Lärare och journalist driver toleransarbete i fd Jugoslavien

Idag fick jag träffa läraren Masa och journalisten Maja som samarbetar med att driva ett förståelse och toleransprojekt i fd Jugoslavien. Anledningen till att de kom till Torslunda skola ikväll är att de är med i ett tidsreseprojekt tillsammans med länsmuseet i Kalmar. De berättade med inlevelse om olika projekt.

Ett av Projekten var ”C31 Centre for Developing Childrens Rights Culture”.  I det projektet hade man tagit fram en metod där man lät barn och ungdomar som varit eller är flyktingar att prata om deras liv utifrån en 3D karta. På den kartan fick de symboliskt bygga modeller av de ställen där de bott och sedan berätta om dem för att på så sätt bearbeta det som de varit med om.

Maja hade jobbat med ”Foundation independent Media” där man tog fram olika dokumentärer och mediaproduktioner för att visa sanningen om vad som hände på Balkan. Dessa kunde sedan vara en grund i de undervisningsprocesser som Masa sedan tog fram. ”Telling a story is a part of the healing process” var ett citat de visade under kvällen. ”To listen, to be heard, to understood”

Ett intressent projekt var också ”Museum of the past for the future – history heritage for ww2 as a platform for education for human rights and tolerance”. Där lät man elever gå igenom en läroprocess där de fick sätta sig in i olika personers öde under andra världskriget och se på vad som hände från olika vinklar. De fick bl.a. med hjälp av en staty  ställa sig i situationen att man var en soldat som avrättade skolungdomar. Sen fick man ställa sig i skolungdomarnas ställe och tänka sig in i hur det var att få gevären riktade mot sig.

Hela kvällens föredrag var ett fint exempel på hur journalister och lärare kan samarbeta för att bygga en bättre framtid. Journalisten tar fram och producerar aktuellt material om olika händelser för att få fram sanningen så tydligt som möjligt och ur flera vinklar. Läraren driver sedan läroprocessen med eleverna så de kan ta till sig materialet på ett bra sätt.

Tid för utvärderingar

Idag var det dags för terminens första utvärderingar i naturkunskap 1b kursen. Efter varje större ämnesområde så har jag alltid utvärderingar. Det börjar med att eleverna får sitta själv och göra en individuell utvärdering av hur stor del de deltagit i grupparbetet inom olika faser. I hälsoarbetet var det två faser: göra frågeställningar och söka fakta samt skriva rapporten. Sen fick de bedöma hur svårt de tyckte det var med olika delar i arbetet samt vad de lärt sig om att komma över svårigheterna. Eftersom det var deras första arbete i basgrupp så ställer jag också några frågor där jag försöker få fram deras ambitioner för kursen. Under forskningsprojektet vi hade de två tidigare läsåren kom vi fram till att det är bäst att elever med samma ambition arbetar ihop.

När den individuella utvärderingen är gjord får de sätta sig i sina basgrupper och tillsammans komma fram till hur mycket var och en bidragit till det gemensamma arbetet. Sen får var och en berätta hur den kan bidra till ett effektivare och bättre grupparbete.

Praktiskt ekologiskt samhälle

(The bloggpost is in english after the swedish version)

På senare delen av 90 talet utvecklade jag en tvåårig kvalificerad yrkesutbildning i praktisk samhällsekologi. Den genomfördes på Ekotopia i Aneby under några år.  Den gick ut på att eleverna lärde sig att miljöanpassa samhället från hushåll till hela regioner. Fokus låg på internationella metoder som Global Action Plan (GAP), permakultur, lokalt agenda 21 arbete, internkontroll av arbetsmiljön, kvalitetsarbete (ISO 9000) och miljöledningssystem (EMAS och ISO1400).

När jag besökt VI-skogen i Uganda har jag känt att deras utbildningskoncept för bönder och byar har haft samma grundtanke: att lära ut praktiska sätt att få en hållbar utveckling på individ, familj och samhällsnivå.

Hur skulle en utbildning i praktisk samhällsekologi kunna se ut idag med de nya möjligheter som digitaliseringen ger? Jag har sett att den idé som min vän Paul Kiguba har för att få ut kunskap om hållbar byutveckling i Uganda kan vara en grund. Att använda Wikipedia som kunskapskanal är bra för den kan nå ut till många. Genom att använda lokala språks WIkipedia kan den förstås av många och kan vara en öppen lärresurs för skolorna i ett land. Genom Wikipedia kan både teoretisk kunskap spridas såväl som praktisk. Text kan förtydligas med bilder och video. Genom Wikipedia zero kan kunskapen spridas kostnadsfritt i de länder det är väldigt dyrt att surfa.

När jag pratade med Paul om detta vände han på ”Praktisk samhällsekologi” till ”Praktiskt ekologiskt samhälle”. Först tyckte jag det lät lite bakvänt men sen förstod jag att utbildningskonceptet nu fått en ny innebörd. Från att vara ett ”ämne” blev det ännu tydligare en kunskapsprocess för att praktiskt skapa ett ekologiskt samhälle.

Nästa steg kan vara att få Wikiversity fritt inom Wikipedia zero. Då kommer det kunna att gå att lägga ut hela kurser som kan presentera pedagogiska upplägg för att få till sig kunskapen på ett bra sätt.

Wikiböcker skulle kunna skrivas i ämnet.

En bloggportal eller rankinglista för bloggar som skriver om hållbar utveckling skulle kunna tas fram. Det kanske redan finns?

Det skulle behöva tas fram en serie av MOOC:ar som behandlar olika delar av hållbart samhälle

Genom de tankar som Jane McGonigal har om hur spel kan användas för att få i gång verkliga projekt för att lösa världsproblem borde det kunna gå att designa ett antal spel som får en stor del av våra ungdomar att ta sig an att praktiskt skapa lokala hållbara lösningar i sina samhällen.

Ett stort antal radio och TV bolag var med och gjorde serien ”Why poverty” som nu ligger på UR:s hemsida. Det skulle behöva göras en lika stor serie om hållbara lösningar världen över: ”How sustainability” eller ”Our common future” för att anspela på Brundlandrapporten  där begreppet ”hållbar utveckling” fördes ut i världssamfundet.

Grunden i en världsomspännande kurs i  ”praktisk ekologiskt samhälle” och ”praktisk samhällsekologi” skulle kunna vara Wikipedia. Artiklar skrivs av både experter och praktiskt kunniga. Sen kompletteras det med ett stort antal öppna lärresurser. Pedagogiska upplägg presenteras i form av MOOC eller i Wikiversity. Allt detta görs internationellt men presenteras på lokala språk. Dataspel tas fram för att engagera och kreativt utveckla processen mot ett hållbart samhälle.

PRACTICAL ECOLOGY SOCIETY

In the late 90 ‘s, I developed a two-year advanced vocational training in practical society ecology . It was conducted on Ekotopia in Aneby for some years. The students learned how to ”greening” society from households to entire regions. The focus was on international methods like Global Action Plan (GAP ) , permaculture , local Agenda 21 work, internal control of health and safety, quality assurance ( ISO 9000) and environmental management systems ( EMAS and ISO1400 ) .

When I visited the VI Agroforestry and WWF in Uganda, I felt that their training concept for farmers and villages had the same basic idea: to teach practical ways to achieve sustainable development at the individual , family and community level.

How would an education in practical society ecology look like today with the new opportunities in the digital age? I have seen that the idea my friend Paul Kiguba have with the luganda Wikipedia project in Uganda can be a pilot project for a foundation. Using Wikipedia as a knowledge channel is good because it reach out to many . By using local -language Wikipedia it can also be understood by many and can be an open educaion resource for schools in a country. By Wikipedia , both theoretical knowledge as well as practical can be spread. Text can be clarified with pictures and videos. By Wikipedia zero knowledge can be disseminated free of charge in the countries where it is very expensive to surf on internet.

When I talked to Paul about this, he turned ” Practical society ecology ” to ” Practical ecology society .” At first I thought it sounded a little backwards , but then I realized that thetraining concept has now taken on a new meaning. From being a ” subject” , it became even clearer a knowledge process to practically create an ecological society .

The next step may be to get Wikiversity free within Wikipedia zero . It will then be able to  spread courses that can present teaching plans that bring out the knowledge in a good way .

Wiki Books could be written on the subject.

A blog portal or ranking list for blogs that write about sustainable development could be developed. It might already exist?

A series of MOOC:s dealing with various aspects of sustainable community can be created.

Through the thoughts that Jane McGonigal has about how games can be used to launch real projects to solve world problems, it should be possible to design a number of games that get people to take on  practical local sustainable solutions in their communities.

A large number of national broadcasting companies was involved in the serie ”Why poverty”.  A series on sustainable solutions around the world : ”How sustainability” or ” Our common future ” in order to allude to Brundlandrapporten  should be produced .

The foundation of a world course in ” practical ecology society ” and ” practical society ecology ” could be Wikipedia . Articles can be written by experts and practicals. Then it could be supplemented with a large number of open educational resources . Teaching plans presented in the form of MOOC or Wikiversity . All this is done internationally , but are presented in local languages ​​. Computer games are being developed to engage and creatively develop the process towards a sustainable society

Teach 100

Ibland är det bra att Google på sig själv så man ser vad det är för digitala fotspår som finns om en på nätet. Detta gjorde jag idag. En ny sak som jag då upptäckte var att denna blogg finns med på en rankinglista över undervisningbloggar i världen. Sidan som höll i rankinglistan hette ”Teach.com” och deras rankingprojekt kallade de ”Teach 100”. Det de tittar på är följande:

  • Koppling till sociala medier (40%). Hur mycket länkas bloggen till facebook, twitter och Stumbleupon?
  • Aktivitet (20%). Hur ofta bloggen uppdateras.
  • Auktoritet (20%). Hur många andra siter som länkar till den.
  • Lärpoäng (20%). En subjektiv bedömning av hur bra bloggen informerar.

Det var mest amerikanska bloggar med men jag hittade också Brånbäcks ”Kilskrift”. Min blogg var rankad på 389 plats idag. Jag la in den dynamiska widgeten som fanns på sidan som varje blogg som var med hade på en av mina sidor. På så sätt kan man följa vilken ranking bloggen har dag för dag.

Vilka bloggar ligger då i topp nu? Följande är rankade i topp:

  1. Inside Higher Ed
  2. Edudemic
  3. Edutopia
  4. Classroom 2.0
  5. The Learning Network

Undervisning ur ett transmediaperspektiv

För att förstå hur transmedia kan användas tror jag att det är bra att vara så konkret som möjligt. Så som jag gjorde när jag tog radioprogrammet ”Naturmorgon” som ett exempel på hur ett radioprogram skulle kunna göras utifrån ett transmediaperspektiv. Jag skall nu göra ett utkast på hur en skola skulle kunna arbeta.

När det gäller skolan är det två sätt som media kan användas:
1. För att presentera kunskap som eleven skall lära sig.
2. För att visa vad eleven lärt sig och förstått.

När en lärare skall lägga upp undervisningen ur ett transmediaperspektiv ska läraren ge olika alternativ till eleven där kunskapen kan hämtas. Det kan vara ett kapitel i en lärobok, en film, en artikel, ett radioprogram, ett blogginlägg eller annan form av media eller inspelad föreläsning. Genom att ett stoff som skall läras presenteras genom olika medier får eleven använda olika sinnen för att ta in det. Eleven kan också välja det som passar eleven bäst. Elever med läs och skrivsvårigheter kan förutom att läsa även lyssna och se. Genom att det finns möjlighet till olika källor till kunskap är ett källkritiskt förhållningssätt lättare än om man bara använder en lärobok. Det blir naturligt att alltid vara uppmärksam på en källas trovärdighet.

Använder man sig sedan av att bygga sin undervisning på verkligheten och att eleverna får intervjua människor eller gå ut och göra observationer lägger man ett autentiskt perspektiv till det transmediala.

När det sedan blir dags för eleven att visa sin kunskap och kommunicera det hen lärt sig skall det finnas möjlighet att visa den genom olika media. Antingen att det går att välja vid varje examinationstillfälle eller att eleven får prova olika sätt att redovisa under en kurs gång.

Så gör jag nu med min naturkunskap 2 kurs där eleverna för varje fas de gör skall redovisa på olika sätt som keynot presentation, webbpublicering på en site, wikipediaartikel, ljudfil, video, blogg mm.

Beyond the LMS

Idag lyssnade jag på ett webinarium från OER Sverige: Beyond the LMS

Estländaren Mart Laanpere berättade om sin forskning om lärplattformar och vad som kommer efter dem. Det intressanta var att han kallade det som kommer efter för ”digital learning ecosystems” och jämförde sambanden mellan de digitala verktyg vi har idag med ett ekosystem där olika verktyg är väldigt nära sammankopplade till olika roller eller behov och påverkas av den omgivande miljön. Olika verktyg kan också konkurrera med varandra likt arterna i ett organismekosystem.

Det var också intressant att se att OER Sverige ändrat formen på sitt webinarium. Nu hade de ingen stor chat samtidigt som talaren föreläste. Sen gjorde man två stopp i föreläsningen där man bad om olika respons. På så sätt kunde man ge föreläsaren fullt fokus och chatten blev sedan mycket mer tydligare när man satte av tid då deltagarna bara skulle chatta.

Länken till webinariet är fritt att sprida.

Slutrapport: teknikstöd i skolan

Förra läsåret hade vi ett projekt inom vårt gymnasieförbund som hette ”teknikstöd i skolan”. Det riktade sig till alla elever som hade ”kognitiva svårigheter” och hade som mål att med olika tekniska hjälpmedel hjälpa de enskilda eleverna på ett individuellt plan. Projektet finns beskrivet på Hjälpmedelsinstitutets hemsida. 

Jag som ”vanlig” lärare kunde följa projektet utifrån min horisont och kunde se hur de elever som fick hjälp klarade sin situation i klassrummet och i den vanliga undervisningen.

Det jag kunde se var att de individuella hjälpmedlen verkligen hjälpte. Eftersom alla elever samtidigt fick 1-1 dator så avvek inte eleverna med kognitiva svårigheter så mycket. De hade bara en annorlunda dator eller så hade de exakt samma dator som de andra eleverna. Skillnaden var bara att de använde talsyntesen eller andra appar som de ””vanliga” eleverna inte använde.

Genom att ha en digitalt anpassad pedagogik upplevde jag att jag kunde hjälpa eleverna med kognitiva svårigheter bättre. Genom att ha ”alternativa” examinationer som t.ex. att göra ”radioprogram” fick de möjlighet att visa sin kunskap på andra sätt än att bara göra skriftliga rapporter.

När jag arbetat med etiska dilemman i undervisningen har jag också fått mycket mer tid att sitta med de elever som behövt hjälp. Flera gånger kunde jag se att en kvarts individuellt samtal om hur man skall tänka när man skall skriva loggbok fick eleverna att bli varaktigt bättre på att uttrycka sin kunskap.

Genom att arbeta med pedagogik i det nya utbildningsparadigmet tillsammans med teknikstöd i skolan kan vi ge elever med kognitiva svårigheter en bättre chans att göra skolan till en positiv livserfarenhet och ge en bättre start in i vuxenlivet.

Naturkunskap på Google site

Från detta år har vi slopat It´s learning som lärplattform och istället lägger vi upp planering, uppgifter och allt som vi tidigare delade ut i pappersform på Google Siter. Vi har en för Global profil och jag har gjort en för min undervisning i naturkunskap. Där ligger varje klass planering så de som varit sjuka kan se vad vi gjort på lektionen. Där ligger också planeringen framåt en bit så alla kan se vad som kommer att hända.

Varje område i kursen har sina sidor där uppgifter, betygsmatriser och länkar finns.

Google siten kommer att vara grundskelettet i undervisningen.

Washington – Smithsonian Natural History Museum

Washington 2013-9Elefant i Rotundan som är ingången till samlingarna.

Idag blev det en heldag på Smithsonian Natural History Museum.

Vi gick upp tidigt så vi skulle kunna vänta utanför en halvtimme innan de öppnade så vi skulle komma in fort. Alla Smithsonians museum är det gratis inträde på men man får gå igenom en säkerhetskontroll innan man får gå in så det kan ta lite tid för de tittar igenom alla väskor noggrant.

Innan vi gick in gick vi igenom den fjärilsträdgård som de byggt utefter ena sidan av museet. Där blommade det för fullt och blomdoften var tät. Några fjärilar och bin såg vi.

Natural History Museum-4Fjärilsträdgården utanför museet. 

Väl inne följde vi livets utveckling från de första cellerna fram till vår egen utveckling som människor. Vi fick bl.a. se en monter från tidsåldern ediacra som var i slutet av prekambrium. Det var en tid då predatorer inte fanns på jorden.

Natural History Museum-5Ediacra.

Avdelningen om människans utveckling var en av de bästa på museet. Där fanns en fin pedagogiks förklaring av hur vi blev människor och det fanns massor av bilder, vaxdockor och skallar som förklarade sambanden.

Natural History Museum-11

Natural History Museum-14

Natural History Museum-13 Natural History Museum-12Delar av utställningen om människans historia.

Natural History Museum-8 Fossillabbet.

Natural History Museum-16En av montrarna i mineralsamlingen.

Natural History Museum-15 Hopediamanten

Natural History Museum-17Blåval.

 

Naturkunskap 1b – några reflektioner

När jag var på ISTE 2012 i San Diego förra sommaren lyssnade jag på Aron Sams och Jonathan Bergman när de berättade om flipped classroom. De sa att de flesta av deras elever hade klarat undervisningen bättre efter att de infört sin nya metod. Men Jonathan Bergman betonade att metoden inte var någon ”silverbullet”, en mirakelmetod, som gjorde att alla klarade kursmålen. Efter hans gamla undervisningssätt var det ungefär 10 % som inte klarade sig. Efter att ha arbetat med flipped classroom var det också ungefär 10 % som inte blev godkända.

Ungefär så ser det ut att vara för mig också när jag nu har arbetat med SSI och min variant av flipped classroom. För de flesta har det gått bättre än tidigare. Jag har nått elever som jag tidigare inte skulle haft särskilt bra kontakt med och kunnat hjälpa dem. De flesta andra elever tycker att detta nya sätt att arbeta är bättre än det traditionella om man får tro utvärderingarna. De elever som varit aktiva och velat ha hjälp har jag kunnat hjälpa.

Men det är flera elever som behövt ett annat sätt att undervisa på. Det är de elever som har stora luckor sedan tidigare i sin kunskap, inte kan det svenska språket så bra än, de med prokrastineringsbeteende (”uppskjutarbeteende), de med dyslexi som inte självmant kommer och vill ha hjälp och de med ”fuskarbeteende”. De sista veckorna har det blivit tydligt hur några elever satt i system att låta andra hjälpa dem med loggboken så de skall slippa tänka så mycket själva eller helt enkelt klara det. Dessa elever skulle behöva sitta i lugn och ro nere i resurskorridoren och komma på studietid och få hjälp av mig när jag kan  ge mig tid att hjälpa ett litet antal elever.

Det blir allt tydligare för mig att inte en metod eller arbetssätt kan hjälpa alla. Jag kan försöka följa nya bärande principer i undervisningen för de flesta elever som t.ex. autenticitet, relevans och elevaktivitet men detta måste kompletteras med andra principer och arbetssätt för elever med särskilda behov. Därför ser jag som mitt mål nu att utveckla det som kallas för ”personalized learning”, individanpassad inlärning där man försöker hitta den metod och arbetssätt som passar individuellt. Jag hoppas att kunna hitta kontakter och sätt att arbeta med det på ISTE 2013 nästa vecka.