Mobile Learning Week 2015 – Dag 1

Beijing Royal School

Årets ”Mobile learning Week” har som tema ”Empowering woman and girls”. Den första dagen är det workshops som är ett par timmar långa för att man skall kunna gå på djupet med olika ämnen

På förmiddagen gick jag på en workshop som ”Beijing Royal School” anordnade. Den handlade huvudsakligen om hur man skall lägga upp undervisningen så fler flickor väljer att läsa naturvetenskapliga ämnen. Man sammanfattar dessa ämnen på engelska med ”STEM” som står för ”Science, Technic, Engineering and Math”

Workshopen hölls huvudsakligen av en amerikan, Cris Mehaan, som har arbetat på skolan i tre år. Dr Fengyun Cheng medverkade också liksom ett par andra lärare.

Beijing Royal School är en modern skola som satsat på mobilt lärande för att förbättra undervisningen.

Efter diverse uppmjukningsövningar gick Meehan igenom statistik som visar att flickors intresse för dessa ämnen ökat för varje år.

Chris arbetade framför allt med ”projectbased learning”.

Vi satt i flera gruppdiskussioner och diskuterade huvudtemat: Hur skall vi öka intresset för naturvetenskap hos flickor. Det som kom fram var att kollaborativt lärande är viktigt och att vi arbetar med alternativa examinationer. Jag fick bekräftat att allt som vi arbetat med inom naturkunskapen på Stagneliusskolan de senaste åren är rätt väg utifrån de diskussioner som jag hörde idag på denna workshop.

Programbeskrivningen till deras workshop är här: ”Using technology and project-based learning to encourage woman to pursue STEM careers”.

Costa Rica och Indien

På eftermiddagen gick jag på en workshop som handlade om ”empowerment” för kvinnor på landsbygden i Costa Rica och Indien.

Först ut var kvinnorna från Costa Rica som berättade om ett projekt i norra Costa Rica där de har startat olika firmor som gör appar som skall hjälpa att fylla sociala behov. Projektet hette TIC-as. Kvinnorna visade hur processen från idé till app kunde gå till.

Efter kaffepausen berättade två indiska kvinnor om ett projekt i Västra Indien i provinsen Gujarat. Där hade de utvecklat ett system där de styrande kvinnorna i ett samhälle kunde skicka intalade meddelanden till kvinnorna i den by de levde i via mobiltelefon. De som fick meddelandena kunde sedan spela in frågor och få svar på dem via ett system där de använde programmen Audicity och Awaaz.

Deras program beskrivning kan läsas här: ”Empowering woman and girls in rural areas through mobile learning and communication: The cases of Costa Rica and India”

Lärande för hållbar utveckling inom UNESCO och övriga FN.

UNESCO

UNESCO:s motto på den stora cementstoden i parken bakom huvudkvarteret i Paris.

Förra året avslutades dekaden för lärande för hållbar utveckling inom UNESCO på en konferens i Nagoya och ett nya steg för arbetet med lärande för hållbar utveckling togs.

Lärande för hållbar utveckling förkortas ofta ESD (Education for Sustainable Development).

En bra sida som har länkar till det mesta man behöver veta om lärande för hållbar utveckling i samband med Nagoyakonferensen i november i fjol finns på WWF:s hemsida:

http://www.wwf.se/utbildning/skolutveckling/nagoyakonferensen/1585134-esd-konferensen-i-nagoya

Där finns slutrapporter och sammanfattningar. Där kan man hitta fortsättningen med ”Global Action Program” och några viktiga citat från FN:s och UNESCO:s generalsekreterare.

För att få veta vad som händer just nu besökte jag i fredags UNESCO och Bernard Combes som arbetar med information i sektionen för lärande för hållbar utveckling. Han bjöd också in två andra medarbetare i sin stab till mötet; Julia Viehofer och July Saito.

Vi samtalade om flera olika projekt som ”Ganda Wikipedia”,  ”Wikipedia ESD”, ”Behandling av kognitiva funktionshindrade” och ”den transmediala processen för hållbar utveckling”. I slutet av vårt samtal bad jag Bernard berätta om vad som händer just nu inom lärande för hållbar utveckling på UNESCO.

Den plan som man jobbar efter är ”Global action programme” (GAP). Den kommer följas upp av två ”global forum on ESD” 2017 och 2019. GAP består av fem delar:

  1. Policyarbete för att få in lärande för hållbar utveckling i både hållbarhetsarbete och utbildning
  2. Arbete med ”hela skolan” för att få in hållbar utveckling i skolas lärmiljöer.
  3. Kompetensutveckling av lärare i hållbar utveckling.
  4. Stötta och mobilisera ungdomar i arbetet för en hållbar utveckling.
  5. Jobba med lokala hållbarhetsprojekt och skapa ESD nätverk med många intressenter.

Sektionen för ESD arbetar nu med att finna ungefär 20 nyckelpartners för varje område och bilda arbetsgrupper runt dessa. Dessa kommer bestämma vad man skall göra inom varje tema för att få in det i världens länders utbildningssystem. Det kan röra sig om utbildningsmaterial, workshops eller vad som varje grupp finner relevant för arbetet.

När det gäller riktlinjer för hur man kan gå tillväga på en skola när man inför ESD så arbetar sektionen på UNESCO med det. Det som finns framtaget redan är en online kurs hur lärare kan ta upp klimatfrågan i klassrummet.

I FN arbetar man vidare med att utveckla förslagen till de nya ”hållbarhetsmålen” (Sustainable Development Goals). Där kommer ESD in i det stora målet om utbildning. Det är också med i flera av delmålen som en viktig faktor för att förverkliga dessa. Vilka av målen som man kommer välja att fokusera på inom FN bestäms på ett möte i New York i september. För närvarande håller man på att diskutera 17 mål totalt i ”post 2015” arbetet.

DSC_9070Möte med Bernard Combes på UNESCOS högkvarter i Paris.

 

Natural History Museum, London

När Daniel Åkerblom och jag nu åkt till London för att vara med på Wikimania 2014 passar vi på att gå på Natural History Museum för att se om vi kan få några idéer till undervisningen i naturkunskap där.

När Charles Darwin varit ute på sin världsomsegling med Beagle och samlat naturalieföremål och James Cooks botaniker Josephs Banks kommit hem med alla sina insamlade växter behövdes något ställe att förvara dem. Det var så Natural History Museum började. Nu finns det över 70 miljoner föremål och museet har fler än 300 anställda forskare och bibliotekarier.

Själva byggnaden är en av Londons finaste Viktorianska byggnader. Det ritades av den ung arkitekt vars namn var Alfred Waterhouse.

Om man kommer in från huvudingången möts man av en stort dinosaurieskelett i en sal som skulle kunnat vara en kyrksal. Längst bort vid kortsidan, uppe i en trappa sitter Charles Darwin som staty och tittar ut över museibesökarna. Nästan så som Abraham Lincoln sitter i Lincoln Memorial i Washington.

Museet är indelat i fyra zoner. Den blå zonen innehåller dinosauriegalleriet och utställningen ”Images of Nature”. Den gröna zonen har en utställning om baskunskaper i Ekologi, den orange zonen har en naturträdgård och i den röda zonen finns alla geologiutställningar.

Vi började i den röda zonen. Den hade som så många andra naturhistoriska museer en utställning om hur jorden kommit till och hur livet utvecklats genom de olika tidsepokerna. Det fanns en stor sal med ”skatter från jorden”, dvs ädelstenar samt hur olika mineraler  och metaller har använts i samhället.

Det fanns en mycket bra utställning om naturresurser och deras koppling till hållbar utveckling. Den tog upp vatten, avfall, material av olika mineraler och energi.

I den gröna zonen slingrade sig ekologiutställningen på en uppbyggd andravåning där olika grundbegrepp som näringskedja, näringsväv, ekosystem mm begrepp förklarades.

Museet saknade ”airconditioner” så det var väldigt varmt. Det var också mycket trångt jämfört med liknande museer i USA. De två första zonerna hade inget nytt som vi inte redan visste om naturen men några nya intressanta fakta fick vi om en projekt vi besökte 2012 i Arizona: Bisophere 2. I en av utställningarna sammanfattades det hur det gick.

Washington igen och sedan hem

När vi kom tillbaka till Washington tillbringade vi våra sista dagar av resan där. Vi besökte Arlingtonkyrkogården, Adams Morgan, Dupont circle, Georgetown och avslutade resan i en stor hangar utanför Washington Dulles flygplats: Smithsonian Air and Space museum. Här fanns allt som inte fick plats i museet inne vid The Mall. Vi såg Blackbird, rymdfärjan Discovery, Överljudsplanet Concorde och mycket, mycket mer. Det var som att få en flashback från min barndoms alla modelflyg som jag byggde när jag var liten.

Vi åkte i en Airbus A380 hem också. Den hade över 500 platser och kändes som en modern Titanic när den skulle lyfta. Men allt gick bra och vi kom till Paris enligt tidtabellen och tog ett mindre plan till Kastrup och sedan tåg hem till Kalmar.

Shenandoha National Park

När Blue Ridge Parkway kommit till vägs ände i den norra delen tar Shenandoha National Park vid. Vägen går över i ”Skyline Drive” och fortsätter över bergstoppar norrut i 105 miles. Naturen ser ungefär likadan ut men vi såg inte så många rhododendronskogar som vi såg längre söderut.

När vi var nästan ute ur parken i den norra delen såg vi en svartbjörn i skogen vid vägen.

Vi avslutade vår tur i Front Royal med lite mat innan vi åkte vidare den 60 miles långa vägen till Washington igen.

Blue Ridge Parkway

469 miles över topparna i Appalacherna går vägen som gett namn åt den mest besökta nationalparken i USA. Vägen var tvåfilig som en vanlig svensk landsväg och av mycket god kvalitet. Skulle man äta eller sova fick man åka av vägen och ta sig ner i någon av dalarna där det finns samhällen. Det var likadant här som i Great Smokey Mountain att vi inte såg ett enda hygge så långt vi kunde se utan milsvida skogar. Ju längre norrut vi kom ju mer luckrades skogen upp av odlad mark och samhällen.

Mitt i parken fanns det ett musikcenter. Det var som ett museum och konsertsal samtidigt. I den ena änden fick man läsa om hur musikstilen ”bluegrass” växt fram i Appalacherna. I den andra änden var det en samling av musiker som satt i en ring och spelade och sjöng bluegrass. Runt om dem satt det publik.

Med jämna mellanrum fanns det utbuktningar av vägen som man kunde åka in på och se på den makalösa utsikten. Från många av dem fanns det stigar att följa nerför sluttningarna. Då och då fanns det ett visitorcenter där man kunde fråga det man behövde veta för att få ut mesta möjliga av sin tur.

Great Smokey Mountains

När konferensen var över åkte vi upp till Great Smokey Mountains i Appalacherna. Vi kom in via infarten i Oconaluftee utanför Cherokee. Vi började med att åka upp till Clingmans Dome som är nationalparkens högsta punkt och nås via en kortare vandring. Vi hade en vidunderlig utsikt över milsvida berg. Ingenstans såg vi några hyggen. Dock så fanns det många döda träd som stack upp som skelett genom grönskan. De hade dött av en larv som kommit in utifrån samt av luftföroreningar. När vi kom ner till bilen igen åkte vi till Pigeon Forge för att ta in på det hotell som vi beställt. Det var den absoluta motsatsen till nationalparken. Det var ett turistsamhälle med nöjesparker, shoppingcentra mm. I Pidgeon Forge ligger ”Dollywood” som är en temapark uppbyggd kring Dolly Partons födelsehus. Orten är också känd för sina bil och truckshower.

Nästa dag gick vi upp tidigt för att komma till dalen Cades Cove. På vägen dit såg vi bl.a. en tvättbjörn vid vägkanten. Vi kom fram en kvart innan de öppnade vid 06:15. Eftersom vi var först denna dagen hade inga djur skrämts bort från den enkelriktade vägen genom dalen. Vi såg många hjortar, vildkalkonen, amerikanska kråkor och även ett par svartbjörnar inne i ett skogsparti. Här gjorde parken verkligen skäl för namnet ”Smokey Mountain”. Morgondimman låg helt vidunderligt vacker kring träd och berg.

När vi lämnat dalen åkte vi genom parken. I en kurva stod det en amerikansk hjärpe och tittade på oss.

Längre fram på dagen tog vi en tur utefter floden vid Oconaluftee. Här fanns en gammal lantbruksgård i 1700 tals stil. När vi kom första dagen såg vi en stor gnagare som tittade fram under ett av husen. Efteråt kunde vi artbestämma den till ett skogsmurmeldjur (Marmota monax).

En bluebird visade sig fint vid det karakteristiska stängslet.