Idag debuterade jag som gästbloggare! Förra helgen fick jag ett mail från en av dem som driver EU projektet ”bedömning för lärande” i Västsverige. De undrade om jag ville göra ett gästinlägg i deras blogg. Jag kände mig verkligen hedrad och idag skickade jag in mitt bidrag.
Här är länken:
Har nog i alla år känt en tveksamhet inför prov. Under min egen skoltid var de nästan alltid förknippade med en viss ångest. Och om jag tänker efter, hur mycket kommer jag ihåg av det jag hade prov på i gymnasiet? Ofta har det känts som att det prov testar är hur bra arbetsminne man har. Eleven råpluggar kvällen innan provet och minns då det mesta till dagen därpå. Men om man frågar dem en månad efter om något de haft prov på så är de oftast väldigt tysta.
Har också tidigare i min blogg ifrågasatt relevansen av att prövas på att lösa problem själv utan tillgång till vare sig bok, internet eller någon person att fråga. Något sådant gör man inte ute i arbetslivet. Det är ett arbetssätt som i stort sett bara finns inom skolvärlden. Ok det kan vara bra att lära sig saker utantill för det är för jobbigt att behöva slå upp allt man behöver veta. Men det finns andra sätt att lära sig det också. Och det finns andra sätt att testa att kunskapen finns; alternativa examinationer.
Min egen gymnasietid
Om jag går tillbaka till min egen skoltid så är det en av mina lärare som sticker ut och inte gjorde som alla andra lärare. Det är min gamla biologilärare Viking Olsson. Han hade aldrig prov med oss. Istället använde han oförberedda läxförhör. På de läxförhören hade han också alltid frågor på det vi läst några veckor tillbaka. Detta gjorde att man alltid gjorde läxan när man skulle läsa den och såg till att alltid repetera det man gjort tidigare. Han var också noga med att vi ritade av det vi gjorde på våra labbar och skrev utförliga labbrapporter. Han satte också igång undersökningar med oss som vi fick redovisa i stora rapporter. Det gör att jag än idag kommer ihåg hur daggmasken ser ut inuti och minns grunderna i växternas ekologi.
AmuGruppen
När jag arbetade på AmuGruppen under 90-talet med arbetsmarknadsutbildning och utbildningar för företag och kommuner i miljö- och hållbar utveckling hade vi inte heller några prov. Många av arbetsmarknadsutbildningarna gick ut på att förbereda för sk ALU projekt i miljö så då kan man säga att själva projekten blev en sorts examinationer. Det som visade att man tagit till sig den kunskap som det var tänkt. Fortfarande kan man se skyltarna efter projektet ”Wasastigen” som gick ut på att göra en vandringsled från Kalmar slott till stenen längst ute på Stensö där Gustav Wasa sägs ha gått iland 31 maj 1520. Andra projekt var t.ex. att informera ute i dagligvarubutikerna om miljövänliga tvättmedel.
Praktisk samhällsekologi
När vi genomförde KY utbildningen ”Praktisk samhällsekologi” på Ekotopia i Aneby hade vi examinationerna genom olika arbeten med koppling till det vi läste. Först skulle man genomföra en miljöanpassning av sitt eget hushåll och redovisa det genom det man lärt sig av Global Action Plan (GAP). Sen tittade vi på hur man gör en mindre by hållbar genom att göra en permakulturdesign av en sådan. Kompetensen att miljöanpassa en hel kommun fick de studerande genom att arbeta ett par veckor tillsammans med någon Agenda 21 ansvarig i någon kommun och sedan berätta om det för varandra.
Sin förmåga att göra visioner fick man redovisa genom att redogöra för sina visioner genom metoden ”visionsbygge innifrån” (enspirited envisioning) där man avslutade med att kollaborativt göra gemensamma visioner utifrån var och ens egna. Allt presenterades i form av teckningar, planscher och muntliga redovisningar så alla fick ta del av vad alla kommit fram till.
Man skulle kunna säga att både inom AmuGruppens utbildningar och Praktisk samhällsekologi fick man visa sin kunskap genom en sorts motsvarighet till ”gesällprov”. Man fick på olika sätt visa att man klarade av att utföra det arbete som utbildningen gick ut på att lära en.
Global profil
Inom Global profil har vi sedan starten arbetat med olika elevaktiva metoder som t.ex. simuleringar. När eleverna gjort någon simulering eller tittat på någon eller några filmer har de fått lämna in en skriftlig redogörelse av vad de lärt sig utifrån givna frågeställningar.
Projektarbetena har naturligtvis redovisats i form av riktiga rapporter som skrivits enligt de normer som man skriver rapporter utifrån. Detta har alltid kompletterats med en muntlig presentation. Några har också valt att göra en film eller en bok med både text och bild. Några har gjort en konst- eller fotoutställning.
Bland årets elever har flera gjort radiodagböcker och en av våra elever ska göra ett radioprogram som sin ”produkt” inom projektarbetets ram.
Som jag skrivit tidigare dagar är det senaste att vi låtit eleverna skriva wikipediaartiklar som en del av sin examination på kursen Globalkunskap B.
Naturkunskap
I mitt ämne naturkunskap använder jag mig av flera olika examinationer istället för prov. Jag tycker att det är viktigt att de både lär sig att arbeta självständigt och tillsammans. Därför försöker jag att alltid ha både en gruppexamination och en enskild examination på de områden vi läser.
Gruppexaminationer kan vara att göra en undersökning och skriva en rapport, att delta i en debatt, att göra en muntlig presentation av ett etiskt dilemma eller en undersökning. I den ”gamla” naturkunskapen lät jag t.ex. elever i samma lag eller som utövade samma idrott att undersöka sin idrotts miljöpåverkan. Examinationen gick ut på att göra ett föredrag om sin idrotts miljöpåverkan och hur den kan miljöanpassas som skulle kunna hållas för sin idrottsförenings styrelse. De som sedan ville skulle sedan kunna hålla föredraget för sin riktiga styrelse. Om någon gjorde det? Tyvärr vet jag inte det. Men en av tjejgrupperna kommer jag ihåg var väldigt intresserade av att göra sin fotbollsklubb till en ”grön idrottsförening”.
Som enskild examination har jag framförallt loggbokskrivande. För mina nuvarande elever som har 1-1 dator låter jag dem göra dem i ett Google Drive dokument. Där får de skriva med jämna mellanrum. Jag kan t.ex. låta dem reflektera över någon frågeställning utifrån kursplanen, redovisa uppgifter de arbetat med, labbrapporter mm. Det som är fördelen med loggbok i Google Drive är att jag kan kommentera direkt i dokumentet. Eleven får också gå tillbaka och fylla på sina reflektioner ända till kursens slut. Kunskapen om en frågeställning kan ju utvecklas allt eftersom vi går framåt i kursen. Med Google Drive kan jag få med den utvecklingen hos eleven. De har i alla fall möjlighet att visa den.
En annan variant av enskild examination är en argumenterande uppsats. Det har jag haft efter genetikavsnittet efter att de fått sätta sig in i ett genetiskt etiskt dilemma. Förra året fick eleverna titta på olika frågeställningar utifrån intresse som de visat för olika frågor. I år låter jag alla eleverna gå igenom frågan ”skall vi tillåta GMO inom jordbruket på jorden?” De får då titta på den frågan genom att vara olika roller som Monsanto, Geenpeace, indiska bönder, LRF, USA, EU och forskare t.ex.
Efter en labb kan jag låta elverna göra en labbrapport som jag bedömer enskilt.
Tidigare har jag berättat om hur man kan bygga upp sitt personliga lärnätverk. Den andra stora delen av att komma in i ”det digitala ekosystemet” är att skapa sin personliga lärmiljö.
Ens personliga lärmiljö har jag tolkat som alla de verktyg och saker som man behöver och behärskar för sin egen läroprocess och för att undervisa. Huvudbehoven som den personliga lärmiljön skall fylla är:
– tillgång till information, fakta, kunskap och analyser.
– tillgång till öppna lärresurser.
– kommunikation och samarbete med andra.
– möjlighet att presentera det man vill presentera.
Förr var biblioteken kärnan i lärares lärmiljö. Nu har de kompletterats med internet och datorer.
När vi började projektet med ”den digitala naturkunskapen” kände vi oss överväldigade av den mängd olika nya verktyg och sociala medier som fanns. Hur skulle vi ta oss an denna värld?
Som jag skrivit tidigare så bjöd vi in Alastair Creelman som är expert på området och bad honom berätta om de möjligheter han kunde se för oss pedagoger. Precis som när man skall ta sig in i ett okänt land behöver man en vägvisare. Vi bad honom välja ut 10 digitala verktyg som han visste vi skulle kunna ha nytta av. Dessa verktyg började vi med:
Netvibes – för att hantera RSS flöden.
Diigo – för att samla och dela bokmärken.
Google Doc – för att dela dokument. Heter nu Google Drive.
Symbaloo – för att samla digitala verktyg.
Stumbleupon – en sida som väljer ut bra hemsidor utifrån sina intressen.
Facebook – beskrivning överflödig känns det som.
Twitter – en mikroblogg man twittrar ut sina blogginlägg med.
I´ts learning – vår lärplattform.
Blogger – ett bloggverktyg.
iTools – samling av sökmotorer.
Förutom dessa som vi gick igenom lite noggrannare tittade vi lite översiktligt på:
– WordPress och Tumblr som också är vanliga bloggverktyg.
– Delicious som också är en bokmärkeshanterare som Diigo.
– Zipcast som är ett alternativ till Scype.
– Camtasia, Screencast-o-matic, present me och Adobe connect som är program för att spela in lektioner och anordna digitala
mötesplatser i.
– Scrible som är ett webaserat anteckningsverktyg
– Google Scholar och You tube Edu är lämpliga sökverktyg för oss och våra elever
Det tog oss en hel termin att gå igenom detta! Min erfarenhet är att det är bra att ta ett verktyg åt gången och lära sig det. Kan man få hjälp att se vilka verktyg som passar ihop så är det bra att lära sig en hel kedja. Den tydligaste kedjan som jag lärde mig i början var Blogg som sedan spreds med hjälp av Twitter och de intressanta andra blogginlägg och hemsidor som jag hittade lade jag in i Diigo.
Ett annat sätt för mig att komma in i den digitala världen var att följa radioprogrammet Klotet som en del i deras ”storredaktion” på Facebook. Genom att se hur de använde sig av sin sin blogg, Twitter och facebooksida fick jag erfarenhet av vad man kan göra nu med sociala medier.
I det nya utbildningsparadigmet kan jag se att det är viktigt att vi lärare inte bara bygger upp en lärmiljö för oss själva utan hjälper våra elever att bygga upp sina lärmiljöer.
Med lärande är det precis som med idrott. Skall man kunna prestera på topp är det viktigt att äta rätt. Det behöver vara en balanserad kost så hjärnan får energi och byggnadsmaterial.
I min undervisning försöker jag att på olika sätt ta upp sådant som eleverna behöver veta för att kunna lära sig så bra som möjligt. När det gäller kost brukar jag ta upp följande:
För att hjärnan skall fungera bra behöver vi följande ämnen:
Källa
Edgson & Marber (2000): Functional Food. Natur och Kultur/LTs förlag
Av alla kurser som jag varit med och genomfört är Global Profil den som gett mest resultat. Vi har kunnat se hur eleverna verkligen lär sig något på djupet, blir intresserade av att veta mer och ser hur deras tidigare kunskap de fått i skolan kommer in i en helhet. De utvecklas också som människor under de två veckor som vi besöker Uganda eller Sydafrika.
Det börjar med att eleverna i åk 2 kan välja Global Profil som individuellt val. De får lära sig om etnicitet och kulturmöten och hur man undersöker ett lokalsamhälle och dess människor. Vi lärare lär känna dem och de oss och de lär också känna varandra.
I börjar av åk 3 delas gruppen upp på två och en av grupperna åker till Uganda och den andra till Sydafrika.
Det som utvecklar dem är att de får leva i verkligheten i en ny kultur. De bor i elevhem eller familjer som har anknytning till skolorna och deltar i skolans aktiviteter. Vi gör också studiebesök till olika organisationer och annat som lär dem om den kultur de besöker. De stannar tillräckligt länge så de får lära känna jämnåriga elever och förstår deras liv på ett helt annat sätt än om de skulle läst om det i en bok eller sett det på en film.
Under höstens resor gjorde några av eleverna radiodagböcker som sedan sändes i Vetenskapsradion Klotet.
I min undervisning i naturkunskap försöker jag att få in verkligheten och relevans för fortsatta studier och yrkesliv så mycket jag kan.
När eleverna skall läsa om hälsa får de undersöka elevers inställning till hälsa och olika hälsovanor.
När de läste sex och samlevnad i våras fick de träffa lärare och elever från våra Afrikanska samarbetsskolor som berättade om HIV/AIDS och hur det påverkat det samhälle de lever i.
När vi läser ekologi undersöker vi vattenekosystemet som finns alldeles utanför skolan: Malmfjärden. Om man lär man sig hur ekosystemet fungerar där så förstår man samtidigt mycket av hur hela Östersjön fungerar.
När eleverna ska läsa genetik brukar jag låta dem se på riktiga kromosomer i riktiga celler genom mikroskop. Förhoppningsvis blir genetiken lite mer konkret på det sättet.
Men den stora frågan jag går och funderar över nu är hur man kan göra undervisningen i skolan i Sverige lika givande som resorna till Uganda och Sydafrika? Vad kan vi lära av det som händer där och överföra det till vår ”vanliga” undervisning här hemma?
Innan vi startade vårt digitala projekt i naturkunskapen hade vi redan påbörjat en gemensam kurs i Socioscientific issues (SSI) hösten 2010. Mats Lindahl från Linnéuniversitetet som vi samarbetat med tidigare hade erbjudit hela vårt ämneslag att gå en kurs i detta ämne.
När kursen var slut fortsatte jag och min kollega Daniel Åkerblom att arbeta med att införa denna pedagogik i vår undervisning samtidigt som Mats startade ett forskningsprojekt om hur man inför SSI i gymnasiet. Varje vecka kom han eller hans doktorand Ulrika Bossér och spelade in lektioner eller elevdiskussioner. Det första året fokuserade på hur vi lärare kunde ta till oss idéerna och använda oss av pedagogiken. Det andra året som nu pågår tittar man mer på hur eleverna tar till sig detta sätt att lära sig.
Som lärare har det varit ovärderligt att ha denna forskarkontakt varje vecka och få en direkt respons på det man gör med eleverna.
Det visade sig att denna pedagogik var utmärkt att använda digitala verktyg till. När man skall arbeta med ”Flipped classroom” t.ex. så måste man ju se till att eleverna har bra och meningsfulla uppgifter att arbeta med under lektionstid. Att då låta dem arbeta med att i grupp lösa etiska dilemman gör att de samtidigt som de lär sig att argumentera lär sig att samarbeta och förstår hur vetenskapen kan vara kopplad till viktiga samhällsfrågor och etiska resonemang.
Jag har låtit eleverna samarbeta i Google Drive. Som allmän informationskanal och möjlighet att ställa frågor i har jag använt mig av en sluten facebookgrupp som jag bara har tillsammans med klassen. I arbetet har jag använt en stor del av de öppna lärresurser som jag berättat om den 3 januari.
Själva pedagogiken ”Socioscientific issues” eller ”undervisning med etiska dilemman” kommer jag att förklara närmare på några av mina fasta sidor i min blogg.
Dan Frendin 