Naturmorgon ur ett transmediaperspektiv

Gick upp tidigt idag. Skulle passa tiden för att åka till Stockholm med bussen 08:35. Satte på Naturmorgon strax efter klockan sex. Jag har under de senaste dagarna tänkt mycket på detta med transmedia som Jason Ohler lärde mig i somras i San Antonio. Om det nu är så att dagens media utvecklas mer eller mindre medvetet i en transmediainriktning hur skulle det se ut om man medvetet utvecklade några produktioner fullt ut i den inriktningen. Under frukosten funderade jag på hur naturmorgon skulle kunna utvecklas med ett transmediaperspektiv.

Naturmorgon skulle kunna göra planerade inspelningar från de olika huvudbiotoperna vi har i Sverige. De skulle kunna ta upp varför de är viktiga att bevara och sköta på ett hållbart sätt och hur detta görs. När serien av reportage gjorts och sänts ges det ut en bok om Sveriges naturtyper tillsammans med artdatabanken. Naturmorgons reportage läggs in på en hemsida som är ett komplement till boken. Samtidigt aktiveras intresserade runt om i Sverige att skriva om dessa naturtyper i Wikipedia. Dels under respektive artikel om själva naturtypen men också i varje kommun där viktiga naturtyper beskrivs lokalt.

Sveriges fenologi kunde naturmorgon rapportera om och samarbeta med dels de universitet som forskar på det och med SvT:s ”Mitt i naturen”. Här skulle naturmorgon bli navet i ett ”citizen science” projekt om hur årstiderna ändras i vårt land. Detta är viktigt ur ett klimatförändringsperspektiv. Här kunde ett samarbete med vetenskapsradion Klotet också kunna ske där Klotet reder ut fenologin i ett klimatförändringsperspektiv i något inslag. I En fenologisajt som sköts av forskare sammanställs alla inslag. Ett seriemagasin om fenologi görs och ges ut. Samarbete med National Geographic som gör ett liknande projekt utvecklas och rapporteras om.

Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige följs upp och nedslag görs på de platser som Selma Lagerlöf beskriver under ett år. Hur ser det ut nu? Historien om boken reds ut i Lundströms bokradio. En e-bok med de inlagda reportagen ges ut full med vackra fotografier förr och nu: ”Ett sekel efter Nils Holgerssons underbara resa”

Svenska naturförfattare presenteras under ett år. Detta sker också i samarbete med Lundströms bokradio som tar upp de litterära aspekterna medan naturmorgon tar upp författarnas naturintresse och naturskildringar. En multimediabok ges ut med de samlade reportagen som ljudklipp tillsammans med artiklar och foton. Detta projekt görs i samarbete med DN eller SvD som också har en serie med artiklar som kompletterar radioprogrammen och som kommer ut samma dag som inslagen sänts.

Citizen science som begrepp och företeelse tas upp och rapporteras om. Sveriges Natur tar samtidigt upp det i ett temanummer. De olika projekten som pågår i Sverige följs regelbundet under ett år och resultat sammanfattas i en ”naturmorgon årskrönika special” som sänds efter nyår där det gångna årets naturhändelser sammanfattas. Detta ges också ut i ett häfte som ges ut i samarbete med Artdatabanken och naturhistoriska riksmuseet. En utställning om ”Citizen science” görs av riksmuseet som sedan går på turné genom landet. Ett dataspel tas fram tillsammans med Jane McGonigal som skall inspirera ungdomar och andra intresserade att bidra till forskningen om vår natur och att skydda den.

”Geoliteracy” tas upp som begrepp och ett reportage från Washington och National Geographic education görs. Ett av programen handlar om detta begrepp och exemplifieras från en plats man besöker en lördag. Samarbete med geografilärarnas förening görs och en sammanfattning av alla reportage görs i en artikel i deras tidskrift.

Några klasser med ungdomar som reser på längre resor får göra radiodagböcker som sänds med jämna mellanrum.

Detta var några förslag på hur radioprogrammet ”Naturmorgon” skulle kunna utvecklas genom ett medvetet genomtänkt transmediaperspektiv. Genom transmedia skulle vi kunna effektivisera och engagera för ett samhällsarbete för ett hållbart samhälle på ett nytt sätt.

Att se och beskriva verkligheten

I min ungdom under skoltiden lärde jag mig biologi genom att teckna. När jag t.ex suttit och tecknat skäggdoppingar i en skäggdoppingkoloni i Stjärnholmsviken utanför Oxelösund så ville jag läsa om fåglarna. Ville lära mig mer om deras liv. Och när jag läst och lärt mig mer så ville jag ut och teckna av dem igen och se och observera det jag lärt mig. På så sätt gick teckningsintresset hand i hand med intresset i biologi. Tecknandet lärde mig att se. Många gånger kände jag att det jag inte tecknat av hade jag inte sett.

Några år senare när jag gjorde en resa genom Alaska hittade jag en bok av Clare Walker Leslie som beskrev den kunskapsprocess som jag gått igenom. Den hette ”Naturedrawing – a tool for learning”. Hon hade också utvecklat några övningar som lärde en att öva upp iakttagelseförmågan. Inspirerad av hennes bok har jag under åren tagit fram 10 övningar som tillsammans gör att man förstår iakttagelseprocessen på ett djupare plan och hur olika sätt att beskriva verkligheten kompletterar varandra. Genom övningarna förstår man också bättre skillnaden på ett vetenskapligt och konstnärligt sätt att beskriva verkligheten.

I vetenskapens gryning kom Aristoteles på att ”observation” följt av ”struktur” och sedan ”analys” är grunden för ett vetenskapligt arbetssätt. Konsten börjar också med ”observation”, att se. Observationen är både vetenskapens och konstens början. När nu ”estetisk verksamhet” är borttaget från gymnasiet som kärnämne eller ”gymnasiegemensamt ämne” som det nu heter är det ännu viktigare att vi i de andra ämnena får med lite av essensen från det ämnet. Genom att använda teckningen som redskap för seendet kan undervisningen i naturkunskap ge eleverna en dimension till att förstå verkligheten genom.

Tre kunskapsvägar

Hur skall man få kunskap om livet i en by? Denna utmaning var det som våra elever ställdes inför när de kom till Mbazzi i Uganda och som den andra halvan av Globil profil just nu arbetar med i Tintown i Sydafrika.

Under arbetet i Uganda reflekterade jag över detta och kom fram till att det finns tre ”kunskapsvägar” att följa.

Den första är den ”vetenskapliga” vägen. Då läser man in sig på allt som går att läsa om byn. Man använder vetenskapliga metoder att undersöka den utifrån det ämnesområde som man vill studera: antropologiskt, sociologiskt, ekologiskt eller historiskt t.ex.

Den andra vägen är den ”Journalistiska” vägen. Då intervjuar man de människor som bor där och låter dem och deras berättelser spegla livet i byn. Man gör en ”dokumentär”. Det var det som vi tänkte när vi sa åt våra elever att göra ”porträtt” och intervjua människorna i byn.

Den tredje vägen är den ”litterära” vägen. Då intervjuar man flera personer i byn och utanför. Sen sätter man ihop flera av de intervjuer som man gjort och skapar en fiktiv person. En person som inte finns i verkligheten men som är ”ihopsatt” av allt det man fått reda på genom flera intervjuer och observationer. Man kan sätta in denna fiktiva person med andra fiktiva personer och hitta på en berättelse som speglar livet i en by. På detta sätt får man en både levande och ”sann” bild av livet i byn.

Världsnaturfondens arbete för hållbar utveckling

Idag har vi fått se WWF:s arbete i Masaka, eller rättare sagt de organisationer som stöds av WWF med hjälp av SIDA pengar. Den första organisationen var Kaswa zinda centre där man arbetade med olika hantverk för att få in en försörjning och utbildning i ekonomiskt tänkande för ungdomar. De hade också svinuppfödning som en källa till inkomst. Vi såg också en skola för föräldralösa barn som fick lära sig att odla mat som en del av sin undervisning. När vi skulle åka ner till ett ”modellhem” där man bl.a. visade hur man soltorkar tomater och hälsoörter körde vår buss fast. Det tog ett par timmar att få loss bussen. 

För framtiden har man tankar på att utveckla ekoturism inom organisationen.

Efter vår lunch åkte vi till byn Rukaya där ungdomsorganisationen TDI verkade. De hade en mobil cateringfirma som de fick in inkomst till sin organisation genom. Vi planterade träd med dem och åkte sedan och tittade på stora plantskolor för kaffeplantor och byggnader de skall ha som hönseri. 

Världsnaturfondens arbete runt Viktoriasjön vill förbättra förhållandena i sjöns avrinningsområde och är kopplat till olika floder och hur de förorenas eller hotas av exploatering. I Masaka området är är det floden Katonga som man vill få ren igen.

Denna dag har gett mig en helt ny syn på Världsnaturfondens arbete ute i världen jämfört med det vi ser i Sverige genom genom deras annonser.

Uganda wildlife education center

När vi var hos borgmästaren i måndags bjöd han hela vår grupp till Uganda wildlife education center i Entebbe. Idag på eftermiddagen åkte vi dit.

Innan det fick det namn som det har nu kallades det ”Entebbe zoo”. Men efter kriget som var i början och mitten av 80-talet förföll det. När ugandierna sedan ville bygga upp det bestämde man sig för att göra ett zoo där inte alla djuren bara satt i bur utan att det fanns miljöer där de kunde gå i det fria.

Parken är uppbyggd kring några stora ”savanner” som får symbolisera olika nationalparker i Uganda. En bygger på det som finns i Queen Elisabeth National Park, en annan Kidepo och en tredje Murchisson Falls. De har också en stor inhägnad med schimpanser. I en liten våtmark hittar man träskonäbben. Vid varje större inhägnad står det en guide som berättar om det som går att se.

UWEC vill nå ut i landet med kunskap om vikten att bevara den biologiska mångfalden

Internetfonden

Internetfonden är en fond som stiftelsen för internetinfrastruktur (.Se) står bakom. Den har som syfte att finansiera projekt som skall utveckla användande av internet. Varje år kan man söka finansiering vid två tillfällen. Vi är nu inne i en av dessa sökperioder. Den 11 september går tiden ut för denna period. Nu har man en speciell fokusutlysning som syftar till att utveckla öppna digitala lärresurser för skolan.

Kalmars första Wikifika

Idag var en intensiv dag. Den avslutades med Kalmars första Wikifika i Stagneliusskolan. Ett Wikifika är öppet för alla som är intresserade av att skriva i Wikipedia. Vi blev fem deltagare. Fyra av oss hade under dagen varit med om att genomföra en wikipediautbildning för mina elever i Naturkunskap 2 och Global profil åk 3 som skall åka iväg på sin resa om några veckor.

På Wikifikat gick vi laget runt och pratade om hur vi börjat skriva på Wikipedia:
– Sammanfattningar av kunskaper inför uppsatser under universitetsstudier. Sammanfattningarna bröts ner i artiklar och lades in på Wikipedia.
– Ett intresse för ett speciellt ämne parat med ett teknikintresse kan göra att man börjar att skriva.
– Skriva artikel på Wikipedia istället för ett prov i en kurs är också ett sätt att börja skriva
– Att börja skriva artiklar efter en Wikipediakurs.

Vi pratade om ett par projekt som håller på att startas upp:
– Att skriva om hållbar utveckling i Lugandiska Wikipedia i Uganda.
– Att skriva artiklar som examination i kursen Naturkunskap 2.

Vi som varit med under dagens utbildningar försökte att sammanfatta dagen och reflektera över hur man kan lägga upp en Wikipedia utbildning på bästa sätt. Här är några tankar om det:
– Eleverna klarade av att vara koncentrerade i ca 2 timmar. Sen var det svårt för dem att hålla fokus. Många blev trötta.
– De praktiska övningar som eleverna gör skulle kunna vara tre större övningar som syftar till att skriva en riktig artikel innan man lämnar utbildningen för dagen. För att kunna göra det kan eleverna innan de kommer ha fått arbeta på en artikel med referenssök och ha den i det närmaste klar när de kommer till Wikipediautbildninen.

Evoke

Under sommaren har jag läst Jane McGonigals bok ”Reality is broken” där hon går igenom spelandets möjligheter och möjliga utvecklingar. Hon analyserar och beskriver olika typer av spel och vad spelare får ut av att spela.

I det sista kapitlet av boken tar hon upp spel som utspelar sig i verkligheten och som inspirerar till nytänkande och inovation för att lösa olika världsproblem. Ett av de senaste spelen hon utvecklat heter ”Evoke”. Spelets syfte är att världens  ungdomar, och speciellt de i Afrika, ska utveckla ”sociala företag” som löser problem som fattigdom, hunger, hållbara energisystem, tillgång till rent vatten och mänskliga rättigheter. Spelet har producerats  för ”World bank institute”

Spelet är designat så att spelarna skall sjösätta sina ”världsförbättraridéer” inom 10 veckor. Det kan spelas på datorer men finns också i version för mobiltelefoner som är så viktiga i de afrikanska länderna.

Spelet utspelar sig 10 år framåt i tiden och följer ett hemligt superhjältenätverk i Afrika som utvecklar ”sociala uppfinningar”. En social uppfinning är något som man använt entrepreneuriellt tänkande till att utveckla för att lösa ett socialt problem i samhället.

Exempel på uppfinningar som kommit fram genom spelet är t.ex. en Malavisk pojke som byggde en väderkvarn med hjälp av gamla cykeldelar och en Malavisk vetenskapsman som gjorde ett elverk som går på jäst och socker. Listan kan göras lång på det man kallar ”Afrikansk uppfinningsrikedom”.

Spelet fungerar så att de som är med i spelet skall genomföra 10 uppdrag och 10 mål på 10 veckor. Varje vecka fokuserar kring en ”urgent evoke” , ett brådskande behov av en uppfinning.

Mbazzi, Mpigi district, Uganda

Mbazzi is situated In Mpigi district south of the road to Mityana. It is a rural village with small farms and a little market place in the central of the village. ”Mbazzi” means ”axe” and the name came from the activity of the first settlers. They made axes on the hilltop. The first settlements can be traced far back as 1830. The area was mainly covered with rainforest. The sparse homes was found at the edge of the grazing lands on the hilltops. The valleys was left as a forest resource base. In recent years the whole rainforest have been cut down.

Mbazzi 2013-14Agriculture on the hills of Mbazzi.

Mbazzi 2013-16Mosaic landscape in Mbazzi.

Mbazzi 2013-17Cattle grazing on the hillslopes of Mbazzi.

Mbazzi 2013-26Deforestation at Mbazzi. This area was a dense rainforest.

Mbazzi 2013-11In the centre of the village there is a small ”marketplace”

Mbazzi 2013-6Children at the market place.

Mbazzi 2013-2Local shop.

Mbazzi 2013-8Another shop in the village.

Mbazzi 2013-19

Mbazzi 2013-9

Mbazzi 2013-3Children of Mbazzi.

Mbazzi 2013-13Primary school at Mbazzi

Mbazzi 2013-12The one and only tractor in the village.

Mbazzi 2013Corn – one of the crops of Mbazzi.

Mbazzi 2013-27

One of the farmers in Mbazzi farmer association. Since a couple of month VI-forest has begun a project in the village. Every tuesday they meet and do work together to start agroforestry in the village. The first thing to do is to start a nursery bed for tree plants.  They will later work with the whole VI-forest koncept and start cooperations and try to build a sustainable local society in Mbazzi.

Mbazzi 2013-31New tree plants – new hope!

Mbazzi 2013-30Work with nursery beds.

Mbazzi 2013-33Nursery beds. Every tuesday the farmers in the project meets and work with this.

Mbazzi 2013-34Paul Kiguba explains for the farmers why we are here. And he explains for us what they do.

Mbazzi 2013-32Mbazzi farmer association, Vi forest project team and visitors. At the left: Mats Hannerz, forester and editor for many forest magazine in Sweden. At the right: Tibazalika Alice Eunice, capacity development officer at ”Association of Uganda Professional Woman in Agriculture and Environment.

Mbazzi 2013-21At Mbazzi Paul Kiguba will start a resourcecenter for sustainable village development via Wikipedia Luganda. He will form a group of authors that will write articles about how grow crops, develop the local economy etc. The leaders of VI forest in Masaka where interested about the idea and I hope we can develop a good and meaningful cooperation with them.

This house is meant to be the resource center. It is situated along the village road and easy to access. Paul hope he will get help with the financing of the center.  I am helping him to find interested partners in the project and sources for funding.

Mbazzi 2013-22This room will be the heart of the resource centre. Paul shows where the computers shall stand.

Mbazzi 2013-24One of the Ugandan martyrs is the patron of Mbazzi and the new resource centre.

Att hitta lokala utvecklingsmöjligheter

När man har fått en översikt och förståelse av samhället som man studerar kan man börja att ta fram utvecklingsmöjligheter. Här följer två sätt som man kan tänka och arbeta på.

Det första kan man kalla ”goda exempel”- metoden. Man ger sig ut och letar efter goda hållbara exempel på de verksamheter som man hittat i byn. I Uganda kan det t.ex. vara att åka till Vi-skogens mönsterjordbruk i Masaka och studera de andra projekt som de driver. Där kan man hitta alternativa sätt att odla, få lokal energi och att finansiera sina verksamheter t.ex. Man kan läsa böcker och artiklar och söka på internet på sökorden ”alternativ energi”, ”ekobyar”, lokal livsmedelsförsörjning” eller andra ord. Sen sätter man ihop de bästa alternativen och beskriver en möjlig utveckling.

Det andra är ”back-casting” – metoden. Då utgår man från de problem som man hittat i samhället. Man tar problemen och omformar dem till visioner: hur skulle det se ut om problemen skulle vara helt lösta? Sedan ”ställer man sig i visionen” och ”tittar tillbaka till nuet” och försöker se vilka händelser eller aktiviteter som gjorde att visionen förverkligades. På så sätt får man identifierat en serie händelser som kan göra att visionen kan förverkligas. Alla dessa aktiviteter kan man sedan sätta samman i en plan.

När man sedan ser vägen framför sig kan man fråga sig: vilket är det första steget jag kan ta nu för att börjar förverkligandet av det hållbara lokalsamhället?