Kategoriarkiv: Uganda sommaren 2013

Mbazzi, Mpigi district, Uganda

Publicerad den av
1

Mbazzi is situated In Mpigi district south of the road to Mityana. It is a rural village with small farms and a little market place in the central of the village. ”Mbazzi” means ”axe” and the name came from the activity of the first settlers. They made axes on the hilltop. The first settlements can be traced far back as 1830. The area was mainly covered with rainforest. The sparse homes was found at the edge of the grazing lands on the hilltops. The valleys was left as a forest resource base. In recent years the whole rainforest have been cut down.

Mbazzi 2013-14Agriculture on the hills of Mbazzi.

Mbazzi 2013-16Mosaic landscape in Mbazzi.

Mbazzi 2013-17Cattle grazing on the hillslopes of Mbazzi.

Mbazzi 2013-26Deforestation at Mbazzi. This area was a dense rainforest.

Mbazzi 2013-11In the centre of the village there is a small ”marketplace”

Mbazzi 2013-6Children at the market place.

Mbazzi 2013-2Local shop.

Mbazzi 2013-8Another shop in the village.

Mbazzi 2013-19

Mbazzi 2013-9

Mbazzi 2013-3Children of Mbazzi.

Mbazzi 2013-13Primary school at Mbazzi

Mbazzi 2013-12The one and only tractor in the village.

Mbazzi 2013Corn – one of the crops of Mbazzi.

Mbazzi 2013-27

One of the farmers in Mbazzi farmer association. Since a couple of month VI-forest has begun a project in the village. Every tuesday they meet and do work together to start agroforestry in the village. The first thing to do is to start a nursery bed for tree plants.  They will later work with the whole VI-forest koncept and start cooperations and try to build a sustainable local society in Mbazzi.

Mbazzi 2013-31New tree plants – new hope!

Mbazzi 2013-30Work with nursery beds.

Mbazzi 2013-33Nursery beds. Every tuesday the farmers in the project meets and work with this.

Mbazzi 2013-34Paul Kiguba explains for the farmers why we are here. And he explains for us what they do.

Mbazzi 2013-32Mbazzi farmer association, Vi forest project team and visitors. At the left: Mats Hannerz, forester and editor for many forest magazine in Sweden. At the right: Tibazalika Alice Eunice, capacity development officer at ”Association of Uganda Professional Woman in Agriculture and Environment.

Mbazzi 2013-21At Mbazzi Paul Kiguba will start a resourcecenter for sustainable village development via Wikipedia Luganda. He will form a group of authors that will write articles about how grow crops, develop the local economy etc. The leaders of VI forest in Masaka where interested about the idea and I hope we can develop a good and meaningful cooperation with them.

This house is meant to be the resource center. It is situated along the village road and easy to access. Paul hope he will get help with the financing of the center.  I am helping him to find interested partners in the project and sources for funding.

Mbazzi 2013-22This room will be the heart of the resource centre. Paul shows where the computers shall stand.

Mbazzi 2013-24One of the Ugandan martyrs is the patron of Mbazzi and the new resource centre.

Reptiles and birds – Uganda journey 2013

Publicerad den av
Svara

Reptiles – Reptilia – Reptiler

Here is a list of the reptiles we observed during our journey in Uganda 2013.

African (Nile) Crocodile – Crocodylus niloticus- Nilkrokodil
At least three at Kasinga Channel and one in Murchison Falls National Park

Water (Nile) Monitor – Varanus niloticus – Nilvaran
One in Queen Elisabeth National Park

Blue-headed (Green) Tree Agama – Acanthocerus atricollis – Blåhuvad trädagam
Common along the journey

Tropical House Gecko – Hemidactylus mabouia – Husgecko
Common in houses.

Birds – Aves – Fåglar

Here is a list of the birds we observed during our journey in Uganda 2013. I begin with the families and will but in the species and where we observed them when I have time later on.

NON-PASSARINES – ICKE TÄTTINGAR

Pelicans

Cormorants

Darter

Finfoots

Herons, Egrets and Bitterns – Ardeidae

Hamerkop

Storks

Shoebill

Ibies

Ducks and Geese – Anatidae

Vultures, Eagles etc – Accipitridae

Falcons – Falconidae – Falkar

Guineafowls – Mumididae –

Frankolins – Phasianidae

Crakes and Rails – Rallidae

Jacanas – Jacanidae

Cranes – Gruide

Bustards – Otididae

Thick-knees – Burhinidae –

Coursers and Pratincoles – Glareolidae

Plovers – Charadriidae –

Sandpipers etc. – Scolopacidae

Gulls and Terns – Laridae – Måsar och tärnor

Skimmers – Rynchopidae – Saxnäbbar

Doves and Pigeons – Columbidae – Duvor

Parrots – Psittacidae – Papegojor

Turacos and Plantain-eaters – Musophagidae

Cuckoos and Coucals – Cuculidae – Gökar och

Owls – Strigidae – Ugglor

Nightjars – Caprimulgidae – Nattskärror

Swifts and spinetails – Apodidae – Seglare

Mousebirds – Coliidae – Musfåglar

Trogons – Torgonidae – Trogoner

Kingfishers – Alcedinidae – Kungsfiskare

Bee-eaters – Meropidae – Biätare

Rollers – Coraciidae – Blåkråkor

Wood-hoopoes and Scimitarbills – Phoeniculidae

Hornbills – Bucerotidae – Hornfåglar

Barbets and Tinkerbirds – Capitonidae –

Honeyguides and Honeybirds – Indicatoridae –

Wrynecks and Woodpeckers – Picidae – Göktytor och hackspettar

PASSARINES – TÄTTINGAR

Larks – Alaudidae – Lärkor

Martins and Swallows – Hirundinidae – Svalor

Wagtails – Motacillidae – Ärlor och Piplärkor

Cuckoo-shrikes – Campephagidae – Nålfåglar

Bulbuls, Greenbuls and Brownbuls – Pycnonotidae – Bulbyler

Thrushes and Allies – Turdidae – Trastar m.fl.

Warblers – Sylvidae – Sångare

Flycatchers – Muscicapidae – Flugsnappare

Batises and Wattle-eyes – Platysteiridae – Flickflusnappare

Monarch Flycatchers; Flycatchers – Monarchidae; Muscicapidae – Flugsnappare

Illadopses, Chatterers and Babblers – Timalidae –

Tits – Paridae – Mesar

White-eyes – Zosteropidae – Glasögonfåglar

Sunbirds – Nectariniidae – Solfåglar

Shrikes – Laniidae – Törnskator

Bush-shrikes – Malaconotidae – Busktörnskator

Helmet-shrikes – Prionopidae – Hjälmtörnskator

Drongos – Dicruridae – Dronger

Crows – Corvidae – Kråkor

Orioles – Oriolidae – Gyllingar

Oxpeckers, Starlings – Sturnidae – Starar

Sparrows – Passeridae – Sparvfinkar

Weavers – Ploceidae – Vävare

Waxbills – Emberizidae – Fältsparvar

Canaries and Seedeaters – Fringillidae – Finkar

Mammals – Uganda journey 2013

Publicerad den av
Svara

Here is a list of the mammals we observed during our journey in Uganda.

PRIMATES – PRIMATES – PRIMATER

Chimpanzee – Pan troglodytes – Schimpans

Eastern Mountain Gorilla – Gorilla beringei beringei – Bergsgorilla

Black-and-white Colobus – Colobus guareza – Svartvit guareza

Olive Baboon – Papio anubis – Grön babian

Patas Monkey – Erythrocebus patas – Husarapa

Vervet Monkey – Cercopithecus pygerythrus – Grön markatta

L´Hoest´s Monkey – Cercopithecus lhoesti – Svartmössmarkatta

Blue Monkey – Cercopithecus mitis stuhlmanni – Diademmarkatta

Red-tailed Monkey – Cercopithecus ascanius – Svartkindad vitnäsa

BATS – CHIROPTERA – FLADDERMÖSS

Yellow-winged Bat – Lavia fons – Gulvingad fladdermus

RODENTS – RODENTIA – GNAGARE

Stripped Ground Squirrel – Xerus erythropus – Strimmig jordekorre

Boehm´s Bush Squirrel – Paraxerus boehmi – Boehms buskekorre

CARNIVORES – CARNIVORA – ROVDJUR

Spot-necked otter – Lutra maculicollis

Banded Mongoose – Mungus mungo – Zebramangust

Spotted hyena – Crocuta crocuta – Fläckig hyena

Leopard – Phantera pardus – Leopard

Lion – Phantera Leo – Lejon

PROBOSCIDS – PROBOSCIDEA

African Savanna Elephant – Loxodonta africana – Afrikansk elefant

EVEN-TOED UNGULATES – ARTIODACTYLA

Hippopotamus – Hippopotamus amphibius – Flodhäst

Giant hog – Hylochoerus meinertzhageni – Skogsvin

Common warthog – Phacochoerus africanus – Vårtsvin

Rothschild´s Giraffe – Giraffa camelopardalis rothschildi – Giraff

African Buffalo – Syncerus caffer – Kafferbuffel

Oribi – Ourebia ourebi – Oribi

Ugandan Kob – Kobus kob thomasi – Kob

Defassa Waterbuck – Kobus ellipsiprymnus defassa – Vattenbock

Topi – Damaliscus lunatus – Topi

Lelwel Hartebeest (Kongoni) – Alcelaphus buselaphus lelwel – Koantilop

”Dubai by night”

Publicerad den av
Svara

När vi ätit vår mat på hotellet efter att ha checkat in bestämde vi oss för att ta en tur i Dubai. Vi frågade i receptionen om det fanns några rundturer på natten och de sa att man fick prata med någon taxichaufför så kunde de kanske kunna köra runt. Ute vid ingången stod det två taxichaufförer och en av dem tog oss gärna ut. Vi kom överens om priset och satte oss sedan i en stor Chevrolet. Det bar iväg ut på motorvägarna som var sexfiliga. Ramadan hade precis slutat under kvällen. På vissa ställen utefter vägarna fanns det röda och gröna ljusprydnader som förde tanken till julafton. Det var kanske inte en så dum association för när ramadan gått över ger man varandra presenter. Nästan alla palmer inne bland affärer och hotell var inlindade i ljusslingor så de lyste vitt i mörkret.

Chauffören tog oss först till Burj Khalifa som är en av världens högsta byggnader på 828 meter. Den ligger i centrum av Dubai. Nedanför kunde vi se en tjock häst gjord av Botero.

Vårt andra stopp var Burj Al Arab. Den var 1999 då den invigdes världens högsta fristående hotell. Den föreställer ett segel på en arabisk segelbåt.

Vi försökte att fotografera dessa gigantiska byggnader trotts att det var natt. De var ganska bra upplysta och med 6500 ISO gick det bra.

Det sista stoppet var hotellet Atlantis. Vår chaufför tog oss med in och visade oss det stora akvariet som såg ut som resterna av den Atlantiska kulturen. Så fort vi gick in på hotellet gick tankarna till Las Vegas. Efter en korridor med arabiska prydnader kom man in i en stor rund sal med en glasskulptur mitt i. Påminde lite om glasblommorna i taket på Bellagio. En ny ”palatskorridor” ledde ner till det stora akvariet.

På vägen hem till hotellet blev i osams med chauffören. Han ville ha 20 dollar extra för att han tagit in oss på hotellet. Vi tyckte att det hade vi inte kommit överens om.

Det blev två och en halv timmes sömn. Frukosten hann vi inte äta på hotellet så den fick vi ta inne på flygplatsen.

Flygturen till Köpenhamn gick bra. Emirates personal var trevliga och vi fick god mat på planet. Mats och jag valde den arabiska frukosten som bestod av kikärtor, mozzarella, oliver och någon pasta som jag inte vet namnet av. Vi fick också tre torkade dadlar. Innan vi landade hann de också servera oss en lunch.

Planeringsmöte

Publicerad den av
Svara

Sista dagen i Uganda på ett tag. Vaknade klockan sex i mörker. Det var strömavbrott så jag fick tvätta av mig i pannlampans sken. Jag hängde den naturligtvis på en spik på dörren. Svårt att tvätta ansiktet annars.

Paul och jag åkte in till Entebbe där Coseo från Namulanda och John från Entebbe SS redan samlats. Coseo blir Namulandas nya representant i Global Profil efter att Cathy slutat som rektor på skolan och fått ett nytt jobb inom företagsvärlden.
En representant från St Josephs och Ruth Mende från Kitende kom sedan och vi satt hela förmiddagen och gick igenom deras förra mötes protokoll och hur vi skall lägga upp nästa besöks program. Det kändes väldigt bra att få planera programmet tillsammans med alla skolorna i Entebbe!

Jag blev skjutsad till Entebbe airport av Paul. Vi blev stoppade innan vi hann komma fram. Jag fick gå ur bilen och blev muddrad av en polis. När de inte hittat något misstänkt så fick vi åka vidare till flygplatsbyggnaden. Där satt Mats, Kaj och Hans i cafeterian och väntade på mig. De sa att Kenyas flygplats i Nairobi brann och att det var förhöjd säkerhet på alla flygplatser i Östafrika.

Vid fyratiden lyfte vårt plan och vi flög mot Dubai där vi landade vid niotiden. Denna gång fick vi bo på ett annat hotel: Arabia park hotell. Det var också fint och bjöd på god mat. Det låg lite längre in i staden än vad det andra hotellet som vi bodde på när vi åkte ner gjorde.

Luften ute var lika varm som när vi övernattade där för fjorton dagar sedan.

Mbazzi – första besöket.

Publicerad den av
Svara

Morgonen började med att tupparna utanför Pauls hus gol. Den vanliga bulbylen sjöng också tidigt. Jag tvättade mig från baljan så som man gör i de flesta Ugandiska hem. Varmvatten fick jag i en stor termos så jag kunde få ljummet vatten att slölja över mig med. Toletten var ett hål i golvet så det gällde att ställa sig så man prickade rätt!

Frukosten var en blandning av havrevälling och majsgröt som man drack ur en stor kopp. Till det fick jag te med masalakryddor och varm mjölk. Paul och jag delade också på en spansk omelett. Efter allt detta tog jag en av de små söta bananerna som låg i en klase på bordet.

Vid halvniotiden fick jag hålla en lektion om att blogga och om Wikipedia i undervisningen. Det var lite svårt att förklara hur man startar en blog på en datamaskin som man inte är van att använda i ett dunkelt klassrum som man fått in ungefär sjuttio elever i. Men det gick hjälpligt. Jag upptäckte att det var mycket lättare för dem att starta en Blogger-blogg istället för en WordPress-blogg. Efteråt kom flera elever fram till mig som inte vågat att fråga i den stora gruppen. Flera bad mig också att hälsa till Global profileleverna hemma i Sverige!

Nästa punkt på dagsprogrammet var att ta ut pengar. Jag ville testa hur det går att ta ut från sitt VISA kort. Det man skall göra är att hitta en ATM automat. Där gick det väldigt lätt att ta ut penger. Ungefär som i en svensk bankautomat.

Efter det tog Paul med oss till kungens sjö i Kampala. Den ligger i Ruguda. Den var förut ett papyrusträsk som man grävde ut för hand någon gång på trettiotalet. Det var några små öar i sjön som var fulla av fåglar. Det var ca 100 gapnäbbstorkar och lika många kohägrar. Vi såg också den smalstjärtade skarven och en gulnäbbad stork.

Anledningen till att vi åkte till Ruguda var att Pauls rotaryklubb brukar ha möten på ”Påvens hotell” där. Det var dags för Rotaryklubbens veckomöte och eftersom Paul är president för klubben var han tvungen att vara med på det. Då passade han på att bjuda in Mats och mig. Vi fick Ugandisk buffé. Jag fick möjlighet att berätta om vårt Wikipedia projekt inför alla medlemmarna! En av medlemmarna i denna rotaryklubb är Ugandas vicepresident! Paul var lite stolt att han var ”president” för Ugandas vicepresident. När mötet gick mot sitt slut fick bl.a. Mats och jag gå fram och mottaga Ruguda Rotary klubbs emblem ur vicepresidentens hand och samtidigt skaka hand med honom.

Vid halv tretiden satte vi oss i bilen igen och körde raka vägen mot Pauls hemby Mbazzi. Vi tog in på Mityana-vägen från Kampalahållet och tog till vänster upp på en liten jordväg vid Nkambo. Efter bara några kilometer kom vi fram till stället där Vi-skogen byggt upp en ”nursary bed” för trädplantor. Hela gänget som arbetar med Vi-skogen projektet var där eftersom det var tisdag. När vi kom ställde alla upp sig och hälsade oss välkomna med den ”Ugandiska klappen”: klapp, klapp, klapp – klapp. klapp, klapp – klapp och när de gör den sista klappen så sträcker de ut sina händer från hjärtat!

VI-skogens instruktör Nansamba Noeline var där och en kvinna från ”Association of Uganda Professional Women In Agriculture and Environment”, Tibazalika Alice Eunice, deltog också i mötet. Hennes NGO samarbetar med Makarere University för att utvärdera det arbete som ”Mbazzi Farmer Association” gör tillsammans med VI-skogen. Vi blev mycket hjärtligt mottagna och de visade oss allt som de gjort så här långt. De som är med i projektet måste komma varje tisdag och arbeta tillsammans för att lägga grunden till projektet och det gick inte att undgå att de var både stolta och glada för deras gemensamma projekt.

Paul, Mats och jag fortsatte uppför vägen till Pauls släkthus. Det låg i en sluttning och hade massor av mark runtomkring. Först visade Paul det hus han tänkt skulle vara ett resurscenter för Wikipedia projektet och byutvecklingsprojektet. Sen tog han oss ner för sluttningen förbi hans släkt gravplats, kornas beteshage och ner till sin vattenmelonodling. Hans familj hade grävt ett stort dike nere vid kantet av ett litet träsk och där tog de vatten till melonodlingen. På vägen upp till bilen igen gic vi förbi ett stort jackfruit träd där de som arbetade på Pauls gård skördade de frukter som var mogna.

Vi åkte vidare nerför vägen i Mbazzi. Själva Mbazzi består egentligen av fem mindre byar. Några km längre fram kom vi till handelsplatsen som bestod av ett antal små affärer.

När vi fortsatte förbi det lilla samhället kom vi fram till en bonde som hade en traktor. Det låg också en ”primary school” en bit bort på vägen. De som går i ”Secondary School” får gå till Mpigi varje dag.

På vägen tillbaka stannade vi vid affärerna. Paul började att prata med några lite grand och innan vi gick sa han åt mig att bjuda barnen på godis. De kom barn efter barn fram till mig. Det gjorde också att det kom fram mammor med barn och pratade med Paul. Isen var bruten och vi fick plötsligt kontakt med hela byn kändes det som. En berusad man kom fram mot bilen och ville bli fotograferad. Jag tog ett kort på honom och han blev mycket nöjd.

Det hann bli mörkt innan vi kom tillbaka till Kisubi Mapeera igen. Vår bil fick motorstopp vid Nkambo. Paul var tvungen att stanna och prata i sin mobil i 20 minuter och under den tiden hann bilbatteriet ladda ur. Efter tre kvart kom det bilreparatörer från ett lite större samhälle lite längre bort på vägen med ett laddat batteri och kunde hjälpa oss att få fart på bilen igen.

Det blev nötköttgryta med matoke och ris när vi kom hem.

Vi-skogen i Masaka

Publicerad den av
Svara

Dagen började på VI-skogens huvudkontor för Uganda i Masaka. James som nu tagit över efter Kajsa Halleen som chef för kontoret hälsade oss välkomna. Victor som skulle vara vår värd för dagen var också med. De började med att berätta om alla faser som Vi- skogen gått igenom sedan de kom dit 1992.

När vi fikat och Paul anslutit till oss gick vi in och tittade på deras frölager som fanns utanför kontoret i ett uthus. Vi stuvade sedan in oss i en av deras bilar och åkte till mönsterjordbruket som ligger i Masaka alldeles i kanten av det stora papyrusträsket.

Där visades vi runt av Victor och ledaren för träningscentret. Det fanns ett arboretrum, en liten gård, ett svinhus, några kor och får samt höns förutom de olika exemplen på agroforestry som vi visades.

Efter mönsterfarmen åkte vi till en bondeförening som de slutat jobba med redan 2008 men som tack vare VI-skogen växte sig starkare och starkare. Vi besökte också två olika jordbruk som i flera år använt sig av agroforestry och kunnat utveckla sin verksamhet och sina odlingar mycket.

Efter VI-skogen besöket åkte vi direkt till Kampala där Paul hade sin bil och sedan till Dream house i Entebbe där Mats och Kaj skall bo i två nätter när Jag bor hos Paul och Hans hos Cathy.

När jag lastat över alla mina väskor i Pauls bil och satt mig i den satte han på CD-spelaren så fort vi kom upp på Entebbevägen. Det strömmade Bach ur högtalarna. Jag tyckte jag kände igen stycket. Det var min brors Bachskiva! Där satt jag nu på i den Ugandiska natten och kände alla afrikadofterna komma mot mig från det öppna bilfönstret samtidigt som min brors viola fyllde bilen med ljud.

Murchison Falls National Park

Publicerad den av
Svara

Det låg där på vägen. Vår gudie Stephen upptäckte det när vi åkte den smala jordvägen över savannen i Murchison Falls National Park. Lejonhonan låg mitt på vägen och hukade sig ner och väntade in att en ”heartbeast” skulle gå över vägen. Den smög sig närmare efter ett tag utefter vägens högra sida och täcktes av det höga gräset där. Men det tänkta bytet såg lejonet och alla savannens stora djur som var i närheten sprang iväg. Lejonet vände då och gick rakt emot oss! !Stäng alla fönster!! sa Stephen. Vi använde nu bara det öppna taket på bilen att titta upp från. Fem meter från bilen vände lejonet av och gick upp på en jordvall. Det stannade till och stod still en stund och betraktade oss innan de sakta gick in i det höga savanngräset och försvann.

Innan vårt möte med det jagande lejonet hade vi gått upp tidigt. Våra rum på lodgen som låg mitt i parken låg två och två med delad toalett. De var runda som hyddor och låg utspridda på lodgeområdet. När vi vaknade halv fem på morgonen var det ett starkt surrande av alla insekter. Vi åt frukost snabbt och gav oss iväg kvart över sex. Vi var tvungna att komma till en färja över Nilen som gick prick sju.

”Här kan ingen simma över” sa Stephen när vi kom fram till färjeläge. Floden är full av krokodiler även om vi inte kan se några nu. ”Simmar något ut” kommer de fram till det och dränker det och äter upp det”.

När vi skumpat fram i ungefär en halvtimme fick vi se oljeborrtorn mitt på savannen. Man har hittat mycket olja som man säger sig ska utvinna utan att det skall skada naturen.

”Stopp” sa Stephen plötsligt. ”Det sitter en leopard i trädet därframme”. Mycket riktigt! När vi tittade igenom lövmassorna så såg vi fläckarna på en leopard som gömde sig i trädet. Vi var mycket imponerade av vår guides förmåga att upptäcka djur! Vi stannade till och såg då att det gick även fem hyenor under trädet. En av de fläckiga djuren var nyfiken på att se vad vi var för några så den gick fram och ställde sig alldeles bredvid oss vid vägkanten innan den gick vidare emellan buskarna. Vi väntade ut leoparden och efter ca en kvart så kom den också ner från trädet och visade sig väldigt fint innan den också försvann in i det höga savanngräset.

Murchison Falls National Park har en av de största populationerna av giraff i världen. Vi var därför lite förvånade varför vi inte sett några fast vi varit ute på savannen i över en timme. Men efter ett tag såg vi en flock gå och beta i en backe. Denna park är mer kuperad än Queen Elisabeth. När vi kört vidare och solen gått upp såg vi fler och fler giraffer.

Vi åkte fram ända till ”Albert lake”. Där fanns mycket flodhästar som låg i vattnet. Ovanpå djuren låg det två afrikanska ormhalsfåglar och stod en kohäger.

Klockan elva var vi vid färjan igen och nu var det många bilar där så vi fick trängas rejält. En flock babianer gick runt och tittade in i bilarna om det fanns något ätbart. När vår chaufför slängde en bid Jackfruit som vi inte ätit upp var en av dem framme direkt och öppnade plastpåsen och åt upp det ätbara på frukten.

Vägen var sedan lång till Kampala. Större delen var mycket fin och asfalterad. Landskapet svar svagt kulligt med en mosaik av odlingar och mindre träd.

I Kampala tog vi farväl av vår guide och styrde vår färd mot Masaka igen. Vår safaridel av resan var slut. Nu återstod bl.a. ett studiebesök på VI skogen i Masaka. Det var mycket trafik på vägen dit. Vi råkade ut för en riktigt trafikstockning vid ett vägbygge men kom ifrån det efter trekvart.

”Who throw that?”

Publicerad den av
Svara

”Who throw that” sa vår lokale guide Vincent när vi gick på ”the royal mile” i Budongo forest utanför Masindi.

Vi hade gått upp tidigt för att komma hit. Redan kvart över sex på morgonen lämnade vi Masindi hotell för att plocka upp Vincent i en av byarna utanför. Vi såg en ”brown twinspott” utefter vägen och många fler nya arter för resan innan vi stannade utanför infarten till ”Royal mile”. Den hade fått sitt namn av att en känd kung i Bonyori för länge sedan brukade gå just denna väg. Det var en fin regnskog med många väldigt tjocka träd som hade de där stora plattade stammarna nertil.

Det hade regnat ända från klockan tolv på natten och fortsatte in på morgonen. Vi hörde inte mycket i skogen. Det var som om regnet fick alla fåglar att tystna. En ”bluebreasted kingfisher” visade sig i alla fall och en ”dwarf kingfisher”. Den sista lilla kungsfiskarens bo hittade vi först. Vi stod och väntade för att se den komma. Det tog bara några minuter så satt den där på enträdgren nära boet.

Det var när vi lämnat kungsfiskaren som Vincent plötsligt fick se att det landade ett fikon på vägen framför honom. ”Who throw that” sa han till Kaj. Båda tittade upp i det stora fikonträdet som bredde ut sina långa väldiga grenar över vägen. Där i några grenklykor satt de! Schimpanserna! Det var en familj som åt fikon och det var en av dem som tappat eller kastat ner ett fikon på vägen. Äntligen fick vi se schimpanserna. Vi missade dem ju för någon dag sedan och nu fick vi se dem när vi letade andra djur!

När vi gått ner till bron som var gränser för hur långt man fick gå in i skogen vände vi och åkte snart vidare till en annan skog som hette Bosingio och som var en annan del av Budongoskogen.

Där såg vi till en början fler apor. Det var rödsvansade apor, ”Blue monkeys” och den västliga svartvita guarezan. De gjorde ett fastligt väsen av sig hela tiden. Mot slutet av den tid vi var där hörde vi en ”crested eagle” som kallade. Då tystnade alla apor. Den äter nämligen sådana.

Det var redan långt fram i lunchtid och fåglarna var inte så aktiva längre. Vi bestämde oss att åka vidare mot ”Murchisson Falls National Park”. Vid sextiden var vi framme vid ett av fallen. Det är ”Viktoria Nile” som rinner förbi här. Ute i forsen på några klippor kunde vi se tre ”Cliff prantikola”. Det är en vadarsvala som bara bor i forsar. Eftersom den biotopen är ganska ovanlig i Afrika så är den arten inte så vanlig.

När vi tagit in på hotellet som låg mitt i parken hade vi vår briefing. Vi åt vår middag och sedan eskorterades vi ut till våra små hus som såg ut som runda hyddor. Eftersom husen ligger mitt i parken eskorteras alla gäster ut till sina rum så de inte skall anfallas av bufflar eller andra djur som lätt kan ta sig in på hotellområdet.

Resan är målet

Publicerad den av
Svara

På en sådan här resa har vi naturligtvis olika mål som vi skall åka till och se men det är också väldigt tydligt att själva resandet i sig är målet. Idag hade vi en transportsträcka från Queen Elisabeth till Masindi i kungariket Bonyori.

Den första biten var det fin asfaltväg. Vi åkte förbi en stor cementfabrik och vi hade Rwenzoribergen som en fond i väster. Det var bara drygt 30 km till Kongo på något ställe vi passerade i början av dagen. Stephen sa att det var ”bakom” Rwensoribergen som alla de flyktingar var som vi hörde talas om veckan innan vi skulle åka ner.

Vi stannade till efter tre timmar på ett hotell och fick ett gott kaffe. Savannen hade för länge sedan ersatts av ett mosaiklandskap som liknar det mellan Kampala och Masaka. Men ganska snart så kom teodlingarna tillbaka som i Bwindi. Vid Kibale kom även regnskogen tillbaka men utan de höga bergen. Den låg där inträngd mellan alla odlingar.

När vi närmade oss Hoima såg vi stora fält med sockerrör för första gången. Här var landskapet ganska platt och på flera ställen såg vi hur både pojklag och vuxenlag spelade fotboll. Vi förstod varför inte Bwindi har något fotbollslag! Där lutar alla gräsplaner minst 45 grader.

När vi åkte förbi ett papyrusträsk utanför Hoima såg vi en utter i en liten ”kanal”. Lite närmare Masindi såg vi vår första ”bishop”, en vacker svart och klarröd fågel.

Vi hade en kort briefing om vad vi sett de senaste två dagarna med vår guide Stephen, duschade och gick sedan till buffén på Masindi hotell. Det här hotellet är det finaste hotell vi övernattat på under resan. De har varmvatten, fri wi-fi och en god buffet.

Ikväll avslutade vi också ”Stjärnorna i Uganda” och det var min tur att gå igenom mitt liv. Det blev tydligt hur varje fas i ens liv i sig är en epok men samtidigt också språngbrädan till nästa epok. Trots att det mitt i livet kan se kanske kaotiskt ut så ser man när man är i femtioårsåldern att det tycks finnas en ”plan” med sitt liv. Allt det jag gjort har blivit sammanfattat i olika omgångar, avslutat och sedan blivit början till nästa fas. I det jag gör nu har jag användning av allt det jag varit med om i livet och alla kompetenser som jag utvecklat.

Jag tänkte mycket i bussen idag eftersom resan tog 12 timmar från Kasinga till Masindi. ”Praktisk samhällsekologi” har varit som en röd tråd genom livet. Under 90-talet gjorde jag en KY utbildning som hette så. Nu kan jag se att det jag håller på med i Global profil och naturkunskapen kan bli fröet till en afrikansk praktisk samhällsekologi. De som verkligen arbetat med en praktisk miljö och samhällsutbildning är VI-skogen. Dessa skall vi besöka på tisdag! På hela resan har vi fått studera ekoturism och hur den kan te sig rent praktiskt. Skulle ingen vilja betala stora pengar för att se våra närmaste släktingar gorillan och schimpansen skulle de antagligen varit utrotade nu. Istället så är de grunden för en stor ”turistindustri” här. Rihaja som låg i hjärtat av Bwindi var till stor del helt beroende av det ekonomiska tillskottet från alla turister.

Här har vi ett dilemma! Skall vi Européer flyga ner till Uganda för att se gorillor och alla andra djur och samtidigt släppa ut ton med koldioxid? Ja jag tror att det är en vettig resa att göra. Genom att vi använda oss av en lokal firma går pengarna direkt till befolkningen här nere som använder överskottet till byutveckling. Genom att bo på de lodger som finns i eller i anslutning till naturområdena ger naturturismen jobb åt många människor och vi som kommer visar att vi sätter stort värde på den natur som finns här nere i Uganda. På det sättet hindrar vi att gorillor och andra djur trängs undan och så småningom utrotas. Vi hindrar att den sista resten regnskog skövlas. Turisterna som kommer hit får en naturupplevelse utöver det vanliga och kommer förhoppningsvis hem med en större känsla för naturen.