vår gemensamma framtid”. Ett projekt där SR och svensk skola skulle ta fram radioprogram, inspelade lektioner mm om hållbar utveckling och presentera detta på en gemensam webbplattform.

Vi hade ett mycket konstruktivt samtal hur ett sådant projekt skulle kunna genomföras. SR är bunden av avtal som gör att de har svårt att jobba helt fritt. Däremot kan skolorna använda allt SR:s material fritt. Det som producerats efter 2005 ligger på webben ”för evigt”. Det bästa är om varje skola gör ett urval av SR:s program och lägger upp de program man vill använda i undervisningen tillsammans med ”Flippade klassrums” inspelade lektioner med andra öppna läroresurser på sina egna webbsidor.

Fyllda av inspiration tog vi tåget hem efter ett ”episkt” studiebesök vi sent kommer att glömma. Nu kommer vi under de närmaste veckorna att presentera allt material så att alla lärare, radiofolk och andra intresserade kan ta del av det vi fick se och de tankar om skolutveckling de fött.

Citizen science

Idag och igår fick jag och några lärare träffa Marcello Milrad från institutionen för datavetenskap, Linnéuniversitetet i Växjö.

Ett exempel på projekt som Institutionen för datavetenskap driver är ”peoples voice” i norra Uganda. Det är ett försök att stärka demokratin i lokalsamhället.

Han och hans doktorander arbetar också bl.a. med flera projekt inom det som kallas ”citizen science”. Det går ut på att ”vanliga medborgare” bidrar till olika forskningsprojekt på olika sätt. Ofta handlar det om att få in mätningar som är svåra att få in i en sådan mängd som behövs utan hjälp av ”amatörforskare” eller ”allmänheten”.

National Geographic har arbetat med citizen science i flera år. Här är en artikel som tar upp den utbildningspotential som finns i arbetsättet: Unlocking the Educational potential of Citizen Science och här är deras förklaring av begreppet ”citizen science”

Ett annat exempel på ett ”citizen science” projekt: zooniverse

Ska man lyfta fram ett svenskt exempel så tycker jag Artportalen är ett av de bästa. Själv så använder jag Svalan och lägger in det jag sett på ”Dagens fågel” varje gång jag varit ute på en fågelexkursion så att alla mina observationer blir ett litet bidrag till vår samlade kunskap om fågelfaunan.

 

Wikipediaprojekten

De senaste veckorna har två Wikipediaprojekt sjösatts tillsammans med Sophie Österberg på Wikimedia. Det som kallas ”Kalmar Wikipedia” syftar till att skapa en lärande gemenskap i Kalmar kring att skriva artiklar i Wikipedia. Det kan vara artiklar om Kalmar ur olika vinklar och vilka artiklar som helst. Det som är nytt i detta är att vi från skolan kan med detta låta våra elever vara en del av en kunskapsprocess i samhället. De elever som i skolan skriver i Wikipedia skriver inte bara för sig själva och läraren utan för alla som är intresserade av ämnet i Sverige. Eleven lär sig samtidigt vikten av att underbygga sin kunskap med referenser, tänka källkritiskt och utifrån relevans.

Omvärldsbevakaren Stefan Pålsson skriver i sin omvärldsblogg om vikten av detta:
http://omvarld.blogg.skolverket.se/2013/01/24/oppna-upp-koppla-samman-skapa-och-lar/

Den 13 mars är det två workshop på Stagneliusskolan i Kalmar. Man kan välja att gå på förmiddagen eller eftermiddagen. Går man på förmiddagen kan man fortsätta och fördjupa sig under eftermiddagen om man har tid. På kvällen hålls ett inspirationsseminarie där filisofin bakom Wikipedia gås igenom.

Det andra projektet handlar om att skriva artiklar om hållbar utveckling på Wikipedia. Lokalt kan det handla om att skriva om kommunens naturreservat och fågelområden, beskriva dem och förklara varför de är skyddsvärda. På den nationella nivån skall alla begrepp, historia mm inom hållbar utveckling få sina artiklar. Man behöver också gå igenom alla artiklar som har någon koppling till hållbar utveckling och se hur man kan få in det perspektivet. Kapitlet om energi behöver t.ex. underkapitlet ”hållbara energisystem”. Bilen behöver underkapitlet ”bilen i det hållbara samhället” osv.

För att komma igång och samla myndigheter, organisationer och andra intresserade kommer Wikimedia att samla till en nationell halvdagskonferens om detta i Stockholm i mitten eller senare delen av april.

Hållbart lärande

Att blogga har hjälpt mig att förstå olika saker bättre. Det ger tid till reflektion men också möjlighet att dela dessa reflektioner och få respons. Efter mitt blogginlägg den nionde januari om ”Inlärningsprocessen” hörde jag av mig till Eva Grundelius som jag arbetade med på 90-talet för att få igång ett visionsarbete i Sverige. Vi hade inte pratats vid på flera år.

Hon läste min blogg och hade mycket att säga om just inlägget om inlärningsprocessen. Efter två timmars intensivt prat om bl.a. de förmågor som vi började lära oss av Warren Ziegler och som Eva utvecklat vidare i sina böcker ”Hållbar kommunikation” och ”Helt överens!” förstod jag att vi sitter på viktig kunskap som är en förutsättning för att lärande skall komma till stånd och bli hållbart

De förmågor som vi behöver lära våra elever kallar Eva Grundelius att djuplyssna till andra, djupfråga, djuplyssna till sig själv och att djuptala (www.hallbarkommunikation.se). Kan man behärska dessa förmågor och applicera dem på ett ämne kan man nå det hållbara lärandet som undervisningen syftar till.

Djuplyssna till andra
Vi djuplyssnar till andra när vi helt och fullt fokuserar på och tar in vad den andre säger. Då kan vi ta in och förstå vad den upplever och menar. Vi får en så sann bild som möjligt av den andres verklighet.

Djupfråga
När vi djupfrågar tar vi tag i de inre frågor som kommer upp när vi ärligt försöker förstå något. Vi ställer frågor för att kunna avslöja falska antaganden om verkligheten.

Djuplyssna till sig själv
Att djuplyssna till sig själv innebär att vi fokuserat söker inom oss för att få svar på våra frågor. Man kan säga att vi frågar hjärnans omedvetna processer för att upptäcka ”nya” svar på våra frågor.

Djuptala
När vi djuptalar försöker vi att uppriktigt uttrycka sådant som vi noga har undersökt och som vi känner oss säkra på. Det kan också betyda att vi kan erkänna det vi är osäkra på.

Hur vi kan lära oss dessa förmågor finns beskrivet i ”Helt överrens”. Detta är något som varje lärare borde lära sig att praktisera och att sedan lära ut till sina elever. Får man in detta som en kompetens tillsammans med allt som man kan göra i en 1-1 satsning så är jag säker på att eleverna får en möjlighet att verkligen utnyttja de digitala möjligheterna på ett sannare sätt. En 1-1 satsning måste ju ha ett verkligt kunskapsinnehåll och främja inlärningsprocessen.

2003 gjorde jag själv en uppsats där jag undersökte dessa förmågor och hur de i miljöundervisningen kunde ge framtidsberedskap. Resultatet av detta kan ni läsa under ”visionsbaserat lärande” i min blogg.

Litteratur
Grundelius, Eva (2012): Helt överens! Liber AB. Malmö

Skolutveckling i sociala medier

Idag tänkte jag göra en översiktlig genomgång av vilka resurser det finns i sociala medier när gäller skolutveckling. När jag loggade in på Google+ låg redan större delan av svaret där. Min kollega Daniel Åkerblom hade delat med sig av ett inlägg av Freddy Håkansson som i sin tur delat med sig av Emil Janssons blogginlägg ”Hur du blir en bättre pedagog genom att använda Facebook”. Där hade han en lista på vilka Facebookgrupper som fanns som diskuterade skolutveckling i någon form. Det var en stor lista med 26 grupper.

De jag varit med i sedan ett tag är ”Flippa klassrummet” och ”Förändra skolsverige”. Nu är jag även med i ”The big five” och ”IKT – möjligheter och utmaningar”. Idag släppte vi också facebooksidan till vårt nya projekt ”Radion som öppen lärresurs”. Den skall vara en kommunikationskanal med tankar om hur man kan använda radion i sitt jobb som lärare. Detta både genom att lyssna på program och genom att använda ljud som redovisningsform.

Google+ har några grupper också. Jag har hittat ”IT i skolan” med 299 medlemmar, ”Datorstött lärande” med 33 medlemmar och ”Skollyftet” med 148 medlemmar. Grupperna på Google+ är inte så stora som de flesta på Facebook.

På Twitter kan man använda hashtaggar för att komma in i olika diskussioner. Några vanliga är #utbpol, #skolan och #skollyftet.

När vi nu sätter igång ”Radion som öppen lärresurs” har vi lovat Sveriges Radio att sprida våra erfarenheter och goda exempel. Detta kommer vi göra genom vår facebooksida. Men för att göra den känd behöver vi berätta om den på de andra sidorna. Det är så som information sprids. För att dokumentera projektet har vi en blogg: radionsomoppenlarresurs.blogspot.com.