Läsförståelse är grunden för inlärning.
Var kan man hitta fakta om det?
Här är några sidor:
http://www.dn.se/debatt/sa-kan-svenska-elevers-lasforstaelse-forbattras/
http://www.ur.se/Produkter/170446-UR-Samtiden-Grav-sprakstorning-Att-undervisa-i-lasforstaelse
http://www.youtube.com/watch?v=x919M725Hbs
http://www.skolvarlden.se/artiklar/las-hogt-och-samtala-om-texten
I min ungdom tecknade jag mycket. Jag gick igenom Åke Skölds teckningskurs när jag gick i femte klass. När jag kom till kapitlet som handlade om att teckna fåglar följde jag med min klasskamrat Claes ut till Stjärnholmsviken i Oxelösund och tecknade skäggdoppingar. Detta gjorde att jag blev nyfiken på att lära mig mer om fåglar. När jag läste om dem i böcker hemma ville jag ut och teckna det jag lärt mig. Ju mer jag var ute och tecknade ju mer ville jag lära mig. Teckningen var det som drev mig till att lära om naturen. Teckning och kunskapsinhämtande gick hand i hand.
När man tecknar tränar man upp sin observationsförmåga. Observation är grunden för det vetenskapliga tänkandet enligt Aristoteles. Jag kände ofta att om jag inte tecknat av ett föremål hade jag inte ”sett” det.
Att teckna natur är ett sätt att uppleva naturen. Man sitter stilla och naturen kommer till en. Vid många tecknarstunder upplevde jag mig som ett med naturen.
När man tecknar och målar tränar man fokusering. Handen och hjärnan arbetar ihop.
Howard Gardner heter en amerikansk proffessor i psykologi som skrivit om ”de multipla intelligenserna”. Två av de åtta intelligenser som han hittat går in under ämnet ”estetisk verksamhet”: musikalisk rytmisk intelligens och visuell spatial intelligens. När vi inte har estetisk verksamhet som obligatoriskt ämne i gymnasiet berövar vi våra ungdomar från att träna en fjärdedel av sin intelligens.
EU:s vision över den vad som bör ingå i utbildning i Europa tar upp 8 nyckelkompetenser. Den åttonde av dessa är ”kulturell medvetenhet och kulturella uttrycksformer”. Varför skall inte svenska ungdomar få hela den kompetens som EU förespråkar?
Motsvarigheten till EU:s 8 nyckel kompetenser i USA är det man kallar ”21:st century skills”. Där är ”konst” ett av de kärnämnen som man tar upp.
Genom den digitala revolutionen går vi mot en mer transmedial skola. Eleverna får inte bara sin kunskap från text. Ljud och bild är också mycket viktiga och eleverna behöver lära sig att uttrycka sig genom olika medier för att förstå dem fullt ut. Att inte ge svenska gymnasieungdomar grundläggande kunskap och erfarenhet av estetiska processer i skolan är att undanhålla dem från viktig kompetens.
Att den svenska gymnasieskolan inte längre har estetisk verksamhet som obligatoriskt ämne är ännu ett tecken på en skola i förfall. När jag kommit till skolor i Uganda och Nicaragua är det bl.a. genom dans och musik de visat sin mänskliga glädje och kunskap.
Av årliga evenemang som sker är det två som jag inte vill missa. Det ena är ISTE konferensen och det andra är knytkonferensen anordnad av FAJK (föreningen för anordnande av journalistiska knytkonferenser) som i år fått namnet ”Fajkon”.
Denna helg hölls årets Fajkon i Göteborg och hade temat ”källkritik”. Det fanns också ett öppet spår där man fick tala om allt som hade med journalistik att göra.
För mig som naturkunskapslärare var Torill Kornfeldts föredrag det som bäst kan användas direkt i naturkunskapsundervisningen. Hon talade om hur hon som vetenskapsjournalist arbetar med källkritik. Allt finns dokumenterat i denna video:
Men överlag var alla presentationer sådant som i en eller annan form hade kunnat visas för gymnasieelever i olika ämnen. Efter denna dag är jag ännu mer övertygad om att källkritik är något som är jätteviktigt att vi lär ut i skolan.
Idag slutade vårt internet på skolan att fungera under ett par timmar.
Vad gör man då när man har allt sitt undervisningsmaterial på Google Drive och Google site? Man får tänka som om det vore strömavbrott på julafton. Man för göra bästa möjliga av situationen.
Jag tog fram papper och tänkte att eleverna skulle få rita ner på ett papper det som jag ritar och berättar om arvsanlag, gener, DNA och kromosomer på tavlan. Gammal traditionell genomgång alltså! Hade eleverna pennor med sig? Inte alla. Många har redan hunnit vänja sig av med att ha penna med sig! Efter en liten stund kom jag igång och kan konstatera att penna och papper har kvaliteter som inte en dator har. Det går att rita på fri hand. Jag lärde mig biologi genom att rita biologi. Handen följer ögat och man tränar upp en iakttagelseförmåga på ett sätt som jag inte kan se att en dator kan göra.
Vi får inte glömma bort att lära eleverna att se genom att teckna. När estetisk verksamhet nu inte längre finns är det desto viktigare att vi i alla andra ämnen använder teckning som inlärningsmetod så mycket vi kan så elevernas kompetens med papper och penna inte försvinner.
När jag arbetade som tecknare i början av 80-talet fick jag erfara fenomenet ”bildblindhet”. Det är en sorts ”blindhet” för de rätta formerna, vinklarna eller annat som kan vara viktigt i en bild som inträder ganska snart efter att man börjat teckna. För att komma åt detta kan man titta på teckningen i en spegel. Bara det att man får en något annorlunda bild gjorde det att man direkt såg vad som inte stämde och hur det skall vara. Idag fick jag erfara att en liknande ”blindhet” framträder när man sitter och rättar och betygsätter uppsatser.
Vi hade ämneslag idag och alla tittade på elevarbeten som jag tagit med från förra årets argumenterande uppsats. Mina kollegor hittade massor av inkonsekvenser och sakfel. Naturligtvis har jag också sett en hel del av dessa men flera har jag inte märkt eller tänkt på när jag suttit med uppsats efter uppsats. När mina kollegor tittade med ”färska ögon” och kommenterade vad de såg fick jag en mycket tydligare och klarare bild vad mina elever presterat.
Av detta lär jag mig att det är viktigt med medbedömning.
Det har varit en helg då jag jobbat med att få överblick över elevernas arbeten inför att jag skall skriva deras omdömen veckan som kommer. I en paus kollade jag min twitter och fick syn på en tweet av Margareta Hellström. Jag gick in på hennes blogg och hittade mycket intressant och läsvärt. Bland annat så hittade jag en TEDx talk med Peter Gärdenfors. Den handlade om hur man får eleverna motiverade. Här går den att se:
När jag såg den kändes det bra. Det är precis så som jag försöker att undervisa i det jag kallar ”det nya utbildningsparadigmet”. Jag kunde också förstå varför jag ibland känner att jag inte lyckas fullt ut. Det är när något av det han tog upp inte hinns med eller inte blir riktigt genomgånget och förklarat.
När man kör en kurs för första gången som jag gör med naturkunskap 2 så är det svårt att dels hinna ta fram alla uppgifter och skriva dem så som man skall göra enligt Per Måhls alla regler och samtidigt hinna titta på elevernas arbeten och ge feedback så fort som möjligt. Jag har de senaste veckorna haft fullt upp att bara hinna med att göra uppgifterna, planera och förbereda lektioner.
Innan man får en kurs att fungera riktigt som man vill ha den måste man ofta köra den ett par gånger. Först gör man första försöket. Sen i den andra versionen ändrar man det som inte fungerade. Den tredje gången kan man mer fokusera på vad eleverna gör. Om det inte blir så att man får en elevgrupp som är annorlunda än de man tidigare haft. Då får man kanske tänka om och anpassa eller förändra kursen igen. Och så är det sedan hela tiden. Ska en kurs bli bra måste man hela tiden anpassa den efter den tid som är och den elevgrupp man har.
(The bloggpost is in english after the swedish version)
På senare delen av 90 talet utvecklade jag en tvåårig kvalificerad yrkesutbildning i praktisk samhällsekologi. Den genomfördes på Ekotopia i Aneby under några år. Den gick ut på att eleverna lärde sig att miljöanpassa samhället från hushåll till hela regioner. Fokus låg på internationella metoder som Global Action Plan (GAP), permakultur, lokalt agenda 21 arbete, internkontroll av arbetsmiljön, kvalitetsarbete (ISO 9000) och miljöledningssystem (EMAS och ISO1400).
När jag besökt VI-skogen i Uganda har jag känt att deras utbildningskoncept för bönder och byar har haft samma grundtanke: att lära ut praktiska sätt att få en hållbar utveckling på individ, familj och samhällsnivå.
Hur skulle en utbildning i praktisk samhällsekologi kunna se ut idag med de nya möjligheter som digitaliseringen ger? Jag har sett att den idé som min vän Paul Kiguba har för att få ut kunskap om hållbar byutveckling i Uganda kan vara en grund. Att använda Wikipedia som kunskapskanal är bra för den kan nå ut till många. Genom att använda lokala språks WIkipedia kan den förstås av många och kan vara en öppen lärresurs för skolorna i ett land. Genom Wikipedia kan både teoretisk kunskap spridas såväl som praktisk. Text kan förtydligas med bilder och video. Genom Wikipedia zero kan kunskapen spridas kostnadsfritt i de länder det är väldigt dyrt att surfa.
När jag pratade med Paul om detta vände han på ”Praktisk samhällsekologi” till ”Praktiskt ekologiskt samhälle”. Först tyckte jag det lät lite bakvänt men sen förstod jag att utbildningskonceptet nu fått en ny innebörd. Från att vara ett ”ämne” blev det ännu tydligare en kunskapsprocess för att praktiskt skapa ett ekologiskt samhälle.
Nästa steg kan vara att få Wikiversity fritt inom Wikipedia zero. Då kommer det kunna att gå att lägga ut hela kurser som kan presentera pedagogiska upplägg för att få till sig kunskapen på ett bra sätt.
Wikiböcker skulle kunna skrivas i ämnet.
En bloggportal eller rankinglista för bloggar som skriver om hållbar utveckling skulle kunna tas fram. Det kanske redan finns?
Det skulle behöva tas fram en serie av MOOC:ar som behandlar olika delar av hållbart samhälle
Genom de tankar som Jane McGonigal har om hur spel kan användas för att få i gång verkliga projekt för att lösa världsproblem borde det kunna gå att designa ett antal spel som får en stor del av våra ungdomar att ta sig an att praktiskt skapa lokala hållbara lösningar i sina samhällen.
Ett stort antal radio och TV bolag var med och gjorde serien ”Why poverty” som nu ligger på UR:s hemsida. Det skulle behöva göras en lika stor serie om hållbara lösningar världen över: ”How sustainability” eller ”Our common future” för att anspela på Brundlandrapporten där begreppet ”hållbar utveckling” fördes ut i världssamfundet.
Grunden i en världsomspännande kurs i ”praktisk ekologiskt samhälle” och ”praktisk samhällsekologi” skulle kunna vara Wikipedia. Artiklar skrivs av både experter och praktiskt kunniga. Sen kompletteras det med ett stort antal öppna lärresurser. Pedagogiska upplägg presenteras i form av MOOC eller i Wikiversity. Allt detta görs internationellt men presenteras på lokala språk. Dataspel tas fram för att engagera och kreativt utveckla processen mot ett hållbart samhälle.
PRACTICAL ECOLOGY SOCIETY
In the late 90 ‘s, I developed a two-year advanced vocational training in practical society ecology . It was conducted on Ekotopia in Aneby for some years. The students learned how to ”greening” society from households to entire regions. The focus was on international methods like Global Action Plan (GAP ) , permaculture , local Agenda 21 work, internal control of health and safety, quality assurance ( ISO 9000) and environmental management systems ( EMAS and ISO1400 ) .
When I visited the VI Agroforestry and WWF in Uganda, I felt that their training concept for farmers and villages had the same basic idea: to teach practical ways to achieve sustainable development at the individual , family and community level.
How would an education in practical society ecology look like today with the new opportunities in the digital age? I have seen that the idea my friend Paul Kiguba have with the luganda Wikipedia project in Uganda can be a pilot project for a foundation. Using Wikipedia as a knowledge channel is good because it reach out to many . By using local -language Wikipedia it can also be understood by many and can be an open educaion resource for schools in a country. By Wikipedia , both theoretical knowledge as well as practical can be spread. Text can be clarified with pictures and videos. By Wikipedia zero knowledge can be disseminated free of charge in the countries where it is very expensive to surf on internet.
When I talked to Paul about this, he turned ” Practical society ecology ” to ” Practical ecology society .” At first I thought it sounded a little backwards , but then I realized that thetraining concept has now taken on a new meaning. From being a ” subject” , it became even clearer a knowledge process to practically create an ecological society .
The next step may be to get Wikiversity free within Wikipedia zero . It will then be able to spread courses that can present teaching plans that bring out the knowledge in a good way .
Wiki Books could be written on the subject.
A blog portal or ranking list for blogs that write about sustainable development could be developed. It might already exist?
A series of MOOC:s dealing with various aspects of sustainable community can be created.
Through the thoughts that Jane McGonigal has about how games can be used to launch real projects to solve world problems, it should be possible to design a number of games that get people to take on practical local sustainable solutions in their communities.
A large number of national broadcasting companies was involved in the serie ”Why poverty”. A series on sustainable solutions around the world : ”How sustainability” or ” Our common future ” in order to allude to Brundlandrapporten should be produced .
The foundation of a world course in ” practical ecology society ” and ” practical society ecology ” could be Wikipedia . Articles can be written by experts and practicals. Then it could be supplemented with a large number of open educational resources . Teaching plans presented in the form of MOOC or Wikiversity . All this is done internationally , but are presented in local languages . Computer games are being developed to engage and creatively develop the process towards a sustainable society
Ibland är det bra att Google på sig själv så man ser vad det är för digitala fotspår som finns om en på nätet. Detta gjorde jag idag. En ny sak som jag då upptäckte var att denna blogg finns med på en rankinglista över undervisningbloggar i världen. Sidan som höll i rankinglistan hette ”Teach.com” och deras rankingprojekt kallade de ”Teach 100”. Det de tittar på är följande:
Det var mest amerikanska bloggar med men jag hittade också Brånbäcks ”Kilskrift”. Min blogg var rankad på 389 plats idag. Jag la in den dynamiska widgeten som fanns på sidan som varje blogg som var med hade på en av mina sidor. På så sätt kan man följa vilken ranking bloggen har dag för dag.
Vilka bloggar ligger då i topp nu? Följande är rankade i topp:
Dagens föredrag som jag skulle vara med på var ”SSI i naturkunskapsundervisningen” och ”Att se och beskriva verkligheten”. Mats Lindahl, Daniel Åkerblom och jag höll i det första. Bland annat så hade vi som publik en av de som skrivit kursplanerna till Naturkunskapen. Det var inte samhällsvetare som skrivit kursplanerna som vi fått höra tidigare.
Den sista workshopen höll jag själv och gjorde mina 10 övningar som leder den som gör dem genom olika sätt att beskriva verkligheten och förstå de bilder vi skapar i våra hjärnor av den.
För att förstå hur transmedia kan användas tror jag att det är bra att vara så konkret som möjligt. Så som jag gjorde när jag tog radioprogrammet ”Naturmorgon” som ett exempel på hur ett radioprogram skulle kunna göras utifrån ett transmediaperspektiv. Jag skall nu göra ett utkast på hur en skola skulle kunna arbeta.
När det gäller skolan är det två sätt som media kan användas:
1. För att presentera kunskap som eleven skall lära sig.
2. För att visa vad eleven lärt sig och förstått.
När en lärare skall lägga upp undervisningen ur ett transmediaperspektiv ska läraren ge olika alternativ till eleven där kunskapen kan hämtas. Det kan vara ett kapitel i en lärobok, en film, en artikel, ett radioprogram, ett blogginlägg eller annan form av media eller inspelad föreläsning. Genom att ett stoff som skall läras presenteras genom olika medier får eleven använda olika sinnen för att ta in det. Eleven kan också välja det som passar eleven bäst. Elever med läs och skrivsvårigheter kan förutom att läsa även lyssna och se. Genom att det finns möjlighet till olika källor till kunskap är ett källkritiskt förhållningssätt lättare än om man bara använder en lärobok. Det blir naturligt att alltid vara uppmärksam på en källas trovärdighet.
Använder man sig sedan av att bygga sin undervisning på verkligheten och att eleverna får intervjua människor eller gå ut och göra observationer lägger man ett autentiskt perspektiv till det transmediala.
När det sedan blir dags för eleven att visa sin kunskap och kommunicera det hen lärt sig skall det finnas möjlighet att visa den genom olika media. Antingen att det går att välja vid varje examinationstillfälle eller att eleven får prova olika sätt att redovisa under en kurs gång.
Så gör jag nu med min naturkunskap 2 kurs där eleverna för varje fas de gör skall redovisa på olika sätt som keynot presentation, webbpublicering på en site, wikipediaartikel, ljudfil, video, blogg mm.
Dan Frendin 