Profilbild för Okänd

Om Dan Frendin

Lärare i naturkunskap. Biolog. Skriver här om mitt livs tema: - Att föra kunskapen vidare

Att ställa frågor

En av grunderna i den nya naturkunskap 1b har varit att eleverna skall lära sig att ställa frågor som kan besvaras vetenskapligt. Det har gjort att jag reflekterat över och försökt lära mig vilka typer av frågor det finns och hur man skall ställa frågor. Här är något av det som jag kommit fram till.

 

Öppna och slutna frågor

En sluten fråga är en fråga som bara har ett kort och koncist svar. Ett exempel är: ”När kom Brundtlandrapporten?” Slutna frågor är bra när man vill ha ett kort och exakt svar. En öppen fråga är ställd så att den inbjuder till en längre analys. Ett exempel är: Vilka faktorer kan påverka en hållbar utveckling?”

 

Googlebara och ogooglebara frågor

En googlebar fråga kan man lätt ta reda på svaret genom att googla. Ex: ”När föddes Gustav Vasa?” En ogooglebar fråga går inte att får reda på genom att googla. Ex: ”Vilken effekt har historiaundervisningen haft på ditt liv?”

 

Övergripande frågor och specifika frågor

När man skall börja studera ett ämnesområde kan det vara bra att eleverna skiljer på ”övergripande frågor” och ”specifika frågor”. Med övergripande frågor menar jag sådana frågor som ger en översikt. Ett exempel är: ”Vilka fysiska system behövs för att ett samhälle skall fungera?”. En specifik fråga är en fråga som reder ut en frågeställning inom ämnesområdet. Ett exempel kan vara: Hur bildas elektricitet i en solpanel?

 

Ytliga frågor och djupfrågor

Ytliga frågor är frågor som man ställer utan att man egentligen vill ha något uttömmande svar. Ett typexempel är: ”hur är läget?”. Där förväntas man svara ”fint” eller ”ok” eller något liknande. Man förväntas inte göra en redogörelse för läget på jorden med alla dess problem och möjligheter. En djupfråga ställer man när man lär sig eller praktiserar ”hållbar kommunikation. Det är en fråga som föds i djupet av ens inre och ”pockar” på att ställas efter att den fått mogna inom en. En djupfråga kan ställa en världsbild, ett påstående eller en process i ett helt nytt ljus. En djupfråga ställs under djup koncentration till den som djuptalar.

Att hitta lokala utvecklingsmöjligheter

När man har fått en översikt och förståelse av samhället som man studerar kan man börja att ta fram utvecklingsmöjligheter. Här följer två sätt som man kan tänka och arbeta på.

Det första kan man kalla ”goda exempel”- metoden. Man ger sig ut och letar efter goda hållbara exempel på de verksamheter som man hittat i byn. I Uganda kan det t.ex. vara att åka till Vi-skogens mönsterjordbruk i Masaka och studera de andra projekt som de driver. Där kan man hitta alternativa sätt att odla, få lokal energi och att finansiera sina verksamheter t.ex. Man kan läsa böcker och artiklar och söka på internet på sökorden ”alternativ energi”, ”ekobyar”, lokal livsmedelsförsörjning” eller andra ord. Sen sätter man ihop de bästa alternativen och beskriver en möjlig utveckling.

Det andra är ”back-casting” – metoden. Då utgår man från de problem som man hittat i samhället. Man tar problemen och omformar dem till visioner: hur skulle det se ut om problemen skulle vara helt lösta? Sedan ”ställer man sig i visionen” och ”tittar tillbaka till nuet” och försöker se vilka händelser eller aktiviteter som gjorde att visionen förverkligades. På så sätt får man identifierat en serie händelser som kan göra att visionen kan förverkligas. Alla dessa aktiviteter kan man sedan sätta samman i en plan.

När man sedan ser vägen framför sig kan man fråga sig: vilket är det första steget jag kan ta nu för att börjar förverkligandet av det hållbara lokalsamhället?

Att studera ett lokalsamhälle

Hur skall man lära elever att förstå hur ett lokalsamhälle fungerar i ett hållbarhetsperspektiv?

Här är några tankar om detta utifrån mina erfarenheter från undervisning och resor.

Förberedelse
Först måste eleverna få tankeverktyg för att kunna ställa de rätta frågorna. De frågor som verkligen täcker in komplexiteten i ett samhälle men också ger en överblickbar bild. Man kan börja med att låta eleverna fundera över följande frågor:

1. Vilka fysiska behov finns det i samhället?
2. Vilka sociala behov finns det i samhället?
3. Vilka ekonomiska behov finns det i samhället?

Sen kan eleverna fortsätta att fundera över:

4. Vilka system finns det i samhället som försöker lösa de fysiska behoven?
5. Vilka system finns det i samhället som försöker lösa de sociala behoven?
6. Vilka system finns det i samhället som försöker lösa de ekonomiska behoven?

Fortsatta frågor kan vara:

7. Vilka ”roller” eller ”yrken” finns det i samhället?
8. Vilka organisationer verkar där?

Sen behöver eleverna tränas i observation och dokumentation. Deras sätt att se och beskriva verkligheten behöver tränas. Här är det bra att ha ett transmediaperspektiv. Eleverna får lära sig att dokumentera med flera olika media som bild, video, ljud och att skriva i olika genre.

Innan man sedan ger sig ut i samhället behöver man ha förberett det genom att vi lärare och våra samarbetspartners ser till att de som skall intervjuas är förberedda och tillfrågade innan. Att man har en plan för hur många man kan komma till varje person eller familj som skall intervjuas och hur grupperna som skall intervjua är ihopsatta. Behövs det tolkar? Man kan också behöva tänka igenom hur själva intervjutillfället skall se ut. Skall man bjuda på något att äta? Skall man ha med sig någon present? Om man bara kommer och intervjuar kan det upplevas som om man bara kommer och tar. De kanske lägger en halv dag av sin tid som de inte kan arbeta på och få in inkomst på. Detta måste man ha i åtanke och på något sätt ge något tillbaka.

Innan grupperna ger sig ut på sina intervjuer måste de ha gått igenom vilka frågor de skall ställa utifrån de grundläggande frågeställningarna ovan.

Fältarbetet och insamlandet av fakta
När eleverna intervjuar är det viktigt att de lärt sig att lyssna. Ska de ställa några följdfrågor utifrån de svar de fått? Är det något svar som behöver förtydligas? Ett vanligt fel man kan göra som intervjuare är att bara beta av de frågor som man har på sitt papper utan att egentligen lyssna på svaren. Att fråga ”Varför?” efter ett svar kan vara ett sätt att få den som intervjuas att berätta mer och ger en än mer nyanserad bild av det man undrar om.

Efterarbete
När man sedan kommer tillbaka från fältarbetet är det viktigt att man strukturerar sitt material. Ser till att renskriva det man skrivit innan man glömmer. Har man gjort ljud- och videoinspelningar behöver man märka filerna så man kan hitta dem lätt och att alla fakta som namn, datum och plats finns på dem. Det är också bra om man namnger bilder så att man om ett halvår kommer ihåg vad det var man fotograferade.

För att göra en analys över hur hållbart samhället är kan man se på de fakta man fått in genom en riktningsanalys. Här är Eva Grundelius riktninganalys som togs fram för att hjälpa Sveriges kommuner att göra sin verksamheter hållbara i början av 1990 talet.

1. Använder man förnyelsebara energikällor effektivt? Undviker man att göra sig beroende av ohållbara energikällor, t.ex. fossila bränslen och kärnkraft.

2. Ökar mångfald och resursuppbyggnad?

3. Skapas slutna kretslopp för materia?

4. Håller man sig inom gränserna för vad naturen och människan tål?

5. Löser man fler problem samtidigt i ett hållbarhetsperspektiv, utan att skapa nya?

6. Tillämpar man försiktighetsprincipen? 

Grupperna behöver sedan bestämma hur man skall publicera sitt material. Ska man göra en artikel i någon tidskrift eller tidning? Skall man göra en rapport? Passar det att publicera i en ”Blurp”- bok? Ska man göra en utställning eller passar det bättre att redovisa i en bildföreläsning? Finns det något av det man fått fram som kan lämpa sig att skriva en Wikipediaartikel om? Finns det någon Wikipediaartikel som skulle kunna utvecklas mer utifrån det som eleverna upplevt och lärt sig?

Att förhålla sig till det man lärt sig och sett
När dokumentationen färdigställs är det också viktigt att ta upp en diskussion om hur man som elev och lärare skall förhålla sig till det som man fått veta. Kan och vill vi agera på något sätt för att bidra till en hållbar utveckling? Ska vi starta en intresseförening för det lokalsamhälle vi studerat för att ta göra insamlingar eller annat som kan stödja de utvecklingsmöjligheter som finns där? Kan vi inspirera någon redan befintlig organisation eller församling att arbeta för att samla in medel för till utvecklingsprojekt.

Matoke på Öland

Igår åt jag matoke igen efter att varit hemma från Uganda i två dagar! Jag besökte Afrikadagen på Ölands folkhögskola som arrangerades av Kalmar – Ölands FN-förening. Initiativtagare till dagen var Eva Traore Dahlberg.

Eva hälsades oss välkomna till en bulle och lite kaffe.

Dagen började med ett företag av Roland Göransson, en riskkapitalist som investerat i och startat olika företag i Burkina Faso. Han berättade om ett bussbolag, ett cybercafé och Burkina Faso butiken som nu bytt namn till ”Just Africa”. Han betonade vikten av att ha en bra ledare och en god ekonom som ger regelbundna rapporter om det ekonomiska läget för verksamheten. Det senaste projektet är ett 10 miljoners solcellsprojekt. Han berättade också om projekt där man odlar elefantgräs som förbättrar jorden. Gräset låter man sedan förkolna och gör pellets av kolet.

Hans Eriksson berättade sedan om mikrolån. Kyrkornas U-forum har nu bytt namn till ”Mikrofinanshuset” och stöder nu mikrofinansinstitut. Han berättade också om ”Oiko credit” som lånar ut till upp till 25% ränta. Det kan tyckas mycket men räntorna i många afrikanska länder kan ligga på upp till 150 %.

Evas dotter Theresa Traore Dahlberg hade gjort en film som heter ”Taxi sister” och som vi sedan såg på. Den handlade om en kvinnlig taxichaufför i Senegas huvudstad Dakar. En mycket fin dokumentär skildring av ett livsöde i Afrika.

Jörgen Litzinger berättade sedan om sitt projekt där man torkar mango och exporterar till Sverige. Jag köpte två påsar och de var ett fint alternativ till godis.

Eva visade sedan själv det projekt som Torslunda församling och Kalmar Öland FN förening drivit i Burkina Faso: Skolprojektet Tanghin Dassouri. Det är ett projekt på ca 800 000 kr som bl.a. hjälpt en skola med vattenpump mm.

Efter alla föredrag fick vi en trerätters middag som bl.a. bestod av ”matoke”, dvs matbanan.

Efter maten blev det teater med Christianne Marc Ericsson.

Reptiles and birds – Uganda journey 2013

Reptiles – Reptilia – Reptiler

Here is a list of the reptiles we observed during our journey in Uganda 2013.

African (Nile) Crocodile – Crocodylus niloticus- Nilkrokodil
At least three at Kasinga Channel and one in Murchison Falls National Park

Water (Nile) Monitor – Varanus niloticus – Nilvaran
One in Queen Elisabeth National Park

Blue-headed (Green) Tree Agama – Acanthocerus atricollis – Blåhuvad trädagam
Common along the journey

Tropical House Gecko – Hemidactylus mabouia – Husgecko
Common in houses.

Birds – Aves – Fåglar

Here is a list of the birds we observed during our journey in Uganda 2013. I begin with the families and will but in the species and where we observed them when I have time later on.

NON-PASSARINES – ICKE TÄTTINGAR

Pelicans

Cormorants

Darter

Finfoots

Herons, Egrets and Bitterns – Ardeidae

Hamerkop

Storks

Shoebill

Ibies

Ducks and Geese – Anatidae

Vultures, Eagles etc – Accipitridae

Falcons – Falconidae – Falkar

Guineafowls – Mumididae –

Frankolins – Phasianidae

Crakes and Rails – Rallidae

Jacanas – Jacanidae

Cranes – Gruide

Bustards – Otididae

Thick-knees – Burhinidae –

Coursers and Pratincoles – Glareolidae

Plovers – Charadriidae –

Sandpipers etc. – Scolopacidae

Gulls and Terns – Laridae – Måsar och tärnor

Skimmers – Rynchopidae – Saxnäbbar

Doves and Pigeons – Columbidae – Duvor

Parrots – Psittacidae – Papegojor

Turacos and Plantain-eaters – Musophagidae

Cuckoos and Coucals – Cuculidae – Gökar och

Owls – Strigidae – Ugglor

Nightjars – Caprimulgidae – Nattskärror

Swifts and spinetails – Apodidae – Seglare

Mousebirds – Coliidae – Musfåglar

Trogons – Torgonidae – Trogoner

Kingfishers – Alcedinidae – Kungsfiskare

Bee-eaters – Meropidae – Biätare

Rollers – Coraciidae – Blåkråkor

Wood-hoopoes and Scimitarbills – Phoeniculidae

Hornbills – Bucerotidae – Hornfåglar

Barbets and Tinkerbirds – Capitonidae –

Honeyguides and Honeybirds – Indicatoridae –

Wrynecks and Woodpeckers – Picidae – Göktytor och hackspettar

PASSARINES – TÄTTINGAR

Larks – Alaudidae – Lärkor

Martins and Swallows – Hirundinidae – Svalor

Wagtails – Motacillidae – Ärlor och Piplärkor

Cuckoo-shrikes – Campephagidae – Nålfåglar

Bulbuls, Greenbuls and Brownbuls – Pycnonotidae – Bulbyler

Thrushes and Allies – Turdidae – Trastar m.fl.

Warblers – Sylvidae – Sångare

Flycatchers – Muscicapidae – Flugsnappare

Batises and Wattle-eyes – Platysteiridae – Flickflusnappare

Monarch Flycatchers; Flycatchers – Monarchidae; Muscicapidae – Flugsnappare

Illadopses, Chatterers and Babblers – Timalidae –

Tits – Paridae – Mesar

White-eyes – Zosteropidae – Glasögonfåglar

Sunbirds – Nectariniidae – Solfåglar

Shrikes – Laniidae – Törnskator

Bush-shrikes – Malaconotidae – Busktörnskator

Helmet-shrikes – Prionopidae – Hjälmtörnskator

Drongos – Dicruridae – Dronger

Crows – Corvidae – Kråkor

Orioles – Oriolidae – Gyllingar

Oxpeckers, Starlings – Sturnidae – Starar

Sparrows – Passeridae – Sparvfinkar

Weavers – Ploceidae – Vävare

Waxbills – Emberizidae – Fältsparvar

Canaries and Seedeaters – Fringillidae – Finkar

Mammals – Uganda journey 2013

Here is a list of the mammals we observed during our journey in Uganda.

PRIMATES – PRIMATES – PRIMATER

Chimpanzee – Pan troglodytes – Schimpans

Eastern Mountain Gorilla – Gorilla beringei beringei – Bergsgorilla

Black-and-white Colobus – Colobus guareza – Svartvit guareza

Olive Baboon – Papio anubis – Grön babian

Patas Monkey – Erythrocebus patas – Husarapa

Vervet Monkey – Cercopithecus pygerythrus – Grön markatta

L´Hoest´s Monkey – Cercopithecus lhoesti – Svartmössmarkatta

Blue Monkey – Cercopithecus mitis stuhlmanni – Diademmarkatta

Red-tailed Monkey – Cercopithecus ascanius – Svartkindad vitnäsa

BATS – CHIROPTERA – FLADDERMÖSS

Yellow-winged Bat – Lavia fons – Gulvingad fladdermus

RODENTS – RODENTIA – GNAGARE

Stripped Ground Squirrel – Xerus erythropus – Strimmig jordekorre

Boehm´s Bush Squirrel – Paraxerus boehmi – Boehms buskekorre

CARNIVORES – CARNIVORA – ROVDJUR

Spot-necked otter – Lutra maculicollis

Banded Mongoose – Mungus mungo – Zebramangust

Spotted hyena – Crocuta crocuta – Fläckig hyena

Leopard – Phantera pardus – Leopard

Lion – Phantera Leo – Lejon

PROBOSCIDS – PROBOSCIDEA

African Savanna Elephant – Loxodonta africana – Afrikansk elefant

EVEN-TOED UNGULATES – ARTIODACTYLA

Hippopotamus – Hippopotamus amphibius – Flodhäst

Giant hog – Hylochoerus meinertzhageni – Skogsvin

Common warthog – Phacochoerus africanus – Vårtsvin

Rothschild´s Giraffe – Giraffa camelopardalis rothschildi – Giraff

African Buffalo – Syncerus caffer – Kafferbuffel

Oribi – Ourebia ourebi – Oribi

Ugandan Kob – Kobus kob thomasi – Kob

Defassa Waterbuck – Kobus ellipsiprymnus defassa – Vattenbock

Topi – Damaliscus lunatus – Topi

Lelwel Hartebeest (Kongoni) – Alcelaphus buselaphus lelwel – Koantilop

”Dubai by night”

När vi ätit vår mat på hotellet efter att ha checkat in bestämde vi oss för att ta en tur i Dubai. Vi frågade i receptionen om det fanns några rundturer på natten och de sa att man fick prata med någon taxichaufför så kunde de kanske kunna köra runt. Ute vid ingången stod det två taxichaufförer och en av dem tog oss gärna ut. Vi kom överens om priset och satte oss sedan i en stor Chevrolet. Det bar iväg ut på motorvägarna som var sexfiliga. Ramadan hade precis slutat under kvällen. På vissa ställen utefter vägarna fanns det röda och gröna ljusprydnader som förde tanken till julafton. Det var kanske inte en så dum association för när ramadan gått över ger man varandra presenter. Nästan alla palmer inne bland affärer och hotell var inlindade i ljusslingor så de lyste vitt i mörkret.

Chauffören tog oss först till Burj Khalifa som är en av världens högsta byggnader på 828 meter. Den ligger i centrum av Dubai. Nedanför kunde vi se en tjock häst gjord av Botero.

Vårt andra stopp var Burj Al Arab. Den var 1999 då den invigdes världens högsta fristående hotell. Den föreställer ett segel på en arabisk segelbåt.

Vi försökte att fotografera dessa gigantiska byggnader trotts att det var natt. De var ganska bra upplysta och med 6500 ISO gick det bra.

Det sista stoppet var hotellet Atlantis. Vår chaufför tog oss med in och visade oss det stora akvariet som såg ut som resterna av den Atlantiska kulturen. Så fort vi gick in på hotellet gick tankarna till Las Vegas. Efter en korridor med arabiska prydnader kom man in i en stor rund sal med en glasskulptur mitt i. Påminde lite om glasblommorna i taket på Bellagio. En ny ”palatskorridor” ledde ner till det stora akvariet.

På vägen hem till hotellet blev i osams med chauffören. Han ville ha 20 dollar extra för att han tagit in oss på hotellet. Vi tyckte att det hade vi inte kommit överens om.

Det blev två och en halv timmes sömn. Frukosten hann vi inte äta på hotellet så den fick vi ta inne på flygplatsen.

Flygturen till Köpenhamn gick bra. Emirates personal var trevliga och vi fick god mat på planet. Mats och jag valde den arabiska frukosten som bestod av kikärtor, mozzarella, oliver och någon pasta som jag inte vet namnet av. Vi fick också tre torkade dadlar. Innan vi landade hann de också servera oss en lunch.

Planeringsmöte

Sista dagen i Uganda på ett tag. Vaknade klockan sex i mörker. Det var strömavbrott så jag fick tvätta av mig i pannlampans sken. Jag hängde den naturligtvis på en spik på dörren. Svårt att tvätta ansiktet annars.

Paul och jag åkte in till Entebbe där Coseo från Namulanda och John från Entebbe SS redan samlats. Coseo blir Namulandas nya representant i Global Profil efter att Cathy slutat som rektor på skolan och fått ett nytt jobb inom företagsvärlden.
En representant från St Josephs och Ruth Mende från Kitende kom sedan och vi satt hela förmiddagen och gick igenom deras förra mötes protokoll och hur vi skall lägga upp nästa besöks program. Det kändes väldigt bra att få planera programmet tillsammans med alla skolorna i Entebbe!

Jag blev skjutsad till Entebbe airport av Paul. Vi blev stoppade innan vi hann komma fram. Jag fick gå ur bilen och blev muddrad av en polis. När de inte hittat något misstänkt så fick vi åka vidare till flygplatsbyggnaden. Där satt Mats, Kaj och Hans i cafeterian och väntade på mig. De sa att Kenyas flygplats i Nairobi brann och att det var förhöjd säkerhet på alla flygplatser i Östafrika.

Vid fyratiden lyfte vårt plan och vi flög mot Dubai där vi landade vid niotiden. Denna gång fick vi bo på ett annat hotel: Arabia park hotell. Det var också fint och bjöd på god mat. Det låg lite längre in i staden än vad det andra hotellet som vi bodde på när vi åkte ner gjorde.

Luften ute var lika varm som när vi övernattade där för fjorton dagar sedan.

Mbazzi – första besöket.

Morgonen började med att tupparna utanför Pauls hus gol. Den vanliga bulbylen sjöng också tidigt. Jag tvättade mig från baljan så som man gör i de flesta Ugandiska hem. Varmvatten fick jag i en stor termos så jag kunde få ljummet vatten att slölja över mig med. Toletten var ett hål i golvet så det gällde att ställa sig så man prickade rätt!

Frukosten var en blandning av havrevälling och majsgröt som man drack ur en stor kopp. Till det fick jag te med masalakryddor och varm mjölk. Paul och jag delade också på en spansk omelett. Efter allt detta tog jag en av de små söta bananerna som låg i en klase på bordet.

Vid halvniotiden fick jag hålla en lektion om att blogga och om Wikipedia i undervisningen. Det var lite svårt att förklara hur man startar en blog på en datamaskin som man inte är van att använda i ett dunkelt klassrum som man fått in ungefär sjuttio elever i. Men det gick hjälpligt. Jag upptäckte att det var mycket lättare för dem att starta en Blogger-blogg istället för en WordPress-blogg. Efteråt kom flera elever fram till mig som inte vågat att fråga i den stora gruppen. Flera bad mig också att hälsa till Global profileleverna hemma i Sverige!

Nästa punkt på dagsprogrammet var att ta ut pengar. Jag ville testa hur det går att ta ut från sitt VISA kort. Det man skall göra är att hitta en ATM automat. Där gick det väldigt lätt att ta ut penger. Ungefär som i en svensk bankautomat.

Efter det tog Paul med oss till kungens sjö i Kampala. Den ligger i Ruguda. Den var förut ett papyrusträsk som man grävde ut för hand någon gång på trettiotalet. Det var några små öar i sjön som var fulla av fåglar. Det var ca 100 gapnäbbstorkar och lika många kohägrar. Vi såg också den smalstjärtade skarven och en gulnäbbad stork.

Anledningen till att vi åkte till Ruguda var att Pauls rotaryklubb brukar ha möten på ”Påvens hotell” där. Det var dags för Rotaryklubbens veckomöte och eftersom Paul är president för klubben var han tvungen att vara med på det. Då passade han på att bjuda in Mats och mig. Vi fick Ugandisk buffé. Jag fick möjlighet att berätta om vårt Wikipedia projekt inför alla medlemmarna! En av medlemmarna i denna rotaryklubb är Ugandas vicepresident! Paul var lite stolt att han var ”president” för Ugandas vicepresident. När mötet gick mot sitt slut fick bl.a. Mats och jag gå fram och mottaga Ruguda Rotary klubbs emblem ur vicepresidentens hand och samtidigt skaka hand med honom.

Vid halv tretiden satte vi oss i bilen igen och körde raka vägen mot Pauls hemby Mbazzi. Vi tog in på Mityana-vägen från Kampalahållet och tog till vänster upp på en liten jordväg vid Nkambo. Efter bara några kilometer kom vi fram till stället där Vi-skogen byggt upp en ”nursary bed” för trädplantor. Hela gänget som arbetar med Vi-skogen projektet var där eftersom det var tisdag. När vi kom ställde alla upp sig och hälsade oss välkomna med den ”Ugandiska klappen”: klapp, klapp, klapp – klapp. klapp, klapp – klapp och när de gör den sista klappen så sträcker de ut sina händer från hjärtat!

VI-skogens instruktör Nansamba Noeline var där och en kvinna från ”Association of Uganda Professional Women In Agriculture and Environment”, Tibazalika Alice Eunice, deltog också i mötet. Hennes NGO samarbetar med Makarere University för att utvärdera det arbete som ”Mbazzi Farmer Association” gör tillsammans med VI-skogen. Vi blev mycket hjärtligt mottagna och de visade oss allt som de gjort så här långt. De som är med i projektet måste komma varje tisdag och arbeta tillsammans för att lägga grunden till projektet och det gick inte att undgå att de var både stolta och glada för deras gemensamma projekt.

Paul, Mats och jag fortsatte uppför vägen till Pauls släkthus. Det låg i en sluttning och hade massor av mark runtomkring. Först visade Paul det hus han tänkt skulle vara ett resurscenter för Wikipedia projektet och byutvecklingsprojektet. Sen tog han oss ner för sluttningen förbi hans släkt gravplats, kornas beteshage och ner till sin vattenmelonodling. Hans familj hade grävt ett stort dike nere vid kantet av ett litet träsk och där tog de vatten till melonodlingen. På vägen upp till bilen igen gic vi förbi ett stort jackfruit träd där de som arbetade på Pauls gård skördade de frukter som var mogna.

Vi åkte vidare nerför vägen i Mbazzi. Själva Mbazzi består egentligen av fem mindre byar. Några km längre fram kom vi till handelsplatsen som bestod av ett antal små affärer.

När vi fortsatte förbi det lilla samhället kom vi fram till en bonde som hade en traktor. Det låg också en ”primary school” en bit bort på vägen. De som går i ”Secondary School” får gå till Mpigi varje dag.

På vägen tillbaka stannade vi vid affärerna. Paul började att prata med några lite grand och innan vi gick sa han åt mig att bjuda barnen på godis. De kom barn efter barn fram till mig. Det gjorde också att det kom fram mammor med barn och pratade med Paul. Isen var bruten och vi fick plötsligt kontakt med hela byn kändes det som. En berusad man kom fram mot bilen och ville bli fotograferad. Jag tog ett kort på honom och han blev mycket nöjd.

Det hann bli mörkt innan vi kom tillbaka till Kisubi Mapeera igen. Vår bil fick motorstopp vid Nkambo. Paul var tvungen att stanna och prata i sin mobil i 20 minuter och under den tiden hann bilbatteriet ladda ur. Efter tre kvart kom det bilreparatörer från ett lite större samhälle lite längre bort på vägen med ett laddat batteri och kunde hjälpa oss att få fart på bilen igen.

Det blev nötköttgryta med matoke och ris när vi kom hem.

Vi-skogen i Masaka

Dagen började på VI-skogens huvudkontor för Uganda i Masaka. James som nu tagit över efter Kajsa Halleen som chef för kontoret hälsade oss välkomna. Victor som skulle vara vår värd för dagen var också med. De började med att berätta om alla faser som Vi- skogen gått igenom sedan de kom dit 1992.

När vi fikat och Paul anslutit till oss gick vi in och tittade på deras frölager som fanns utanför kontoret i ett uthus. Vi stuvade sedan in oss i en av deras bilar och åkte till mönsterjordbruket som ligger i Masaka alldeles i kanten av det stora papyrusträsket.

Där visades vi runt av Victor och ledaren för träningscentret. Det fanns ett arboretrum, en liten gård, ett svinhus, några kor och får samt höns förutom de olika exemplen på agroforestry som vi visades.

Efter mönsterfarmen åkte vi till en bondeförening som de slutat jobba med redan 2008 men som tack vare VI-skogen växte sig starkare och starkare. Vi besökte också två olika jordbruk som i flera år använt sig av agroforestry och kunnat utveckla sin verksamhet och sina odlingar mycket.

Efter VI-skogen besöket åkte vi direkt till Kampala där Paul hade sin bil och sedan till Dream house i Entebbe där Mats och Kaj skall bo i två nätter när Jag bor hos Paul och Hans hos Cathy.

När jag lastat över alla mina väskor i Pauls bil och satt mig i den satte han på CD-spelaren så fort vi kom upp på Entebbevägen. Det strömmade Bach ur högtalarna. Jag tyckte jag kände igen stycket. Det var min brors Bachskiva! Där satt jag nu på i den Ugandiska natten och kände alla afrikadofterna komma mot mig från det öppna bilfönstret samtidigt som min brors viola fyllde bilen med ljud.