I min ungdom under skoltiden lärde jag mig biologi genom att teckna. När jag t.ex suttit och tecknat skäggdoppingar i en skäggdoppingkoloni i Stjärnholmsviken utanför Oxelösund så ville jag läsa om fåglarna. Ville lära mig mer om deras liv. Och när jag läst och lärt mig mer så ville jag ut och teckna av dem igen och se och observera det jag lärt mig. På så sätt gick teckningsintresset hand i hand med intresset i biologi. Tecknandet lärde mig att se. Många gånger kände jag att det jag inte tecknat av hade jag inte sett.

Några år senare när jag gjorde en resa genom Alaska hittade jag en bok av Clare Walker Leslie som beskrev den kunskapsprocess som jag gått igenom. Den hette ”Naturedrawing – a tool for learning”. Hon hade också utvecklat några övningar som lärde en att öva upp iakttagelseförmågan. Inspirerad av hennes bok har jag under åren tagit fram 10 övningar som tillsammans gör att man förstår iakttagelseprocessen på ett djupare plan och hur olika sätt att beskriva verkligheten kompletterar varandra. Genom övningarna förstår man också bättre skillnaden på ett vetenskapligt och konstnärligt sätt att beskriva verkligheten.

I vetenskapens gryning kom Aristoteles på att ”observation” följt av ”struktur” och sedan ”analys” är grunden för ett vetenskapligt arbetssätt. Konsten börjar också med ”observation”, att se. Observationen är både vetenskapens och konstens början. När nu ”estetisk verksamhet” är borttaget från gymnasiet som kärnämne eller ”gymnasiegemensamt ämne” som det nu heter är det ännu viktigare att vi i de andra ämnena får med lite av essensen från det ämnet. Genom att använda teckningen som redskap för seendet kan undervisningen i naturkunskap ge eleverna en dimension till att förstå verkligheten genom.